Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Högtider · Jesus · Kristendom · på Sonja

Vi blev fotobombade av en 1700-tals armé

Nu är alla avslutningar gjorda och det var väldigt vemodigt. Vår yngsta slutade förskolan och jag har sagt upp mig från mitt jobb för vi ska ta oss an nya äventyr. Jag ser fram emot det men det är ändå sorgligt.

Här är en bild från Nationaldagen. Vi följde sedan 1700-talssoldaterna likt lämlar till Bohus fästning, där vi sjöng nationalsången efter att en frackklädd trumpetare spelat några toner stående på solhet, kanske 300 grader varm, sten. När jag sjunger “ja jag vill leva jag vill dö i norden” så menar jag det. Jag har sagt det förr och säger det igen: Sverige är bästa landet, och bästa tiden för att bli född var -85. Tack min Gud för detta. Är mycket nöjd. MYCKET.

Nu gäller det bara att folket i det här landet återvänder till tron och omvänder sig så vi slutar att vända allt upp-och-ner efter eget bevåg. Vi är som folket i Nineve som inte kan skilja mellan höger och vänster, och vi vet ju alla hur de gick för dem.
Om du inte vet hur det gick så rekommenderar dig att läsa Jona-boken, den är en av mina favoriter och dessutom inte särskilt lång. Det ingår i allemansrätten allmänbildningen att läsa Bibeln så läs den. Börja med Jona. Varför inte.

Många anser att flyktingar och invandrare bör ta sig an svensk kultur för annars så kommer landet förstöras, jag anser att det är fel, den enda som kan rädda oss är Jesus. Det gäller såväl svensken som invandraren. Andra, bra mycket mer visa människor än mig, har sagt det före mig.

“My mama used to say only Jesus can save us”

– Kanye West, “Jesus walks”

Spontana tankar:
– Jag har inget problem med (bokstavliga) höger och vänster men jag har stora problem med gepard och leopard.
– Ljud kommer i vågor, det hör man ju.
– En styrka jag har är att jag kan somna snabbt i princip när som helst, var som helst. Och inte nog med det, jag börjar drömma direkt. Jag drömmer jämt.
– Jag kan även framkalla handsvett med tankekraft.

Allmänt · Betraktelser · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Trygghet · Vardag

Verkligheten bryr sig inte om känslor

Jag tycker för det mesta att det är ganska trevligt att tvätta. Sedan vår tvättmaskin gick sönder tvättar jag i den gemensamma tvättstugan och där brukar jag få en stund då jag kan lyssna på något intressant, vika, sortera och tänka.

Nu senast hade jag dock ingen lust. Sista vikningen var jättetråkig och armarna kändes som fyllda ica-kassar. Jag lyssnade på samma stycken i lurarna om och om och om igen, jag hörde inte vad som sades. Det var så tråkigt.

När jag äntligen blev klar så noterade jag att den vikta tvätten i tvättkorgen såg exakt likadan ut nu som då jag tycker att den är trevlig att vika.

Detta gjorde mig av någon konstig anledning förvånad. Det hade känts outsägligt tungt att vika. Men nu låg tvätten där fin och ren oavsett. Tvätten brydde sig inte om mina känslor.

Jag tillhör en generation som fått inpräntat sen spädbarnstid att känslor beskriver någonting verkligt, och är det inte verkligt nu, så kommer det bli verkligt, om man känner eller “tror” det tillräckligt mycket.
Vi har i mångt och mycket fått lära oss att känslor, tankar och upplevelser är en form av sanningskompass och verklighetsgenerator. Nu upptäcker jag att känslor är en mycket dålig sanningskompass och att de inte allt för sällan är Mycket Verklighetsfrånvända.

Visst har jag, som före detta så kallad “ickebinär” (term under transparaplyet, där man tror att kön är flytande), förstått att jag varit riktigt illa däran när det kommer till att tillräkna känslor verklighetsstatus. Men jag har inte förstått hur djupt det satt sig i många områden. Det ligger liksom latent och kommer bara upp tydligt ibland.

