Mitt 2019 i bilder

Jag är skitdålig på att ta kort och jag är mest orutinerade bloggaren i världen. Plus att jag inte trivs med att visa för mycket av mitt liv på sociala medier. De stora barnen vill helst inte synas på bild heller.
Men jag tänkte ändå att jag ska göra nåt slags 2019 sammanfattat några få, mediokra foton.

IMG_3078

Nyår firade vi uppe i min hemby Latikberg i södra Lappland. Bästa vackraste byn. Är så tacksam att jag fått växa upp på en sådan plats.

IMG_3162

Eftersom vårt badrum höll på att renoveras så bodde jag och minsta barnet hos min höggravida friluftssyster utanför Vännäs (där de har stuga) samt i Umeå. Hon hade massa bra bebisprylar till barnet hon väntade, till exempel den här skidpulkan, som min lilla fick inviga och använda (perfekt!).

IMG_3426

I början av februari tog vi flyget ned åt söder och flyttade in hos svärmor i Falkenberg medan badrumsrenoveringen fortskred. Där var det nästan som vår. Väderomslaget kändes overkligt och jag blev nedstämd och melankolisk av att lämna Norrland men samtidigt inte komma hem till resten av familjen.

IMG_3506

I februari födde min syster äntligen sitt barn (surt dock att jag inte var där just då!), och fick då börja använda bebisprylarna till sitt egna barn. Här ser vi mitt barn respektive hennes barn i samma babyskydd, bara några veckor mellan korten!

IMG_5573

Mars månad så var vi hemflyttade igen, har tyvärr ingen bild på det nya fräscha badrummet (det blev jättebra), men den månaden spenderade vi mestadels på biblioteket i Kungälv. Samma bibliotek som åsyftas i följande inlägg:

mimersbibbla

55d7e534-00eb-4937-8ea9-f9edb0619fd0I april var det fullfjädrad vår.

IMG_4243

I maj hade min fantastiska syster möhippa i huvudstaden! Hon är en magnet för skönt folk så det var väldigt kul. Vi var även på bröllopet i juli och de hälsade på oss i Kungälv efteråt men jag har inga foton från detta.

IMG_3750

På pingstdagen döptes jag och min man, fotografen stadig på hand. Det var en stor händelse men inget datum jag kommer minnas, till skillnad från när jag mötte Jesus första gången 25 augusti 2015. Det är lite som med mig och min man. Jag minns när vi blev ihop (17 juli 2002), men jag har ingen aning om när vi gifte oss. Jag vet bara att det var nåt år sen på sensommar/höst. Vigseln var en viktig dag men mer en konsekvens av den stora dagen då vi blev tillsammans.

IMG_2242

Sen började strandsässongen och semester.

IMG_3901

På campingen sov vi svindåligt i vårt tält så ca klockan 05 på morgonen fick vi se en stuga som brann ned. Hade vi kunnat sova ordentligt så hade vi inte hört spraket och då hade vi missat alltihop (ingen skadades).

IMG_3957

Vi reste från camping till camping och träffade djur efter djur, vilket alltid är härligt! (såvida det inte är en grizzlybjörn som man trodde var ens vän men man hade fel)

IMG_4456

Till sist landade vi i Umeå/Vännäs och vi fick träffa min nya systerdotter för första gången (hon ligger bakom hästen) (eller)

IMG_4008

Så här var utsikten från deras stuga. Vi badade där nere i älven. Eller, jag doppade mig bara som hastigast. Det var jättekallt i vattnet. UME ÄLV.

IMG_4050

Jag saknar Västerbotten smärtsamt mycket. Jag älskar Norrland.  Men till slut blev vi tvungna att lämna denna plats. Innan vi kom hem mellanlandade vi på syrrans bröllop men som sagt så tog jag inga foton, bröllopet var alldeles för kul för det.

IMG_4575

Tillbaka på västkusten.

IMG_4983

I Augusti köpte vi en efterlängtad cykelvagn som har använts flitigt.

