Abort · Bibelcitat · depression · Kristendom · Psykisk ohälsa

Synen på abort gjorde mig deprimerad

Jag led av depression från när jag var tonåring fram till att jag var trettio år gammal. Trettio år gammal bad jag till Jesus om hjälp och depressionen försvann mirakulöst från en dag till en annan. Sen dröjde det inte länge förrän jag började känna mycket stark avsmak mot abort.

Det tyckte många var fel, och de tyckte att jag genast skulle ändra tillbaka. Bli för abort igen. Prata nedlåtande och avhumaniserande om ofödda foster, för då är man En Fritänkande Kvinna. Återinföra ord som ”inte levande”, ”inte människor”, “cellklumpar” och “parasiter”, när jag talar om de minsta utav oss. “Hatar du kvinnor? Varför vill du att kvinnor ska dö?”

Många spekulerade att jag kanske gått och blivit medlem i en sekt. Hjärntvättad av en pastor! Det dessa personer inte tycks förstå är att depressionen, och synen på abort, var mycket intimt sammanlänkade.

Alla blev glada för mig när Jesus tog bort depressionen. Lite skumt det där med Jesus kanske, men okej. Färre blev glada när Jesus gjorde att jag fick ändrade tankar kring livet och människan.

Att jag blivit mot abort är inte en fristående idé som jag kan hänga av som en hatt. Tyckte jag att abort var rätt, så skulle man behöva ändra hela tankebygget. Om jag tyckte att abort var rätt, skulle jag behöva kunna säga “det spelar ingen roll om jag dött i fosterstadiet” eller “lidande skulle göra livet meningslöst”. Jag kan inte säga något av de där sakerna längre.

Jag läste nyligen att hebreiskan har samma ord för Barmhärtighet och Livmoder. Bara en sån sak. Gud är barmhärtig. Gud är livmoder (inlägg jag skrev långt innan jag hörde detta).

Min gamla tankevärld, den som gjorde mig deprimerad, byggde på relativitet och prestation. Den nya bygger på stabilitet och om styrka i det svaga. Den handlar om tro på Guds löften och det handlar om hopp på det som inte ännu syns.

“Ty Gud som sade: ‘Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.” 2 Korinterbrevet 4:6-7

Jag kan inte gå tillbaka och bli för abort utan att samtidigt mista övertygelsen om Guds omsorg om de svaga och till synes menlösa. Att var och en är formad och skapt till en dold skatt, som förvaras i lerkärl. Med andra ord: jag skulle behöva mista övertygelsen om Guds omsorg om mig. För att jag åter igen skulle kunna förakta och nedvärdera människan när hon är som svagast och mest beroende av barmhärtighet, så skulle jag behöva förakta och nedvärdera mitt egna liv.

Det kan jag inte, och även om jag skulle kunna, varför i all världen skulle jag vilja.

Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 1 Kor 1:27-29

Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom

“Jag tror inte på Gud men jag tror på nånting”

Innan jag blev kristen trodde jag på någon slags gud. Jag var en av alla som säger nåt i stil med “jag tror inte på (Bibelns) Gud men jag tror på nånting”.

När jag såg på världen tänkte jag att det måste finnas något “bakom”, en gemensam nämnare, ett grundackord, något som länkar samman allting.

Enligt mig är en gud det enda logiska.

Jag tänkte att gud, vad det nu var, måste vara en källa. En källa av information? Energi? Helt säkert kärlek.
Men sen vad kärlek är, och om den här guden hade värderingar, det hade jag ingen aning om.

Jag föreställde mig också att den här guden fanns nånstans oändligt långt borta. I “universums eller galaxens center”? Kanske var gud en källa som sände ut signaler i en jämn sträng, och så “fastnade” denna information, i form av liv, lite hipp som happ där det passade? Ja kanske!

När man inte vet så är det mycket som ligger öppet för spekulation.

