Man tänker iaf inte att detta är en frisk människa
Jag fyllde egentligen år i tisdags men pga covid så blev det lite firande nu i stället med gräddtårta och paket. Jag fick ett Nintendo Switch och det var bra.
Nintendo har nämligen alla söta spelen och jag älskar söta spel. Vi har ett par PlayStations men tyvärr är handlingen i de spelen ofta “heroinistapa rullar in bland nudister i skogen och skjuter dem”. Och även om det inte alltid är så allvarligt så är de i regel jättemörka med dramatiska regnskurar och gubbar med skrovliga röster som ska på “uppdrag”.
Jag är piggare från förkylningen nu men pigg är jag inte. Går omkring här som Ozzy Osbourne och andas med öppen mun och får mjölksyra av att gå från ett rum till ett annat.
Ikväll bad lillen mig att berätta en historia, för det är det bästa han vet, men jag fick tala om för honom att jag tyvärr är för trött i huvudet för att hitta på något bra. “Men jag tycker om när du hittar på dåligt också” sa han och log så uppmuntrande att jag nu är osäker på om jag någonsin har hittat på något bra. Jag gjorde i alla fall en nödlösning och återberättade ett avsnitt från Book of Boba Fett.
Tekniken utvecklas och det gör även finliret bakom kreationerna som gör oss människor beroende av dem. Skaparna bakom våra största sociala medier och mobilspel säger alla samma sak: vi har format dessa ting för att ni ska få dopaminpåslag och inte kunna sluta använda tjänsterna.
En del av skaparna går så långt att de varnar för sina egna produkter. De lider helt enkelt av skuldkänslor för de monster som de har skapat.
Jag har själv oerhört lätt för att fastna. För kanske 25e gången har jag tagit bort både twitter- och instagramappen. Mobilspel har jag inte, jag skyr det som pesten. Roliga mobilspel försätter mig i något som man kan likna med en supermysig trans och meningsfulla sysslor blir garanterat lidande.
Jag är vuxen. Något som oroar mig är barnen och deras små huvuden. Allt för tidigt kastas de in i dopaminpåslagens land. Barnprogrammen som genereras är färgglada animerade, högljudda, snabba och hysteriska. Det är nästan så att jag själv får mindre hjärnblödningar av att titta på en del av dem. Ska barn verkligen se masstillverkade skräpprogram, skapade på recept för att hålla deras uppmärksamhet så länge som möjligt?
Så jag har byggt upp en strategi där jag låter mitt barn se på långsamma och (halv)tråkiga saker. Han önskar Ricky Zoom (massgenererat skräp) men får Lillstrumpa och Systeryster. Han önskar spela mobilspel och får spela Bibelspelet och Alfons ABC, och andra (ganska) platta och tråkiga utbildande spel som han tröttnar på.
För det ser jag som ett bra tecken. Att han efter ett tag tröttnar, lägger ifrån sig spelet, och vill byta syssla. Så gör barn med alla typer av aktiviteter som inte är beroendeframkallande. Det är normalt att gå vidare.
Så det är mitt tips till föräldrar. När barnen använder teknik, håll dem till att spela (ganska) tråkiga och långsamma saker, som de inte nödvändigtvis tycker är jätteroligt. Helst läromässiga som de tröttnar på efter en stund.
Jag vet inte om det är av intresse för någon som läser min blogg nu men jag skulle annars kunna göra en liten lista på halvtrista spel och barnprogram som jag anser är acceptabla för åtminstone min 3-åring.
Bibelappen för barn är så klart helt klart godkänd. Informativ, lite kul, men inte långvarigt underhållande och inte en favorit.
Jag har tidigare skrivit om Bengt och hans ouppklarade död i Latikberg. Sedan dess har hans bröder gjort ännu en makaber upptäckt – enligt obduktionsprotokollet så hade Bengt långt vitt hår i sin hand när han hittades. Håret antogs vara från en katt (Bengt hade ingen katt), och håret noterades endast och sedan förstördes det.
Fallet togs upp i Efterlyst förra veckan och avsnittet går att se på Viaplay. Min lillasyster intervjuas också i studion och jag är väldigt stolt över hur bra hon gjorde det. Säsong 58, Avsnitt 3. För direktlänk klicka här (hoppas det fungerar). När jag ser på Viaplay räknar klockan nedåt, och reportaget om Bengt börjar när det är 42:30 kvar av avsnittet.
Jag hoppas att den nya utredningen ska kunna ge en klarare bild av vad som egentligen hände, även om mitt förtroende för att polisen kan göra en seriös utredning i detta fall är mycket lågt.
För ett tag sen såg vi en så genomdålig film att jag får ångestkänningar när jag tänker på det. “Doctor Sleep” hette den och var en semiuppföljare till The Shining. Min man hade pratat om att han vill se den och jag sa ja.
Filmen handlar om hur den där ungen i The Shining har vuxit upp och blivit ett missbrukande svin. Och att han blivit ett missbrukande svin är inte så konstigt i och med att han fått hantera sina trauman genom att kapsla in demoner i sitt inre. Och det här att kapsla in demoner i sitt inre var ett tips som han fick av ingen mindre än sin personliga livscoach – som råkar vara ett spöke från hans barndom.
Efter en turning point i livet hamnar den här stackarn i vägen för en grupp magiker som helt saknar livskvalitet. De mördar och käkar barn, samt fångar barnens livsenergi (eller liknande) i termosar, som de sedan sniffar lite på ibland.
Och det låter som att det är en hemsk film, de käkar ju barn, och på sätt och vis så var väl det hemskt, men mest av allt så var filmen en spektakulär orgie i trams. Det märktes att Stephen King måste ha haft en del att säga till om i regin, för alla hans filmer har en tendens att vara så här. Stanley Kubrick gick emot Stephen Kings önskemål så därför kunde The Shining bli ett mästerverk. Men alla som måste lyssna på Stephen Kings önskemål gör tramsfilmer.
Och som kristen så sitter man ju bara och suckar och tycker synd om de här stackars människorna, som vänder sig själva ut och in (samt kapslar in demoner i sitt inre) för att skydda sig från onda krafter.
I såna här filmer krånglar de bara till det, tror på lögner, jagar luft samt mår asdåligt i sin ensamhet. Det finns inget helande, inget förlossande av själen, ingen upprättelse, bara ett krig mot det onda och de får ta alla smällarna genom att själva vara halvdana hjältar med dumma, destruktiva och självutplånande lösningar.
Jag kände mig smutsig efter att vi sett den. Jag kunde inte få tillbaka pengarna eller tiden.
Jag skrev för ett tag sen att jag skulle skriva recensioner på innehållet på newfaithnetwork som startat i Sverige men jag har inte kunnat se ett enda innehåll på deras sida för det har inte fungerat att streama.
Jag har försökt med regelbundna mellanrum, men det har inte gått, och deras support var tyvärr inte mycket till hjälp.
Ett exempel är att supporten trodde att jag försökt titta från Nederländernas hemsida, när det som hänt var att jag hamnat på nederländsk support när jag tryckte på “support” på den Svenska hemsidan.
Jag sa upp det. Vem vet, det kanske fungerar nu, men jag har inte lust att skaffa det bara för att se efter.
Jag mailade dem och frågade om deras streamingtjänst fungerar nu. Det var tre dagar sen, men har ännu inte fått något svar. Kanske var jag för passivt aggressiv, jag vet inte?
Men så att ni vet varför jag inte lägger upp några recensioner på kristna filmer.
Den här bloggen använder cookies. Genom att fortsätta att använda den här sidan så godkänner du användande av dito.