IMG_4918

I september var jag på Walk of life höll jag på att säga men jag tror det hette Livets marsch. Bilden är på katolska ungdomar som hade haft pro life-helg. Det gick bra men blev lite bökigt ett tag med några motdemonstranter som skrek sig röda på okvädesord, räckte ut tungan, dreglade och pekade finger.

IMG_5403

I Oktober så var jag på utbildning för oplaneratgravid.se, så att vi på ett så bra sätt som möjligt ska kunna möta kvinnor som behöver bollplank och stöttning i en stressig situation.

IMG_5526

I november skolades lillen in på dagis. Första dagen jag lämnade honom på dagis för att jobba grät jag. Nu känns det bättre, han trivs bra med att gå halvdag (är så glad att vi kan lösa det så) och jag trivs med att jobba.

IMG_5798

Och är man mogen för dagis är man mogen för att börja spela från Segertoner.

Sen var det jul men då var jag dålig på att fotografera, men här är en bild från tidigare idag.

IMG_5871

Äkta nyårsväder alá Falkenberg.

En annan stor årshändelse var att Kongahälla Center öppnade i Kungälv.
Det är ett stort köpcenter fem minuters gångväg från vår port. Det har ändrat den dagliga vardagen på ett mycket kännbart sätt och vi bor numer i Kungälvs centrum. Och det är ju lyxigt, men när vi flyttade till Kungälv så gjorde vi så för att vi ville bo på ett litet ställe. Kungälv är inte längre nåt litet ställe.

IMG_5006

Nu ser jag att eftersom det blir 2020 den här gången så går människor loss på sina senaste 10 år i sina tillbakablickar. Det orkar verkligen inte jag göra.

Ha ett gott nytt välsignat år! Och känner du dragning till kristendomen på ett nytt sätt, pass på, låt detta bli året du vänder dig till Jesus i tro på att han kan existera på riktigt, och därför också kan ta emot dig på riktigt när du ger ditt liv till honom.

Tips: Låt 2020 bli ett år då du går en alphakurs, själv eller med en vän. Det är en grundkurs i kristen tro kan man säga. Där kan man vädra sina funderingar med människor i alla möjliga åldrar och kategorier. Här kan du hitta kurser.

happy-new-year-sparkler-gold-640-gif

Konfirmationspresenten

Igår påbörjade mitt äldsta barn konfirmation. Egentligen “behöver” hon inte för hon blev, medveten om vad hon gjorde efter lite utbildning av vår lokale präst, döpt för tre år sen i Svenska kyrkan. Men så ville hon göra det ändå.

När hon kom hem frågade hon om man får en present när man konfirmerar sig, för hon hade hört något rykte om något sånt från de andra.

Och visst har jag hört om konfirmationspresenter men jag har aldrig varit tillräckligt intresserad för att ställa följdfrågor om vad det är som människor egentligen har fått. Så vad har folk fått i konfirmationspresent egentligen?

Jag fick börja gräva längs memory lane för att se vad jag fick fram därifrån. Och det första jag kom ihåg var att mamma berättat att hon fick en Bibel och kanske ett guldkors i konfirmationspresent, och min äldsta storasyster, hon fick också ett kors-smycke tror jag.

Är korssmycke verkligen presenten som man åsyftar när man säger “jag konfirmerade mig för presenten”? En Bibel eller ett korssmycke? Det kändes inte som rätt svar. Så jag fick gräva vidare i min livserfarenhets och intrycks skafferi, söka bland allt jag hört om konfirmationsgåvor.

Och då kom jag ihåg låten “konfirmationspresenten” av Galenskaparna (länk till youtube). Nu kanske inte galenskaparna-sketcher alltid representerar verkligheten till fullo, men får folk saker som kan motsvara ett motorfordon eller en synt i konfirmationspresent? Så udda!!

Nej tacka vet jag vad mamma lärde mig med tindrande ögon, att man får Biblar och korssmycken.

