Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Skidor och snöåkning

Hejdå och kör som ett tok!

Jag sa just hejdå till 3-åringen. Han ska med sin pappa till skidbacken en stund och åka lite slalom medan jag förbereder en pajbotten. Det är så roligt att vi bor nära en skidbacke nu och att jag har ett barn som får lära sig att åka tidigt. Jag själv minns inte ens när skidor blev en del av mitt liv utan de fanns alltid där (fast i mitt fall rörde det sig enbart om längdskidor, vilket är den bästa form av skidor).

Tonåringarna håller också på att lära sig, de följde dock inte med idag.

Allmänt · Betraktelser · Familjeliv · TV & film

Föräldratips: Tråkiga mobilspel och tråkiga barnprogram

Tekniken utvecklas och det gör även finliret bakom kreationerna som gör oss människor beroende av dem. Skaparna bakom våra största sociala medier och mobilspel säger alla samma sak: vi har format dessa ting för att ni ska få dopaminpåslag och inte kunna sluta använda tjänsterna.

En del av skaparna går så långt att de varnar för sina egna produkter. De lider helt enkelt av skuldkänslor för de monster som de har skapat.

Jag har själv oerhört lätt för att fastna. För kanske 25e gången har jag tagit bort både twitter- och instagramappen. Mobilspel har jag inte, jag skyr det som pesten. Roliga mobilspel försätter mig i något som man kan likna med en supermysig trans och meningsfulla sysslor blir garanterat lidande.

Jag är vuxen. Något som oroar mig är barnen och deras små huvuden. Allt för tidigt kastas de in i dopaminpåslagens land. Barnprogrammen som genereras är färgglada animerade, högljudda, snabba och hysteriska. Det är nästan så att jag själv får mindre hjärnblödningar av att titta på en del av dem. Ska barn verkligen se masstillverkade skräpprogram, skapade på recept för att hålla deras uppmärksamhet så länge som möjligt?

Så jag har byggt upp en strategi där jag låter mitt barn se på långsamma och (halv)tråkiga saker. Han önskar Ricky Zoom (massgenererat skräp) men får Lillstrumpa och Systeryster. Han önskar spela mobilspel och får spela Bibelspelet och Alfons ABC, och andra (ganska) platta och tråkiga utbildande spel som han tröttnar på.

För det ser jag som ett bra tecken. Att han efter ett tag tröttnar, lägger ifrån sig spelet, och vill byta syssla. Så gör barn med alla typer av aktiviteter som inte är beroendeframkallande. Det är normalt att gå vidare.

Så det är mitt tips till föräldrar. När barnen använder teknik, håll dem till att spela (ganska) tråkiga och långsamma saker, som de inte nödvändigtvis tycker är jätteroligt. Helst läromässiga som de tröttnar på efter en stund.

Jag vet inte om det är av intresse för någon som läser min blogg nu men jag skulle annars kunna göra en liten lista på halvtrista spel och barnprogram som jag anser är acceptabla för åtminstone min 3-åring.

Bibelappen för barn är så klart helt klart godkänd. Informativ, lite kul, men inte långvarigt underhållande och inte en favorit.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Natur och vyer

Tillbaka till Västerbotten

Hej,

Vi har haft fullt upp! Vi har flyttat till Västerbotten och det är ingen liten sak. 100 mil. Vi kommer båda från Västerbotten men bygden vi har flyttat till är ny och det bär sina utmaningar. Vi lämnade en plats där vi bott i 17 år och ska nu försöka slå rot på nytt. Ibland är jag jätteglad att det äntligen blev av, ibland undrar jag om vi är dumma i huvudet. Kanske är det många gånger så att är man glad så är man också dum i huvudet.

Jag tycker mycket om vårt nya ställe. Ser ut genom fönstret i skrivande stund och ser både samhälle och skog. Ett stenkast härifrån rinner vackra Umeälven. Men än känner jag inte trakten. Dagligen går jag omkring med 3-åringen och försöker lasra av nejden med min blick. Var finns det fina vägar? Var finns det extra vackra platser att vila? Var kan man ha utflykt, både enkel och lite mer avancerad med eld?

