Bilder, Kristendom, Skärmdumpar, TV & film

Netflix fast med bara kristna filmer #newfaithnetwork #skändaastridlindgren

Jag har börjat må mer och mer illa över Netflix och andra liknande tjänsters utbud. Det är så mycket våld, sex och allmänt äckel invävt i serierna så även fast man ser en “snäll” och relativt neutral serie eller film, så kommer det plötsligt nån nakenscen som dänger en i ansiktet. Det är inte normalt.

När jag och familjen skulle se en film om Astrid Lindgren så var det inte ens det utan nakenhet, boob-grabbing, stönande och stånkande. Rysligt var det. För några år sen drog Magnus Betnér ett skämt om att gräva upp och sexuellt ofreda Astrid Lindgrens lik, och människor blev väldigt provocerade, “tänk på barnen” hette det. Ja nu verkar det som att Betnérs skämt gått i uppfyllelse. Filmen var markerad “från 7 år”. Hur det är möjligt kan man fråga sig.

Så jag har börjat spana efter filmer med kristet tema och idag såg jag att en ny tjänst som marknadsförs “som Netflix, fast med kristna filmer” har lanserats i Sverige. Tjänsten heter New Faith Network.

De har precis startat upp i Sverige och Norge efter att ha funnits drygt två år i Nederländerna. Jag fick reda på det genom att jag skrev till dem och ställde två frågor.
1. Kommer ni att släppa någon app på svenska? (svaret var nej) (men de har en på nederländska).
2. Hur kommer det sig att alla filmer har fyra i betyg, är det tillfälligt till dess betygsystemet kommer igång? (svaret var att betygen kommer från tittare i Nederländerna, så det var lustigt att jag bara lyckats kolla in filmer med fyra i betyg).

Nej NFN ser inte ut att innehålla något genuint bra. Men här är ett par filmer som får en att titta lite extra

Det här verkar vara en snubbeltrubbel-film om en man som konverterat till katolocismen och nu ska ha en Bar Mitzvah för att få ett arv. “En film fylld av judisk humor!” står det, och jag får känslan av att det är en blandning mellan Welcome Mrs. Doubtfire och Billy Madison med Adam Sandler.

Först tänkte jag att det var Adam Lambert med ett par inklistrade praying hands men den här filmen handlar om en annan Adam som har lämnat sin kyrka för att bege sig ut i musikbranschen. Där blir han manipulerad av Lucifer vars ögon “blir svarta” när han visar “sitt värsta jag”. Spännande och säkert lärorik!

Det finns lika många “präriefilmer” på NFN som det finns “filmer om Jesus”. Så jag antar att prärien ligger varmt om kristna filmproducenters hjärtan.

Jag har förstås registrerat ett konto och ser fram emot att testa utbudet. Om ni vill veta vad jag tycker så får ni hålla utkik efter recensioner här på bloggen.

 

Bilder, Jesus, Kristendom, Kristna, Vittnesmål om Jesus, Youtube

Facebook-Jesus

Jag kollar lite på facebook som jag funderar på att ta bort en gång för alla (har pratat om det här tidigare).

Ser att jag i Augusti 2012 la till den här bilden som omslagsbild, min första omslagsbild faktiskt.

326534_10151023766537001_1264724868_o.jpg

Jag la upp den på skämt och för att jag tyckte att den var kind of fin på nåt sätt.

I Juli 2015 bytte jag omslagsbild till denna

10012940_10152886473682001_2361566060971249744_o

Jag tyckte att den här tidningsrubriken var rolig eftersom varje dag är en chans att se mörker. När jag la upp den här bilden var jag så deprimerad som jag aldrig varit, och min favoritdagdröm innefattade att jag dog. Jag såg bara mörker, och hade börjat förlora hoppet om att få se något ljus.

Det var ca en månad innan jag tog emot Jesus.

Nästa omslagsbild var den här, februari 2016

12592458_10153239268307001_8715830455728788012_n.jpg

Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. – ur Psaltaren 40

Jag gick som från Jesus till Jesus som omslagsbild. Hur konstigt det än kan låta, så är Jesus på riktigt.

Jag såg ett vittnesbörd idag från en ung tjej som heter Karolina som jag kan dela.

