Bibeln · Bilder · Böcker · Jesus · Kristendom · New Age och annan andlighet · Ockultism

Bibeln handlar inte om att vi ska vara vänliga

Jag har många gånger hört människor påstå att kärnbudskapet i Bibeln handlar om att “man ska behandla varandra med kärlek/vänlighet”. Man tänker då på den gyllene regeln och menar att det är detta Bibeln handlar om och att det var det som var Jesus budskap till människan. Att det är nåt åt det hållet som “all religion far efter”.

Jag trodde själv det.

Var jag lat?

Mitt sökande efter sanning upptog all min vakna tid till slut. Samtidigt så var jag lat. Jag var lat för att jag inte ägnade mer tid åt vad kristna tror på enligt kristna själva. Och då menar jag seriösa kristna som väljer bort annan andlighet i lydnad till Guds första bud (du ska inte ha några gudar vid sidan av mig).

Kanske är det för att annan andlighet verkar mer spännande när man är sökare. De har en massa spännande tillbehör som plingar, doftar, glänser, glimrar och ger ifrån sig “energier”. I annan andlighet kan en (andligt sett) högt ansedd karl till exempel påstå att han kan bota sjuka med sin sexuella överskottsenergi, som han lagrat genom celibat. Det finns kristaller, kort, portar att öppna, och all slags atteraljer i annan andlighet.

Vackra böcker med guldiga symboler. Kvinnor som säger att de är reinkarnerade egyptiska drottningar. Brygder, mantran, kartor, dimensioner, planeter, shakran.

Medan kristna förlitar sig på Gud allenast. Håller Bibeln som helig. Bön, endast åt Gud!

Exemplet kommer från något jag läst på riktigt i någon av alla böcker jag plöjde (jag var mycket skeptisk till indierns metoder)

Bibelns kärnbudskap är att vi är fallna människor med sjuka hjärtan, döda i vår synd, oförmögna att kunna förstå och göra det goda av egen maskin. Bibeln handlar om Guds plan att återföra oss till nära relation med sig själv och ge oss nya, eviga liv med honom. Bibeln handlar om Jesus från det första kapitlet till det sista.

Löftet om Jesus kommer redan vid Adam och Eva. Hela Gamla Testamentet skildrar en längtan och väntan på löftets uppfyllelse. Israeliterna är Guds löftesfolk och Gud har lovat att alla jordens folk ska bli välsignade genom dem. Längtan uppfylls i Nya Testamentet med Jesus. Efter att löftet infriats får de som tar emot budskapet uppdraget att sprida det vidare, till hela världen. Vi håller gyllene regeln mycket kär när vi samtidigt väntar på Jesu återkomst. Ingen kan veta exakt när.

Bibeln beskriver världens historia, ett folks historia, Guds kopiösa tålamod och Jesus uppoffring och seger. Den beskriver uppdraget som engagerar miljoners och många blir förföljda och dödade för vad vi tror på. Hur skulle Bibelns kärnbudskap bara kunna vara “behandla andra vänligt”? Det kan vilken norrman med hårknut som helst proklamera på sin instagram.

Man kan välja att inte tro på Bibeln om man inte vill eller kan. Men säg inte att Bibelns kärnbudskap skulle vara att behandla andra med vänlighet/den gyllene regeln. Det är dålig allmänbildning.

“Guds ord är levande och verksamt. Genom att avslöja en människas synd kan det göra henne förkrossad. Men det kan också skapa hopp och nytt liv genom att visa vem Kristus är. Ordet är både en domare över vårt liv och en tröst i nöden och sorgen. Var och en, som inte bara hör, utan faktiskt lyssnar till Guds ord, kommer att bli berörd i sitt inre och börja förvandlas.

Förvandlingen kan börja med en fruktan för Gud. Inte den fruktan som man känner inför en ond tyrann med oinskränkt makt, utan den fruktan man känner när man plötsligt inser att man har handlat orätt mot sin allra närmaste vän. “Åh nej! Vad har jag gjort? Hur ska hon, som är så underbar, någonsin kunna förlåta mig?””

från boken Accent – var dag med Jesus (går att hitta här, obs är ej sponsrad)
Böcker · Lästips

Jag fick två böcker!

Jag fick oväntat och mycket överraskande hem två böcker, sända av en anonym bloggläsare. Den ena är Love thy Body skriven av Nancy R. Pearcey och den andra är The doctrines of grace skriven av James Montgomery Boice och Philip Graham Ryken (långa namn).

