Allmänt · Bilder · Församlingsliv · Kyrkoliv

Är det nu alla testar covid-positivt?

Jag hör om allt fler som testar positivt för covid. I Kungälv pågår tydligen ett “coronainferno” och i Stockholm tycks det ske ungefär samma sak. Jag talar nu empiriskt utifrån min eller barnens direkta och indirekta bekantskapskrets.

Det gör att det känns som att alla får det just nu. Alla. Eller ja kanske inte alla. Men ändå alla.

Jag hoppas i så fall att reaktionen från regeringen inte blir hysterisk. Tyvärr tycks det just nu inte ligga i tiden att agera sansat. Jag syftar då allra främst på de dåligt motiverade vaccinpassen som de kommer dragandes med, utan tydligt och logiskt stöd till varför denna åtgärd skulle vara effektiv för att minska smittspridning.

För se här, argumentet att vaccinet minskar symtom och därmed sjukhusinläggningar är tydligt (nåja, någorlunda tydligt, då en hel del tycks tro att vaccinen stoppar smitta).
Vad som är oklart är varför vaccinpasset, en grov frihetsinkränkning, är motiverat som effektiv mot smittspridning.

Såg också att de angett RS-virus, säsongsinfluensa och vinterkräksjuka som medargument till de nya restriktionerna. Okej att 4 av 5 inläggningar på IVA inte beror på covid, men är det så här de har tänkt att vi ska hantera en underfinansierad sjukvård?

Och församlingar som kräver vaccinpass anser jag lika gärna kan räknas som församlingar som är stängda för alla. Vi har en förebild som sträcker ut händerna, inte bara till människor som anses normala, fina och friska utan även de som blivit utstötta och stämplade som orörbara och galna.

‘När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.« ‘ Markusevangeliet 2:16-17

Stängs portarna för vissa som inte har rätt id-handlingar och rätt medicinska behandlingar så får vi gå ut därifrån allihop tycker jag.

Jag har en vän som är optimistiskt och tror att allt detta har lagt sig till våren. Detta är en optimism som jag gillar och jag hoppas att hon har rätt.

Fler har skrivit om de oerhörda passen:

Här har Oisin Cantwell skrivit på Aftonbladet:
“Två år in i pandemin är tidigare otänkbara frihetsinskränkningar så mycket av ett nytt normaltillstånd att de går att utnyttja till att hålla en underdimensionerad sjukvård fungerande. Det är faktiskt oerhört.”

Här har Frida Park skrivit på Dagen:
“Det här är människor som så ofta avvisas från arenor i vårt samhälle men som i kyrkan alltid funnit ett välkomnande hem. Nu riskerar de att visas bort. Det är oerhört.”

Församlingsliv · Jesus · Kyrkoliv

Så här vill jag aldrig “fira” påsk mer

Påsken är den viktigaste högtiden på hela året för mig. Jag är högtidsanalfabet och har svårt att bry mig om högtider men påsk är ingen tveksam tönthögtid, påsken uppmärksammar min kungs och mitt hjärtas fröjd och glädjes död och återuppståndelse (jag fetstilar eftersom många missar/råkar förbise att han fick liv igen och lever fortfarande).

Det var ingen sammankomst, ingen gemenskap, ingenting för min del i år tack vare dessa restriktioner. Vi satt hemma som om det var en vanlig dag. Jag är folkskygg och tycker om att vara hemma cirka nästan jämt men jag ville träffa människor som fattar vad det här handlar om. Jag ville läsa ur Bibeln tillsammans. Jag ville vara nära människor som varit med om Jesus frälsande uppståndelsekraft, för även jag har fått nytt liv (samma liv som reste Jesus från graven). Och det är jag inte ensam om. Jag ville träffa fler som fått ögonen öppnade för Gud och som bär påskens budskap levande inom sig.

“Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: ‘Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt bland er.'” Luk 17:20-21

Jag vill aldrig mer “fira” påsk som i år 🙁 På grund av min slapphet är jag ändå orolig att det kan bli så. Jag bedömer risken som sannolik.

Det var tomt, fattigt, eländigt och dåligt. Det var värdelöst och det var ledsamt.

Allmänt · Barn · Bilder · Församlingsliv · Kyrkoliv · på Sonja · Vardag

När man liks inte kan jobba

Nu har jag varit hemma i över en vecka, och mer lär det bli, för lillen är snorig och lite hostig.

Jag har utrustning så att jag ska kunna arbeta hemma men det är bara att glömma. Jag skulle inte kunna fokusera ordentligt på vare sig jobbet eller på honom, bara tanken på att försöka hantera båda samtidigt ger stressmak i munnen.

