Allmänt, Betraktelser, Musik, Youtube

Näsblodsmusik

Det finns en ganska smal genre musik som jag vill kalla för näsblodsmusik.

Bakgrunden till att jag vill kalla det för det är för att låtarna ger mig vibbar av  blodförtunnande mediciner och/eller enorma mängder stark astmamedicin.

Mitt tydligaste exempel på det är låten “räck mig min hand” med Arthur Erikson som jag la på lillens spellista utan att ha lyssnat på den ordentligt först.

Varje gång jag hör den så blir det som att blodet blir tunt och hjärtat börjar slå stressat – som av astmamedicin. Och det har alltså inte med eventuell ålder på sångaren att göra. Det har att göra med att låten osar astmamedicin.

Här är ett annat exempel på näsblodsmusik, Guld och gröna skogar av Hasse Andersson.

Anledningen till att jag kallar det för näsblodsmusik är för att det känns som att jag ska börja blöda näsblod när jag hör låtarna, och på grund av det tunna blodet, den höga pulsen och den eventuella bristen på vita blodkroppar som låtarna förmedlar så känns det som att näsblodet i så fall skulle komma i en ödesdiger mängd.

Så ja, jag har tagit bort Räck ut din hand från sonens spellista. Jag vill inte att han ska få hjärnskador.

Betraktelser, Bilder, Böcker, Familjeliv, Musik, Vardag

Den sämsta barnlåten #förstapris

Jag prenumererar på Goboken som är en tjänst där man får hem dåligt översatta böcker från danska (?) en gång i månaden. De första tygböckerna är jättebra pga prassel och snören men efter dem har jag avbeställt det mesta. Denna månaden blev jag dock lite sugen på en gullig bok med barnsånger.

Öppnade boken och ångrade mig:

IMG_2888

Fy. Har alltid avskytt den här.

Minns när vi sjöng den på dagis och alla barnen stod i ring och sjöng runt en fröken som format ena armen som en snabel. Sen hämtade fröknen en “annan elefant” som också formade sin arm som en snabel. Och så fortsatte det så, barnen lunkade omkring i rad med sina armsnablar, till alla barnen blivit “elefanter”.

Det var outhärdligt tråkigt och meningslöst. Ja, många barnlekar och sånger är meningslösa. Det kan man kanske säga? Men det här är faktiskt i en klass för sig.

Det spelade ingen roll om man fick bli elefant tidigt eller sent i “leken”, det var lika tråkigt hur man än gjorde.

Jag tycker att “En elefant balanserade” påminner om hur sysslor i vuxenlivet kan kännas ibland. Som till exempel när man måste ut i regnet för att köpa buljongtärningar och potatis till middan, trots att man inte har nån lust. Och det är två kilometer till affären och man har ingen bil. Ni vet den känslan. Den känslan fick jag nog första gången i livet när vi sjöng den här låten på dagis. Man ställde sig i ring och såg fröken forma sin arm som en snabel och man tänkte, åh nej… inte den här igen. Och så satte man igång autopiloten och bara sjöng och spelade med samtidigt som man i sitt inre hörde en osynlig brun ton.

Ekorrhjul. Det var känslan av att vara fast i ett ekorrhjul som jag fick!

Den påminner mig faktiskt lite om den där låten “Man vänjer sig” av Kjell Höglund.

Vem hade kunnat ana att jag var ett barn som inte många år senare skulle utveckla depression.

Nä jag är glad att vara vuxen. Att vara vuxen och ha barn är mycket bättre än att själv vara ett barn. I alla fall om man är en vuxen som inte är deprimerad och som har funnit meningen med livet.

Allmänt, Bilder, Jesus, Kristendom, Musik, Youtube

Min musiksmak, profan musik och vad jag inte gillar med den lättillgängliga kristna musiken

Idag tänkte jag att jag skulle svara på lite fler grejer i samma inlägg

“Vilken musik gillar du? Hemma och i kyrkan?”

Generellt så lyssnar jag inte så mycket på musik, jag tycker att det är ganska ansträngande och jobbigt för hjärnan för det verkar vara så att jag inte bara kan låta saker vara utan jag vill helst ta in och analysera allt, vare sig jag vill eller inte. Jag föredrar brummandet från frysen eller diskmaskinen framför musik oftast.