Var förresten på Biblioteket, hittade den här boken, och visst ser mellanöstern ut att ha gjort Hitler riktigt gott?

IMG_4944

Kanske hade den kunnat bli en bra present.

Nån som vill dela vad du fick i konfirmationspresent?

Har jag blivit en som stirrar och pekar på myrstackar?

Nu är det höst så vi är ute mer än vad vi brukar vara, och det är så mysigt.

Kolla den här lilla koft-försedda unge mannen från tidigare idag:

IMG_4930

Jag har börjat ta med honom ut i skogen men väl där så vet jag inte exakt vad vi ska hitta på. Så vi går omkring och plockar lite kottar, slänger pinnar och tittar på olika grejer (svamp, mossa). Jag är ingen friluftsmänniska. Jag är uppvuxen i skogen så att vara i skogen var mitt naturliga tillstånd när jag växte upp, men nu när jag ska försöka få mitt barn att känna sig hemma i skogen så känner jag mig som en amatör.

Jag tror att jag, och det här känns så konstigt, numer är den typen av person som tar mitt barn till en myrstack och fascinerad står där och stirrar och säger “wow, en myrstack!!!” eller nåt i den stilen. Det har inte hänt än men jag har det 100% på känn.

Sen är en norrländsk skog och en sån här Bohusländsk skog inte samma sak.

IMG_4837

Numera har vi även en cykelvagn som jag är väldigt fäst vid.

Minns ni förr i tin när folk vandrade vart än de skulle, alternativt red på en åsna? Tänk. Ibland när jag cyklar omkring så fantiserar jag att jag är på en gammal vandringsled (väl tilltrampad och stabil måste tilläggas) (annars håller den inte för cykeln) där massor av människor i särkar och sandaler går långsamt fram, och så när de ser mig susa förbi med cykelvagnen så blir de helt förskräckta, pekar och frågar om jag är en gud. Och så får jag säga “nej nej, jag är bara modern” eller något i den stilen.

Jag älskar att vara född på 1980-talet. Ja jag vet att jag sagt det förr och jag kommer antagligen att säga det igen, men jag är så nöjd över tid och plats för min tillkommelse. What can I say.

Deprimerad strand

Idag har det varit varmt och mulet, så jag och min man har varit ute med hans Midget (bilen heter så) och kört med taket öppet. Vi körde till havet och ställde oss och glodde mot horisonten en stund som två vuxna människor.

IMG_2191

Sen for vi till Romelandasjön strax utanför Kungälv med barnen för att plaska och ha det gott. Men jag måste säga att badplatsen vid Romelandasjön inte var som jag minns den.

För inte minns jag den som en strand med deprimerad träsk-känsla och en massa kor som råmar av ångest strax bortom synhåll.

Om nån sa till mig att det har skett systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter där sen 1700-talet så hade jag inte blivit förvånad.

Så vi kommer nog inte åka tillbaka till just den badplatsen på ett tag. Men det var skönt att komma ut på sommarens första riktiga picknick.

IMG_2197.jpg

Äta sova, äta sova, äta sova

Hej hej!

Jag tänkte att jag skulle ge ett litet livsryck i bloggen så att ni ser att jag lever. Jag passar på när lillen sover. Jo det är så här att jag har en alldeles i särklass låg stresstålighet och just nu fokuserar jag väldigt mycket på min vardagliga vardagsvardag, och då faller allt jag inte prioriterar bort.

Jag förstår inte hur andra människor får plats med så mycket i sitt schema. Som de som lagar mat, skjutsar till aktiviteter, är med i styrelser på skolor och allt möjligt. Jag skulle ha dött stressdöden direkt! Ja om inget mirakel hade skett, vilket det förmodligen hade gjort. Men utan mirakel = stressdöden!

Här får ni en vardaglig bild från igår.