Om du som läser det här inte är kristen, men har börjat märka att du börjat tänka på Jesus oftare och oftare – kanske inte ens på allvar utan mer på skämt, men att han dyker upp i tankarna titt som tätt – var så säker på att han är och drar i dig. Frågan är vad du kommer att svara på det?

Allmänt, Bibeln, Bilder, Böcker, Högtider, Jesus, Kyrkoliv, Lästips

Boktips: Tid för Gud av Göran Larsson #judendom #omskärelse

Är du som jag intresserad av judendomen och kanske extra intresserad av hur de firar sina högtider, men vet inte riktigt var du ska börja?

Då är Tid för Gud av Göran Larsson en bra och väldigt grundläggande bok.

IMG_5346

Nu har jag inte direkt någonting att jämföra med, men jag tror att man här får en god första introduktion till de stora högtiderna och deras symbolik, vad de betyder historiskt och just nu för judar och vad de har för betydelse i kristen tradition. De går inte oväntat hand i hand på många sätt.

Jag lånade boken innan Centerns lagförslag att förbjuda omskärelse på barn, men här har ni ett par stycken i boken som jag tycker passar bra att tänka på i tider som dessa.

IMG_5347

IMG_5319

Jag kan förstå tankesättet bakom att vilja förbjuda omskärelse, jag tänkte också förr att det borde vara olagligt. Men det var för att jag inte kunde se skillnad på vad som är rätt och fel från en fast punkt, utan mer tänkte i principer. Då tänkte jag att om det är fel att tatuera en bebis, då måste det vara fel att omskära den också, för båda gör något på bebisens kropp som bebisen inte kan göra ogjort sen. Jag tänkte inte på kontext och innebörd och jag hade inte Gud som referenspunkt, utan allt jag hade som referens var andra, enligt mig “jämförbara” företeelser, och mina egna känslor. Det blir förvirrat när det är så som man bedömer rätt och fel men så blir moralen utan Gud, den blir förvirrad, subjektiv, fragmentiserad.

Hur som helst måste man inte ha en tro på Gud för att se att det inte har lett till något gott att förbjuda judar att omskära sina söner, och att det inte är historiens hjältar som beskriver judars fredliga seder som “barbariska” eller andra kraftord (barnmisshandel, lemlästning, med mera)

Många har skrivit bra saker i ämnet, här kan ni till exempel läsa en text Ivar Arpi postade på facebook som jag tycker är on point.

Ja, ni märker var jag står i frågan, men nu skulle jag inte prata om det utan om boken, som jag tyckte om och funderar på att köpa (detta exemplar är lånat på biblioteket).

Jag vet inte hur jag ska sätta betyg på den, jag har inte så mycket att jämföra med, men… fyra?

 

 

 

 

Abort, Bilder

Kriget mot kvinnokroppen #abort

Ni har säkert hört uttrycket “kriget mot kvinnokroppen” och en del förknippar det säkert delvis med begränsad aborträtt.

Jag (och många med mig) ser allt det som krävs för att göra abort till en attraktiv lösning som kriget mot kvinnokroppen.

Innan du blir upprörd och slirar iväg på tangenterna att jag och mina likar är skrämmande och läskiga, snälla ge mig en chans att förklara.

Vår fertilitet och vår förmåga att bli gravida och bära barn behandlas som en olycklig biologisk avvikelse och en fara för jämställdheten och allt som är speciellt med vår biologi och fertilitet måste tämjas, utjämnas och piskas för att vi ska anses ha goda möjligheter till ett fullgott liv.

Vi måste alltså vändas mot vår egna biologiska kropp och behandla vår fertilitet som ett ständigt närvarande hot, och värst av allt, vi måste vändas mot vår egna, levande och växande avkomma så att vi med så få moraliska stridigheter som möjligt kan döda dem.

För kan vi inte döda dem, så anses vi lida nackdelar. På grund av vår fertilitet. På grund av vår kvinnliga biologi. På grund av vår förmåga att bära nästa generation i våra kroppar.

72396286_2621862741169164_7989740395879727104_n

Embodied Equality, av Erika Bachiochi

Jag har märkt att kvinnor som är för abort inte sällan upplever det som att man begränsar deras frihet bara genom att tala om de ofödda barnen som mänskliga liv med värde.
Kvinnors upplevda frihet är alltså till viss del beroende av att man förnekar och blundar för det faktum att ofödda är växande unika mänskliga individer.
Kvinnor känner sig alltså mer “fria” om man kallar de ofödda barnen för “biologisk vävnad”, “embryon/foster”, “cellklumpar”, “potentiella liv” (vilket för övrigt är lögn) med mera.