Många tror på nånting-guden vilket är en sund instinkt

Jag anser att det är en sund instinkt och korrekt betraktelse att tro på “nånting”. Men jag vill uppmuntra människor att sluta göra det. Nånting-guden är inte en riktig gud. Den kan inte bära vikten av en en enda människas själ.

Den enda sanne Guden, Bibelns Gud, har personlighet, vilja, namn, röst, ansikte och händer. Han inte bara ser och hör, han talar också till oss. Han talar om det han gjort, gör och kommer att göra. Han både förmanar och uppmuntrar. Han är inte neutral. Han ser. Han vet. Han är specifik.

“Ty se, han som danar bergen och skapar vinden och förkunnar för människan sina tankar, han som gör morgonrodnaden till mörker och går fram över jordens höjder – HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.”

– Amos 4:13

De som bekänner Jesus med sina läppar och tror i sitt hjärta att han uppstått från de döda, de som uppriktigt ber honom om räddning, de blir räddade. Jag visste inte att han utlovat den Helige ande också men jag fick ändå. Guds Ande kallas också för bland annat Hjälparen. Hjälparen öppnar till exempel upp Bibeln på ett nytt sätt.

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Rom 10:9-11

Vi lever fortfarande i Bibliska tider. Allt som Gud har lovat har inte hänt. Vi har saker att se fram emot. Vår tröst ligger inte bara i det han gjort och gör, vi har enorm tröst i framtiden, även fast framtidsprognosen för den här världen är ”ganska” dyster. Gud är den orubbliga, fasta horisonten att fästa blicken vid oavsett åt vilket väderstreck man kollar, i en värld som snurrar och ändrar form exakt hela tiden.

Så till alla er som tror på “nånting”: Ni har en sund instinkt men jag tycker att det är dags för er att gå vidare.

Varför byta från ”nånting” till Jesus?

Bara någon verklig utanför oss själva kan rädda oss. Anledningen till att vi behöver Jesus är för att Gud är helig. Vare sig orenhet eller mörker finns i honom. För att förenas med honom behöver vi bli renade. Detta kan vi omöjligen bli med egen kraft, så vi behöver en utomstående hjälp. Någon perfekt. Någon som aldrig syndat men som ändå fick bära straffet för synd. Hela Bibeln behandlar detta för den som är intresserad. Hihi.

Har du tex någonsin ljugit? Spått dig? Kollat med lust på någon som du inte är gift med? Att man har gjort nåt sånt och inte bett om förlåtelse än innebär inte att man är oälskad, ful eller luktar illa, utan det innebär att man inte kan förenas med Gud. Han har egenhändigt skapat oss med ett inre rum där endast han passar och endast han kan bo. Det är det rummet som många människor önskar fylla när de går törstande och hungriga och söker efter “nånting”. Och “nånting” ligger träffande nära “ingenting”.

“‘…Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.’ De sade till honom: ‘Herre, ge oss alltid det brödet!’  Jesus svarade: ‘Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.’ “

Johannesevangeliet 6:33-37

När jag läser såna här Bibelstycken kan jag ibland undra “hur kan man läsa det här och inte förstå vad han menar, är det inte klart och tydligt, vad väntar folk på?”, haha. Men jag vet. Jag vet.

Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa

Därför är jag kritisk till kroppsaktivism

En grej som är populär i feministiska kretsar är kroppsaktivism-konton i sociala medier. Där visar kvinnor med icke-ideala kroppar upp sig avklätt. Syftet är att få sig själv och andra kvinnor att må bättre.

Det brukar ha sin botten i att de, i många år, har hatat eller skämts för sina kroppar.

De har sett hur “fula män” rör sig fritt utan att skämmas. De upplever att de fula männen får uppskattning för sin personlighet och eventuella humor, medan kvinnor har upplevt personligheten som helt förbisedd. Som om de vore objekt.

Målet med många av dessa konton är att visa att kroppen är okej hur den än är formad, och att vi kvinnor är fullt ut människor med både kropp och personlighet.

Många är de kvinnor som har vittnat om att kroppskonton har hjälpt dem.