Jag har skrivit mer om min könsförvirring >här<.

Känslor är viktiga och jag skulle aldrig påstå något annat. Vi har fått förmågan att känna känslor från Gud och ignoreras känslor så hamnar man i ett annat litet helvete. Men samtidigt som känslor kan peka på något verkligt som behöver hanteras och bemötas, så är känslor många gånger också som ett slags inre väder eller mentalt handikapp. Ibland blåser och regnar det och man vet inte varför, det är bara så det är. Väntar man så blåser det förbi utan att man har behövt göra någonting. Ibland känner man känslor som kan vara destruktiva mot andra och sig själv, känslor som är aviga mot det rätta, goda och sanna, och som därmed inte är värda att ägna något agerande mer än att man lär sig att (med Gud som hjälp) bemästra och till slut kanske även övervinna dem.

Därför är det viktigt att veta vad som är vad tänker jag, att veta vad som är rätt och riktigt och sant och värdefullt. Jag tycker att lydnad till Gud är en väldigt bra utgångspunkt och det är en utgångspunkt som är mig allt mer kär. Sen kan känslor existera parallellt utan att få vara “herren i huset”. Det vill säga: känslorna är värda att ta hänsyn till, men de är vare sig Alfa eller Omega när jag ska tolka mig själv och min omvärld.

My Little Satan Pony

Tillhör du en religion eller filosofi som påstår att du är “I Am” eller Alfa och Omega: fly till Jesus din stackare, nu medan det fortfarande finns tid. Det är en stor tröst och stabilitet att ha honom i stället för det skräp som många av oss har hjärntvättats med sedan barnsben, genom allt från fnissiga och magifyllda barnprogram till glimrande och nedbrytande ”ljusets änglar” i new age.

Ansvar och lydnad är ord med väldigt tråkig klang i vår generation. Det vet jag. Jag tycker också det. Samtidigt har jag också börjat känna kärlekspirr för det, kanske är det för att jag har haft underskott på det, och för att jag har börjat lära känna den kärleksfulla, trygga och goda aspekten av orden då de strålar ut från vår Herres mun.

‘Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” ‘
-Jesus , Matteusevangeliet 7:24-27

Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken 9:10

Under den gudomliga Herden blir de Heliga (alltså de troende /Sonja) fullständligt mättade. De har inte en omkringblåsande, otillfredsställande röra av enbart mänskliga tankar; utan Herren ger dem genom Gudomlig uppenbarelse fast och beständig sanning som föda. Jesus själv är den sanna livgivande maten för de troende.
– Charles Spurgeon, Faith’s Checkbook (min översättning från engelska)


Om ni tycker om min blogg så får ni gärna sprida dess innehåll vart ni nu tycker att det är värt att dela det. Ni får också väldigt gärna be för mig, min familj och bloggen. Kommentarer och mail uppskattas, även om jag inte alltid svarar på kommentarerna.

Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna · mirakel · Vittnesmål om Jesus

Måste man vara perfekt som kristen?

Innan jag blev kristen hade jag en enda kristen vän, hon kom till tro några år efter att vi lärt känna varann. Innan hon kom till tro så var vi väldigt lika i vårt andliga sökande. Det var hon som tipsade mig om den fruktansvärda boken En kurs i mirakler (som jag varnat för bland annat här).

Ingenting i vår relation ändrades av att hon blev kristen men vårt gemensamma andliga sökande fick ett slut. Jag fortsatte leta medan hon pratade om att ha “hittat hem”.

Det provocerade mig när hon tog avstånd från de sökvägar jag var inne på. Hon fick det att framstå som (och hon sa det nog även rätt ut någon gång) att jag gick fel väg medan hon gick rätt. Hur kunde hon vara så uppblåst och fräck? Hur vågar man säga att man själv går rätt och andra går fel, är inte det att nedvärdera andra…?

