Hej mina goa vänner,
Min domän (hejsonja.se) har slutat att pekas mot bloggen, då min årliga wordpress-prenumeration gått ut. Och jag har inte råd just nu, det är andra kostnader som går före.
Det är svårare att hitta till bloggen nu, då adressen är hejsonja.wordpress.com, men det jag publicerar borde i alla fall rimligen gå ut till er som prenumererar på bloggen via e-post.
Jag vill bara önska er ett gott nytt år. Jag har personligen haft ett ganska gott 2021. Livet alltså. Vilken osäker, svajig, härlig, och utmanande balansgång det ständigt är. Och så lika vi människor är, genom alla tider. Helt unika är vi förstås, samtidigt som det är samma gamla upplevelser, om och om igen. Oro, längtan, hopp och förtvivlan har varit samma genom alla tider, om än formen på vissa sätt har ändrats.
Som Kent sjunger i “Våga vara rädd”: En annan tid i samma land, samma gamla rädsla, andra namn, från kalla krig till varma vintrar, svarta hål”.
Eller “Gå och fiska” med Gyllene tider: När man läser filosofer, letar mellan gamla strofer. Tror man det var annorlunda, sexton- sjutton- artonhundra. Icke så, mitt hjärta svider. Samma sak i alla tider!
Eller Folköl och dunkadunka med Svenne Rubins: Hela låten, till exempel raden om bensin, om hiphop, om snuva från Hongkong, om miljöhot.
Och precis så fint som det skrivs i Predikaren i Bibeln:
‘Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. Det finns inget nytt under solen. Finns det något om vilket man säger: “Se, detta är nytt”, så har det redan funnits i gamla tider som varit före oss. Ingen minns längre det som har skett förut. Inte heller skall det som sker härefter bli ihågkommet av dem som kommer sedan. ‘ Predikaren 1:9-11
Jag har förstått att många är oroade av saker som händer nu. Jag såg ett klipp från en anti vaccinpass-demonstration (många känner stor oro för förtryck, ökat våld, smitta och tvång och annat) att en mamma var så orolig för tiderna vi är i nu, att hon nästan ångrar att hon fått barn.
‘Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön.’ Psaltaren 127:3
Så tycker jag absolut inte att man bör behöva känna. Här är en tro på Gud dyrbarare än allt annat. Jag tror inte att Gud låter människor födas slumpartat och utan hans översyn och plan. Jag tror att våra barn är födda just för denna tid, som för övrigt allmänt sett hittills varit oslagbart lugn. Så även är vi själva utan tvivel födda för den här tiden, och vi kommer att klara det om vi vänder oss till Jesus för hjälp, tröst, liv och kraft, för det gör man oavsett vilken slags tid eller period man lever i.
‘Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. ‘ Första Korinthierbrevet 10:13
Jag vill inte tjata utan ni som läst mig ett tag vet hur nöjd jag är att vara född här.
Om ni är rädda för döden, lidande och förluster (vilket är fullt naturlig oro som i princip alla har mer eller mindre) så tycker jag att ni bör skaffa en Bibel, börja läsa den, börja småprata med Gud och börja begrunda vad som står i hans bok och vad det innebär. För den är helt proppad med hopp och tröst för oroliga själar, och ger också hjälp att känna igen vad som är rätt och vad som är fel så att man inte bara snurrar runt och väljer falsk trygghet som liks sviker. Den handlar om hur Jesus räddar oss på ett historiskt helt otippat sätt. Hur fångenskap, förtryck, begränsningar, sjukdom osv inte kan knäcka oss när vi är i honom, som Kanye sjunger i låten Selah: “Even when we die we will rise up (HALLELUJAH)”
Jag fattade 2015 vad han gjort och och då blev jag väldigt förvånad trots att nyheten om Jesus är såpass gammal vid det här laget.
De flesta vet bokstäverna av hur han räddade oss: han är Guds son, levde syndfritt, dödades för våra synder och uppstod och lever idag.
Alla någorlunda allmänbildade människor kan rabbla detta både fram- och baklänges. Men det är när poletten trillar ner och man inser vad han faktiskt gjort som man blir djupt förvånad. Det är då man säger “JAHAAAA”.
Jag avslutar året med detta fantastiska norrsken som jag fotade för ett par veckor sen. Jag skojar bara, jag tänkte ta ett kort på mina frysta ögonfransar men slant till och råkade fota närbild på reflexvästen i stället.
Ja och så vill jag tipsa om det här blogginlägget som en gammal församlingsvän skrivit om uppståndelsen.
