Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna · Vittnesmål om Jesus

Ordningssamma människor saknar själ

Jag såg att Natalie skrivit om hennes mest lyssnade musik, vilket var Totta Näslund. Enda låten jag kan med honom är “Slusk blues” som jag brukar tralla på ibland, då den är ganska rolig på sitt sätt. Just den låten handlar om en fyllegubbe som häver sig över en renlig och finsmakande person, med en falsk tröst om att han till skillnad från den “finare” personen i alla fall har en själ. Ja så tolkar i alla fall jag texten.

Jag är ett as, visst har du rätt
Men när du är död, står jag ännu på benen
Och skrivet en gravskrift att huggas i stenen
Död utan orsak, liv utan skäl, utan själ
– Ur Slusk blues

Detta underlägets högfärdighet är ju speciell. Och jättevanlig? Ta till exempel människor med ADHD, som i sitt mindrevärdeskomplex antyder att de åtminstone har roligare eller mer spännande liv än de med mer normalfungerande vardag. “Jag har i alla fall en själ / jag är i alla fall inte tråkig”. Samma princip syns på många ställen, till exempel i diverse glossiga magasin där man utmålar ett strapatsfyllt sexliv som bättre, än det som sker med samma person utan några större konster.

Ju mer krångligt, abnormt, kaotiskt, oordnat och kämpigt, desto mer färgglatt och livfullt tycks det ha en tendens att framställas?

Underlägets högfärdighet

Mår någon som kämpar med att få rätsida på vem man är, och i sin vardag, någonsin bättre när man utmålar “de normala” som själlösa, grå och trista?

Jag tror inte att någon mår bättre av det. Det har aldrig hjälpt mig i alla fall, mer än bara ytligt och falskt.
För jag har så klart frestats att tänka så när jag känt mig kass och otillräcklig. Jag har alltid undermedvetet vetat att det är lögn och jag tycker att det är skönt att ha blivit medveten om att det är just en lögn.

Jag och mitt liv och min själ är inte färggladare och roligare på grund av handikapp, defekter och destruktiva beteenden som jag kämpar med. Det finns bättre sätt att hantera sina tillkortakommanden än att titta på de som man tycker ser kapabla ut och övertyga sig själv om att de i alla fall är mer döda inombords, eller njuter mindre.

Den äkta trösten tycker jag är att alla har en själ och att alla kan få den själen renad och därefter fylld med ett nytt liv som man inte haft innan eller ens kunnat föreställa sig. Ett liv utom denna värld. För det som gör mig levande är inte någon egenhet jag har, utan det är det liv jag fick när Jesus gav mig av det levande vattnet. Så här står det i Bibeln och jag vet att det är sant:

Jesus svarade henne: “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig mer någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” – Johannesevangeliet 4:13-14

Det här säger Jesus till kvinnan vid Sykars brunn, en kvinna som förmodligen är utstött (eftersom hon hämtar vatten på en udda tid) och som antagligen inte betett sig socialt acceptabelt (hon hade en man som inte var hennes man).

Jesus vände sig inte till henne för att hon var roligare än de trista brudarna som följde normen och som hade män som var deras män. Han vände sig till henne för att hon var utvald att höra och lyssna, vem vet varför just hon var det, men det var hon.

Vad vi däremot vet är att hon sprang in till stan och berättade för folk vad hon fått höra. Några kanske lyssnade på vad hon sa, andra avfärdade henne säkert som den där oordnade kvinnan som inte har koll på läget. Några tusen år senare nådde budskapet i alla fall även fram till mig, och Jesus mötte också min blick och han gjorde mitt inre till en källa. Vem kommer att lyssna på mig när jag springer ut och berättar?

Bibeln · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

Drömde om upprycket, men det var inte som jag tänkt mig

En del tror att alla kristna en dag kommer att ryckas upp till Jesus i luften eller ja, till himlen. Det finns en del variationer kring denna bibeltolkning men vi lämnar det till nån annan gång för nu tänker jag skriva om min dröm.

I drömmen rycktes vi kristna upp, vilket kom som en förvåning i sig själv men en annan sak som jag inte hade väntat mig var att vi rycktes upp i lådor. Det var som att vi blev fraktade med Postnord upp till vår frälsare. Och där väntade var sitt hus åt oss.

‘ I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ‘ Johannesevangeliet 14:2-3

Jag fick ett eget hus. Vanligt svenskt. Två rum och kök. Övriga familjen fick också var sitt, vi skulle inte bo tillsammans, vi skulle alla leva i singelhushåll. När jag gick omkring i huset ville jag inte vara otacksam, men jag kunde inte tänka annat än att detta verkligen var mediokert: Soffan såg redan insutten ut. Det låg lite damm på fönsterbrädet. Kanske behövde blommorna vattnas och var det inte ett odiskat glas som stod på diskbänken?

