Barn · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Trygghet

Vi ”firar” 20 år tillsammans

Från samma dag vi gifte oss

Denna helg för 20 år sen blev jag och barnens pappa, och min numera make, ihop. Det tycker jag är lite speciellt!

Det här är ett större datum i mitt huvud än vårt bröllopsdatum, då jag inte på rak arm kan säga vilket år eller ens månad som vi gifte oss (men det var antagligen 2016).

Så här i efterhand önskar jag att vi hade gift oss på en gång eller så fort jag blev myndig, men jag förstod inte något av det här med äktenskapet då, jag såg det som en massa papper som man var tvungen att signera och ändå riva sönder sen om man inte ville ha dem mer. Dessutom finns det en förväntan att man ska ha en fest och det orkar jag inte tyvärr. Jag tycker det är nog med arrangemang att klara dagen. Jag vet inte hur man firar 20 år heller? Jag tycker det känns som att det räcker att konstatera faktum och sen firar man kanske nån annan gång.

På 20 år hinner man med ganska mycket även om man, som oss, lever ett rätt intetsägande liv. Eller intetsägande och intetsägande… jo, intetsägande. Det är det bästa av liv. Det är inte som att vi står utan spänning och dramatik och behöver hungra efter större utmaningar.

Det är nog så spännande exempelvis varje gång bebisen tar i och blir röd om kinderna för man vet aldrig om blöjan hållit tätt. Och dramatik fick vi förra veckan när fyraåringen bröt armen på två ställen. Utmaningar finns alltid.

Det är härligt att hänga ihop med min make och han är familj för mig. När jag tänker efter vore det konstigt om inte ens make vore familj, men han hade ju också kunnat kännas som en främling och då hade jag fått skriva så här:

”Det är härligt att hänga ihop med min make, han är som en främling för mig, jag känner honom inte, vem är han?”

På ena bilden hade vi varit ihop i ungefär fyra år, jag var 21 och han 22. Andra bilden tog vi nyss.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Natur och vyer · Trygghet

Jag hinner inte se djuren

Om göromålen vore djur så skulle min safari fylld med djur som jag inte riktigt hinner se. Eller, jag hinner se dem, men jag hinner inte fota dem? Jag hinner inte hoppa ur safaribilen och rida på dem?
Just nu ammar jag jätteofta. Första barnet ville ha mat var fjärde timme och åt i fem minuter innan hon somnade om. Det var det barn som inledde barnaskaran. Detta barn vill äta varje halvtimme i tjugo minuter, sen skriker han till man satt honom i selen och vaggar. Bara det viktigaste blir gjort och resten blir halvgjort eller inte gjort alls.

Märk väl att detta inte är klagan utan bara ett konstaterande att bloggen ligger långt ner bland prioriteringarna. Röran är välsignad, det blir många promenader med 4-åringen och jag tycker mer och mer om Vännäs <3 hjärtemoji.

Hur är det med er då? Jag hoppas att ni har det bra, och att ni trots all oro politiskt vet att det finns all anledning att ändå vara trygg. Jag vet inte hur jag hade känt om jag inte visste att världens skapare har omsorg om mig och familjen. Han kommer, precis som han alltid sagt, trösta, förmana stötta och förse som vanligt, så som han gör varenda dag. Så slipper jag gå på spänn. För det är lite känsligt det här med trygghet, särskilt när man har små barn, tror jag.

Jag läste i Världen idag om en kvinna som uppmuntrar till bön om skydd för våra gränser varje kväll klockan 20. Här är länken. Ett bra initiativ, jag har ställt klockan. Jag tror vi måste be om mer än beskydd också när det gäller vårt kära land. Till exempel omvändelse. Vi har tyvärr trampat väldigt snett och snedare tycks det bli. Exempel: diskussionen om att införa hemaborter, så att abort blir ännu mer “lättillgängligt” (på bekostnad av kvinnor och barns hälsa och säkerhet).