Blev väldigt glad!!!

Love thy body har jag redan läst via e-bok (Kindle), och jag har skrivit lite om ett poddavsnitt om boken med författaren Nancy R. Pearcey i inlägget “kroppen är inte åtskild från den man är”. Love thy body är så bra att jag har tänkt köpa ett pappersexemplar så att jag kan bläddra, vika sidor och markera. E-böcker må vara praktiska och bra men de är inte optimala för böcker man ofta återkommer till.

The Doctrines of Grace har jag inte läst ännu men jag ser fram emot att göra det! Jag tycker att det är väldigt roligt att nån valt ut och skickat just dessa två böcker till mig, tack så mycket!

Allmänt · Böcker · Kristendom

Kommer nog att säga upp bloggen

Idag läste jag klart boken jag nämnde här, 50 years in the “church” of Rome. Det tog lite tid eftersom jag bara läst vid nattning.

Det började med att jag ifrågasatte varför jag över huvud taget läste boken och hur jag kom över titeln, men sen så kom jag att uppskatta den.

En rolig sak som jag satt helt perplex över var de här människornas passionerade känsloutbrott i tid och otid. Det var ett himlarns kramande, att trycka folks huvud mot sin famn, att blanda tårar med varandra av sorg och glädje, kyssa varandras händer hänryckt av stark broderskärlek, osv. Och det här var alltså mellan de katolska prästerna och biskoparna, som författaren ofta var nära vän med (de var inga monster, de var människor, fast i ett korrumperande, sjukt, religiöst maktsystem som kan dra fram det värsta ur de bästa).

Jag har inte den bästa kontakten med mina känslor och mina känsloyttringar är för det mesta mycket dämpade. Och jag läste och undrade… och funderade. Vad är det här för… känslor som den här mannen har? Känner han verkligen så där starkt, eller är han bara dramatisk? Vad höll franska canadensare för sociala koder vad gäller känsloyttringar, där under 1800-talet?

Jag blev även chockad över förföljelserna som han, lite så där i farten, beskriver i slutet. Han höll på att bli stenad till döds flera gånger!? Av katoliker, med präster i spetsen!?

En annan rolig detalj var att han hade Abraham Lincoln som advokat innan Abraham Lincoln blev president. Det påminner mig lite om “Årstafruns dolda dagböcker” där Carl Michael Bellman helt plötsligt kom lallande på typ nån random skördefest.

Har ni tid och kan läsa på engelska så rekommenderar jag absolut boken, av många skäl. Till exempel kan den vara nyttig även för alla som tror att det är “rationellt” att inte tro på en enda konspirationsteori som påstår att det finns en dold skuggmakt.

Just det ja, jag fick räkning på webbhotell och domänen hejsonja.se häromdan, 800 spänn+ gick det på. När blev det så dyrt? Jag tänker låt gå för denna gång även fast den ekonomiska smärtan var stor, ett år får det väl vara kvar, men jag planerar inte att förnya avtalet efter det här året.

Bibeln · Bilder · Böcker · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kyrkoliv · Stor Konst

Den skenheliga Romersk-katolska kyrkan

Håller just nu på att läsa denna bok

Den gavs ut första gången 1886 och är skriven av Charles Chiniquy, en person som rörde sig väldigt länge som präst i Romersk-katolska kyrkan. Det är hemsk läsning. Ibland undrar jag varför jag läser den.

Boken är som sagt utgiven 1886, och vem vet hur mycket som har förändrats sen dess, men många av deras fel har de onekligen tagit med sig till nutid.

Köpte katolsk bönbok för barn

För inte länge sen köpte jag två jättefina bönböcker för barn på en katolsk bokshop inne i Göteborg. Den innehåller vackra bilder och små böner. Väldigt fina. Men så finns också undervisning och böner som man får kryssa över med röd spritpenna, alternativt riva ut, om man inte slänger ut böckerna ut i blåsten genom köksfönstret.

Dels har vi deras osunda fixering vid Maria, som de kallar för “jungfru Maria”, “Guds mor” eller “himmelens drottning”.
Barnen undervisas att de ska be till “Maria full av nåd”, och överlåta sig själva till henne – sina ögon, öron, tunga, hjärta, hela paketet. Vem vet hur många som leds vilse genom att ledas bort från Jesus och till henne, hon som inte kan beskydda eller försvara någon.

från den katolska bönboken för barn

Men så har vi alla “helgon” också. Jag skriver “helgon” eftersom ingen, utom Gud, i sanning vet vilka som är helgon eller inte. Vi människor kan ana, gissa, anta, utgå från och hoppas, men vi kan inte med hundra procents säkerhet veta vilka det är som släpps in på bröllopsfesten vid brudgummens ankomst. En människa kan lura människor men ingen lurar Gud.

