Barn · Bilder · Familjeliv · Mat · Vardag

Det stora mysteriet på kyrkcafét

Det kan ta två timmar att hänga upp en hel korg tvätt. Jag kan fundera på att plocka upp från golvet i köket en halv dag. Allting förhalas och går såå långsamt just nu.

Jag ska skaffa en elektrisk fotfil har jag i alla fall tänkt. Ja, det gäller att fokusera på det allra nödvändigaste nu när kapaciteten är så ansträngd.

Och så undrar jag om vi kommer ruineras av alla spontanfikor som jag och Stig gör. Jag har så dåligt samvete hela tiden och när vi går förbi cafét, och han säger “jag är sugen på chokladbull”, så… går det annat göra än att säga ja till ett barn som måste leva i slow motionverksamhet?

Igår var dock cafékyrkan öppen och där är chokladbollarna hälften så dyra men lika goda. Så det var gött. En mystisk sak hände när vi var där. Jag lämnade halva min chokladboll medan vi gick och tände böneljus. När vi kom tillbaka var chokladbollen borta, och det där gäckade mig oerhört. Vart hade den tagit vägen? Hade nån städat undan? Eller var det mannen som hette Marcus som precis flyttat hit från Skåne? Eller var det den där karln som tycktes vara konstnär utklädd till snickare?

Berättade detta otroliga mysterium för maken när han kom hem från jobbet och då sa Stig “det var jag som åt upp resten mamma, du ville väl inte ha?”, ha ha. Ja kanske är det klokt att misstänka sin klåfingriga 3-åring innan man börjar se efter pärlsockerrester i vuxna karlars skägg.

Allmänt · Bilder · Natur och vyer · Vardag

Experimentell snöröjning

I morse när jag drog upp rullgardinen möttes jag av ett väldans snöoväder. Nu blir det snöröjning igen! Det är roligt här i Vännäs för de kör sina egna experimentella snöröjningstekniker, till exempel så vaknade jag av det här häromnatten (klockan var efter midnatt):

De snöröjer här dygnet runt om det behövs och för det mesta sker det på normala sätt som inte låter idiotmycket.

Idag när 16-åringen kom hem från skolan sa hon flåsande “GÅ INTE UT, GÅ INTE UT”.

Jag har inte tänkt gå ut. Däremot har jag övertygat henne om att göra dubbel dos chokladbollar vilket hon och 3-åringen står och gör just nu.

Allmänt · Familjeliv · Vardag

Hela familjen har fått covid 🎂

Äntligen! Har undrat när denna dag skulle komma. Att det skulle bli på självaste min födelsedag var dock dålig timing, men vi skjuter på firandet en stund.

Jag skulle beskriva det som mild influensa och det har vi väl den hypersmittsamma omicronvarianten att tacka för.

Jag hade feber i 12 timmar och sen har jag varit väldigt förkyld med rinnsnuva, nysningar och hes stämma, men det blir märkbart bättre var dag.

Det värsta för mig tycker jag är känslan av att vara så ruskigt ful. Nej det värsta är att 3-åringen är så understimulerad, då han blev sjuk först och frisk snabbast.

person holding blister pack
Photo by Polina Tankilevitch on Pexels.com

Ni andra som fått det, visst känns det som att äntligen fått möta en kändis? Nån kändis som kanske inte är så omtyckt, nån som media inte gillar men som de ändå inte kan låta bli att hålla aktuell. Chris Brown kanske? Han gör dålig musik (enligt mig) och blev avslöjad att misshandla Rihanna.

Han är kanske inte den första kändis man vill träffa men så vet man att han är på turné över hela världen, nästan alla man känner har träffat honom så när det blir ens egen tur så blir man ändå lite “gissa vem som kom och örfilade hela min familj en efter en, jo Chris Brown hihi”.

Allmänt · Bilder · Natur och vyer · på Sonja · Skidor och snöåkning · Trygghet · Vardag

Anja Pärson var i backen

Ska skriva en väldig tråkig sak, en typisk överflödig information som på alla sätt saknar allmänintresse, men jag kan inte hjälpa det: jag är så otroligt trött just nu.
Nu när jag fått det sagt, för jag ville verkligen få det sagt, så kan jag skryta om att Anja Pärson var i vår backe i söndags. Ja jag såg henne inte själv men jag kände hennes närvaro genom min man (som var där).

Själv var jag där i lördags.

Jag var där och assisterade 3-åringen. Jag vill inte trötta ut er med min tacksamhet över att vi kan njuta av syrerik fritid och att vi har fred och frihet och gemenskap och så vidare. Men jag är så glad för det här livet som vi ännu kan leva på vår hörna av jorden.

Betyg: 5 av 5.

Jag tror att det är allting kring vaccinpass som får mig att njuta extra mycket. För rätt som det är så kan uppenbarligen ens fina, fria land (som har allemansrätt!) börja dela upp befolkningen i dåligt motiverade grupper där den ena anses vara berättigad större frihet än den andra, och detta med brett folkligt stöd.

Nu har man fått se hur snabbt det kan gå och hur enkelt det är att vända människor mot varandra på grunder ej rotade i sanning och förstånd. Tycker inte längre man behöver fundera på “hur det kunde hända” när det kommer till samhällen i historien där någon grupp plötsligt blivit skydda, utfrysta, förföljda, fängslade och i vissa fall värre än så. Nu är vi inte där i Sverige, (men närapå i andra sk civiliserade länder som Österrike och Tyskland) men psykologin är densamma och människan är sig lik överallt och i alla tider.

Men vad är detta. Här skulle jag skriva ett lättsamt inlägg, ett inlägg som inte berör något laddat i hela vida världen. Ett inlägg om ostsmörgåsar och tulpaner. Och så nämner jag vaccinpasset i kritiska ordalag. Vad är det för fel på mig.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Högtider · Kristendom · Kristna · Kyrkoliv · Skärmdumpar · Trygghet · Vardag

Vi är så glada i att dö, även om vi dör skrikandes

Såg den här rubriken på Dagen:

“Pingstprofilen Elon Svanell har fått hembud

Och det tog säkert 10 sekunder + att jag var tvungen att läsa underrubriken för att fatta att karln avlidit. Hembud. Det låter som att Early Bird gjort en påknackning hos honom för att lämna paket.

Det finns inga som är så tacksamma och glada för livet men samtidigt så taggade inför döden, som vi kristna.

Jag har till exempel sagt till (de stora) barnen att jag kommer att dö lycklig, även om jag dör skrikandes av smärta. Det sista säger jag mest för att tänk om jag skulle bli överkörd av exempelvis en snöplog. Jag hatar smärta och skulle skrika extremt mycket, särskilt om jag fastnade halvvägs, och inte ska barnen behöva tro att jag dör olycklig bara för att jag kanske dör under plågor och blodskvitter.

En del säger “behövde hon/han lida?” efter att någon dött för att det känns bättre om det skedde stilla, men jag tycker för egen del att det är irrelevant (när jag väl är död/hembudad alltså, jag hatar som sagt smärta), och tycker att alla kan vara lugna oavsett.

‘ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. ‘ – Filipperbrevet 1:21-23