Varför har inte ni tagit bort era sociala medier?
Jag frågar eftersom jag vet att de allra flesta har funderat på att ta bort ett eller flera av sina sociala medier, men de allra flesta beslutar ändå till sist att stanna kvar.
Jag har själv kopplat ur ett par gånger man jag har alltid kommit tillbaka.
[poll id=”5″]
Jag funderar på det här med sociala medier mycket nu. Vilken varböld det är på mitt liv. Twitter, som var mitt huvudmedium, råkade jag delita av misstag häromåret och från att ha upptagit en ganska stor del av mitt engagemang så märkte jag ganska snart att jag inte saknade det.
Här är några anledningar till att jag inte har tagit bort mina resterande sociala medier:
- Delande av viktiga budskap.
Jesus har sagt “gå ut i världen och gör alla människor till lärjungar”, och jag har tänkt att eftersom jag har en sån fallenhet för sociala medier så kan jag använda sociala medier som ett verktyg. - Hänga med i människors liv.
Jag har familj och vänner och bekanta lite här och där och jag gillar att se bilder på barn, barnbarn och väder utanför dessa människors fönster. - Människor får hänga med i mitt liv
Eftersom jag har mer eller mindre långt till all släkt så vill jag att de ska ha möjlighet att se mina barn som jag i mitt anletes svett håller på att uppfostra. - Evenemang och händelser.
På facebook bjuds man in på event och blir informerad om roliga saker som händer. - Organisation
Jag gick nyligen med i en prolife-förening som heter Livsval och vi har kontakt med varandra via en grupp. Om jag går ur facebook, hur ska jag då ha kontakt med föreningen på ett enkelt och bra sätt?
Jag går igenom argumenten som jag har för att stanna i social media om och om igen och ser hur de mer och mer håller på att lösas upp.
- Social media går att likna med en stor stad där var och en går omkring och talar och ropar ut sina mer eller mindre viktiga budskap, och kanske drar man ibland i folk och hoppas att nån ska lyssna i förbifarten på det man vill förmedla. Det är en enda röra av högt och lågt, allvar och skämt. Jag har skrivit lite om hur jag anser att sociala medier är känslomässigt utsugande här. Jag funderar på om social media är mer en tjuv än vad de är ett bra verktyg. Jag kommer skriva mer om det senare.
- Visst hänger jag på sätt och vis med i släkts och bekantas liv, men gör jag verkligen det? Jag tror att det kan vara så att social media ger mig en falsk uppfattning av att hänga med, och att de dagliga smådoserna hindrar mig från att hänga med “på riktigt”.
- Jag kan bara nu komma på många sätt som jag kan dela mitt familjeliv med släkt och vänner på ett mycket roligare och personligare sätt än via sociala medier.
- Jag vet flera som inte har social media som ibland missar att bli meddelade om saker som händer, bara för att de inte har facebook. Aj aj! Även fast jag sällan går på tillställningar så är det här ett problem.
- Det här kan kanske vara det som har gjort facebook mest “oumbärligt”. Det förenklar kontakt mellan geografiskt utspridda människor avsevärt, och det är ett projekt att flytta över och sköta det på annat sätt.
Det finns så klart fler punkter och så finns det många argument till varför man borde avsluta kontona. För mig råder det inga tvivel att sociala medier, trots sina positiva sidor, är destruktiva, så det som är intressant för mig är vad som trots allt håller mig kvar och huruvida det är värt att stanna för dessa sakers skull.
Jag ska fortsätta fundera på det här och sen bestämma mig hur jag vill göra. Ska jag ta bort så vill jag göra det ordentligt och inte halvhjärtat.
Hur tänker ni? Och kanske är det nån av mina läsare som inte har nån social media, hur upplever ni i så fall att vara den som går mot strömmen?
