Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna · Vittnesmål om Jesus

Ordningssamma människor saknar själ

Jag såg att Natalie skrivit om hennes mest lyssnade musik, vilket var Totta Näslund. Enda låten jag kan med honom är “Slusk blues” som jag brukar tralla på ibland, då den är ganska rolig på sitt sätt. Just den låten handlar om en fyllegubbe som häver sig över en renlig och finsmakande person, med en falsk tröst om att han till skillnad från den “finare” personen i alla fall har en själ. Ja så tolkar i alla fall jag texten.

Jag är ett as, visst har du rätt
Men när du är död, står jag ännu på benen
Och skrivet en gravskrift att huggas i stenen
Död utan orsak, liv utan skäl, utan själ
– Ur Slusk blues

Detta underlägets högfärdighet är ju speciell. Och jättevanlig? Ta till exempel människor med ADHD, som i sitt mindrevärdeskomplex antyder att de åtminstone har roligare eller mer spännande liv än de med mer normalfungerande vardag. “Jag har i alla fall en själ / jag är i alla fall inte tråkig”. Samma princip syns på många ställen, till exempel i diverse glossiga magasin där man utmålar ett strapatsfyllt sexliv som bättre, än det som sker med samma person utan några större konster.

Ju mer krångligt, abnormt, kaotiskt, oordnat och kämpigt, desto mer färgglatt och livfullt tycks det ha en tendens att framställas?

Underlägets högfärdighet

Mår någon som kämpar med att få rätsida på vem man är, och i sin vardag, någonsin bättre när man utmålar “de normala” som själlösa, grå och trista?

Jag tror inte att någon mår bättre av det. Det har aldrig hjälpt mig i alla fall, mer än bara ytligt och falskt.
För jag har så klart frestats att tänka så när jag känt mig kass och otillräcklig. Jag har alltid undermedvetet vetat att det är lögn och jag tycker att det är skönt att ha blivit medveten om att det är just en lögn.

Jag och mitt liv och min själ är inte färggladare och roligare på grund av handikapp, defekter och destruktiva beteenden som jag kämpar med. Det finns bättre sätt att hantera sina tillkortakommanden än att titta på de som man tycker ser kapabla ut och övertyga sig själv om att de i alla fall är mer döda inombords, eller njuter mindre.

Den äkta trösten tycker jag är att alla har en själ och att alla kan få den själen renad och därefter fylld med ett nytt liv som man inte haft innan eller ens kunnat föreställa sig. Ett liv utom denna värld. För det som gör mig levande är inte någon egenhet jag har, utan det är det liv jag fick när Jesus gav mig av det levande vattnet. Så här står det i Bibeln och jag vet att det är sant:

Jesus svarade henne: “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig mer någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” – Johannesevangeliet 4:13-14

Det här säger Jesus till kvinnan vid Sykars brunn, en kvinna som förmodligen är utstött (eftersom hon hämtar vatten på en udda tid) och som antagligen inte betett sig socialt acceptabelt (hon hade en man som inte var hennes man).

Jesus vände sig inte till henne för att hon var roligare än de trista brudarna som följde normen och som hade män som var deras män. Han vände sig till henne för att hon var utvald att höra och lyssna, vem vet varför just hon var det, men det var hon.

Vad vi däremot vet är att hon sprang in till stan och berättade för folk vad hon fått höra. Några kanske lyssnade på vad hon sa, andra avfärdade henne säkert som den där oordnade kvinnan som inte har koll på läget. Några tusen år senare nådde budskapet i alla fall även fram till mig, och Jesus mötte också min blick och han gjorde mitt inre till en källa. Vem kommer att lyssna på mig när jag springer ut och berättar?

Betraktelser · Jesus · Kristendom · mirakel · Psykisk ohälsa · Vittnesmål om Jesus

Säger alla Guds namn varje dag?

Jag ska berätta varför jag tycker att den här killens video låter logisk.

Sammanfattning: Killen i videon berättar att namnet som Gud berättar för Mose är YHVH. Detta tolkas som “Jag Är”, samtidigt som det kan tolkas som ljudet av in- och utandning. Det betyder att alla, även ateister, säger Guds namn hela sina liv till de dör.

