Jämförelse: Guds rike och coronahotet

CA00DEF9-E30B-44C1-8D2D-A28E0C44D437
(Stor eloge till min lillasyster som gjort den här briljanta illustrationen)

Idag tänker jag jämföra coronaläget med Guds rike.  Guds rike är det som man blir medborgare i genom Jesus och det kan vara ganska svårt att beskriva det för någon som står utanför. Längst ned kommer jag infoga några liknelser som Jesus själv drog. De är nog trots allt bäst.

Men nu kör jag.

Likheter mellan Guds rike och coronasmittan: 

  • Allt är ungefär som vanligt men ingenting är längre som förr även fast det allra mesta till det yttre ser likadant ut. Så är det även med coronaläget. Som de sa på jobbet, “business as unusual”.
  • Förändringen går inte att se och ta på på något enskilt sätt, ändå är den där nästan som i luften man andas, som en färgförändring i atmosfären som är omöjlig att inte lägga märke till eller som en ande.
  • Detta osynliga men fullt verkliga manar till förändring i ens liv och saker man förr inte tänkte så mycket på och kunde göra obehindrat kan nu ge dåligt samvete om man slarvar, för man har fått en ny ansvarskänsla.

Olikheter: 

  • Coronahotet kommer utifrån och tränger sig in / Guds rike kommer uppifrån och tar sin boning inuti, för att sedan genomsyra större delar)
  • Coronahotet väcker fruktan, osäkerhet och panik / Guds rike ger visshet, hopp och frid.
  • Corona slår ut de svagaste / Guds rike reser upp de svagaste.
  • Coronaviruset gör att framtiden kan kännas mörk och osäker / Guds rike bär ett löfte om att allt kommer ställas till rätta, även om mörker förekommer efter vägen.

Fyll gärna på med likheter och skillnader bland kommentarerna om ni kommer på några!

När fruktan, förvirring och osäkerhet tränger in utifrån så är det ovärdeligt att ha en sann, trygg och oföränderlig källa som man kan ösa från. En god källa som inte är beroende av omvärldens eller ens egna tankar, känslor och idéer.

Med Jesus blir hotet från utsidan inte overkligt eller något som man kan ignorera eller hantera nonchalant, men hotet förlorar sin udd.

Guds rike, eller himmelriket, är inte något som vi väntar längre fram eller efter vår död. Det är ett vanligt, missvisande missförstånd. “Enda skillnaden” som blir efter tidens slut är såvitt jag förstår att Guds närvaro då kommer breda ut sig ostört och genomsyra allt.

‘Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: “Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.”Lukasevangeliet 17:20-21 

Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ‘ Matteusevangeliet 10:7 

Här får ni ett par Jesu liknelser angående himmelriket (finns fler i Bibeln, längre versioner)

‘Han framställde också en annan liknelse för dem: “Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.” Matteusevangeliet 13:31-33 

‘Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ‘ Matteusevangeliet 13:44

 

Jesus halvhjärtade (?) vatten till vin-mirakel

Ni som inte läser Bibeln så mycket, visste ni att Jesus gör vatten till vin-miraklet ganska besvärat? Jag blev ganska förvånad när jag läste det för första gången.

Det är hans mamma som är på honom om att vinet är slut och han säger då till henne “Kvinna, vad har vi med det att göra?”. Han verkar alltså inte ha så stor lust att fixa vin till festen. Men säkert sitter Jesu mor och stöter honom med armbågen i smyg och ger vassa blickar och så gör han sitt berömda vinmirakel med en kanske inte helt hundraprocentig iver.

Så här står det

‘På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.

När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: “De har inget vin.”
Jesus svarade: “Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.”

jesusfixarvinnu

Hans mor sade till tjänarna: “Gör vad han än säger till er.”
Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten!”
Och de fyllde dem ända till brädden.
Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.”
Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det.

Värden kallade därför på brudgummen och sade: “Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ‘ Johannesevangeliet 2:1-11 


Varför skulle Jesus vara motsträvig?