Hur kan det anses vara frihet att föra kvinnor bakom ljuset för att hon ska kunna uppleva sin “frihet”?

Något som den feministiska aktivisten Cissi Wallin återkommande säger i sin aktivism   är just att det “pågår ett krig mot kvinnor och barn”. Samtidigt är hon helt rabiat för abort. Och jag tycker att det där är så förvirrat.

Varje gång jag ser en feminist som aldrig uttrycker någon större kritik mot abort utan snarare skanderar hur nödvändigt och viktigt det är, tala om “kriget mot kvinnokroppen och barnen”, så får jag lust att ropa: MEN SER DU INTE VAD SOM ÄR PRECIS FRAMFÖR DIG.

Hur kan man inte se hur abort är del i kriget mot kvinnokroppen och bokstavligt talat våra barn? Vad måste ske för att man ska se att abort inte är ens en del i lösningen på kriget mot kvinnor och barn?

7030e4ab4e6f27a03c4aa640cc8cd03c.jpg

 

Bilder, Illustrationer, Jesus, Kristendom, Kyrkoliv

Församling som bjuder in förfall och död #meditation #ekim #yoga

Jag läste att Katarina församling i Stockholm (Världen idag) har tagit in nyandlighet i sina lokaler. Där sysslar de helt öppet med  yoga och zenmeditation men det var en sak som stack ut extra för mig, nämligen att de dragit in undervisning i boken En kurs i mirakler.

Jag skrev om En kurs i mirakler för snart ett år sen, i inlägget “den ondaste bok jag någonsin haft“. Jag uppmuntrar er att läsa inlägget om ni inte redan har gjort det (och om ni är intresserade). 

Jag mår fysiskt illa när jag tänker på att en församling har tagit in den läran i sina lokaler, och att de undervisar människor som stapplande söker efter Jesus i detta mördande skräp, och kallar det för “goda krafter”.

För icke-kristna kan jag tänka mig att det här är svårt att förstå. Då tänker man kanske att all andlighet är ungefär likadan (“inget av det där är verkligt, men är det meningsfullt för utövaren så betyder det ändå något för just den personen”).
Men låt mig förklara: En kurs i mirakler är en bok som kommer direkt från helvetets djupaste mörker och att utsätta en person som är andligt öppen och sökande, och dessutom med stapplande steg har lyckats söka sig till en kyrka, går att jämföra med att köra in en kniv rakt in i den här personens själsliv, och så sedan karva djupare och hårdare för varje undervisning den personen får i dessa kurser. En kurs i mirakler är anti liv och anti Jesus.

Det går även att jämföra med att starta pubkvällar i församlingslokalerna. Där röker man inomhus, spelar kort och spelar Cornelis Vreeswijk på jättehög volym samtidigt som man undervisar att Cornelis var ganska Kristuslik, och när nån ifrågasätter hur detta kan få undervisas i en kristen församling, så säger man “vadå? Flera har tagit nattvarden efteråt”.

dansasamba.jpg

Ni kristna som förstår: har ni tid över eller känner att det här är något för er, be för beslutsfattare och ledning i Katarina församling. Blir det ingen omvändelse så hoppas jag att församlingen läggs ned. Lite surdeg syrar hela degen och här har vi surdeg.

Här är förresten en video där Steven Bancarz går igenom forskning som visar att meditation är förenat med risker psykologiskt och känslomässigt.


Klicka här om uppspelaren inte fungerar

Och det är inte bara han som varnar för meditation och mindfulness, så här säger till exempel den ickekristne psykologen Fredrik Bengtsson som själv har utövat meditation i 25 år, i en artikel i Svenska Dagbladet med titeln “Mindfulness kan vara förödande för en skör person”:

“Men att meditera genom att sitta still, sluta ögonen och rikta sin uppmärksamhet inåt kan också dra igång starka och ibland skrämmande processer. Det är en kunskap som sedan långa tider varit känt bland meditationsmästare i olika kulturer.