Så vad är det som gör mig tveksam?

Det finns många saker som gör mig tveksam men jag tänker fokusera på tre punkter.

1. När är kvinnor objekt och när “äger de sig själva”?
Feminismen kritiserar att kvinnor kläs av offentligt, men det upphöjs om kvinnan ifråga tycks “äga sin sexualitet/kropp/” och, viktigast av allt, “inte tillfredsställer den manliga blicken”.

Huruvida man tillfredsställer den manliga blicken är dock svårt att säga, för det finns ingen exakt gräns. Man kan endast ha ett hum. Kvinnor som har varit lite “för ideala” och som har poserat lite för “tillfredsställande” har genom tillsägelser, drev och ibland attacker fått höra att de är skadliga för rörelsen. Dessa kvinnor har tillrättavisats och fått lova att aldrig mer visa sina lite för snygga kroppar “på tjockas bekostnad”. Som sagt: När anses de avklädda bilderna vara skadliga, och när är de avklädda bilderna #girlboss #queen #slay?

Om en för smal kvinna säger att hon genuint tror att hon är tjock så räcker inte det. “Känslor har inte alltid rätt” säger då en rörelse, som inte helt sällan anser att män kan vara kvinnor, om de “känner sig” som kvinnor.

2. Det gynnar snuskhumrar
Jag skulle säga att avklädandet av kvinnokroppen främst gynnar snuskhumrar och samhällets förfall. Det är som att man inte vill veta av att det finns något i det motsatta könet som kallas för lust. Eller så tänker man att män kommer att sluta känna lust för kvinnokroppen efter ett tag?
Om man inte kan hantera att män och kvinnors kroppar är olika så tycker jag att det är mycket bättre att upprätta likhet genom att män börjar täcka sig istället. Jag anser att våra ungdomars säkerhet och integritet går före en högst symbolisk och dum så kallad frihet att visa sig naken. Ta rörelsen “free the nipple” till exempel, som anser att även kvinnor ska kunna visa bröstvårtorna öppet och oladdat, som män. Har man tänkt att det ska gälla utan åldersgräns och att 13-14-15-åriga tjejer ska kunna posera topless? Och det skulle skydda unga flickor och förbättra samhället hur?

Goals

3. Fokuset på kroppen minskar inte
Stirrar man på kroppen och talar om kroppen så blir huvudet av kroppen fylld. Sen så är det uppenbart att många kvinnor som gör feministiska utvik har gått från att vilja tillfredsställa den manliga blicken, till att tillfredsställa den feministiska. De avklädda bilderna svämmar över av uppmärksamhet, och ju mer av den här bekräftelsen som de får, desto fler bilder på samma tema blir det. Visst får de kritik, men då går en armé till motattack i en känsla av systerskap, kamp och riktning.
Man ser att känslan av “det är vi mot de andra” är stark, för när någon som varit tjock plötsligt går ned i vikt, så pekas de ut som svikare, hycklare och avfällingar.

Vad ska man göra då?

Jag tror att en bra plats att börja är att se den som har skapat människan, vilket är Gud. Jag är kreationist vilket innebär att jag tror att vi är eftertänkt formade av en intelligent och personlig Skapare. Jag tror att allt skapat har en plats och ett syfte i en mycket större bild. I andra trosuppfattningar tror man ofta att själen är gammal (uråldrig? evig?) och flyttar in i kroppen, men jag är helt övertygad om att både kropp och själ blir till vid samma ögonblick – vid befruktningen. Jag finner ingenting i Bibeln som visar att vi har något liv innan dess. Reinkarnation är en myt.

Kärlekens innebörd och syftet med våra liv får vi från Gud, genom Jesus, och ingen annanstans ifrån. Så mitt råd är att börja där, att söka Guds son för förlåtelse, helande och undervisning. Det är inte en enkel och snabb väg, men när vi lär känna den som format oss, när vi får en chans att börja om, så får vi också en ärlig chans att lära känna oss själva. Sanningen om oss själva, kroppen inräknad, är del av den sanning som gör oss fria.