Han säger att han inte gör nånting som hans Fader inte sagt åt honom att göra.
“Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ” (Joh 5:30)

Vad tror ni? Gjorde han ivrigt vatten till vin, eller höll han kanske handen för tinningen och suckade åt sin mor till han hörde Faderns röst säga något i stil med “gör som din mor säger”?
Varför säger han att hans stund ännu inte kommit? Är det för att det tar emot? Kan det vara så att han visste att han skulle träda fram en dag, och att han visste vad som skulle krävas av honom för seger?
Vi vet att han svettades blod av ångest kvällen innan kränkningarna, tortyren och korsfästelsen, och att han bad om möjligheten att slippa (“Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”  Matt 26:39).

Var han helt enkelt vemodig? Jag vet inte. Jag bara tänker.

Men en sak vet jag: det är ingen dum Frälsare vi har. Han är mänsklig, varm och nära. Men ändå så stor. Och han hör dig om du talar med honom nu. Just saying.

Bibelläsning: Superentusiastiske Natanael som kommer till tro bara av att se Jesus frisyr (inte riktigt kanske men nästan?)

Jag såg att Underbara Clara fastar nu och läser Bibeln extra. Det är många kristna som fastar just nu, jag gör det inte, för jag måste vara traditions-analfabet (det är alltså den årliga påskfastan som pågår). Men läst Bibeln lite extra har jag gjort, mest för att det har fallit sig så. Fjärde Moseboken är jag inte så eldhågad över att läsa allvarligt talat, men jag läser Johannesevangeliet nu också.

Det här hände nån dag eller så före det berömda bröllopet när Jesus förvandlar vatten till vin. Det händer i samband med när han gick omkring och sa till lite olika män “följ mig”, ty han hade börjat samla samman lärjungarna : 

När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek”.
Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?”
Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig under fikonträdet.”
Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.”

israelkonijng
Jesus svarade honom: “Därför att jag sa att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” (Joh 1:47-50)

Vad tror ni att de som var där tänkte när de såg det här utspela sig? Jag tror att de kanske blev förvånade över Natanaels rätt explosiva entusiasm. Jag personligen hade nog tyckt att han överdrev. Det verkar nästan som att till och med Jesus blev lite tagen över hur lite det krävdes för att Natanael skulle ropa halleluja.

Medan de andra stod där och kanske undrade om det var här ribban skulle sitta hädanefter sa Jesus så här:
“Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen”. (Joh 1:51)

undertradet

Nästa gång kommer det att handla om vatten blev till vin-miraklet.

Lästips för alla, men kanske särskilt för de som lämnat tron? Eller för sjuka? Eller nej, den passar nog alla – På väg av Joachim Elsander

Jag håller på att läsa en bok just nu som är en fröjd att läsa – På väg av Joachim Elsander.

IMG_6435

Författaren till boken dog för inte så länge sen i sviterna av cancer, en cancer han var väldigt öppen med ända till slutet. Det kändes lite konstigt när han dog, för han var aktiv på sociala medier, och så plötsligt en dag så var det någon annan som skrev och meddelade att han gått i vila nu, omgiven av sin familj.

Texterna är tagna från bland annat en blogg som Elsander skrev där han tar upp tankar om Gud, Bibeln, olika slags erfarenheter från frikyrkan och så tankar kring Gud och att som människa drabbas av sjukdom och lidande utan att få bot från detta.

När jag precis blivit kristen så var det många som är uppvuxna i kristna gemenskaper men som lämnat tron som skrev till mig.

Min upplevelse just då var att de kände sig besvikna och ledsna för att någon kunde börja tro på något som de genom sorg lämnat. Efter deras erfarenheter var det frihet att lämna kyrkan, så hur kunde jag, som redan var “fri”, helt plötsligt börja tala om en Frälsare, som de genom smärta jag inte har någon aning om kommit fram till inte kan finnas på riktigt.

Med genuin omsorg om mig var det flera som varnade mig och nog helst hade velat se att jag också lämnade min nyfunna tro. Fler än en gång blev jag anklagad.