Men tidigare i livet så har jag helst lyssnat på musik som har sångtexter som handlar om djupare värden än alkohol, droger, sex, förälskelse och att köpa grejer (på tal om hjärntvätt i det här inlägget så innehåller musik rätt mycket hjärntvätt) (och jag har lyssnat en hel del på sån musik med). Eller djupare och djupare. Jag lyssnade mycket på Kenneth and the Knutters och Svenne Rubins när jag växte upp. De sjunger om att köra vespa, jaga älg och köpa bröd. Det gillade jag! (gillade inte låtarna om att dricka öl)

Annars har jag lyssnat mycket på blandad musik. Jag tänker sponant på Imagine Dragons. De har låtar med dold andlighet bakom textraderna och det uppskattar jag ju alltid när jag är en *andlig person* och jag relaterar mycket till Dan Raynolds som skriver många av låtarna. Hur det var innan jag blev utkallad från Egypten alltså. Jag brukar säga att “the satan is strong i this one”, lite på skämt, mycket på allvar.

O7mZOIg.jpg

Jag har inte lyssnat så mycket på kristen musik hemmavid heller. Det mesta som finns omedelbart utan att man måste gräva låter ungefär likadant och det är svårt att hitta något som är originellt. De påminner väldigt mycket om låtar om förälskelse vilket jag aldrig haft nånting för. Det är liksom “Jesus du är störst och vackrast” hela dagen lång med suckande röster – vilket är sant och bra mycket vettigare än vanligt förälskelseGNAGANDE (som gärna uppföljs av nån låt hur man på bästa sätt lämnar den där personen som tydligen var en skithög?) – men jag skulle uppskatta låtar som handlar mer om bibliskt innehåll. Typ dramatiskt, svåra citat, hyllningar på specifika mirakel, specifika exempel på Guds kärlek! Fick ett tips på en sån låt för ett tag sen här på bloggen:

(Hosea var en profet som Gud sa åt att gifta sig med en prostituerad. Hon var otrogen och lämnade honom men gång på gång så hämtade han tillbaka henne, förlät, och fortsatte att älska henne. Hans fru var en bild för Israel – Guds förlovade folk)

I kyrkan är det en helt annan sak. När två eller fler möts i Jesu namn så är han där och då blir typ all musik som upphöjer honom plötsligt bra. Särskilt såna man känner igen och kan texten eller åtminstone melodin på. Psalmer, Segertoner, nya, gamla lovsånger, det spelar ingen roll. Skulle nog säga att jag föredrar gamla. I kyrkan skulle sån musik jag önskar ett stycke ovanför kanske inte ens göra sig bra?

En sak har ändrats sen jag fick Stickan i alla fall. Jag har i princip helt slutat lyssna på profan (alltså okristen) musik för jag orkar verkligen inte med det. Inte ens för att analysera och ta tempen (vilket jag annars har gillat som nån form av hobbyverksamhet). Jag får huvudvärk och blir tjock i halsen av avsky vissa gånger. Imagine Dragons har gett ut nytt nyligen och även fast deras låtar inte brukar vara så himla hårda känner mig noll intresserad av att höra om Dan Reynolds inre elände. Stackarn behöver hjälp. Och så känner jag för ungefär alla populära artister. Beyoncé inräknad. Fattar inte hur man kan lyssna på hennes sångtexter utan att bli seriöst orolig för henne.

Jag lyssnar mest på barnmusik och kristen musik nu, jag har kanske blivit mjukare och känsligare sen jag födde. Lyssnar just nu mest på Pelle Karlsson. Jag har aldrig gillat “My Way” med pompöse Frank Sinatra men “Jag håller hans hand” med Pelle Karlsson – [gestikulerar som en italiensk kock som just smakat bästa pastan] – moah! Och jag gillar hur fräck han törs vara i “Han finns där” där han sjunger att de som tror enbart på vetenskap “lever helt mekaniskt”. En sån provokatör!

Så det blir en del lyssnade tillsammans med lillen. Hans favorit är “Han är min glädje och lovsång”. Nej jag skojar bara. Hans favorit är “Dansa mina fina fötter” tätt följt av “Huvud axlar knä och tå”. Jag förstår honom. Tänk att upptäcka att man har fötter, huvud, axlar, knän.. och till på det, TÅR!

Men för det mesta får det vara tyst.

Allmänt, Betraktelser, Bilder, Illustrationer, Jesus, Kristna, Musik, Skärmdumpar, Youtube

Säljande albumomslag #kristenmusik #pellekarlsson

Jag har lyssnat väldigt mycket på kristen musik på sistone (trots detta). Kristen musik och barnmusik i härlig blandning. Jag har hittat många guldkorn.

