Kan ni höra klampet av mammutfötter?

mars 24, 2022mars 24, 2022 Sonja2 Comments

Så här skrev jag i ett inlägg 1 augusti 2018 (länk till inlägget):
“Ni vet vad jag har sagt: När vi ser mammutar igen så är det början på slutet.

Jag undrar hur återskapandet av mammuten kommer att motiveras. “Vi gör det för att vi kan” och “de e kul” är ännu inte acceptabla skäl för såpass allvarligt mixtrande med organismers grundkod. Men säkert kommer motiveringen ha något med miljön att göra. Och om inte miljön, så är det nåt om att bota svält. Men är det inte heller det, så kommer argumentet nog att vara att mammutar kan bota parkinson och altzeimer.”

När jag ser nyheten om att man på allvar vill klona och återskapa mammutar >för miljöns skull<, så blir jag on the edge of my seat som Freddy Mercury sa.

Jag är 100 % emot återskapande av mammutar och skulle ett gäng Vännäsbor dra igång en demonstration mot mammutar så skulle jag gladeligen förena mig med dem. Återskapande av mammutar är startskottet på gränslös ondska i hårig elefantförpackning.

Bilden är redigerad, människorna på bilden köper egentligen potatis

MEN när de liks håller på så kan jag inte låta bli att bli förväntansfull. För jag har väntat på mammutar cirka hela livet och så har jag faktiskt sedan många år tillbaka satt mammutar som en tydlig “nu kommer Jesus verkligen snart”-signal. För mig personligen blir det ett högt ljudande startskott, lite som när man är gravid och man får tre minuterlånga värkar på 10 minuter.

När vi ser mammutar, mina vänner, så kommer snart vår Herre på moln och varje knä kommer böjas och bekänna att han är KUNG.

Här har jag också skrivit, “Genmanipulering av människor” (berör även där ämnet mammutar).

Allmänt · Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom · Natur och vyer · Tidningsutklipp · Trygghet

Vi är födda till just en tid som denna, Gott nytt år!

december 31, 2021januari 7, 2022 SonjaLeave a comment

Hej mina goa vänner,

Min domän (hejsonja.se) har slutat att pekas mot bloggen, då min årliga wordpress-prenumeration gått ut. Och jag har inte råd just nu, det är andra kostnader som går före.

Det är svårare att hitta till bloggen nu, då adressen är hejsonja.wordpress.com, men det jag publicerar borde i alla fall rimligen gå ut till er som prenumererar på bloggen via e-post.

Jag vill bara önska er ett gott nytt år. Jag har personligen haft ett ganska gott 2021. Livet alltså. Vilken osäker, svajig, härlig, och utmanande balansgång det ständigt är. Och så lika vi människor är, genom alla tider. Helt unika är vi förstås, samtidigt som det är samma gamla upplevelser, om och om igen. Oro, längtan, hopp och förtvivlan har varit samma genom alla tider, om än formen på vissa sätt har ändrats.

Som Kent sjunger i “Våga vara rädd”: En annan tid i samma land, samma gamla rädsla, andra namn, från kalla krig till varma vintrar, svarta hål”.

Eller “Gå och fiska” med Gyllene tider: När man läser filosofer, letar mellan gamla strofer. Tror man det var annorlunda, sexton- sjutton- artonhundra. Icke så, mitt hjärta svider. Samma sak i alla tider!

Eller Folköl och dunkadunka med Svenne Rubins: Hela låten, till exempel raden om bensin, om hiphop, om snuva från Hongkong, om miljöhot.

Och precis så fint som det skrivs i Predikaren i Bibeln:
‘Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. Det finns inget nytt under solen. Finns det något om vilket man säger: “Se, detta är nytt”, så har det redan funnits i gamla tider som varit före oss. Ingen minns längre det som har skett förut. Inte heller skall det som sker härefter bli ihågkommet av dem som kommer sedan. ‘ Predikaren 1:9-11

Jag har förstått att många är oroade av saker som händer nu. Jag såg ett klipp från en anti vaccinpass-demonstration (många känner stor oro för förtryck, ökat våld, smitta och tvång och annat) att en mamma var så orolig för tiderna vi är i nu, att hon nästan ångrar att hon fått barn.

‘Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön.’ Psaltaren 127:3

Så tycker jag absolut inte att man bör behöva känna. Här är en tro på Gud dyrbarare än allt annat. Jag tror inte att Gud låter människor födas slumpartat och utan hans översyn och plan. Jag tror att våra barn är födda just för denna tid, som för övrigt allmänt sett hittills varit oslagbart lugn. Så även är vi själva utan tvivel födda för den här tiden, och vi kommer att klara det om vi vänder oss till Jesus för hjälp, tröst, liv och kraft, för det gör man oavsett vilken slags tid eller period man lever i.

‘Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. ‘ Första Korinthierbrevet 10:13

Jag vill inte tjata utan ni som läst mig ett tag vet hur nöjd jag är att vara född här.