Jag tar sociala medier-undervisning med en nypa salt men när det kommer till det han säger så skulle det inte förvåna mig om det stämmer.

Från att ha svårt att andas (inte fysiskt men så starkt att det var fysiskt påtagligt) så har jag, sedan jag blev frälst, haft lätt att andas. Jag har skrivit om det bland annat i inlägget “Gud eller nervsjukdom?”.

Så här skriver jag i inlägget: “När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag.”

När jag och min make blev ihop brukade jag vilja att han la sin hand på min bröstkorg för jag ville så gärna att något skulle kunna lindra knuten, smärtan och mörkret som fanns där. Det gick naturligtvis inte.

Men efter att Jesus förlät mig allt och gav mig det nya livet har jag velat lägga min mans hand på min bröstkorg för att jag vill att han ska känna värmen därifrån.

Andningen har jag med mig varje dag, och den påminner mig om honom, och därför tycker jag att det killen i videon säger låter logiskt.

Hjärta mot hjärta

Betraktelser · Bilder · Husdjur · Jesus · Skärmdumpar · Tidningsutklipp

Kan ni höra klampet av mammutfötter?

NEJ TILL MAMMUTAR

Så här skrev jag i ett inlägg 1 augusti 2018 (länk till inlägget):
Ni vet vad jag har sagt: När vi ser mammutar igen så är det början på slutet.

Jag undrar hur återskapandet av mammuten kommer att motiveras. “Vi gör det för att vi kan” och “de e kul” är ännu inte acceptabla skäl för såpass allvarligt mixtrande med organismers grundkod. Men säkert kommer motiveringen ha något med miljön att göra. Och om inte miljön, så är det nåt om att bota svält. Men är det inte heller det, så kommer argumentet nog att vara att mammutar kan bota parkinson och altzeimer.”

Länk till reportaget <här>

När jag ser nyheten om att man på allvar vill klona och återskapa mammutar >för miljöns skull<, så blir jag on the edge of my seat som Freddy Mercury sa.

Jag är 100 % emot återskapande av mammutar och skulle ett gäng Vännäsbor dra igång en demonstration mot mammutar så skulle jag gladeligen förena mig med dem. Återskapande av mammutar är startskottet på gränslös ondska i hårig elefantförpackning.

Bilden är redigerad, människorna på bilden köper egentligen potatis

MEN när de liks håller på så kan jag inte låta bli att bli förväntansfull. För jag har väntat på mammutar cirka hela livet och så har jag faktiskt sedan många år tillbaka satt mammutar som en tydlig “nu kommer Jesus verkligen snart”-signal. För mig personligen blir det ett högt ljudande startskott, lite som när man är gravid och man får tre minuterlånga värkar på 10 minuter.

När vi ser mammutar, mina vänner, så kommer snart vår Herre på moln och varje knä kommer böjas och bekänna att han är KUNG.

Här har jag också skrivit, “Genmanipulering av människor” (berör även där ämnet mammutar).

Bibeln · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

Drömde om upprycket, men det var inte som jag tänkt mig

En del tror att alla kristna en dag kommer att ryckas upp till Jesus i luften eller ja, till himlen. Det finns en del variationer kring denna bibeltolkning men vi lämnar det till nån annan gång för nu tänker jag skriva om min dröm.

I drömmen rycktes vi kristna upp, vilket kom som en förvåning i sig själv men en annan sak som jag inte hade väntat mig var att vi rycktes upp i lådor. Det var som att vi blev fraktade med Postnord upp till vår frälsare. Och där väntade var sitt hus åt oss.

‘ I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ‘ Johannesevangeliet 14:2-3

Jag fick ett eget hus. Vanligt svenskt. Två rum och kök. Övriga familjen fick också var sitt, vi skulle inte bo tillsammans, vi skulle alla leva i singelhushåll. När jag gick omkring i huset ville jag inte vara otacksam, men jag kunde inte tänka annat än att detta verkligen var mediokert: Soffan såg redan insutten ut. Det låg lite damm på fönsterbrädet. Kanske behövde blommorna vattnas och var det inte ett odiskat glas som stod på diskbänken?