0CF79F17-6208-4922-8D6B-A6442E333808

Just ja, de har öppnat biblioteket igen! Hurra! Jag tycker det är bättre än öppen förskola. För där måste man passa tider. Jag vill gå när jag känner för det och det passar. Öppna förskolan passar inte lillens sovtider. De har öppet precis när han ska sova förmiddagslur.

IMG_3716

Det här upptäckte jag igår, att halva min stackars torra hand har blivit brun i solen. Våren är tydligen här och med plågsam intensitet dessutom. Ja jag tänker inte gå in mer detaljerat på hur mycket jag hatar solen men den har plågat oss två dagar i streck nu.

Nu vaknar lillisen! Nu går jag!

 

Inte så vardagliga bilder ändå #takras

Tänkte att jag skulle posta några vardagsvardagliga bilder men när jag kollar på rullen så har jag bara ett par stycken och de är inte så vardagliga.

Vi kan börja brandkåren som kom på besök igår morse efter att brandlarmet gått i trapphuset. Det är tredje gången det är falsklarm och den piper så högt så man kan inte annat än att vakna när det går igång. Ja om man inte heter resten av familjen, som lugnt sov vidare, fastän det tjöt och dundrade av rökdykare som sprang längsmed trappen på ett sätt som skulle kunna få alla utdöda noshörningsraser att göra slow clap i sina gravar.

DSC_0050

Sen fick jag veta att taket rasat in på biblioteket där jag och lillen är varje dag.

IMG_3682

Ni kan läsa om det i DN här. Ganska otrevligt, jag är glad att det inte blev värre.

Var förbi där idag också och då hade de städat bort nästan all bråte, jag tror nog att de kommer öppna igen på måndag. Hoppas, jag vet knappt vad jag ska ta mig till när det är stängt där. Biblioteket är en del av vår dagliga vardagsrutin. I <3 the library 4ever.  Fast ibland lånar jag riktigt dåliga böcker där. Som jag slösar min tid på. Hua *ryser*.

57538426445__2BF00159-4D63-4801-9A48-6DDF46CA386E

Har den här bilden också, men den föreställer egentligen ingenting. Tog kortet och skickade till min dotter och skrev “Vi står här och väntar”.

IMG_3669

Thats all folks!

Vardagliga vardagsvardagsbilder

Idag är ingen vanlig dag för idag är det min födelsedag. Nej jag skojar bara (kul skämt).

Det är verkligen bara en vanlig dag och jag tänker posta ett par vanliga bilder.

DSC_0041

Här har vi en grabb som gräver djupt in i köksskåpen, så man får vara på sin vakt, inte lägga köttknivarna längst ned, eller lämna mixern med kontakten i på golvet etc.

IMG_3640

Här är från bibblan igår när vi rockade sockorna, vi var inte de enda. På sonens skola rockade alla utom nån enstaka, på dotterns skola var det få, och de som hade olika strumpor halvhånades. Men hennes skola är lite konstig.

IMG_3618

Stig är outtröttlig när det kommer till att läsa samma bok om och om igen (särskilt den om bondgårdsdjuren) och här har den stora sonen somnat under kanske trehundrade läsningen.

DSC_0033

Till och med de som fotar bigfoot tar bättre bilder men det jag vill visa här är att han har börjat spela piano. Än så länge vill han mest trycka på knappen som ger rytm med trummor så att han kan sittdansa men snart kanske han kan spela Gubben Noa.

IMG_3569.jpg

En pekbok på bokrean med massa monster. Pekbok, alltså en bok för barn upp till två år typ? Vet inte om jag tycker att det är så lämpligt.

Nu orkar jag inte lägga upp mer vardagliga, gryniga och dåligt tagna bilder. Men bara så ni vet så har jag lagat mat och allt möjligt som jag också hade kunnat fota, men det gjorde jag inte, till ert stora förtret (förstår hur mycket ni hungrar efter gryniga, suddiga matbilder)

Hoppas ni har det bra!