Johanneskyrkan

Allmänt · Bilder · Natur och vyer · på Sonja · Skidor och snöåkning · Trygghet · Vardag

Anja Pärson var i backen

Ska skriva en väldig tråkig sak, en typisk överflödig information som på alla sätt saknar allmänintresse, men jag kan inte hjälpa det: jag är så otroligt trött just nu.
Nu när jag fått det sagt, för jag ville verkligen få det sagt, så kan jag skryta om att Anja Pärson var i vår backe i söndags. Ja jag såg henne inte själv men jag kände hennes närvaro genom min man (som var där).

Själv var jag där i lördags.

Jag var där och assisterade 3-åringen. Jag vill inte trötta ut er med min tacksamhet över att vi kan njuta av syrerik fritid och att vi har fred och frihet och gemenskap och så vidare. Men jag är så glad för det här livet som vi ännu kan leva på vår hörna av jorden.

Betyg: 5 av 5.

Jag tror att det är allting kring vaccinpass som får mig att njuta extra mycket. För rätt som det är så kan uppenbarligen ens fina, fria land (som har allemansrätt!) börja dela upp befolkningen i dåligt motiverade grupper där den ena anses vara berättigad större frihet än den andra, och detta med brett folkligt stöd.

Nu har man fått se hur snabbt det kan gå och hur enkelt det är att vända människor mot varandra på grunder ej rotade i sanning och förstånd. Tycker inte längre man behöver fundera på “hur det kunde hända” när det kommer till samhällen i historien där någon grupp plötsligt blivit skydda, utfrysta, förföljda, fängslade och i vissa fall värre än så. Nu är vi inte där i Sverige, (men närapå i andra sk civiliserade länder som Österrike och Tyskland) men psykologin är densamma och människan är sig lik överallt och i alla tider.

Men vad är detta. Här skulle jag skriva ett lättsamt inlägg, ett inlägg som inte berör något laddat i hela vida världen. Ett inlägg om ostsmörgåsar och tulpaner. Och så nämner jag vaccinpasset i kritiska ordalag. Vad är det för fel på mig.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Högtider · Kristendom · Kristna · Kyrkoliv · Skärmdumpar · Trygghet · Vardag

Vi är så glada i att dö, även om vi dör skrikandes

Såg den här rubriken på Dagen:

“Pingstprofilen Elon Svanell har fått hembud

Och det tog säkert 10 sekunder + att jag var tvungen att läsa underrubriken för att fatta att karln avlidit. Hembud. Det låter som att Early Bird gjort en påknackning hos honom för att lämna paket.

Det finns inga som är så tacksamma och glada för livet men samtidigt så taggade inför döden, som vi kristna.

Jag har till exempel sagt till (de stora) barnen att jag kommer att dö lycklig, även om jag dör skrikandes av smärta. Det sista säger jag mest för att tänk om jag skulle bli överkörd av exempelvis en snöplog. Jag hatar smärta och skulle skrika extremt mycket, särskilt om jag fastnade halvvägs, och inte ska barnen behöva tro att jag dör olycklig bara för att jag kanske dör under plågor och blodskvitter.

En del säger “behövde hon/han lida?” efter att någon dött för att det känns bättre om det skedde stilla, men jag tycker för egen del att det är irrelevant (när jag väl är död/hembudad alltså, jag hatar som sagt smärta), och tycker att alla kan vara lugna oavsett.

‘ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. ‘ – Filipperbrevet 1:21-23

Allmänt · Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom · Natur och vyer · Tidningsutklipp · Trygghet

Vi är födda till just en tid som denna, Gott nytt år!

Hej mina goa vänner,

Min domän (hejsonja.se) har slutat att pekas mot bloggen, då min årliga wordpress-prenumeration gått ut. Och jag har inte råd just nu, det är andra kostnader som går före.

Det är svårare att hitta till bloggen nu, då adressen är hejsonja.wordpress.com, men det jag publicerar borde i alla fall rimligen gå ut till er som prenumererar på bloggen via e-post.