Och jag måste säga att som nykristen som knappt var i kontakt med någon kristen gemenskap vid tillfället, utan som fått uppenbarelse hemma på kammarn i vuxen ålder, var det här ganska överväldigande, och jag blev rätt ledsen och hade många frågor till Gud.

Exempel på svår fråga: varför behövde jag bara ropa på Honom och han kom inom 24 timmar i egen hög person, medan andra ropar och ropar och bara upplever tystnad som svar?

Jag vet fortfarande inte svaret på detta.

I början när jag blev kristen var jag först avundsjuk på människor uppvuxna i kristna hem. Jag tänkte att det måste vara som en dröm att från barnsben veta att de har en evig Fader i himlen, en Frälsare, en stadig grund att stå på, en Hjälte som håller handen i en gungande värld.

Men det tog inte särskilt lång tid för mig att i stället känna tacksamhet för att jag kom till tro just precis när jag kom till tro.

Jag kanske inte kan säga att jag alltid tänker på de som är uppvuxna i kristna sammanhang men som lämnat, men jag tänker i alla fall på dem ofta och jag inbillar mig att den här boken kan vara tankeväckande på ett tryggt och fint sätt för människor som har en sån bakgrund. Men vad vet jag.

Hittills har jag bara läst knappt halva boken så vad andra halvan kommer innehålla vet jag inte. Den kanske är förfärlig. Rekommenderar ändå.

Fler tomma, Gudsfrånvända “andliga visdoms”-citat

Jag skrev för ett par inlägg sen om hur tomma och sanningslösa YogiTeas “visdomscitat” är.

Jag skrev hur de ersätter den plats Gud bör ha i ens liv, med självet. Så att man blir en så självcentrerad, Gudsfrånvänd och tom individ som möjligt.

Samtidigt som självet sätts i absoluta centrum, begär de att man ska fullständigt utplåna sitt “ego” (!?).

Nej jag har sagt det förr och säger det igen – akta er för nyandlighet. Undvik medium, änglaguider, tarot, stenar, tingeltangel. Sök er inte till buddhism, hinduism, eller andra skumma andliga praktiker. Såvida ni nu absolut inte måste, för en del kanske måste gå igenom det där eländet och själva upptäcka vad det är.

Men om du kan, gå direkt till Jesus i stället, och ge honom platsen som man försöker ge självet i följande, riktigt tomma, “visdomscitat”.

IMG_6217

Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här!

IMG_6205

En del kloka människor vet nånstans inom sig att Gud måste finnas, vilket är helt rätt, men de tror inte på Bibelns Gud, utan tror mest bara på “något” och sätter inte sällan sin tilltro till “universum” i stället. Man vet inte riktigt vem Gud är, men tänker sig att han är en kärlekskraft som genomsyrar allt i universum.

Men universum är inte Gud. Universum, alltså världen vi ser och lever i, är det som i Bibeln kallas för skapelsen. Gud har skapat skapelsen. Därför är det helt bakvänt att byta ut Gud YHVH med “universum”. Så här står det i Romarbrevet 1:25:

“De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.”

IMG_6204

Det här är en ond spegling på något som finns inom kristendomen. Inom kristendomen ska man böja allt i ens kropp, själ och ande efter Guds vilja. Detta kan dock inte ske naturligt utan det krävs övernaturlig kraft (samma kraft som uppväckte Jesus från de döda) för att det ska kunna hända. Vi människor är för onda och kraftlösa för att klara det.

Dessutom, och detta är extremt viktigt: Gud YHVH bryr sig verkligen om våra personligheter och unika egenheter. Han bryr sig om våra drömmar, om vår längtan, och våra personliga sår. Även fast han inte uppfyller alla våra önskningar, även fast vissa saker (inte allt) beror på att vi är sjuka kroppsligt, andligt eller själsligt (aka “den syndiga naturen)- så ser han oss, och bryr sig om hela paketet.