Försökte komma ihåg.. var i Bibeln kunde jag hitta information om att detta var den himmelska tillvaron? Jag kände inte igen mig. Och det första som dök upp för mig var “den som vill vara störst bland er skall vara allas tjänare”. Aha! Jag hade varit knappt någons tjänare på jorden. Jag hade velat men hade varit sävlig och bekväm. Därför räknades jag som minst och därför var mitt hus så blygsamt. Då förstod jag. Nej det var verkligen ett helt okej hus, mina mått mätt, hade aldrig haft råd med det om det legat på Hemnet.

‘ Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ‘ Markusevangeliet 10:42-44

Allt kändes ganska normalt och jag hade till och med en dator och ett skrivbord. När jag öppnade datorn så såg jag att Jesus hade svarat på alla mina obesvarade mail åt mig. Jag blev så lättad, för jag har legat lite efter. “Ibland för att komma nära mig måste man börja med att tömma sin inkorg” hörde jag hans röst säga.

När Jesus till slut kom på hembesök till mig (detta var himlen, dags att möta vår Frälsare ansikte mot ansikte) så blev jag väldigt glad men började dessvärre bete mig bisarrt. Han satt på en stol vid bordet och i stället för att bara sätta mig mittemot så kastade jag mig under bordet och kramade hans hårlösa ben. Kände mig psykiskt störd men tröstade mig med att folk gjort betydligt mer bisarra utspel mot honom, och att han säkert hade överseende.

“Du har många frågor” sa han till mig, “och jag kan säga att eftersom vi har evigheten på oss, så är det här bara början på allt som jag ska visa er”.

Det tyckte jag lät spännande och kul. Den grå vardagen singelboende i ett mediokert hem var alltså bara början av himmelrikets eviga äventyr. Perfekt, för jag hade varit lite orolig att himmelriket skulle vara för intensivt för mig.

Exempel på hur jag fått för mig att det kan vara intensivt:
‘ Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. ‘ (osv) Uppenbarelseboken 4:4-7

Sen vaknade jag av att 3-åringen ropade från sängen.

Ja, vad ska man säga. Jag älskar mina drömmar. Inte en tråkig stund. Och jag ser den så klart inte som profetiskt eller som att den har något högre budskap över huvud taget, haha, det var bara en vanlig dröm. Men kanske ändå att jag borde bli bättre på att svara på mina mail.

Betraktelser · Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Kristendom · Kristna

Denne kines säger att “allt bra är svårt att nå” – men stämmer det?

Jag såg den här videon om en kärnfusions-sol i Kina. Intresset var inte på topp när jag såg videon (ändå skulle jag envisas med att se den?) men tydligen håller Kina på att utveckla en artificiell sol. Kul för dem.
Vid 5:30 säger killen i videon i alla fall: “everything good is hard to get”.

Vänta vänta.. Det luktar dåligt visdomscitat lång väg här. Vadå allt bra är svårt att nå… stämmer det?

Jag tänker genast på det överlägset bästa jag har – relationen med Gud. Var den svår att nå?
Först tänker jag så klart nej. Det var extremt lätt, för jag fick den bara. Allt jag behövde var att ha hjärtat och händerna öppna och be om specifik gåva. Då lades den ner.

Sen tänker jag vidare. Varför hade jag hjärtat och händerna öppna? Hade jag öppnat dem själv? Jag behöver inte ens tänka efter, svaret är blixtsnabbt: Nej. Enda anledningen till att de var öppna var för att Gud öppnat dem åt mig. Han öppnade, visade vad den specifika gåvan är, jag bad om den. Och jag fick den.

Och det slår mig att det inte alls var lätt att nå Gud. Det var inte heller extremt svårt.
Det var omöjligt.

‘ När lärjungarna hörde det, blev de djupt bestörta och sade: “Vem kan då bli frälst?” Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.” ‘ Matteusevangeliet 19:25-26

‘ Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Det står skrivet hos profeterna: “De skall alla ha blivit undervisade av Gud”. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. ‘ – Jesus, Johannesevangeliet 6:44-45

‘ Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far , som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. ‘ Jakobs brev 1:17-18

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Högtider · Kristendom · Kristna · Kyrkoliv · Skärmdumpar · Trygghet · Vardag

Vi är så glada i att dö, även om vi dör skrikandes

Såg den här rubriken på Dagen:

“Pingstprofilen Elon Svanell har fått hembud

Och det tog säkert 10 sekunder + att jag var tvungen att läsa underrubriken för att fatta att karln avlidit. Hembud. Det låter som att Early Bird gjort en påknackning hos honom för att lämna paket.

Det finns inga som är så tacksamma och glada för livet men samtidigt så taggade inför döden, som vi kristna.

Jag har till exempel sagt till (de stora) barnen att jag kommer att dö lycklig, även om jag dör skrikandes av smärta. Det sista säger jag mest för att tänk om jag skulle bli överkörd av exempelvis en snöplog. Jag hatar smärta och skulle skrika extremt mycket, särskilt om jag fastnade halvvägs, och inte ska barnen behöva tro att jag dör olycklig bara för att jag kanske dör under plågor och blodskvitter.