Men det var inte första gången som vi var oense om saker. Hon är dessutom ofta både rättfram och lite på tvären eller hur man ska säga. Så det gick ändå.
Hon var väldigt öppen och hon pratade mycket om Jesus. Men i mitt huvud hörde jag inte vad hon sa utan min hjärna översatte namnet Jesus till “nån slags andlig guide som finns i många religioner”, “ett annat ord för överjaget”, “en fin tröst för henne men inte för mig” och massa annat som är oförenligt med Bibelns Jesus.

Jag hörde vad hon sa men jag hörde inte vad hon sa.

“Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk”.

Hesekiel 12:2

Inte mycket ändrades i hennes liv. Hon levde på i samma mönster som var bitvis ganska destruktiva.

Men.

Det där är inte riktigt sant. Det där att inte mycket ändrades i hennes liv. För det var inte det att det inte ändrades, det var bara det att det ändrades långsamt. I början märkte jag ingenting. Det var små saker bara, att hon pratade om Jesus, att hon började gå till en församling, att hon såg orolig ut när jag pratade om det hokus pokus som jag höll på att leta i.

“Har hon hittat något som är på riktigt?”

Men över årens lopp började jag ana något. Motgångarna i hennes liv fortsatte komma, och stundvis var hennes liv mycket svårare än innan hon blev kristen. Men även fast det var bitvis svårt så såg jag att hon inte fullständigt rasade ihop varje gång, som hon gjorde innan. Och när hon rasade ihop, vilket hände, fick hon alltid tillbaka gnistan, och såg framåt på ett väldigt märkligt och för mig nytt sätt. På ett nästan övernaturligt sätt?

Det här fick mig inte att komma till tro. Jag kunde inte se Jesus, jag kunde inte höra eller förstå. Men det jag såg hända i hennes liv fick mig ändå att tänka tanken: har hon hittat något som är på riktigt?

Nu 10 år (nånting) i efterhand så är skillnaden enorm. Stora problem och destruktiva mönster har ramlat av henne som gamla kläder som hon långsamt och nästan obemärkt vuxit ur.
Ofta har hon inte tänkt på det själv förrän man påpekar det för henne och påminner om hur det var förr under väldigt lång tid.

Så: måste man vara perfekt som kristen?

Det var inte min väns fulländade liv som fick mig att tänka tanken att Jesus kanske är på riktigt. Det som fick mig att tänka den tanken var att hon alltid gick till honom och alltid tycktes komma igen med den där gnistan som var så svår att placera. Hon pratade om synd och förlåtelse och även fast jag tyckte prat om synd kändes obehagligt och “dogmatiskt” så såg jag att förlåtelsen som hon talade om gjorde något med henne. Jag tror att det med ett annat ord kan kallas för hopp. Jag tror att man även kan kalla det kärlek. Jag tror att man också kan använda ordet kraft.

“Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, och tålamod erfarenhet och erfarenhet hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som är given till oss. “

Rom 5:3-5

Senast som vi sågs så gick vi på gudstjänst i Kungälvs kyrka och prästen predikade om de kristna i våra liv som betytt extra mycket i vår vandring i tron.

Hon är en sådan viktig person för mig. Hon har lärt mig så mycket och är en förebild och inspiration i kristendomen. Efter predikan sa hon att jag är det för henne.

Och jag är inte heller perfekt.

‘När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus. Då de skriftlärda bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” ‘

Markus 2:15-17
Betraktelser · Bilder · Jesus

Är det värt att komma först?

Jag såg den här bilden på twitter. Den vill visa att meritokrati (att man kan bli framgångsrik baserat på meriter, och inte social status) är en lögn. Men det jag tycker den lyckas bäst med är att nedvärdera kvinnors prioriteringar i livet, och utmåla dessa val som sämre.

Det bilden inte visar är 1. att en stor del av männens ansträngning går till kvinnor som prioriterar barn, och sedan det jag tycker är viktigast 2. bilden visar inte målet. För vad är målet? Är det ens eftersträvansvärt att ligga först på löparbanan?