Till exempel har jag hittat den här!

IMG_2745

Fast det blev ingen favorit tyvärr, jag lyssnade på nån halv låt så där och lämnade lokalen. Men visst vill man lyssna på skivan bara för omslagets skull?

Jag har förresten hittat till Pelle Karlssons musik. Jag fann honom genom hans version av “det lilla ljus jag har” som så klart var ett måste på Stigs spellista. Jag tänkte att det här var högkvalitativt, och så började jag lyssna på hans övriga låtar. Och det är den bästa musik jag nånsin har lyssnat på – ever.

Skulle jag välja att lyssna på bara en artist resten av livet så skulle jag välja Pelle Karlsson.

Här är en av mina absoluta favoriter:

Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och ingen tipsade om honom när jag bad om tips på bra kristen musik i början av min vandring. Och det – gott folk – är inget annat än ren och skär skandal. Men jag förlåter er.

Kram!

nufortiden.jpg

depression, Jesus, Kristendom, Musik

Ibland försöker jag skriva mindre om Jesus här på bloggen

what you say.jpg

Känner du dig otillräcklig? Som att hela världen håller på att falla över dig? Undrar du vem du är?

Att tro på Jesus är att också tro på det han säger om dig. Jag visste inte det när jag tog emot honom för tre år sen. Jag hade ingen aning om att någon kan vara så älskad som jag är. Jag visste inte att känslan jag hade som barn, att jag är viktig och att det finns ett syfte med mitt liv (en känsla som jag tappade bort rejält sen så till den grad att jag inte ville leva mer), faktiskt är sann.

kastaboll1.jpg

Ibland försöker jag att skriva mindre om Jesus här på bloggen. Jag tänker att folk vill läsa om andra saker. Men hur jag än försöker så är det som att händerna inte vill göra annat än att skriva om honom. Det gör typ ont att låta bli. Jag vill egentligen inte låta bli. Jag tror att det kan vara så att mina händer är skapta till att skriva om honom.

Jag kan tänka att jag borde vara mer taktisk för att få fler läsare. Skriva lite mer om saker som jag tänker mig att andra människor tycker är vettiga och sen blanda upp med Jesus då och då. Men det går inte. När jag försöker så börjar det ändå bara handla om honom till slut.

Jag kan ibland tänka att jag ska försöka vara en annan typ av kristen. Jag ser andra kristna och kan tänka att jag borde vara lite mer som dem och att det vore bättre och mycket vettigare. Men jag börjar misstänka att när jag gör det så respekterar jag inte hur Gud har format just mig.

Om alla bara kunde förstå vem han är och vad han har gjort och gör.

I keep fighting voices in my mind that say I’m not enough
Every single lie that tells me I will never measure up
Am I more than just the sum of every high and every low?
Remind me once again just who I am, because I need to know 

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe

The only thing that matters now is everything You think of me
In You I find my worth, in You I find my identity,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
And You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe , oh I believe
What You say of me
Oh, I believe

Taking all I have and now I’m laying it at Your feet
You have every failure God, and You’ll have every victory,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours

And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe
Oh I believe , yes I believe
What You say of me
Oh I believe 

– You say av Lauren Daigle

Allmänt, Bebis<3, Betraktelser, Bilder, Församlingsliv, Illustrationer, Musik

När en domedagsorgel förstör en hel låt #orgel

Jag håller långsamt på att arbeta ihop en Spotify-spellista till lilla Stig. En självklar låt att ha med är psalmen “Tryggare kan ingen vara”.

Det tråkiga med den är att Carolas version är bäst på Spotify – förutom det att den avbryts av värsta domdedagssolot på orgel.

Herren min Gud vad tänkte dom när dom la in det där? Var det Carolas idé? Eller kom det en karismatisk man med bockskägg och övertalade henne en dag då hon var ute i öknen?

Tycker låten är så himla mysig att lyssna på men så kommer detta bombastiska vräksolo plötsligt och jag känner spontant att om min son får lyssna på detta okontrollerat så kanske han börjar slita benen av katter.

tryggarekaningenvara.jpg

Så jag har tagit bort Carolas version från listan och lagt till en version där nån kvinna vid namn Marit sjunger. Och den är inte alls lika bra i övrigt, men vad gör inte en mor för att skydda sitt barn?

