Så här skrev jag i ett inlägg 1 augusti 2018 (länk till inlägget):
“Ni vet vad jag har sagt: När vi ser mammutar igen så är det början på slutet.

Jag undrar hur återskapandet av mammuten kommer att motiveras. “Vi gör det för att vi kan” och “de e kul” är ännu inte acceptabla skäl för såpass allvarligt mixtrande med organismers grundkod. Men säkert kommer motiveringen ha något med miljön att göra. Och om inte miljön, så är det nåt om att bota svält. Men är det inte heller det, så kommer argumentet nog att vara att mammutar kan bota parkinson och altzeimer.”

När jag ser nyheten om att man på allvar vill klona och återskapa mammutar >för miljöns skull<, så blir jag on the edge of my seat som Freddy Mercury sa.

Jag är 100 % emot återskapande av mammutar och skulle ett gäng Vännäsbor dra igång en demonstration mot mammutar så skulle jag gladeligen förena mig med dem. Återskapande av mammutar är startskottet på gränslös ondska i hårig elefantförpackning.

MEN när de liks håller på så kan jag inte låta bli att bli förväntansfull. För jag har väntat på mammutar cirka hela livet och så har jag faktiskt sedan många år tillbaka satt mammutar som en tydlig “nu kommer Jesus verkligen snart”-signal. För mig personligen blir det ett högt ljudande startskott, lite som när man är gravid och man får tre minuterlånga värkar på 10 minuter.

När vi ser mammutar, mina vänner, så kommer snart vår Herre på moln och varje knä kommer böjas och bekänna att han är KUNG.

Här har jag också skrivit, “Genmanipulering av människor” (berör även där ämnet mammutar).