Så även om man böjer sig inför honom, även om strävan är att det onda ska bort och det goda bli kvar och bli mer, så kommer man fortfarande vara sig själv, ja till och med bli mer sig själv, än vad man var utan honom. Helt enkelt av den orsaken att Gud har skapat en och älskar de egenheter man har, som gör en unik, och kanske i vissa fall även lite konstig.

Men precis som allt annat så tar New Age bort Gudskraften och Gudskärleken, och ersätter det med egna prestationer och opersonlig lydnad till “något” och “självet”. I hinduism och New Ageiska hopkok ska man släppa sitt ego på eget bevåg och bli “ett med universum”.

Ni som tycker att det här klingar av sanning, tänk igenom vad ni tror på en gång till och om ni börjar tycka att det verkar lite väl orimligt, opersonligt och omöjligt, vänd er till Jesus i stället. Att släppa sitt ego på egen hand, utan att veta direkt vad man ska fylla sig med i stället, är mördande och utplånande.

“Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” – Jesus, Joh 10:7-10

IMG_6179

Åh Herre Gud. Nej.

Ibland undrar jag vad det är för människor som nyandligheten vill generera. Leende dönickar som går genom livet som zombies? 

HUR ska man kunna njuta av varenda stund i livet? Med alla svek, med all död och besvikelser och förluster och orosmoment som finns för alla människor som andas luft?

Det som begärs här är så hög grad av verklighetsfrånvändhet, och förnekelse av ens egna uppfattningsförmåga, så lyckas man så är man mer lik en grönsak än en tänkande och kännande människa.

Om du som läser min blogg tänker i de här banorna, de här banorna att “det egentligen inte finns gott eller ont, bara olika sätt att se på saker”, sök dig till Jesus i stället och släpp zombie-strävan som begär att man som människa ska ignorera och “släppa” allt helt värderingslöst.

Det är, än en gång, bara en spegling på något som finns i kristendomen: I kristendomen ska man inte “släppa” allt man bär på – man ska ge det till Jesus. Han omvandlar saker. Ger det mening, läker, vänder på det, utplånar. Beroende på vad det är.

Tittar man på Jesu liv när han gick bland oss fysiskt på jorden så hade han ett brett känsloregister, där ilska, sorg, oro (så stor oro att han blödde genom porerna!), glädje, utmattning och besvikelse tog plats. Ja, allt en människa kan känna, det gick Jesus igenom. Så när Bibeln säger att vi ska bli mer lika honom så menas det inte att vi ska gå omkring som leende dönickar. Att vara människa med mänskliga känslor är bra. Att se och uppfatta verkligheten vi lever i är bra. Att kunna skilja mellan gott och ont, och bli ledsen och arg när något är ont, är bra. Gud skapade oss sådana.

“Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila” – Jesus, Matt 11:28

IMG_6131

Den här var inte så farlig.

 

 

När jag känner mig udda eller galen

Ibland när jag ska försöka uttrycka min tro och beskriva vem Jesus är så kan jag känna mig rätt udda, ungefär som att jag tror på något som är nästan ingen förutom jag tror på. Jag vet inte riktigt vad det beror på då det är såpass långt från sant.

Kanske beror det på att jag är ganska ensam om att vara kristen i min ursprungskrets och i min familj, och att min tro fortfarande är ganska ny?

Kanske kan det bero på att de enda jag hört tala om tro på allvar tidigare, var sektledare och andra hemska religiösa i tv-serier och filmer?

osympatisk

När jag känner mig udda brukar jag i alla fall

  1. Tänka på psalmen “Måne och sol”

Det är en psalm som sjungs i alla kristna församlingar, till och med i Svenska Kyrkan som räknas som nån slags måttstock för hur “en rimlig kyrka” ska se ut enligt många som inte själva är kristna.

Helt skamlöst sjunger folk denna radikala psalm. Och det får mig att förstå att det jag säger när jag försöker berätta om Gud egentligen inte är något utstickande.