Även Fredrik Bengtsson har mött klienter som mått dåligt, fått ökad ångest, djupare depressioner och i värsta fall blivit psykotiska efter att ha utövat mindfulness.”

Det finns något som kallas att meditera i bön till Gud. Men det är inte alls som att meditera så som man gör i mindfulness. Som kristen som mediterar i bön så söker man sig ändå utåt uppåt till Gud, och inte inåt i sig själv, och man måste inte tömma sinnet, och så vidare. Jag rekommenderar att ni ser videon som jag länkade om ni är intresserade.

Ni som söker frid och ännu inte har funnit Jesus, snälla, åtminstone överväg riskerna med praktiker och metoder ni tar er an, och släng er inte in i saker och ting med huvudet före. Jag vill uppmuntra er att börja söka och se vad kristna säger om dessa saker (de flesta gör tack och lov inte som Katarina församling). Även om ni tycker att vi är överkänsliga och extrema, och att församlingar som den nämnda är “framåt”, “coola” och “med i tiden” osv, så kan det väl inte skada att åtminstone bara ta en titt på andra tankar?

Hoppas ni har en bra helg!

bocker4 (1)

 

Betraktelser, Bilder, Jesus

Nej, barn kommer INTE att rädda världen

endisnigh.jpg

Den ökade mängden människor som säger saker som att “det är BAAARNEN som kommer att rädda VÄÄÄÄRLDEN” med drömska blickar riktade mot horisonten , jag måste fråga, vad är det här för masspsykos?

Vet ni vad själva andan bakom det här påminner mig om? Det påminner om pratet om “indigo-” och “kristallbarn” som har pågått länge nu inom New Age-kretsar runt om i världen. Där har snacket gått att det senaste decennierna har fötts barn med “högre frekvens energi” till jorden och dessa barn, enligt New Age-gurus, är mer känsliga än tidigare generationer. Det har sagts att dessa “superempatiska” barn har fötts (reinkarnerats, faktiskt, från högre dimensioner) för att höja jordens frekvens och skapa balans och fred i världen mellan människor och natur och för att de ska föra oss in i en ny tid (new age) med sina helbrägdagörande och halvt övernaturliga lynnen.

Jag står inte ut när jag ser hur den här andan och synen på barnen har flyttat ut från nyandlighetens fult designade hemsidor och rätt in i i allmänheten. Barn som ska återställa balans! Barn som ska visa vägen! Barn som ska rädda världen! Snap out of it!

Barnen kommer inte att rädda världen. Inte något flickebarn, inte något pojkebarn, inte något enskilt barn eller någon grupp av barn alls.

Människor som säger att det är BAAARN som ska rädda VÄÄRLDEN, jag tycker att det syns rätt tydligt vad de längtar efter. De längtar efter en räddare (frälsare) och ett hopp, de längtar efter renhet och helighet. De längtar efter ett ljus i mörkret som kan ge oss och leda oss in i ett nytt meningsfullt liv och en ny framtid. Och det tycker de sig se hos just livrädda barn.

Men sätter man sitt hopp till livrädda barn och deras omvärldsanalyser så gör man både sig själv och barnen en otjänst.
Barnen är bara vanliga människor och de kan bli vilseledda (om de inte redan är det), de kan få drabbas av psykisk ohälsa (om de inte redan har det) och de kan när som helst knäckas, exempelvis för att de har kastats ut i extremt fientliga miljöer och sammanhang med uppgifter och frågor som är omänskliga att ge till barn.

Och en annan sak – barn blir vuxna och snabbt går det. Tro mig jag var själv nyligen ett barn. Faktiskt skulle jag säga att det är en av de naivaste och dummaste föreställningarna en vuxen människa kan ha – att BARNEN ska ha svaren och att det är BARNEN som ska leda oss rätt som civilisation.

Om du har sugits med i det här, vakna upp ur din trans och nyktra till. Har du en föreställning om att “barn är klokare än vuxna” och att “barnen har förstått det vuxna inte vill förstå”  och att de “kommit för att visa oss vägen” så kan jag säga att du har förvillat dig in i en romantisk fantasi.

Har även sett kristna som skriver saker i stil med “när lärjungarna är tysta så börjar stenarna ropa” och uttryck som lutar åt “profet”. Vet ni vad? Jag orkar inte. Det är så dumt så jag vet inte var jag ska ta vägen. De pekar ju inte ens åt rätt håll!