Men så uppmuntras ändå katoliker, i absurd intensitet, att be sina böner “via” dessa hädangångna människor, i en falsk försäkring om att dessa människor 100% säkert lever vid Guds sida i detta nu, precis som Mose och Elia var levande på det där uppenbarelseberget.

Det är övertydligt i Bibeln att Gud mycket strängt förbjuder oss att vända oss till de döda om vägledning och råd osv. Han är allvarlig och sträng bortom all önskvärd tydlighet. GÅ INTE TILL DÖDA OM HJÄLP OCH RÅD, GÅ TILL DEN LEVANDE GUD. Katolsk lära tycker sig dock ha hittat ett kryphål förbi detta Mycket Stränga Förbud, genom att utnämna katolska action-hjälte-figurer, även kallat Helgon. De brukar även säga att man inte ber TILL helgonen utan ber VIA dem, som när man ber en vän om förbön.

Men vad är det här? Hur bortförklarar de detta för förfärade icke-katoliker?

detta är också från den katolska bönboken för barn

Gud har gjort vägen enkel och rak för oss. Jesus säger “jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Vi har fått helig ande given som sigill och säkerhet för våra själar. Vi har en direktlinje till Fadern och vår förbedjare är Jesus själv, det står så. Vi har fått det serverat för oss, verkligen serverat för oss på ett så rakt, direkt och tydligt sätt, att man på allvar får ta sig en funderare på hur man kan lyckas gå vilse mellan punkt A och B här.

Men man ska inte underskatta oss människors förmåga att förvrida och krångla till allt, allt som vi får i vårt knä, exakt allt.

“Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.” Predikaren 7:30

Självklart kommer några tycka att en odelad rak och direkt väg fram till Gud är för tråkig. Då vill man ha en hel uppsättning av andliga personligheter med spejsiga egenheter, som ett slags “himlens Spice girls” eller “Guds Backstreet boys”, där alla kan välja sin egna favorit och som korrelerar med ens egna intressen, yrke eller situation.

Så finns den andra sidan av katolicismen också, för sida vid sida vid det oheliga upphöjs även det sant heliga. Omringat med massa osanna idéer och inlirkat mellan helgonfixering och skramligt krimskrams visserligen, men ändå sanningar, eviga och storslagna. I katolicismen finner vi även katoliker som älskar Jesus. Det är den sanna delen som gör Katolska kyrkan så förförisk, och så mycket svårare att genomskåda tänker jag.

Katoliker

Det är katolicismen som är frånstötande, inte katoliker. Många katoliker tror på Jesus som enda vägen till Gud, många katoliker har genom tiderna fått ta emot Helig Ande och så är det. Men det har inte skett genom katolicismen utan det har skett trots katolicismen.

Om man var tvungen att ha perfekt teologi, och det var kört för att man anammat irrläror eller uppriktigt missförstått större och mindre delar av Bibeln, då skulle alla vara körda. Som väl är finns det utrymme för fel och misstag i den ständigt pågående helgelsen.

Jesus är den som är avgörande, så det är oändligt sorgligt hur katolicismen systematiskt sätter krimskrams och Backstreet boys-helgon mellan människorna och den enda som kan frälsa dem.

Här har jag försökt illustrera hur jag tänker att det ser ut när man ber “via” helgon.

Men om vi skulle göra hypotesen att helgonet verkligen är levande i himmelen, så tänker jag mig att det skulle se ut ca så här:

Och så tänker jag mig något i den här stilen:

Bilder · Böcker · Jesus · Trygghet

“Jag kan som pappa inte föreställa mig regler av andra skäl än omsorg”

Jag skrev i förra inlägget att jag läste Elsanders bok “På väg” och nu har jag läst den färdigt. Den var bra!

Fattas den på ditt lokala bibliotek så kanske du kan be dem göra ett inköp, det gjorde jag, annars finns den här på bokus.

När jag fortsatte läsa boken igår kväll så såg jag att han skrivit om samma ämne som jag skrev häromdan angående Guds regler som inte sällan har uppfattats som glädjedödar-förbud.  Jag tycker att han uttryckte det bra:

IMG_6437