Jag fick en kommentar på inlägget “mänskligheten är inte bortom räddning” och den som har kommenterat tycker att det var profetiskt.
Jag hade helt glömt att jag skrivit det, men inlägget handlar om att en världsvid hälsokatastrof inte för mänskligheten bortom räddning. Inlägget är dekorerat med bland annat denna bild, och det postades precis innan labbläckan i Wuhan.
Kanske är timingen för inlägget profetiskt (inte för att covid var något “supervirus” direkt). Men det kan också vara så att Gud har format mig just för den här tiden.
För de här tankarna om världsvid hälsokris är inte direkt några nya tankar, jag har haft dem hela livet. Det är först efter frälsningen som jag känner lugn och ro kring mänsklighetens nakna sårbarhet. Jag vilar i Guds händer – under och genom allt- för alltid och evigt.
För andra var den här oron kanske ny. För mig var den livslång men stillad sedan flera år tillbaka.
Jag vet inte hur det är med er, men jag kände mig lugn under covidhistorian. Det som jag fann mest oroande med hela spektaklet är människans benägenhet att omge sig av falsk säkerhet och att utmåla fiender och syndabockar.
Jag anser att en kollektiv bearbetning är nödvändig
Jag önskar att vi kunde göra en kollektiv bearbetning av vad som hände, och belysa det här att en del högljutt ansåg att “vaccinvägrare” skulle betala egen vård, inte få tillgång till intensivvård, avstängas från samhällsfunktioner, osv.
För mig är det numer inte alls svårt att se vad det är som gjort, att man har kunnat peka ut och behandla vissa utvalda grupper som andra klassens medborgare med brett folkligt stöd och hejarop. Nu gick det inte så långt här i Sverige så att man dumpade av någon i ghetton, men psykologin (eller anden) bakom detta var i full rörelse. Lycka till att försöka övertyga mig om något annat.
Så fort krisen ansågs avblåst, så glömdes hela det här föraktet mot människor som haft frågor bort, och människor som pekat ut ovaccinerade som faror för allas liv och säkerhet går vidare utan självrannsakan. Hur många förstår i nuläget att vi kollektivt uppvisade symtom på en mycket mörk psykologisk mekanism, som genom historien har lett till många onda handlingar?
Människor har varit desamma i alla tider sen tidens begynnelse. Det vi har gjort förr kan vi göra igen, och det vi gjorde nyss, kan vi göra igen men värre nästa gång. Såvida man inte utvinner någon förfärskad visdom från det. Och jag är inte alls pessimist på något sätt, men värre tror jag att det kommer bli. Det säger jag inte för att jag är profetisk, utan det säger jag för att jag tror att detta är början på födslovåndorna som det står om i Bibeln.
Var vaksamma, oskyldiga som duvor och listiga som ormar. Och håll hårt i er Bibel, då det som står där, kommer att uppmuntra, förbereda och trösta er mycket.