Barn kan man finna inspiration hos, de ser saker med nya ögon, kan vara oerhört intelligenta och kloka och vi kan lära oss mycket genom dem, men den inspirationen får man ta tillvara på på ett helt annat sätt än att kasta upp dem på världsarenan och hoppas att de klarar pressen för att de “verkar kunna ta det, så starkt, wow”.

Vill man ha en räddare, vill man ha någon att sätta sitt hopp till, vill man äga något sant och gott och heligt och oskyldigt och rent, vill man ha ett nytt meningsfullt liv och en framtid, vill man ha ett ljus som vägleder genom mörkret och som har svaren om sanningen och livet och evigheten, läs mer om Jesus här och kanske här och skaffa en Bibel. Vill särskilt uppmuntra dig som tror på förekomsten av “indigobarn” att göra just detta.

Låt Messias vara Messias och låt barn vara barn.

Jesus ropade: “Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.”

Allmänt, Bilder, Illustrationer, Jesus, Kristendom, Vittnesmål om Jesus

Kroppen är inte åtskild från den man är

Jag lyssnade på ett poddavsnitt idag som jag vill tipsa om, det är på engelska, men inte någon avancerad engelska.
Podden heter Relatable med Allie Stuckey och avsnittet jag vill tipsa om är det som heter “Ep 165 – Nancy Pearcy“, klicka här för att komma till poddavsnittet på apple podcasts (men det finns också på de andra vanligaste ställena där man kan hitta podcasts).

I avsnittet pratar de om hur de sekulära/utomkristna samhället ofta kapar av och avskiljer den mänskliga personen från den biologiska fysiska människan, och på så sätt förminskar och viftar bort den biologiska kroppen.

När det kommer till ofödda barn (zygot/embryon/foster) till exempel så ser man ofta den lilla växande människokroppen som mänsklig (en del gör inte det men låt oss ignorera dem då de är extremt anti vetenskap) men de ser dem inte som personer, på grund av olika kriterier (och dessa varierar alltid) som de ej ännu uppfyller.
De tar även upp resonemanget bakom att “födas i fel kropp”.

Det här går helt ihop med min egna erfarenhet och upplevelse. Innan jag hade mitt Gudsmöte så var det som att mitt jag levde åtskild från min kropp. Det kändes ofta som att jag var långt bakom mig själv och att ögonen var fönster som jag blickade ut genom som en liten alien som styrde en farkost av kött, eller som att jag svävade snett ovanför min kropp. Jag var inte ett med kroppen. Jag var utanför/innanför. Och kroppen kändes som ett främmande objekt, ett hinder, för den inre människan/essensen som, enligt min egna uppfattning, var mitt “verkliga jag”.

utanför kroppen

För den som är intresserad så har jag skrivit om min könsförvirring tidigare här.

För mig var idén om att ens inre själv kunde ha ett annat kön än den biologiska kroppen logisk. Faktum är att jag blev så glad när jag fann att andra kände som mig, att jag nästan hoppade upp och ned varje gång det hände. Människor som uttryckte att de var “ickebinära”, “genderfluid” etc uttryckte inte något främmande eller konstigt utan snarare något för mig väldigt bekant.
Att upptäcka den förståelsen och den uppmuntran och bekräftelsen från andra med dessa ständigt gnagande hemliga känslor, det kändes underbart. Det kändes befriande.

Befriande på ett falskt och förrädiskt sätt, förstod jag sen. För den där bekräftelsen och uppmuntran… vart ledde den mig nånstans? Vad blev konsekvensen?
Jag fann likasinnade, jag läste och hörde om människor som levde med samma avkapade kroppsuppfattning och könsförvirring som mig själv. Jag läste om hur man skulle kunna ändra språket för att bli mer inkluderande, för att människor som oss skulle känna oss mer hemma och för att människor i allmänhet skulle bli mer fria.
Sen vad? Gjorde det mig hel? Gjorde det att jag slutade känna som att jag var utanför mig kropp? Blev jag fri? Nej jag skulle snarare säga att trots bekräftelsen, trots att jag fick veta att jag inte var ensam, så blev det tvärt om – klyftan mellan mitt upplevda själv och kroppen blev större. Konsekvensen var ett förrädiskt ljus på ytan – och mer mörker på djupet.

