Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna · Vittnesmål om Jesus

Ordningssamma människor saknar själ

Jag såg att Natalie skrivit om hennes mest lyssnade musik, vilket var Totta Näslund. Enda låten jag kan med honom är “Slusk blues” som jag brukar tralla på ibland, då den är ganska rolig på sitt sätt. Just den låten handlar om en fyllegubbe som häver sig över en renlig och finsmakande person, med en falsk tröst om att han till skillnad från den “finare” personen i alla fall har en själ. Ja så tolkar i alla fall jag texten.

Jag är ett as, visst har du rätt
Men när du är död, står jag ännu på benen
Och skrivet en gravskrift att huggas i stenen
Död utan orsak, liv utan skäl, utan själ
– Ur Slusk blues

Detta underlägets högfärdighet är ju speciell. Och jättevanlig? Ta till exempel människor med ADHD, som i sitt mindrevärdeskomplex antyder att de åtminstone har roligare eller mer spännande liv än de med mer normalfungerande vardag. “Jag har i alla fall en själ / jag är i alla fall inte tråkig”. Samma princip syns på många ställen, till exempel i diverse glossiga magasin där man utmålar ett strapatsfyllt sexliv som bättre, än det som sker med samma person utan några större konster.

Ju mer krångligt, abnormt, kaotiskt, oordnat och kämpigt, desto mer färgglatt och livfullt tycks det ha en tendens att framställas?

Underlägets högfärdighet

Mår någon som kämpar med att få rätsida på vem man är, och i sin vardag, någonsin bättre när man utmålar “de normala” som själlösa, grå och trista?

Jag tror inte att någon mår bättre av det. Det har aldrig hjälpt mig i alla fall, mer än bara ytligt och falskt.
För jag har så klart frestats att tänka så när jag känt mig kass och otillräcklig. Jag har alltid undermedvetet vetat att det är lögn och jag tycker att det är skönt att ha blivit medveten om att det är just en lögn.

Jag och mitt liv och min själ är inte färggladare och roligare på grund av handikapp, defekter och destruktiva beteenden som jag kämpar med. Det finns bättre sätt att hantera sina tillkortakommanden än att titta på de som man tycker ser kapabla ut och övertyga sig själv om att de i alla fall är mer döda inombords, eller njuter mindre.

Den äkta trösten tycker jag är att alla har en själ och att alla kan få den själen renad och därefter fylld med ett nytt liv som man inte haft innan eller ens kunnat föreställa sig. Ett liv utom denna värld. För det som gör mig levande är inte någon egenhet jag har, utan det är det liv jag fick när Jesus gav mig av det levande vattnet. Så här står det i Bibeln och jag vet att det är sant:

Jesus svarade henne: “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig mer någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” – Johannesevangeliet 4:13-14

Det här säger Jesus till kvinnan vid Sykars brunn, en kvinna som förmodligen är utstött (eftersom hon hämtar vatten på en udda tid) och som antagligen inte betett sig socialt acceptabelt (hon hade en man som inte var hennes man).

Jesus vände sig inte till henne för att hon var roligare än de trista brudarna som följde normen och som hade män som var deras män. Han vände sig till henne för att hon var utvald att höra och lyssna, vem vet varför just hon var det, men det var hon.

Vad vi däremot vet är att hon sprang in till stan och berättade för folk vad hon fått höra. Några kanske lyssnade på vad hon sa, andra avfärdade henne säkert som den där oordnade kvinnan som inte har koll på läget. Några tusen år senare nådde budskapet i alla fall även fram till mig, och Jesus mötte också min blick och han gjorde mitt inre till en källa. Vem kommer att lyssna på mig när jag springer ut och berättar?

Betraktelser · Illustrationer · Motstånd

När vaccinet var som tjat-sex

Så här skrev jag i ett inlägg 2018 om när jag blev erbjuden influensavaccin 2017:

“När jag fick rekommendation och en broschyr om influensavaccin på MVC i början av graviditeten så slängde jag broschyren ganska omgående. Dör jag och mitt barn av influensa så må det ske, då är det så som Gud får hämta oss. Så känner och resonerar jag.” – Länk till inlägget

På den tiden var det helt odramatiskt att uttrycka sig så här men under det psykologiska coviddramat ändrades det.
Folk som tackade nej kallades “antivaxxxxxers” och dessa var helt anti vetenskap fick man höra. Hur kunde man vara en sån foliehatt och “det är väl bara att ta”, för gamlingars och astmapatienters skull. Och ibland möjligtvis för Adam Alsings skull.