Så jag är hemma 100% och tar dagen som den kommer.

DSC02853

Det är inte svårt att se glaset halvfullt i det här, veckan har varit supermysig. Det är full blown vår i Kungälv och lillen är hur rolig och gullig som helst. Vi har varit ute på upptäcksfärder och han lär sig nya ord varje dag. Och så kan han så där lite udda ord som man inte fattar att han lyckats snappa upp och memorera.

Som vulkan.

“Kaan” säger han när vi läser boken med en vulkan, och “ptchhh” (ljudet av vulkanutbrott). När snappade han upp det? Vilket minne han måste ha.

DSC02856

14-åringen har också varit hemma på grund av torrhosta, och vi har haft tid att umgås mer än normalt, något som jag verkligen har saknat. Vi har haft massor av tid att prata och diskutera precis som vi jämt gjorde förut. På den tiden då hon var intresserad av vad jag hade att säga om saker. Jag frågade henne om hon tror att hon och jag hade varit vänner om vi var lika gamla, och utan en sekunds betänketid svarade hon “NEJ”.

DSC02695

Jag har målat lite mer med vattenfärg, eller ja, jag har målat en bild till. Den blev bättre än förra anser jag själv och jag blev särskilt nöjd med den lilla timrade redskapsboden där på ängen. Ni vet ett sånt där litet hus där man förr förvarade sina grejer men som nu står och multnar och förfaller överallt i de norrländska skogarna. Jag älskar dem. När man var barn var de en guldgruva till lek.

Funderar dock på att byta naturtemat och måla en helikopter nästa gång.

DSC02852

Vår församling har fortfarande möten på söndagarna (färre än 50 pers) men vi går inte dit. Vi har hostiga barn (varav en av dem hade feber förra helgen) så jag som dessutom är asocial ser ingen poäng i att gå omkring och träffa massa folk just nu i det här läget.

Jag hoppas att det inte är det lugn före stormen för det här landet som det verkar som att det kan vara. Kom ihåg att Gud finns.

Ha det bra!

 

Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Församlingsliv · Jesus · Kristendom · Kristna · Kyrkoliv

Lite rött i det grå

Idag hade jag ingen lust att gå till kyrkan och inte min man heller. Jag har känt så mycket på sistone. Jag är trött och det känns jobbigt.

När jag gjorde mig i ordning så gjorde det på tomgång, som att kroppen gjorde det av sig själv medan jag bara följde efter. När jag var klar förstod jag att vi måste åka. Man gör sig inte klar utan att åka nånstans. Det är slöseri.

Ute var det i princip storm och vattnet rasade från alla håll. In i ansiktet piskade det, och in under kläderna. Helt otroligt.

Sjöng med i lovsången enbart för att jag tycker om att sjunga, inte för att jag hade nån känsla till texterna. Älskar att man får chans att sjunga lite varje helg. Få andra människor samlas i sång regelbundet på det där sättet, men kristna gör det vecka ut och vecka in i tusentals år. Det var så skönt att få sjunga, även fast tonerna ibland blev så höga eller låga att jag inte kunde ta dem. Så skönt.

Pastorn sa att han var ofokuserad och kände sig splittrad och bad om bön från en annan pastor för att kanske få ordning på fortet. Jag lyssnade halvt på predikan och förstod att han pratade om var jag befinner mig just nu. Det var väldigt trösterikt och gav mig, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte hur jag ska sätta ord på det. Jag fick ingen lösning eller svar på nånting, mer en förvissning om att den som har koll ser var jag är och är där med mig.

Efteråt var det fika, det kan jag tycka är ganska jobbigt. Helst vill jag bara gå hem efteråt.  Det blir lätt så rörigt, man vet inte riktigt var man ska sitta, folk pratar i mun, Stickan sitter och sölar och spiller saft över hela bröstkorgen.

Men idag ville jag sitta ner en stund och prata trots röran och avbrutna samtal. Höra hur de mår och se deras söta ansikten. Ja, söta, jag kände så. Jag blev verkligen glad av att få se dem, även fast det bara var en stund.

IMG_6157

Abort · Bilder · Församlingsliv · Kristendom

Utbildningsdag nummer två

Idag har vi haft andra utbildningsdagen för oplaneratgravid.se och det har varit intensivt och bra.

Vi har fått undervisning i krisgraviditet och vi har pratat om hur man möter dessa kvinnor på bästa sätt, så att de ska känna sig välkomna, accepterade och fria.

Outi från finska itu-projektet delade med sig lite av deras arbetes utmaningar, glädjeämnen och sorgeämnen.

I morgon kommer vi ha en amerikanska som jobbar med bland annat ett pregnancy emergency center i Afganistan.

IMG_5407