Efter 16 år i Kungälv så hade jag lärt mig var saker fanns, många av ansiktena jag såg var bekanta, jag kunde bussrutterna, promenadstråkens längd och ansträngningsgrad, jag hade minnen över hela stan. Kungälv som en gång var okänt hade vuxit sig bekant.

Här har jag inga minnen. Här måste vi göra nya. Kan den som känner sig manad hjälpa oss att be för det? För att hela familjen ska få nya, positiva minnen runt vårt nya hem. Både som familj och tillsammans med människor som vi lär känna. Be för att vi ska få djupa, meningsfulla relationer. Att odla vänskaper är för mig vad klättra i träd är för en get som inte kan klättra i träd (det finns getter som kan klättra i träd, väldigt bra dessutom, det är därför liknelsen är så klockren).

Från en liten utflykt i helgen.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Förstoppning visade sig vara något annat

I onsdags när jag och lillen skulle till förskolan vägrade han ha på sig sina gröna, fina favoritskor. Samma skor som han suttit i soffan och kramat för att de är “så vackra” och som han älskar.

Ja ja, han är två år, obegripligt trots är en del av dagen. Han fick ta ett par andra skor.

Senare på kvällen haltar han omkring och gråter. Jag drar av honom strumporna och genomsöker hans fötter, men hittar ingenting. Stackarn har förstoppning igen, tänker jag. Han brukar ofta ha det och varje gång beter han sig märkligt.

Torsdag morgon vaknar han med över 38 graders feber. Han ligger i soffan hela dagen, vägrar äta och går ingenstans. Som väl är så dricker han bra. Han klagar på att han har ont i foten. Eftersom fötterna ser normala ut så googlar jag och hittar att en del barn kan få ont i benen av feber.

Senare under kvällen kissar han genom blöjan och jag behöver byta hans kläder. När jag drar av honom strumporna ser jag att han har ett alldeles svullet och rödblått sår på hälen. Huden stramar av svullnaden. Ser ut att göra ont.

Precis som han försökt säga hela tiden.

Febern gick ned igår och såret ser mycket bättre ut redan. Men stackars barn. Förstår inte hur vi kunde missa det. Såret sitter mitt på hälen så jag antar att jag inte tittade tillräckligt noga på foten rakt bakifrån.

Man får vara glad att man åtminstone inte sa åt honom att smärtan bara var psykisk. Att han hade ont på grund av stress.

I natt vaknade han och bad oss att rengöra såret extra. Han verkar ganska medveten.
Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Jag har tagit bort alla “sociala” medier

Häromdan när jag och Stickan var ute så upptäckte vi en söt liten sak.

Barnet överskuggar synen lite så jag förtydligar:

Vauren är här.

Jag har tagit bort alla “sociala” medier från mobilen. Dessa medier stjäl min dyrbara tid och bidrar för mig en känsla av overklighet och det tycker jag inte om. Folk delar nyheter, krönikor, åsikter, konflikter med mera och det blir för mycket. Det är som att gå genom en gata där folk står och skriker motsägande budskap argt och hysteriskt i megafoner.

När allt är så pass nedstängt och stillastående i samhället som det är nu så blir volymen på dessa medier ännu högre i mina öron och det går inte, jag tycker inte om det, så jag tog bort dem, saknar dem inte.
Jo kanske twitter lite. Twitter har alltid varit min favorit, det har varit hemskt roligt där. Det har inte varit särskilt roligt på länge men det har inte slutat vara min favorit för det. Nog med twitter nu.

Jag har också gjort det kloka valet att sluta dricka dryck med koffein (igen) och det har även det förbättrat livskvaliteten. Jag är så känslig för allt. Varför är jag så känslig för allt? Säg en sak jag inte är känslig för.

Just det. Kattungar och hundvalpar och andra slags djurungar är jag inte känslig för. Jag bryr mig inte om djuravkommor, de är helt ointressanta och väcker inga känslor hos mig, så som de verkar göra hos andra. Jag väljer vuxna djur framför djurungar alla dagar i veckan (såvida det inte är ett farligt djur som kan attackera och äta upp mig och min familj).