TEXT TILL MÅNE OCH SOL (EN HELT NORMAL OCH ACCEPTERAD PSALM)

Måne och sol
Vatten och vind
Och blommor och barn
Skapade Gud
Himmel och jord – allting är hans!
Herren vår Gud vill vi tacka

(Ref) Herre vi tackar dig
Herre vi prisar dig
Herre, vi sjunger ditt heliga namn

Jesus, Guds son
Levde och dog
För alla för oss
Lever idag! (!!) 
Ja han är här! Ja han är här! 
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Anden vår tröst
Levande varm
Och helig och stark
Talar om Gud!
Stöder och bär
Dag efter dag
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Då förstår jag att när jag berättar om att Jesus lever och att man genom tron på honom får Helig Ande som berättar och visar vem Gud är, då pratar jag om något som har hänt och händer många människor i många tider och som många människor tror på. Efter att ha tänkt på Måne och sol så brukar jag

2. Tänka på trosbekännelsen.

Den är lite tamare än Måne och sol förstås men innehåller ytterligare information. Trosbekännelsen uttalar man i många kyrkor, om inte varje söndag så åtminstone regelbundet.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Vi står alltså upp ganska ofta och bekänner tillsammans att vi tror på att Helige Ande kom och befruktade Maria så att hon blev gravid.

Vuxna människor, alla samhällsklasser och intelligenser. Det här är ingen ramsa eller som en fin godnattsaga som ger oss trygghet på grund av att vi hört den så många gånger. Vi tror på det här.

Titta här bekänner kulturskribenten Joel Halldorf sin tro när han skriver på Expressens kultursida på bästa sändningstid.

3. Läsa Bibeln och läsa andra kristnas tankar, upplevelser och erfarenheter.

När jag precis kommit till tro så funderade jag mycket på om jag förlorat vettet och blivit galen, psykotisk.

Helige Ande, Jesus Kristus, Min Herre Och Min Gud – det var såna ord som jag fram till då antagit att bara galningar och kanske en och annan dumsnäll använder.

religionskunskap

Så för mig blev det ovärdeligt att kunna dubbelkolla mina upplevelser med yttre källor. Dels Bibeln, som är gammal och skrevs ner långt innan jag vände mig till honom, men dels också andra människor som mött samma Jesus som mig och som gärna läser och undersöker samma gamla bok.

Så är det fortfarande, att jag vill dubbelkolla, så att jag på så sätt kan se att jag personligen tagit emot den utlovade och väl beskrivna och dokumenterade relationen med Gud, och alltså inte bara har tagit emot en personlig, till mig isolerad, psykos.

Ja jag ville bara dela det här. Kanske är det nån fler som känner sig lite udda ibland.

religionskunskapfraga2

Sometimes I want to give up everything

Sometimes I want to give up everything

Något jag har märkt och konstaterat mycket starkt är hur låg stresstålighet jag har.

När de byggde om i badrummet förra året så fick jag blödande tandkött, så svår magvärk varje dag så att jag knappt kunde stå upprätt, och så fick jag min första panikattack sen jag kom till tro.

Min gissning är att mina chanser att överleva i det vilda är ungefär samma som en Chihuahuas chanser.

Har jag mer än en sak att göra på en dag utöver jobb, hushåll och att ta tillvara på barnen så får jag direkt känslan av “totalt fullspäckat schema”. Jag har inte tid med vänner. Hur ska man ha tid att umgås med folk när man samtidigt ska ha koll på att styra sin kropp? Händer ska lyftas, man ska undvika att vara oförskämd av misstag, fötter ska kläs med skor vid rätt stund, och dessutom ska man hålla koll på mat och kläder och damm på möbler och golv. För att inte glömma hygienen. Hur gör folk för att hinna och orka med något utöver detta?

help

Orsakerna till att jag förmodar att jag skulle varit död om jag inte fått insikt om Gud är flera, men en av dödarna jag höll på att dö var faktiskt utmattningsdöden. Jag hade så mycket att hålla reda på och så många tankar att bära. All min kraft gick åt att hålla ihop. Men det var förstås ingenting som någon såg på utsidan. På utsidan såg det ut som att jag inte höll reda på något.