Och inget ont om orglar generellt.. eller jo. Massa ont om orglar generellt! Jag som är en människa med sekulär utomkyrklig uppfostran behövde aldrig lyss på orgel när jag växte upp – förutom när det kom till the Doors som min syrra hade en period med ett tag. Och vad jag inte tyckte om the Doors! Lite av det berodde på att det lät som att Jim Morrisson dreglade tandläkarbedövat medan han sjöng, men mestadels så var det på grund av deras irriterande orgel faktiskt. Okej nu var det inte en kyrkorgel som de spelade på men nu ska vi inte vara petiga.

Fast, ärligt nu, så här är det: jag plågas generellt inte av orglar i kyrkan. Jag stormhatar inte orglar. Mina trumhinnor täcks inte av blod och tjära när jag hör en orgel. Det går an. Ibland passar det till och med. Jag vet ju dessutom att det är många äldre som skulle lämna sin tro på Jesus som Guds son ifall de inte får höra orgelmusik på söndagar och det är så klart värt lyssna på orglar för deras själars skull. Plus att orgeln är ett avancerat, sjukt steampunkigt instrument (och steampunk är ju lite creddigt?) men ändå på gränsen till sci-fi, och det kan kanske vara värt att bevara.

Men ändå… akustisk gitarr. Akustiskt piano. Enkelheten. Ljudet. Mmm. Mums. Gimme!

orgel.jpg

Bilder, Församlingsliv, Jesus, Kyrkoliv, Musik

En liten psalm som avslut på bloggåret

Idag hade jag glömt bort att det skulle vara kyrka, men eftersom jag bor så nära så hörde jag kyrkklockorna ringa medan jag låg i sängen drog mig. Hör ni det, alla ni som ringer i kyrkklockor runt om i landet men funderar på om det ni gör verkligen är vettigt eller om ni kanske bör riva kyrktornet och bygga en bordpingislokal i stället: kyrkklockornas tid och funktion är inte förbi! (vilket bordpingislokaler iofs inte heller är)

Jag hoppade upp ur sängen och stegade de typ 50 metrarna dit och där så sjöng vi en av mina favoritpsalmer. Den fick mig att tänka på när det bara gått några månader sen jag tog emot Jesus och jag gick på alpha-kurs i Ytterby. Då sjöng vi just den här psalmen vid varje möte. Så jag tänker att jag delar den psalmen som avslut på det här bloggåret. Jag vet att det är många som kämpar där ute och som behöver och längtar efter ett tryggt hem att komma hem till.

20171231_110907

Här finns en version på youtube, även om jag är van med att den är lite… ja lite lite (en gnutta) mer energisk kanske.

Allmänt, Betraktelser, Musik, Vardag

Jag är inte så förtjust i kristen musik

Jag vet inte vad jag tycker om kristen musik rent lyssna-på-hemma-från-Spotify-mässigt. Hittills har jag inte hittat nåt som jag orkar lyssna på en längre stund. Föredrar tystnad ungefär 9 gånger av 10. Särskilt stilar som Hillsong och andra “moderna sound” är inräknat i detta.

När jag väl lyssnar så är det för att det är texterna som jag vill åt. Kristna sångtexter talar till mig på ett sätt som andra texter inte har kunnat göra. Me loves it. Men lyssna för att det rent musikaliskt låter intressant och bra?… alltså, många av mina kristna favoritlåtar finns bara som typ “tre vänner och femton församlingsmedlemmar jammar loss med spontana utrop”-versioner och det kan funka ibland som nåt slags nödsnöre men inte som något som jag vill lyssna på för att jag faktiskt tycker att det låter bra.

Jag förstår nu varför nästan alla kristna är musikaliska och spelar egna instrument och sjunger ljuvligt på egen hand. Det är en överlevnadsstrategi.

Å andra sidan behöver inte det här vara något negativt. Gud vet att om jag njöt av kristen musik från datorn så skulle jag aldrig söka mig till lovsång utanför hemmet. Då skulle jag stänga in mig i hemmet och stanna där så länge som toaletten fungerar (jag tycker att det är jätteviktigt med närhet till en fungerande toalett).

I och för sig så gäller mitt relativa ointresse för att lyssna på musik inte bara kristen musik. Jag är inte särskilt intresserad av att lyssna på nån musik över huvud taget. Visst kan jag lyssna någon stund då och då men skönast är nog tystnaden. Im a big fan of tystnad.