På frukten kunde jag ha känt trädet om jag hade vetat något om den saken, men det gjorde jag inte.

Så mötte jag Jesus i ett helt annat “ärende” och blev född på nytt och samtidigt som klyftan mellan mig och Gud försvann så blev även min kropp och inre person ett på ett sätt som jag inte upplevt tidigare, och det var definitivt ingenting jag väntat mig, för hur skulle man kunna vänta sig något som man inte vet något om.

Fram till att det här hände så trodde jag att transrörelsen och upplösningen av könen och könsroller var något väldigt bra och fint. Jag ansåg att det öppnade människor för nya, fria, mer sanna, idéer om människan, kroppen,  och andlig-/själsligheten.
Men nu förstår jag att den här typen av kroppsalierande känslor är ett symtom på förvirring och vilsenhet och att jag själv bidrog till att föra människor längre bort från att förstå sanningen om sig själva och leva förankrat i verkligheten. Och jag kan inte annat än att be om ursäkt för det, och vädja till andra att inte göra samma misstag som jag gjorde.

Idéer om att man kan “födas i fel kropp” eller att den inre personen är avskild från den biologiska kroppen är över huvud taget ingen god idé att bygga vidare på i ett samhälle. Det är ingen fin gåva att ge till barnen och det är ingenting som kommer dra upp människor ur den psykiska ohälsans träsk.

När allt är som det ska så fungerar alla våra olika delar i harmoni, och har man delar av sig själv som säger emot och krigar mot varann, så är man trasig. Ingen uppmuntran eller bekräftelse i världen som syftar till att normalisera strid mot den egna biologiska kroppen kan göra en person hel. Det ger ytlig lindring. 

Jag fick det väldigt enkelt i det här avseendet för jag blev helad från det värsta av dessa känslor på ett ögonblick. Jag blev det inte för att jag var så duktig eller smart, jag ansåg ju att jag var något positivt och bra på spåren, utan det var helt och hållet tack vare Jesus som gjorde hands on. Men även om man inte helas på ett ögonblick så finns det alltid tröst, styrka och hopp att hämta hos Honom som känner varenda del av dig bättre än du själv, då det var han som skapade dig och som sammanvävde dig i moderlivet (psaltaren 139:13).

Könsförvirring och att känna sig främmande i sin egna kropp är ingenting skamligt, och ingenting som gör någon sämre på något sätt. Man är bara trasig, så som de flesta av oss mer eller mindre är.

Innan jag avslutar tänkte jag att jag ska dela ett litet citat från den här texten av Jennifer Wegerup (Expressen) som handlar om en väninna till henne som ville ha barn efter att hon förverkligat sig själv, men så kom klimakteriet, och sorgen när hon förstod att det var för sent :

Jämställdheten förs inte framåt av att vi förnekar de uppenbara skillnaderna mellan könen och förråder våra kvinnokroppar i stället för att älska dem.”

Allmänt, Bilder, Böcker, Församlingsliv, Jesus, Vardag

Konfirmationspresenten

Igår påbörjade mitt äldsta barn konfirmation. Egentligen “behöver” hon inte för hon blev, medveten om vad hon gjorde efter lite utbildning av vår lokale präst, döpt för tre år sen i Svenska kyrkan. Men så ville hon göra det ändå.

När hon kom hem frågade hon om man får en present när man konfirmerar sig, för hon hade hört något rykte om något sånt från de andra.

Och visst har jag hört om konfirmationspresenter men jag har aldrig varit tillräckligt intresserad för att ställa följdfrågor om vad det är som människor egentligen har fått. Så vad har folk fått i konfirmationspresent egentligen?

Jag fick börja gräva längs memory lane för att se vad jag fick fram därifrån. Och det första jag kom ihåg var att mamma berättat att hon fick en Bibel och kanske ett guldkors i konfirmationspresent, och min äldsta storasyster, hon fick också ett kors-smycke tror jag.

Är korssmycke verkligen presenten som man åsyftar när man säger “jag konfirmerade mig för presenten”? En Bibel eller ett korssmycke? Det kändes inte som rätt svar. Så jag fick gräva vidare i min livserfarenhets och intrycks skafferi, söka bland allt jag hört om konfirmationsgåvor.