Försökte komma ihåg.. var i Bibeln kunde jag hitta information om att detta var den himmelska tillvaron? Jag kände inte igen mig. Och det första som dök upp för mig var “den som vill vara störst bland er skall vara allas tjänare”. Aha! Jag hade varit knappt någons tjänare på jorden. Jag hade velat men hade varit sävlig och bekväm. Därför räknades jag som minst och därför var mitt hus så blygsamt. Då förstod jag. Nej det var verkligen ett helt okej hus, mina mått mätt, hade aldrig haft råd med det om det legat på Hemnet.

‘ Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ‘ Markusevangeliet 10:42-44

Allt kändes ganska normalt och jag hade till och med en dator och ett skrivbord. När jag öppnade datorn så såg jag att Jesus hade svarat på alla mina obesvarade mail åt mig. Jag blev så lättad, för jag har legat lite efter. “Ibland för att komma nära mig måste man börja med att tömma sin inkorg” hörde jag hans röst säga.

När Jesus till slut kom på hembesök till mig (detta var himlen, dags att möta vår Frälsare ansikte mot ansikte) så blev jag väldigt glad men började dessvärre bete mig bisarrt. Han satt på en stol vid bordet och i stället för att bara sätta mig mittemot så kastade jag mig under bordet och kramade hans hårlösa ben. Kände mig psykiskt störd men tröstade mig med att folk gjort betydligt mer bisarra utspel mot honom, och att han säkert hade överseende.

“Du har många frågor” sa han till mig, “och jag kan säga att eftersom vi har evigheten på oss, så är det här bara början på allt som jag ska visa er”.

Det tyckte jag lät spännande och kul. Den grå vardagen singelboende i ett mediokert hem var alltså bara början av himmelrikets eviga äventyr. Perfekt, för jag hade varit lite orolig att himmelriket skulle vara för intensivt för mig.

Exempel på hur jag fått för mig att det kan vara intensivt:
‘ Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. ‘ (osv) Uppenbarelseboken 4:4-7

Sen vaknade jag av att 3-åringen ropade från sängen.

Ja, vad ska man säga. Jag älskar mina drömmar. Inte en tråkig stund. Och jag ser den så klart inte som profetiskt eller som att den har något högre budskap över huvud taget, haha, det var bara en vanlig dröm. Men kanske ändå att jag borde bli bättre på att svara på mina mail.

Betraktelser · Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom

Bör en Gud som är god rensa bort ondska?

Jag har en bekant på instagram som har hamnat i ateism och han lägger ut olika varianter av samma påståenden om Gud med visst mellanrum. Det är alltid kul när nån gammal bekant för Bibeln på tal, för det händer inte ofta. Att det är i negativ dager är bättre än inget. Här är den senaste av hans delningar.

Översatt står det ungefär: En Gud som dömer dig till en evighet i eld för att du inte tror på honom, men sen vägrar att tillgodose entydiga bevis för att han existerar, är inte en gud, han är en myt.

“En Gud som dömer dig till en evighet i eld för att du inte tror på honom”

Först: när man uttrycker sig så här om domen så har man missförstått något enormt viktigt om kristen tro och om vår Gud. Man har missat att man redan är dömd till evig död som det är, och att det inte finns något alls som man kan göra åt den saken.

En del har föreställningen att de redan är helt fria i det här livet (vilket är anmärkningsvärt men ok), en del tror även att livet/själen redan är evig genom återfödsel och olika steg av medvetenhet. Så när Bibelns Gud säger att han en dag ska döma hela världen och befria den från all ondska så är det många som tolkar det som att han hotar att ta fria och goda människor som redan äger evigt liv, för att bränna upp deras redan strålande själar i plåga. Och det enbart för att de hade mage att inte tro på honom. De ser sig själva som redan fria och redan oskyldiga och som att de bör ha en given plats i en perfekt skapelse. Att denna skapelse tillhör en god och överlägsen Skapare ingår knappast i deras sätt att se på saken.

Men det är inte det som Bibeln lär när den berättar bakgrunden och anledningen till fallet och domen.