Den här bilden älskade jag för det var precis så här

give up everything

Jag brukar säga att när Jesus kom så blev han kraften som håller ihop skärvorna av mig själv. Jag har många skärvor, och jag undrar hur skör jag är egentligen? Väldigt skör uppenbarligen. Utan honom vittrar jag sönder och faller i bitar.

Förr hade jag en t-shirt som jag bar ofta, jag älskade den. Motivet såg ut exakt så här:

banksy-girl-shooting-head-butterflies-i-shot-my-head-butterflies-photo-this-photo-was-uploaded.gif

Jag tyckte om den för att den harmoniserade med mig. Jag blev glad av att se på den.

Men nu när jag såg att min dotter hittat den och hade på sig den för ett tag sen så tyckte jag att den enbart var hemsk.

Jag har fortfarande skärvor, men Gud håller ihop dem och han fyller bitarna med syre.

Jag tänker att det är lite som kroppsdelar som har drabbats av kallbrand, och så helt plötsligt får de fungerande blodcirkulation och börjar leva igen. Så gjorde han med skärvorna, när jag gav dem till honom och bad honom rädda mig. De var döda men han gav dem liv. Hela jag fick liv igen, ett nytt liv. Det är det som är pånyttfödelsen.

‘”Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”
Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”

Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt…”‘ – Joh 3:3-8

Innan jag mötte honom upphörde jag till slut att se meningen med att försöka. Om man liks är som stoft i vinden, vad är det då för idé att kämpa? Vad är det för idé att lyckas, om man nu gör det? Hur bra känns det, och hur länge känns det bra? Hur kan det vara värt kampen, om man ändå förblir tom inuti och blir till jord efteråt?

Men ni vet väl vad Jesus säger?

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. “   Matteusevangeliet 11:28-29

‘ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. ‘ Johannesevangeliet 10:9-10

Är han ett lyckopiller?
Nej. Han är vår frälsare, och han lovar inte lycka i det här livet, tvärt om. Livet är som det är och Gud låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45).  Det betyder att både gott och ont kommer att hända alla oavsett om man tillhör Honom eller inte. Det han lovar är att gå före, bredvid och bakom, med liv, hopp, stöd, och med tröst och med helande på sätt som vi för det mesta (aldrig?) ens kan föreställa oss i förväg (han är väldigt annorlunda mot den här världen). Han visar att livet är en helig gåva och han gör det värt att kämpa. Och sedan, när tidsåldern är slut, så blir gemenskapen utan glappkontakt.

“Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen” 1 Tim 6:12

“Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” – Paulus 1 Kor 13:12

Korset vs. kniven

Nån gång för länge sen en sommar hörde jag en ståuppkomiker berätta en vits om hur kristna stoltserar och bär upp ett mordvapen, mordvapnet som dödade deras frälsare och hur konstigt det är att de gör så.

Han sa nåt i stil med att det vore ungefär som om ens mamma blev knivmördad och så satte upp knivar i sitt hem efteråt för att minnas sin älskade mördade mor. Och så när man samlades med släkten, så samlades man runt en kniv till hennes minne.

Jag tyckte att den här ståupparens poäng var bra, för jag hade inte tänkt på det förut, att kristna sätter upp ett mordvapen/tortyrredskap längst fram i kyrkbyggnaderna och sen tycks känna glädje och vördnad när de ser symbolen för det som användes för att plåga ihjäl den de säger sig älska.

När jag tänkte på det så tyckte jag att kristendomen framstod som komisk och morbid och kanske även lite absurd. Mer absurd än vanligt alltså.

Sen går tiden, man möter en livs levande Jesus, och såna saker.