Musik stör ofta rätt mycket. Skulle jag välja mellan att se nåt på tv där nån superpoppis och rivig artist skulle sjunga och dansa sina mest medryckande superhits, låt säga.. Beyonce, eller ett program där hon står bunden helt tyst och stilla som Hannibal Lecter i När lammen tystnar så skulle jag helt klart välja det senare. Fast ändå inte, eftersom det vore obehagligt.

hannibalbeybey

Beyoncé det här var ingen bra idé

Samtidigt tänker jag att jag nog har missat mycket lyssningsbar kristen musik eftersom jag såpass nyligen blev kristen. Ta tex kristen acid-rock från 70-talet. Var är den? Den måste ju finnas. Inte för att jag är så förtjust i acid-rock från 70-talet men ändå. Den måste finnas och jag har missat den! Min poäng är att jag bara har skrapat på ytan på en hel genre och att det egentligen kan vara lite förhastat att säga att jag inte är så förtjust i kristen musik lyssna-på-sotify-mässigt, när det är så mycket som jag inte ens vet om existerar.

Så nån dag kanske jag ångrar mig. Då säger jag kanske: wow, jag älskar kristen musik på spotify. Den är verkligen bra, det bästa jag nånsin hört.

Men idag är inte den dagen.

Tur att mitt intresse för att lyssna på spotify inte är viktig för min relation till Gud.

Kanske dags att lära sig spela gitarr och sjunga härligt.

För när man sjunger *LIVE* till Gud så är typ nästan all kristen musik plötsligt bra eller åtminstone okej. Kanske gör sig musik till en levande Gud bäst när den är levande? Dunno. Känns logiskt i och för sig.

Bilder, depression, Jesus, Musik, Psykisk ohälsa, Skärmdumpar

Nu har det gått ett år sen jag valde att leva

För ett år sen levde jag fortfarande i vad jag skulle vilja kalla en värld av aska.
Jag visste inte vad som var upp eller ner och jag kände mig som en levande död i ett evighetslångt fall.

Men inte för länge till.

Så här stod det i det här blogginlägget som jag skrev den 24 augusti 2015:

one_year_ago

När jag skrev det här kunde jag inte ens i närheten föreställa mig det som skulle börja hända inom loppet av närmsta dygnet, för det som skulle komma var helt tvärt om mot allt jag dittills sett och lärt mig.

Efter ett liv av kamp och misslyckade försök att styra upp allt gav jag upp och bad Jesus ta över eller åtminstone underlätta. Det lilla hopp jag kunde skrapa ihop skrapade jag ihop och la i mina tafatta böner till honom. 

Det gick inte upp för mig direkt. Det skulle dröja till nästa dag och alla dagar som hittills varit därefter. Den där vetskapen som gör hela skillnaden ni vet. Nyheten som förändrar allting.

Tack Jesus för att du lyfte upp mig ur slemmet och satte mina fötter på stadig mark och för att du visar mig vad som är upp och vad som är ner. Tack för att du har visat för mig varför världen är skrämmande och varför jag inte längre behöver vara rädd. Tack för att du är den livmoder som jag så desperat längtat efter i alla dessa år och tack för att jag får skvalpa omkring i dig. Tack för att du steg för steg och bit för bit lär mig att leva på nytt och på det sätt som jag är skapt för.  Tack för att du alltid håller vad du lovar och tack för att du har lovat att vara med oss ända till tidens slut. Tack för att du lever. 

 

 

Bilder, Kyrkoliv, Musik, Vardag

Dagens predikan: lovsång

pingst kungälv

Idag valde jag att gå till Pingstkyrkan i Kungälv. Det var ett tag sen jag var där nu och jag kände att idag passade bra.

Den som predikade var Simon Skogsström, ämnet var lovsång och han valde att fokusera på varför vi lovsjunger.

Och det tycker jag att han gjorde bra.  Ni kan höra predikan här om ni vill (micken tycktes krångla lite men förhoppningsvis påverkar det inte lyssningen allt för mycket).

Min take på hela lovsångsgrejen är att så länge lovsången inte svävar ut att tillbe något annat eller försätter tillbejdarna i nån form av trans (med till exempel överdrivet blinkande lampor, stark bas med rytmisk dans som gör att man tappar omvärldsuppfattningen, ja ni fattar kanske), så är det bra.

För kristendomen tänker jag är nykter och är man inte nykter, alltså vid sitt sinnes fulla bruk, så har man svävat ut till nåt som är dåligt. 

Så tänker jag.

Ha en fin söndag!