Det Bibeln berättar är en historia om fallna människor och en fallen värld, om synd och frestelser och om Skaparen som ska återupprätta hela sin skapelse en dag, så att inga tårar, sjukdomar eller ondska finns mer. Och i den förnyelsen av allt som existerar just nu så vill han inte förgöra utan bevara oss. För det behövs något drastiskt eftersom vi har arvssynd invävt i vårt DNA från födseln.

Det är det som är anledningen till att Jesus offrade sitt blod på det där korset. Det är för att vi genom tro på hans offergåva ska kunna bli förnyade och upprättade genom hans perfekta lydnad, hans perfekta själ, hans perfekta DNA (själen sitter i blodet). Genom honom blir vi frikända från det onda som vi inte själva kan rena oss från. När Jesus kommer för att döma och rensa bort all ondska så blir vi således inte bortrensade, för vi tillhör då Honom och inte den dödsdömda världen.

Visar vi däremot bort hans offergåva, och fortsätter synda, så rensas vi bort, med all rätt, då vi inte har på en god jord att göra. Men han njuter inte av att rensa bort människor (eller ens djur), utan Bibeln beskriver gång efter annan hur vår Gud vill att vi ska vända om från det onda och välja honom, följa honom, tro på honom och bara honom, då han är enda vägen framåt.

Det är också därför som Jesus dröjer med sin återkomst enligt Bibeln. Gud väntar in folk, kanske rent av du som läser detta. Men hur länge han kommer vänta vet ingen.

“Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva” Hes 18:23

LÄS JONAS BOK, snälla gör det, den är kort, den är fantastisk, se det som en boost i allmänbildningen, och fråga er sedan: finner Gud något nöje i att förgöra Nineve?
Tror du kan läsa den här men för Guds skull se till att skaffa hem Bibeln om du inte har det.

“Han vägrar tillgodose entydiga bevis för att han existerar”

Sen det här att han inte ger några bevis. Han ger bevis. Hela hans skapelse är ett bevis. Så här står det i Romarbrevet 1:18-20, och jag håller med. När man väl sett det så kan man inte få det osett. Då kan man inte ens steka purjolök utan att se en Guds stämpel i stekpannan.

“Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.”

Men inte nog med det. Till oss som är kristna sänder han sin helige ande. En del tror att kristna blir kristna utan bevis, men riktigt så är det inte. Som Lina Sandell sjunger i psalmen Måne och sol: “Anden vår tröst, levande varm, och helig och stark, talar om Gud “

Vi hittar inte på när vi talar om Anden. Anden är den som fyllde oss med det nya livet när vi kom till tro, sedan dess är han är en del av oss. Han är både ett stort under och en del av den gråaste, tråkigaste vardagen. Han är närvarande genom puls och andning. Och han hjälper oss att tänka och han hjälper oss med perspektiv och tröst och han hjälper oss att lära känna Gud genom både bra och dåliga känslor, genom framgång och fall. Han kommunicerar på varierande sätt, i olika tider, till olika människor. Men alltid med samma budskap om samma Gud. Det är så vi känner igen honom.

Jag nämner också detta med bevis i punkt 2 i det här inlägget.

I Efesierbrevet 1:13-14 står det “I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas. “

Hur tar man emot gåvan? Hur vänder man om?

För att komma till Gud behöver man Gud. Be Honom om tro, be honom att rensa bort tvivlen, för detta kan man inte krysta fram. Tvivlar man så tvivlar man och tror man inte så tror man inte. Men kanske längtar du efter något? Kanske känner du en tomhetskänsla? Kanske upplever du att något viktigt fattas som du inte riktigt kan hitta? Be honom om att ge dig det du saknar, vad det än är.

Fråga ärliga frågor. Be honom att forma dig, tala till dig, leda dig och visa dig.
Och om du kan göra det uppriktigt redan nu, vänta inte, utan erkänn Jesus gärning och be om förlåtelse, hjälp och stöd och evigt liv. Skaffa Bibeln och läs den. Börja med till exempel Markusevangeliet. Brottas med texterna.

Och så vill jag peka tillbaka på frågan i rubriken:

Bör en Gud som är god rensa bort all ondska?