Barnens hemliga liv

Minstingen har ett hemligt liv som har börjat yttra sig. Och då menar jag inte att han sticker ut och är borta flera timmar och kommer tillbaka med kvistar och mossa i håret och de knubbiga små nävarna fyllda med konstiga artefakter från medeltiden, utan jag menar att han har gått från ett knappt rörligt bylte till att självständigt börja undersöka allt. Igår la jag honom i spjälsängen men han vägrade ligga ned, så jag tänkte jaja, då får han sitta där och endera somnar han av sig själv, eller så ropar han och vill upp. 

medeltiden.jpg

Han satt där i 20-30 minuter själv medan jag satt i rummet bredvid och väntade. Så gick jag in och la omkull honom till slut, han somnade direkt, och då såg jag att han suttit och läst flera av sina böcker för sig själv. Han hade sträckt sig till hyllan bredvid spjälsängen och själv plockat ned dem.

Och det är så himla fint och stort och fantastiskt att där sitter han och har ett hemligt liv. Han har egna intressen, egen vilja och egna tankar som roar och uppehåller honom, och även fast jag ibland kan ana vad han känner och tänker, så följer jag det ju bara utifrån. Han är en alldeles egen liten person med ett eget inre liv, och även fast han kom genom mig och jag är med honom nästan hela tiden så kan jag inte se bråkdelen av allt som finns och som pågår där inne i det lilla lilla hjärtat. Det kan bara Gud se.

Det tycker jag är rörande. Och stort, ja, mirakulöst.

Avslutar med en liten bön eller dikt eller vad man ska kalla det. Och det gör jag på rim, för jag tycker att rim är festligt.

Tack min Gud för det du gömt
i det ynka, hjälplösa, stilla
det är en grej du ofta gör
storhet och värde i det lilla

 

Katastrof på tryggt avstånd

Visste ni att ordet “apokalyps” betyder “avslöjande”/”avtäckande”, och att det innebär att något uppenbaras?

Det är åtminstone inte vad jag tänker på när jag hör ordet apokalyps. Jag tänker på en katastrof som utplånar jorden. Så det kan ju vara tryggt att komma ihåg när folk börjar skrika att apokalypsen är nära. “Vad skönt, en uppenbarelse är nära”, kan man då säga och fortsätta vika tvätt.

Det var i alla fall lite katastrofvibbar i Falkenberg i veckan eftersom det var översvämning. Vattnet stod högt i Ätran, så högt att det översvämmat delar av gångvägen, och vattnet dundrade och brusade våldsamt.

IMG_3426

Vilket vi inte lyckades fånga i den här bilden.

IMG_3413

Och inte i den här bilden heller. Såg förresten en så himla sann text på Varbergs Museum om bland annat Ätran som jag måste dela med er.

IMG_3445

Exakt!! Känner precis samma inför “Hisingen är Sveriges femte största ö”, har bloggat om det här. Södra Sverige är fint men kan vara så patetiskt ibland med sina försök att framstå som imponerande.

Det är i all fall en särskild känsla att se naturen vara våldsam och respektlös och lämna gränsdragningarna som vi har satt upp för den. Man fylls liksom med både beundran och fruktan.

IMG_3428

 

Bockstensmannens frisyr

Igår var jag och familjen och såg på lik på Varbergs museum i Varbergs fästning, och det var inte mindre än Bockstensmannens lik.

IMG_3448

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det är makabert, men samtidigt – hade det varit lika intressant att stå och titta på Bockstensmannens otroligt välbevarade klädsel (såg ut att vara från igår!) om inte hans kropp låg i en glasmonter precis intill?