Innan jag blev kristen så låg fokuset väldigt mycket på Jesu död måste jag säga. Jesus var snubben som dog. Han föddes, han var en bebis som lindades och lades i en krubba, han fick myrra, och både fåraherdrar och “vise män” kom och sa wow, vilken bebis. Vilket var vemodigt, för man visste att den där söta bebisen skulle dö. Plågas, piskas, grillas i solen. Och dö döden.
Det här att han skulle återuppstå och få nytt liv, det var ingenting som fastnade i öronen. Och att han med sin död gjorde så att alla som tror på honom kan ta emot samma uppståndelseliv som han tog emot (på tredje dagen) hörde jag då verkligen inte. Det var för konstigt. En Gudason som dör för att jag ska leva? Det är för många obegripliga lager i den saken. Det är för ovanligt. Det var därför ohörbart. Och det lilla jag hörde fick mig att tänka saker som “inte behövde han dö för mig, nog tycker jag att han hade kunnat få leva till han blev gammal MVH Storsint Kvinna”.

Så det jag hörde var döden. Döden var enklare att föreställa sig. Döden är döden. Det där andra, livet som reser upp döda (även, kanske särskilt, de som har dött på insidan) är svårbegripligt.

“Ni har ju dött, och ni le­ver ett osyn­ligt liv till­sam­mans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlig­het till­sam­mans med ho­nom.” Kol 3:4

 

vemvarjesus.jpg

Jesu död betyder jättemycket för oss kristna, det är sant, men det är enbart för att det inte slutar vid döden, det är det som är hela poängen. Det är det hela Bibeln handlar om.

“‘Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?’ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: “Döden är uppslukad och segern vunnen.” Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ‘ Första Korintierbrevet 15:54-57

Stå-upparen som jag berättade om i början av inlägget hade missat hela biten med uppståndelsen när han drog liknelsen med en mördad mamma. Liknelsen hade bara fungerat om mamman varit 1. Guds barn 2. levt ett syndfritt liv men ändå blivit anklagad, dömd och mördad 3. för att sedan återuppstå och leva än idag, på ett sätt så att alla som tror på henne kan få del i samma liv, och därmed få kontakt hjärta mot hjärta med en Gud så helig att han inte tar i synd (man har, med andra ord, blivit befriad från det som separerade en från det allra Heligaste, så att man kan vara nära igen).

“Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner…” Matteusevangeliet 27:50  (förlåten hängde för det allra Heligaste i templet)

Vem hade inte haft en kniv som berlock, och hängt knivar i sitt hem, och känt värme vid åsynen av knivar, med en mamma som dött knivdöd på ett sådant sätt. Och som dessutom fortfarande lever.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” – 1 Kor 18

Det här med julen är inte helt lätt för mig

Jag har skrivit om julen tidigare och det kan låta lite väl hårt att säga att julen inte har med Jesus att göra. Men i grund och botten så har den ju inte det. Hade den i grund och botten handlat om honom så hade nästan allt i julens tradition pekat på honom, och julen hade förmodligen inte varit så stressig, girig, ytlig och en sådan svår och ibland traumatisk prövning för de svagaste och mest utsatta.

Kristna har snarare gjort anspråk på julen och har fått arbeta sig runt de saker som redan låg där. Saker som är helt obegripliga om man för in det i biblisk kontext. Saker man frågar sig varför man gör det och enda svaret är “ingen är säker” eller “förr trodde man på hustomtar”.

Det är inte som med Herrens högtider som judarna firar, där allting i festerna och måltiderna pekar på Gud och vad han gjort, gör, och tänker göra i framtiden. De har inte behövt jobba med saker som andra folk redan sysslade med när de kom. Därför är det lätt att se hur dessa högtider också handlar om Gud.

För mig duger det inte att någon säger att en sak är kristet, jag måste själv se och förstå det också, så långt som det är möjligt. Och julen får jag brottas med, för vad man gör, firar och upphöjer på julen är många gånger inte över huvud taget logiskt om man håller upp den mot Bibeln.

Man kan kanske inte alltid tro det men jag behöver logik.

När jag växte upp så handlade julen inte om Jesus. Det handlade om gran, förväntan på gåvor, tomten, mat, mys, glädje och släktgemenskap. Men det handlade inte om Jesus, inte ett dugg. Vi gick inte till kyrkan. Läste inte julevangeliet. Ingenting.