Man framställde vaccinet som att det var som att låta en ängel blåsa i ens hår för att rädda de svagaste av de svaga:
1. Totalt riskfritt 2. Helt härligt 3. Mycket hjältemodigt

Jag tyckte att det kändes som att ha en galning i hasorna.

Tänk dig att en kvinna gärna ligger med en man. Hon vill det jättegärna, men jag vill inte.
“Men man mår jättebra av det”, säger hon då. “Och undersökningar visar att sexet med honom boostar immunförsvaret och hälsan”. Nej tack säger man igen.
“Vadå är du anti sex? Är du anti expertjuryn som utnämnde honom till Sveriges Sexigaste Man 2020?”
Hela tiden sitter denna man bredvid och fuktar sig om läpparna och man blir mer avtänd för varje gång man måste avböja. Dessutom lägger man ju märke till, ju mer tiden går, att han inte verkar leva upp till de våta löftena.

Kvinnan växlar ständigt taktik. Hon frågar vänligt och omtänksamt. Hon frågar uppfodrande, för att “det är bäst för alla”. Sen blir hon arg, börjar anklaga en för att bidra till en dödlig samlagsbrist i samhället. Sen lugnar hon sig, rättar till kläderna som hamnat i oordning, blir vänlig igen. Börjar om. Om och om och om igen.

Min liknelse är halvdan eftersom få som tog vaccinet kan tänka sig att ligga med mannen jag beskriver, men det jag vill peka på är att ett fysiskt intrång inte är ett övergrepp om det sker fullt frivilligt och utan tjat, press och hot. För de som villigt säger ja och ser en ängel, kan det verka som världens mest enkla och positiva sak. De kan ha svårt att förstå de som ser en sliskig gubbe av tveksam karaktär.

I andra länder såg man hur människor tvingades. Folk förlorade jobb, fick böta, blev inlåsta, hånade. Människor blev deprimerade, dog ensamma, man fick inte samlas för andlig uppmuntran och budskapet om hopp. Vi såg en ökning av självmord. I Sverige var man rätt softa i jämförelse med många andra länder, väldigt glad för det, men man pratade också om hårdare tag. Man införde ett pass. Detta med brett folkligt stöd.

Sen försvann allt plötsligt och hela saken var förbi, och skönt var det, men jag har fortfarande dålig eftersmak på grund av saken inte är bearbetad i stor skala.

Vad var psykologin och politiken bakom, och vad kan det leda till om man inte är vaksam? Vad kan vi lära oss av det som hände i Sverige och det som hände och fortfarande pågår på en del andra håll? Är det allmän kännedom vad som pågick/pågår i till exempel Canada, Australien, Österrike, Tyskland, Kina? Kommer vi att känna igen det när det händer igen?

Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Hur ond är jag som tänker sådant?

Idag var det dags för åttamånaderskontroll på BVC och bredvid väntrummet på vårt BVC finns även en öppen förskola. Idag när jag kom dit var flera andra föräldrar där med sina små barn.

Och tankarna sprang som vanligt iväg av bara farten.

Innan jag hunnit ta av mig mössan hann jag dagdrömma iväg att jag skulle gå in till föräldrarna, hälsa, säga att min son har en svår blodsjukdom, “men det är lugnt, det smittar bara om man får i sig av hans saliv, men det finns väl inga som äter ett barns saliv heller höhöhö” och bara sätta mig ned och låta min son leka fritt medan jag sitter där avslappnat. Hur skulle de andra föräldrarna reagera?

Skulle det bli som rädslan för homosexuella på 80-talet?

Fantasin och dess möjliga utgångar fick mig att mysa hela vägen till barnmorskans kontor. Och under den minut som jag höll på med denna tankeexpedition undrade jag: Varför tänker jag så här? Är det här ett symtom på min inneboende ondska? Är det från att jag gillar historier? Är det båda?

Någon sa att CS Lewis tydligen gjorde ett tankeexperiment om vad som skulle hända om man fick en elstöt varje gång man tänker dumt / syndigt. Jag undrar om jag skulle få elstötar, eller om elen skulle komma i en jämn ström bara?

Hur är det för er. Skulle det komma stötar då och då, eller skulle det komma i en jämn ström?