Jag vill bara önska er ett gott nytt år. Jag har personligen haft ett ganska gott 2021. Livet alltså. Vilken osäker, svajig, härlig, och utmanande balansgång det ständigt är. Och så lika vi människor är, genom alla tider. Helt unika är vi förstås, samtidigt som det är samma gamla upplevelser, om och om igen. Oro, längtan, hopp och förtvivlan har varit samma genom alla tider, om än formen på vissa sätt har ändrats.

Som Kent sjunger i “Våga vara rädd”: En annan tid i samma land, samma gamla rädsla, andra namn, från kalla krig till varma vintrar, svarta hål”.

Eller “Gå och fiska” med Gyllene tider: När man läser filosofer, letar mellan gamla strofer. Tror man det var annorlunda, sexton- sjutton- artonhundra. Icke så, mitt hjärta svider. Samma sak i alla tider!

Eller Folköl och dunkadunka med Svenne Rubins: Hela låten, till exempel raden om bensin, om hiphop, om snuva från Hongkong, om miljöhot.

Och precis så fint som det skrivs i Predikaren i Bibeln:
‘Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. Det finns inget nytt under solen. Finns det något om vilket man säger: “Se, detta är nytt”, så har det redan funnits i gamla tider som varit före oss. Ingen minns längre det som har skett förut. Inte heller skall det som sker härefter bli ihågkommet av dem som kommer sedan. ‘ Predikaren 1:9-11

Jag har förstått att många är oroade av saker som händer nu. Jag såg ett klipp från en anti vaccinpass-demonstration (många känner stor oro för förtryck, ökat våld, smitta och tvång och annat) att en mamma var så orolig för tiderna vi är i nu, att hon nästan ångrar att hon fått barn.

‘Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön.’ Psaltaren 127:3

Så tycker jag absolut inte att man bör behöva känna. Här är en tro på Gud dyrbarare än allt annat. Jag tror inte att Gud låter människor födas slumpartat och utan hans översyn och plan. Jag tror att våra barn är födda just för denna tid, som för övrigt allmänt sett hittills varit oslagbart lugn. Så även är vi själva utan tvivel födda för den här tiden, och vi kommer att klara det om vi vänder oss till Jesus för hjälp, tröst, liv och kraft, för det gör man oavsett vilken slags tid eller period man lever i.

‘Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. ‘ Första Korinthierbrevet 10:13

Jag vill inte tjata utan ni som läst mig ett tag vet hur nöjd jag är att vara född här.

Om ni är rädda för döden, lidande och förluster (vilket är fullt naturlig oro som i princip alla har mer eller mindre) så tycker jag att ni bör skaffa en Bibel, börja läsa den, börja småprata med Gud och börja begrunda vad som står i hans bok och vad det innebär. För den är helt proppad med hopp och tröst för oroliga själar, och ger också hjälp att känna igen vad som är rätt och vad som är fel så att man inte bara snurrar runt och väljer falsk trygghet som liks sviker. Den handlar om hur Jesus räddar oss på ett historiskt helt otippat sätt. Hur fångenskap, förtryck, begränsningar, sjukdom osv inte kan knäcka oss när vi är i honom, som Kanye sjunger i låten Selah: “Even when we die we will rise up (HALLELUJAH)”

Jag fattade 2015 vad han gjort och och då blev jag väldigt förvånad trots att nyheten om Jesus är såpass gammal vid det här laget.

De flesta vet bokstäverna av hur han räddade oss: han är Guds son, levde syndfritt, dödades för våra synder och uppstod och lever idag.
Alla någorlunda allmänbildade människor kan rabbla detta både fram- och baklänges. Men det är när poletten trillar ner och man inser vad han faktiskt gjort som man blir djupt förvånad. Det är då man säger “JAHAAAA”.

Jag avslutar året med detta fantastiska norrsken som jag fotade för ett par veckor sen. Jag skojar bara, jag tänkte ta ett kort på mina frysta ögonfransar men slant till och råkade fota närbild på reflexvästen i stället.

Ja och så vill jag tipsa om det här blogginlägget som en gammal församlingsvän skrivit om uppståndelsen.

Gott nytt år!