En del säger “behövde hon/han lida?” efter att någon dött för att det känns bättre om det skedde stilla, men jag tycker för egen del att det är irrelevant (när jag väl är död/hembudad alltså, jag hatar som sagt smärta), och tycker att alla kan vara lugna oavsett.

‘ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. ‘ – Filipperbrevet 1:21-23

Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna · mirakel · Vittnesmål om Jesus

Måste man vara perfekt som kristen?

Innan jag blev kristen hade jag en enda kristen vän, hon kom till tro några år efter att vi lärt känna varann. Innan hon kom till tro så var vi väldigt lika i vårt andliga sökande. Det var hon som tipsade mig om den fruktansvärda boken En kurs i mirakler (som jag varnat för bland annat här).

Ingenting i vår relation ändrades av att hon blev kristen men vårt gemensamma andliga sökande fick ett slut. Jag fortsatte leta medan hon pratade om att ha “hittat hem”.

Det provocerade mig när hon tog avstånd från de sökvägar jag var inne på. Hon fick det att framstå som (och hon sa det nog även rätt ut någon gång) att jag gick fel väg medan hon gick rätt. Hur kunde hon vara så uppblåst och fräck? Hur vågar man säga att man själv går rätt och andra går fel, är inte det att nedvärdera andra…?

Men det var inte första gången som vi var oense om saker. Hon är dessutom ofta både rättfram och lite på tvären eller hur man ska säga. Så det gick ändå.
Hon var väldigt öppen och hon pratade mycket om Jesus. Men i mitt huvud hörde jag inte vad hon sa utan min hjärna översatte namnet Jesus till “nån slags andlig guide som finns i många religioner”, “ett annat ord för överjaget”, “en fin tröst för henne men inte för mig” och massa annat som är oförenligt med Bibelns Jesus.

Jag hörde vad hon sa men jag hörde inte vad hon sa.

“Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk”.

Hesekiel 12:2

Inte mycket ändrades i hennes liv. Hon levde på i samma mönster som var bitvis ganska destruktiva.

Men.

Det där är inte riktigt sant. Det där att inte mycket ändrades i hennes liv. För det var inte det att det inte ändrades, det var bara det att det ändrades långsamt. I början märkte jag ingenting. Det var små saker bara, att hon pratade om Jesus, att hon började gå till en församling, att hon såg orolig ut när jag pratade om det hokus pokus som jag höll på att leta i.

“Har hon hittat något som är på riktigt?”

Men över årens lopp började jag ana något. Motgångarna i hennes liv fortsatte komma, och stundvis var hennes liv mycket svårare än innan hon blev kristen. Men även fast det var bitvis svårt så såg jag att hon inte fullständigt rasade ihop varje gång, som hon gjorde innan. Och när hon rasade ihop, vilket hände, fick hon alltid tillbaka gnistan, och såg framåt på ett väldigt märkligt och för mig nytt sätt. På ett nästan övernaturligt sätt?

Det här fick mig inte att komma till tro. Jag kunde inte se Jesus, jag kunde inte höra eller förstå. Men det jag såg hända i hennes liv fick mig ändå att tänka tanken: har hon hittat något som är på riktigt?

Nu 10 år (nånting) i efterhand så är skillnaden enorm. Stora problem och destruktiva mönster har ramlat av henne som gamla kläder som hon långsamt och nästan obemärkt vuxit ur.
Ofta har hon inte tänkt på det själv förrän man påpekar det för henne och påminner om hur det var förr under väldigt lång tid.

Så: måste man vara perfekt som kristen?

Det var inte min väns fulländade liv som fick mig att tänka tanken att Jesus kanske är på riktigt. Det som fick mig att tänka den tanken var att hon alltid gick till honom och alltid tycktes komma igen med den där gnistan som var så svår att placera. Hon pratade om synd och förlåtelse och även fast jag tyckte prat om synd kändes obehagligt och “dogmatiskt” så såg jag att förlåtelsen som hon talade om gjorde något med henne. Jag tror att det med ett annat ord kan kallas för hopp. Jag tror att man även kan kalla det kärlek. Jag tror att man också kan använda ordet kraft.

“Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, och tålamod erfarenhet och erfarenhet hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som är given till oss. “

Rom 5:3-5

Senast som vi sågs så gick vi på gudstjänst i Kungälvs kyrka och prästen predikade om de kristna i våra liv som betytt extra mycket i vår vandring i tron.

Hon är en sådan viktig person för mig. Hon har lärt mig så mycket och är en förebild och inspiration i kristendomen. Efter predikan sa hon att jag är det för henne.

Och jag är inte heller perfekt.

‘När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus. Då de skriftlärda bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” ‘

Markus 2:15-17