Meningen med livet är att leva i gemenskap med Gud. De som inte gör det håller nog inte med då de inte vet vad de saknar. Gemenskap med Gud är meningen med livet och det får man genom att tro på hans son och genom att ta honom i handen. Målet, den slutgiltiga mållinjen, kan vi inte gå över själva (det är omöjligt) utan den mållinjen bär Jesus oss över personligen. När man känner till detta faktum blir att förmedla Honom ens livsuppgift. Denna livsuppgift kan man leva i oavsett karriär, status eller hinder på vägen.

‘ Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist.” ‘

Lukasevangeliet 13:27-30 (fetstilen är min)

Jag tänker att den som kommer först enligt bilden är den som går i pension med mest imponerande karriär.
Det är ju ett, eh, fint mål, men det är inte mitt mål. Jag kan säga att jag mer en gärna hellre tar en löparbana med tvätt och spis. De har inte ritat några barn på löparbanan, förmodligen för att många kvinnor då skulle se deras del av löparbanan som den bästa.
Tvätt och spis hindrar inte mig från att vinna loppet. Inget kan hindra mig från att vinna, för vinsten får jag genom han som vann den åt mig. Det jag behöver göra är att hålla fast vid honom.

Ni har hört det som står, att “tron kan flytta berg”. Berg är hinder som ser oöverkomliga ut. Tvättmaskiner och spisar är inte berg. De är användbara verktyg för att kunna ta hand om familjen, och ta hand om familjen är en Mycket Fin Uppgift.

Bilden framställer dessa fina uppgifter som Mycket Dåliga och som en snara och fälla för kvinnan. Pfft. En än större snara och fälla är i så fall män som inte ger kvinnor och barn vad de är skyldiga dem och i stället tjänar sig själva. Att bara tjäna sig själv är förresten en snara och fälla för båda könen.

Tänk om det slutgiltiga målet, den stora vinsten, endast var för de utan hinder/med så få hinder som möjligt. Hur skulle sjuka, handikappade, skadade, mindre bemedlade äldre, osv, nånsin kunna vara med i loppet?
Och vilka skulle vilja ta hand om de sjuka, handikappade, skadade, osv, om omvårdnad av dessa ansågs vara hinder på löparbanan?

“Då kallade Jesus dem till sig och sade: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”.

Mark 10:42-45 (festilen är min)

‘ Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst. ‘

2 Timoteusbrevet 4:7-8

Församlingsliv · Jesus · Kyrkoliv

Så här vill jag aldrig “fira” påsk mer

Påsken är den viktigaste högtiden på hela året för mig. Jag är högtidsanalfabet och har svårt att bry mig om högtider men påsk är ingen tveksam tönthögtid, påsken uppmärksammar min kungs och mitt hjärtas fröjd och glädjes död och återuppståndelse (jag fetstilar eftersom många missar/råkar förbise att han fick liv igen och lever fortfarande).

Det var ingen sammankomst, ingen gemenskap, ingenting för min del i år tack vare dessa restriktioner. Vi satt hemma som om det var en vanlig dag. Jag är folkskygg och tycker om att vara hemma cirka nästan jämt men jag ville träffa människor som fattar vad det här handlar om. Jag ville läsa ur Bibeln tillsammans. Jag ville vara nära människor som varit med om Jesus frälsande uppståndelsekraft, för även jag har fått nytt liv (samma liv som reste Jesus från graven). Och det är jag inte ensam om. Jag ville träffa fler som fått ögonen öppnade för Gud och som bär påskens budskap levande inom sig.

“Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: ‘Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt bland er.'” Luk 17:20-21

Jag vill aldrig mer “fira” påsk som i år 🙁 På grund av min slapphet är jag ändå orolig att det kan bli så. Jag bedömer risken som sannolik.

Det var tomt, fattigt, eländigt och dåligt. Det var värdelöst och det var ledsamt.