“Jesus sade till de judar som kommit till tro på honom: ‘Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria'” Joh 8:31-32

Sammanfattningsvis

Jag vill mena att kroppsaktivismen söker frihet och kärlek, vilket är goda mål, men jag anser att metoderna leder fel. Dessutom är det tveksamt om rörelsen förstår vad verklig frihet och kärlek är. Kvinnor är fullt ut människor med både kropp och personlighet, men fokuserar man på kroppen och sätter tillit till mänsklig bekräftelse så hamnar man lätt i en destruktiv spiral av toppar och dalar. Jag tror att Jesus för oss mot målen på ett mycket bättre och hållbarare sätt.

Allmänt · Kristendom

Dags för bloggvecka

På onsdag börjar en bloggvecka med ett blogginlägg varje dag klockan 10:00.

Jag tycker att onsdag är en bra dag för att börja. På söndagen vill jag uppmuntra den som inte brukar besöka kyrkan, att göra det. Ett mycket sämre men inte helt sämst alternativ är att streama live från till exempel Lysekils kyrka.

Här är inläggsrubrikerna:

Onsdag: Därför är jag kritisk till kroppsaktivism
Torsdag: “Jag tror inte på Gud men jag tror på nånting”
Fredag: Fillers och botox är pest
Lördag: Synen på abort gjorde mig deprimerad
Söndag: Bibeln handlar inte om att vi ska vara vänliga
Måndag: Jag hatar “Välj Glädje” och här är varför
Tisdag: Lycka är inte meningen med livet
Onsdag: Detta är Bibeln för mig

Det här är ämnen jag någon gång skrivit upp och velat skriva något om men jag har inte funnit ron till att göra det. Jag tycker att det här var ett ganska skönt upplägg.

Tack till alla som stöttat och stöttar bloggen på olika sätt!


Betraktelser · Högtider · Kristendom

En polett trillade ner :) God jul!

I förra inlägget lät det kanske som att jag endast firar jul plikttroget då jag sa “tradition är tradition”, men jag tycker mycket om julen. Jag har brottats lite med det här hur man som kristen ska fira jul, då julen uppenbart inte är kristen i bottnen. Och ni ska få höra: en polett har trillat ner. Jag har under åren läst då och då om missionärer. Missionärer som åker till Afrika och Amazonas, och alla andra möjliga platser jorden runt. Och vet ni vad de säger? De säger att de inte vill utplåna kulturerna som de kommer till. Det missionärerna vill göra är att berätta om Jesus och vad han har gjort för mänskligheten. De vill se människor befriade från den här världens synd och bojor.

Det är naturligtvis därför som julen är som den är. En gång i tiden kom missionärer till Sverige, mötte en hednisk svensk kultur, och eftersom missionärerna var ödmjuka och inte ville utplåna kulturen som de kom till, så berättade de om Jesus och så tog man det därifrån. De kulturuttryck som folk ville behålla behöll man, och det som var mörkt och otäckt försvann eller gjordes till barnvänliga versioner.

Jag tycker fortfarande inte att man ska säga att “Jesus föddes på julen”, man kan säga att man “högtidlighåller Jesu födelse”. Jag tycker också att man kan säga att julen är kristnad, inte att den är kristen. Och jag förkastar fortfarande tomten (det har jag gjort ungefär alltid, på grund av.. nej tack till tomten).

Sverige håller just nu på att avkristna ihjäl sig själv, vilket stör mig, men jag stör mig i alla fall inte längre på att julen inte är kristen i grunden.

Julevangeliet är centralt för livet, och vi är miljoners miljoner människor som mött den där lilla pojken som ligger i strået, fast som vuxen. Nu ser vi fram emot hans återkomst. Men nästa gång han kommer så kommer han inte som ett litet barn, utan då kommer han i hela sin härlighet och makt.

God jul! 🙂

Maria och Elisabeth med Johannes och Jesus