Det är himla spännande att försöka föreställa sig vardan var på 1300-talet. Hur man steg upp och tog på sig sina filtkläder innan man gick till jobbet (en video gick på repeat där en Bockstensmannen-imitatör gjorde just detta) (och hälften av videon stod denna karl och drog i nån höftTRASA som fungerade som kalsong, jag blev generad!), och så gjorde man så varje dag till en dag då nån pålade ner en i en mosse hux flux utan nån förklaring till eftervärlden, så att allt arkeologerna kan göra är att förlita sig på gissningar.

stenbocksten.jpg

Det äckligaste* var kanske att de lagt bockstensmannens naglar i en hög bredvid själva kroppen. Och att de lagt hans hjärna i en plastbytta där det tidigare legat kanske potatissallad.

Jag undrar hur länge man måste ha varit död för att det ska vara politiskt korrekt att göra så med ett lik. Bockstensmannen har varit död i typ 700 år. Var går gränsen? Skulle man kunna göra så med ett 300 år gammalt lik? Ett 150 år gammalt lik? Ett 70 år gammalt lik?

Hur gammal tycker du att ett lik måste vara innan man kan ställa ut det?

View Results

Loading ... Loading ...

Eller kan det vara så att det aldrig är riktigt okej att göra på det viset med en människokropp?

Jag har inte jättesvårt för Bockstensmannen, men vet att jag hade svårt för människofostren som fanns på Naturhistoriska och det hade jag svårt för långt innan jag insåg vad abort är. Jag tyckte att det var så makabert att ställa ut små döda människor på det sättet. Jag tyckte att de borde få nån form av begravning, inte ligga i formalin till allas beskådan. Ändå kände jag ingen avsmak inför abort? Ibland är man allt bra slö.

Riktigt lika starkt känner jag inte för Bockstensmannen, men ändå är det något som känns fel med att hans kropp med tillhörande mjukdelar ligger där som dragplåsterobjekt. För ja, de är verkligen stolta över hans välbevarade “mjukdelar” som helt krasst ser ut som en hög med dynga för det otränade ögat. Förutom håret som ser ut som att vara från vilken schamporeklam som helst.

*Nej det äckligaste var helt klart den uppstoppade grisen som fanns i ett annat rum på museet. Den såg väl okej ut vid första anblick men ställde man sig närmre kunde man se igensydda hål på kroppen och läget kring grisens mun var allt annat än acceptabel, vi snackar Frankensteins gris, jag fick kväljningar. Får mig att tänka på min stora sons reaktion en gång när vi var på naturhistoriska. Han sprang mellan montrarna med gråten i halsen och skrek “MEN DE ÄR JU DÖDA”.

IMG_3450

BETYG VARBERGS MUSEUM: 

Det var en bra dag, för man fick en hel del att tänka på. Inte bara det här med när det är okej att ställa ut döda människokroppar, utan också att man hittat isbjörnskranier och valskelett i Varberg och att folk höll på med massa grejer, jag orkar inte skriva ut allt här.

VILKET LIK VAR BÄST? BOCKSTEN VS. RUNGIUS

Jag har sett två stycken gamla kvarlämningar av människor. Rungius som ligger i en kyrka på gränsen mellan Sverige och Finland (ett 300 år gammalt lik), och så Bockstensmannen. Av de två så vinner helt klart Rungius. Han har mer kött på benen och förlorade en arm efter att tyska nazister dansat med kroppen.

Men jag måste säga – stort minus åt forna dar då man begravde folk under kyrkgolvet. Förstår verkligen att folk samlades i hemmen i stället vilket i och för sig kanske var upptrappningen till genuin väckelse i landet, vem vet, skulle inte förvåna mig. Gud har en förmåga att vända misstag till välsignelser.

Och på tal om väckelse: Känner du som läser detta inte Jesus på ett personligt plan utan har bara hört om honom från andra? Skulle du vilja lära känna honom? Känner du en tomhet och ett mörker inombords som du gärna skulle vilja att Gud fyllde ut med liv och ljus? Bjud in Jesus i ditt liv, be honom att tvätta dig ren från all synd, och bli en ny skapelse, ett nyfött barn till Gud. Vet det låter konstigt men, ja, det här tror jag på pga egen erfarenhet.

Ha det bra!