Om ni är rädda för döden, lidande och förluster (vilket är fullt naturlig oro som i princip alla har mer eller mindre) så tycker jag att ni bör skaffa en Bibel, börja läsa den, börja småprata med Gud och börja begrunda vad som står i hans bok och vad det innebär. För den är helt proppad med hopp och tröst för oroliga själar, och ger också hjälp att känna igen vad som är rätt och vad som är fel så att man inte bara snurrar runt och väljer falsk trygghet som liks sviker. Den handlar om hur Jesus räddar oss på ett historiskt helt otippat sätt. Hur fångenskap, förtryck, begränsningar, sjukdom osv inte kan knäcka oss när vi är i honom, som Kanye sjunger i låten Selah: “Even when we die we will rise up (HALLELUJAH)”

Jag fattade 2015 vad han gjort och och då blev jag väldigt förvånad trots att nyheten om Jesus är såpass gammal vid det här laget.

De flesta vet bokstäverna av hur han räddade oss: han är Guds son, levde syndfritt, dödades för våra synder och uppstod och lever idag.
Alla någorlunda allmänbildade människor kan rabbla detta både fram- och baklänges. Men det är när poletten trillar ner och man inser vad han faktiskt gjort som man blir djupt förvånad. Det är då man säger “JAHAAAA”.

Jag avslutar året med detta fantastiska norrsken som jag fotade för ett par veckor sen. Jag skojar bara, jag tänkte ta ett kort på mina frysta ögonfransar men slant till och råkade fota närbild på reflexvästen i stället.

Ja och så vill jag tipsa om det här blogginlägget som en gammal församlingsvän skrivit om uppståndelsen.

Gott nytt år!

Bilder · Husdjur · Tidningsutklipp

Jag vill inte läsa om Bengts död

juni 28, 2021 SonjaLeave a comment

Vill börja med att länka några artiklar. Ni får gärna läsa, sprida, skriva om, be.

Otäcka fyndet: En hammare i snön – Aftonbladet
Denna artikel är tyvärr låst, men den är bra. Jag hatar tanken på den där hammaren. Jag hörde om den när den hittades. Jag har bara begravt kännedomen om den där hammaren. Jag har inte orkat med frustrationen med att tänka på den.

“14 frågor som inte fått svar” – Aftonbladet
Kriminaltekniker Ingemar Axberg går igenom punkt för punkt om svagheter i den så kallade “utredningen” som gjorts kring Bengts död.

“Polisen: ‘ Självklart måste vi titta på det här igen’ ” – Aftonbladet
Menar de detta eller är det något de bara säger?

Äntligen uppmärksammas det som hände Bengt, efter att lillsyrran ihärdigt kontaktat journalist efter journalist, år ut och år in, i hopp om att någon vill ta i det.

Men det har också varit jobbigt. Jag vill inte läsa om blodspår och skador och teorier kring vad hunden gjort och inte gjort. Det är viktigt, nödvändigt och jag är enbart positiv till det. Är så tacksam för journalisternas arbete och att det kommer ut och att flera medier uppmärksammar det och att det får polisen att eventuellt vakna och skämmas över sitt dåliga arbete. Men det är också jobbigt. Det är Bengt det handlar om, och det är vårt gamla hem som det är bilder på. Köket, hallen, ytterdörren. Jag har saker kvar i skåpen. Kläder kvar i garderoben. Ingenting jag vill ha men även fast jag flyttat ut sedan länge så var vi alltid välkomna dit och vi var inte färdiga. Någon gjorde det färdigt för oss. Jag har inte varit där sen det hände utan har bara tittat försiktigt in genom något fönster och fått hemska bilder i huvudet.

Utklipp från “Otäcka fyndet – en hammare i snön”

Detta var nytt för mig, jättejobbigt. Dels att polisen inte noterat det (hur har de mage att göra ett så uselt jobb?), sen också att det där inte är allmänna bord och stolar utan det var vårt bord och våra stolar, som vi slet med hälsan. Vid det där bordet åt Bengt sina första tortillas, och fick sås i mustaschen vilket vi skrattade åt på tonåringars kanske inte helt varma sätt. På diskbänken som syns i klippen brukade han rosta sina bröd, kolsvarta skulle de vara, som hårda kolbitar. Och så förvarade han smöret i skafferiet. Det var lite udda men smöret var alltid mjukt och redo och inte blev det härsket som man kan tro. Varför berättar jag det här? För att det är det är sånt här jag tänker på när jag ser bilderna. Det andra vill jag inte tänka på.

Kökssoffan var vår soffa. Där satt man när man var en tonåring som färgat håret svart eller blått och där satt man när man fick sitt första och andra barn.

Bengts hund var inte Bengts hund från början, det var min lillasysters efter att en av byns gråhundar avsedd för jakt parat sig med en fin liten rashund avsedd för knä, jag tror det var otroligt att 1. parningen tekniskt gick igenom och att 2. mamma hund inte sprack itu? Det var jag som gav honom namnet Gorim. Så mycket jag stört mig på den hunden. Helt odräglig var han. Satt ofta uppe på matbordet. Rev så det blev klomärken. Mamma gillrade nån typ av fälla men hjälpte det? Nu när jag tänker på det har jag till och med något vagt minne av att han sprang ned i en isvak, så räddningstjänsten fick komma med helikopter och dra upp honom? Om bara passagerarna på Titanic hade fått uppleva en sådan behandling.