Och då kom jag ihåg låten “konfirmationspresenten” av Galenskaparna (länk till youtube). Nu kanske inte galenskaparna-sketcher alltid representerar verkligheten till fullo, men får folk saker som kan motsvara ett motorfordon eller en synt i konfirmationspresent? Så udda!!

Nej tacka vet jag vad mamma lärde mig med tindrande ögon, att man får Biblar och korssmycken.

Var förresten på Biblioteket, hittade den här boken, och visst ser mellanöstern ut att ha gjort Hitler riktigt gott?

IMG_4944

Kanske hade den kunnat bli en bra present.

Nån som vill dela vad du fick i konfirmationspresent?

Abort, Allmänt, Bilder, Jesus, Kristna

Livets marsch i Göteborg

Idag var jag på Livets marsch i Göteborg tillsammans med ca 100 andra demonstranter.

Vi började på Gustav Adolfs torg och gick vidare till det där torget där poseidon står (helt naken) (onödig parantes men nu vill jag inte ta bort den).

Jag är egentligen inte en demonstrationsmänniska men idag gjorde jag ett undantag.

Jag tog som vanligt nästan inga kort, här har ni ett från när demonstrationen var klar och hade börjat upplösas.

IMG_4915

IMG_4919

Katolska ungdomsförbundet var där och de var glada. Ett annat gäng som inte var lika glatt var också med under hela demonstrationen, fast en bit bort:

IMG_4920

De hade nån plansch med en livmoder vars äggledare pekade finger, och så stod de själva och pekade finger och skrek “dra åt helvete”, “kvinnohatare” osv..

Jag förstår dem med tanke på att jag har hyst samma åsikter för inte allt för länge sen. Jag är så tacksam för att jag får vara på den här sidan debatten nu, även om det ständigt rör upp känslor (och jag skyr upprörda känslor), för hela omvändningen grundar sig i ett nytt synsätt på mitt och andra människors värde och hur och när man får det värdet.

Och det synsättet är grunden till så mycket mer än en ändrad syn på abort, själva kärnan till förändringen (som har ett namn: Jesus) har lett till en ändrad syn på hela livet, hela världen, vår historia och framtiden på ett sätt som jag inte skulle vilja byta mot något. Det är det finaste man kan äga.

Men sen har vi faktiskt hela den vetenskapliga och biologiska delen också, att människolivet börjar vid befruktningen och att varje abort avslutar ett människoliv. Alla människor som anser att levande växande människor är värda att skydda borde ha intresse av att försöka bekämpa förekomsten av abort.

Allmänt, Bilder, Böcker, Jesus, Kristendom, Vittnesmål om Jesus

Boktips: The hiding place (gömstället)

Hej hej!

Nu är det ÄNTLIGEN höst, riktig höst. Ni anar inte hur mycket jag har längtat. Just nu är det nåt slags kallt pissregn ute och jag har inte mått bättre fysiskt på flera månader.

Jag tror att mitt normalläge är vinter. Då fungerar min kropp som bäst. Sen ju varmare det blir, desto mer svullen blir jag. Peak svullenhet inträffar på sommaren. Då är jag som en röd, svettig och hjärnslö kossa.

Egentligen borde jag vara ute i det och fira men minstingen har feber, så jag tänkte att jag ska ta det lugnt med den saken.

IMG_4829

Här är en bok som jag läste ut igår, och jag rekommenderar den varmt för alla. Den svenska versionen, som heter “Gömstället”, verkar slutsåld. Den engelska versionen var dock i mitt tycke lättläst så kan du engelska hyfsat så bli inte avskräckt. Finns bland annat här på adlibris. Om nån vill ha mitt ex hör av er så kan jag posta.

Boken handlar om en kvinna i Holland som får uppleva tysk invasion under andra världskriget, hon är då typ 45 år. Det är intressant att följa skeendet från en vuxen kvinnas perspektiv (jag har hittills mest läst biografier skrivna av/om människor som var barn/unga under andra världskriget, vet ej varför det blivit så).

Hon blir då del av en underground-rörelse som hjälper och skyddar förföljda judar (hon är själv inte judinna). Vi får läsa om Jesus mitt i misär, mord, förnedring och förföljelse, och får lära oss om hopp och tro mitt i det mörkaste mest tragiska man kan tänka sig.

En underbar bok.

Betyg: Fem korsbelagda getingar (??)