Nu är jag kristen och nu söker jag förstå vad ett kristet alternativ till att fira jul är. Men vad är det kristna alternativet? Att jag gör exakt samma sak som tidigare, men lägger till ett kyrkobesök, kanske läser nåt ur Bibeln med familjen, ber bordsbön runt julskinkan, skriver nåt om Jesus på julklappsettiketerna?

För mig känns dessa ting mer som plåster på såret, och inte som att julen är kristen, så jag får fortsätta brottas med det här. Och räkna med att få kommer att förstå mig och varför jag måste göra saker så besvärligt.

I övrigt så vill jag tillägga (så ingen tror något annat) att all evangelisation är till godo, och jag är väldigt glad över att kyrkorna är öppna och pekar på det sanna ljuset i vintermörkret. Den bit av julen som kristna har lyckats göra anspråk på underlättar och förenklar för mig att berätta för andra om Jesus. På så sätt kan jag i sanning säga: Vad vore julen utan det?

I år kommer vi att fira julen hos svärmor. Det kommer vara traditionellt (alltså inte vad jag skulle kalla för kristet), men utan tomte, honom slängde jag ut långt innan jag kom till tro, för jag hatar tomten. Tomten är ett creep och hör inte hemma bland barn.

Jag önskar er så klart en god välsignad julhelg och ett gott nytt år!
Trots att det är lite komplicerat för undertecknad 🙂

IMG_5816

Julen handlar inte om Jesus

Nu har det varit första advent och det nalkas jul igen och jag är, som ni som läst min blogg ett tag vet, inte skönt avslappnad när det kommer till julfirande.

Julen är inte kristen. I grund och botten så är den inte det. Julen handlar inte i grund och botten om Messias och Guds kärlek eller kärlek över huvud taget.
Det är inte bara jag som ser det, märker det, känner det, att julen inte är en Gudsfokuserad högtid som handlar om kärlek och godhet och skönhet eller upprättelse.

Julen är, under det fina, väldigt ångestfylld.

De kristna som lyckas sätta Jesus i fokus på ett sunt sätt skulle jag säga är undantag.

Många kristna påstår att Jesus föddes på julen, och att de är hans födelse som man vill hylla och prisa. Då kan jag undra, bara för att ta ett exempel ur högen av saker i firandet som är tvivelaktigt, varför så många till synes oreflekterat äter julskinka under högtidens crescendo.
Är fläskkött ett bra sätt att hedra födseln av judarnas konung? För judar är som bekant fläskkött orent och anses oätbart.

Jag tolkar Bibeln som att vi genom det nya förbundet är tillåtna att äta alla av djur.

Men jag tycker att det är en smula magstarkt och ger hånfulla vibbar att fira födseln av judarnas konung, juden über alles, med att särskilt göra poäng av fläskköttet på matbordet, under en tid på året då Jesus inte ens föddes, utan snarare den tid på året då soldyrkare hedrar pånyttfödelsen av solen och traditionellt har offrat till solguden.

Jag tycker att sammanblandningen mellan heligt och oheligt är olustig och jag kan inte med att säga att det känns okej att okritiskt ta del i det.

Har sagt det förr, men att påstå att Jesus föddes på julafton är gravt vilseledande för människor som djupsöker andligt (länk till gammalt inlägg, läs gärna).

Jesus_as_the_sun_in_a_sun-falskt

Jag tycker att julen är jättemysig på många sätt. Jag älskar lamporna och glittret och det röda och mönstren och julbaket. Det ligger djupt rotat i mig och jag som hade världens mysigaste pynt-mamma förknippar så mycket av julen med en varm, kärleksfull och pysslig mamma som såg till att vi skulle ha det så bra och mysigt som möjligt.

Det är fina minnen som jag värdesätter väldigt högt. Jag kan inte se på det här svart/vitt. Men jag kan inte med gott samvete omfamna julen så som den är, nu när jag är kristen.

Det jag försöker säga är att jag har svårt att se hur julen, som tradition, så som den är (och alltså inte så som enstaka kristna gör den helt annorlunda mot det vanliga sättet), är en helig högtid inför Gud.