Betraktelser · Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer

Noa och hårlössen

Jobbet och skolan har börjat igen och då tycker jag att det är bra att ta sig en stund och tänka på följande: Noa och/eller andra i hans hushåll måste ha haft med sig hårlöss på arken.

Jag vet vad ni tänker. Ni tänker att om de hade med sig hårlöss så måste de även ha haft med sig ringmask, binnikemask, och massa andra maskar och parasiter.

Kanske var det därför som Noa anlade världens första vingård, och blev, vad en del hävdar, den nya världens första alkoholist. Om det stämmer, vilket det kanske inte gör, så kan vi inte utesluta att det var för att han ville döda alla parasiter med alkohol?

Noahs drunkenness av James Jaques Tissot (lägg märke till hur mager han har gestaltats. Binnikemask?)

”Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård. Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet. ”
‭‭Första Moseboken‬ ‭9:20-23‬ ‭SFB15‬‬

Bibeln · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

Drömde om upprycket, men det var inte som jag tänkt mig

En del tror att alla kristna en dag kommer att ryckas upp till Jesus i luften eller ja, till himlen. Det finns en del variationer kring denna bibeltolkning men vi lämnar det till nån annan gång för nu tänker jag skriva om min dröm.

I drömmen rycktes vi kristna upp, vilket kom som en förvåning i sig själv men en annan sak som jag inte hade väntat mig var att vi rycktes upp i lådor. Det var som att vi blev fraktade med Postnord upp till vår frälsare. Och där väntade var sitt hus åt oss.

‘ I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ‘ Johannesevangeliet 14:2-3

Jag fick ett eget hus. Vanligt svenskt. Två rum och kök. Övriga familjen fick också var sitt, vi skulle inte bo tillsammans, vi skulle alla leva i singelhushåll. När jag gick omkring i huset ville jag inte vara otacksam, men jag kunde inte tänka annat än att detta verkligen var mediokert: Soffan såg redan insutten ut. Det låg lite damm på fönsterbrädet. Kanske behövde blommorna vattnas och var det inte ett odiskat glas som stod på diskbänken?

Försökte komma ihåg.. var i Bibeln kunde jag hitta information om att detta var den himmelska tillvaron? Jag kände inte igen mig. Och det första som dök upp för mig var “den som vill vara störst bland er skall vara allas tjänare”. Aha! Jag hade varit knappt någons tjänare på jorden. Jag hade velat men hade varit sävlig och bekväm. Därför räknades jag som minst och därför var mitt hus så blygsamt. Då förstod jag. Nej det var verkligen ett helt okej hus, mina mått mätt, hade aldrig haft råd med det om det legat på Hemnet.

‘ Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ‘ Markusevangeliet 10:42-44

Allt kändes ganska normalt och jag hade till och med en dator och ett skrivbord. När jag öppnade datorn så såg jag att Jesus hade svarat på alla mina obesvarade mail åt mig. Jag blev så lättad, för jag har legat lite efter. “Ibland för att komma nära mig måste man börja med att tömma sin inkorg” hörde jag hans röst säga.

När Jesus till slut kom på hembesök till mig (detta var himlen, dags att möta vår Frälsare ansikte mot ansikte) så blev jag väldigt glad men började dessvärre bete mig bisarrt. Han satt på en stol vid bordet och i stället för att bara sätta mig mittemot så kastade jag mig under bordet och kramade hans hårlösa ben. Kände mig psykiskt störd men tröstade mig med att folk gjort betydligt mer bisarra utspel mot honom, och att han säkert hade överseende.

“Du har många frågor” sa han till mig, “och jag kan säga att eftersom vi har evigheten på oss, så är det här bara början på allt som jag ska visa er”.

Det tyckte jag lät spännande och kul. Den grå vardagen singelboende i ett mediokert hem var alltså bara början av himmelrikets eviga äventyr. Perfekt, för jag hade varit lite orolig att himmelriket skulle vara för intensivt för mig.

Exempel på hur jag fått för mig att det kan vara intensivt:
‘ Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. ‘ (osv) Uppenbarelseboken 4:4-7

Sen vaknade jag av att 3-åringen ropade från sängen.

Ja, vad ska man säga. Jag älskar mina drömmar. Inte en tråkig stund. Och jag ser den så klart inte som profetiskt eller som att den har något högre budskap över huvud taget, haha, det var bara en vanlig dröm. Men kanske ändå att jag borde bli bättre på att svara på mina mail.