Jag dubbelkollade hos ett par syrror och det stämmer att det hände. Det enda tveksamma var om han drogs upp med helikopter. Bengt och mamma satt i alla fall på isen skräckslagna över att förlora sin älskade hund. Gorim var faktiskt hemskt snäll och jag uppfattade honom alltid, handen på hjärtat, som väldigt korkad.

Han borde inte misstänkas för att ha varit den som städat rent efter det som hände, utan att ens lämna tassavtryck efter sig. Det hela är som ett skämt så dåligt att jag inte har berättat om det för någon. Hörde inte ansvariga poliser själva hur bisarra deras förmodanden var?

Här är en helt ointressant video med våra hundar när de skällde (varför la jag ut den?). Gorim är gråhunden med ovanligt lång mustasch, 36 sekunder in i videon.

https://youtu.be/GiesqiE6rjs?t=38

Bilder · Jesus · Kristendom · på Sonja · Tidningsutklipp · Vittnesmål om Jesus

Jag var med i Göteborgsposten

november 11, 2020 SonjaLeave a comment

Jag var med i Göteborgs-Posten häromveckan i en artikel om människor som bytt tro/börjat tro senare i livet. Ni kan läsa den här, men tyvärr bara om ni är prenumeranter. Jag är själv inte prenumerant (jag köpte en papperstidning på det gamla goda viset).

Andra intervjuas också och är med, bland annat en fd präst i Svenska kyrkan som gått över och blivit muslim i Marocko. När jag läser anledningarna till att han lämnar, att treenigheten enligt honom är ologisk och hans undran om “Jesus verkligen behövde dö på korset” så blir jag sorgsen att någon utan en stadig uppfattning om det, har varit en som ska leda personer fram till korset och sedan hjälpa dem att förstå och följa Jesus. Och då tänker jag att det var bra att han lämnade sin post. Så kan han testa Islam där borta i Marocko och förhoppningsvis komma tillbaka senare mer genuint troende och inte nödvändigtvis som präst.

Hon som gått från Svenska kyrkan och blivit katolik kan jag delvis förstå. Katoliker håller på med direkt frånstötande saker som jag får obehagsrysningar av, men jag förstår bekymret hon hade:

“Febe säger att hon uppfattade Svenska kyrkan som mer och mer urvattnad. – Det handlade inte längre som att Gud ska äras och människorna föras till frälsning. Det handlade mer om att vi ska bejaka alla människor, klappa på axeln och säga att allt är gott och bra. Men Jesus sade inte bara ‘den som är utan synd kan kasta första stenen’. Han sade också ‘gå din väg och synda inte mer’, men det senare hörs väldigt sällan.”

Amen sister. Denna kritik passar inte bara in på delar av Svenska kyrkan (Svenska kyrkan är blandad!). Många församlingar leds av rena “människan står i universums centrum”-katastrofen. Det finns bra och dåliga församlingar och både lämpade och olämpliga församlingsledare i alla samfund. Därför är det så viktigt att vi har vår egna relation till Jesus och Bibeln, så att vi inte låter vår tro vara beroende av nån annans tolkningar eller beteende.

Allmänt · Barn · Bilder · Resor · Tidningsutklipp

Mitt liv just nu: Längtan. I allas liv: Corona

mars 7, 2020 SonjaLeave a comment

Just nu så är mitt liv präglat av längtan. Det är längtan i stort och smått. Längtan efter att leva ut kreativitet, längtan efter Norrland, längtan efter att lära mig nya saker.

Jag kan ibland bli orolig att jag ska dö när jag ser framåt, dö så att jag missar allt. Förr gav det mig nattsvart dödsångest men numer kan jag åtminstone trösta mig med att även om jag dör så är livet inte slut för det, och jag antar att man får fortsätta upptäcka efter det att man återuppstått. För det kan inte vara så att man väcks upp och helt plötsligt vet man allt. Jag tror att livet med Gud handlar väldigt mycket om upptäckter, även i samvarons perfekta form.

Varför känner jag mig som ett barn när jag pratar om uppståndelselivet?

Min dotter var med i tidningen för ett par veckor sen.

På jobbet har de lagt upp smörgåsbord efter smörgåsbord med spritservetter och spritgelé. Är det bara jag som har så på arbetsplatsen just nu? Min man berättade att de slutat köpa in äpplen på hans jobb, och bara tillhandahåller frukter med skal.

Ute på nätet finns två stycken grupperingar som lite slåss med varann: Den ena som anser att coronaviruset är under kontroll och att vi inte behöver oroa oss, och den andra som anser att coronaviruset kommer döda alla svaga och sjuka ur Sveriges befolkning om inte folk slutar resa till Italien på sportlovet.

Hur har ni påverkats av corona?