Bilder, Kristendom, Skärmdumpar, TV & film

Netflix fast med bara kristna filmer #newfaithnetwork #skändaastridlindgren

Jag har börjat må mer och mer illa över Netflix och andra liknande tjänsters utbud. Det är så mycket våld, sex och allmänt äckel invävt i serierna så även fast man ser en “snäll” och relativt neutral serie eller film, så kommer det plötsligt nån nakenscen som dänger en i ansiktet. Det är inte normalt.

När jag och familjen skulle se en film om Astrid Lindgren så var det inte ens det utan nakenhet, boob-grabbing, stönande och stånkande. Rysligt var det. För några år sen drog Magnus Betnér ett skämt om att gräva upp och sexuellt ofreda Astrid Lindgrens lik, och människor blev väldigt provocerade, “tänk på barnen” hette det. Ja nu verkar det som att Betnérs skämt gått i uppfyllelse. Filmen var markerad “från 7 år”. Hur det är möjligt kan man fråga sig.

Så jag har börjat spana efter filmer med kristet tema och idag såg jag att en ny tjänst som marknadsförs “som Netflix, fast med kristna filmer” har lanserats i Sverige. Tjänsten heter New Faith Network.

De har precis startat upp i Sverige och Norge efter att ha funnits drygt två år i Nederländerna. Jag fick reda på det genom att jag skrev till dem och ställde två frågor.
1. Kommer ni att släppa någon app på svenska? (svaret var nej) (men de har en på nederländska).
2. Hur kommer det sig att alla filmer har fyra i betyg, är det tillfälligt till dess betygsystemet kommer igång? (svaret var att betygen kommer från tittare i Nederländerna, så det var lustigt att jag bara lyckats kolla in filmer med fyra i betyg).

Nej NFN ser inte ut att innehålla något genuint bra. Men här är ett par filmer som får en att titta lite extra

Det här verkar vara en snubbeltrubbel-film om en man som konverterat till katolocismen och nu ska ha en Bar Mitzvah för att få ett arv. “En film fylld av judisk humor!” står det, och jag får känslan av att det är en blandning mellan Welcome Mrs. Doubtfire och Billy Madison med Adam Sandler.

Först tänkte jag att det var Adam Lambert med ett par inklistrade praying hands men den här filmen handlar om en annan Adam som har lämnat sin kyrka för att bege sig ut i musikbranschen. Där blir han manipulerad av Lucifer vars ögon “blir svarta” när han visar “sitt värsta jag”. Spännande och säkert lärorik!

Det finns lika många “präriefilmer” på NFN som det finns “filmer om Jesus”. Så jag antar att prärien ligger varmt om kristna filmproducenters hjärtan.

Jag har förstås registrerat ett konto och ser fram emot att testa utbudet. Om ni vill veta vad jag tycker så får ni hålla utkik efter recensioner här på bloggen.

 

Allmänt, Bilder, Jesus, Kristendom, Skärmdumpar, Tidningsutklipp

Man kan vara snäll utan Jesus, så vad ska man med honom till?

Jag såg att en text jag skrivit nu blivit publicerad i den kristna ungdomstidningen Insidan.

insidan.jpg

Ni kan läsa hela texten här.

Abort, Bilder, Skärmdumpar

Idag rockar vi sockarna!

I morse studsade ena barnet ut från sitt sovrum “idag är det rocka sockorna!”. Jag hade ingen aning, har knappt koll på barnens födelsedagar, men det är klart att man ska rocka sockarna. Det pågår en systematisk och ytterst medveten utrensning av personer med Downs Syndrom och all belysning de kan få bör de få så att dödandet kan uppröra (egentligen skulle jag skriva upphöra men låter uppröra stå kvar).

Minns när jag läste om Island som skröt om att de minsann utplånat downs syndrom, eftersom ingen föds med DS där längre.

Men de de gjort är helt enkelt bara att de dödat av alla personer med Downs Syndrom under den period i en människas liv då det anses PK att döda oss. Och det har de gjort ytterst medvetet riktat mot människor med handikapp, däribland människor med Downs Syndrom. 

Och det är ingenting att skryta om och belysa som någon form av vetenskapligt framsteg i ett modernt samhälle såsom Island försökte göra, det är pinsamt, det är nåt att skämmas över. Det är medeltida och vittnar om en människosyn som tillhör barbarer. Det måste väl även ni som är för abort hålla med om? Eller varför frågar jag ens om människor som är för abort håller med. Till och med när jag skriver om abort fram till förlossningen får jag höra den där mekaniska och hjärntvättade frasen “abort är frihet” och “vill du ha kvinnorna i gränder med galgar i underlivet?” från deras håll.

I Sverige är vi lite bättre än Island men samtidigt otroligt sämst, för vi visar en mycket stark tendens att förakta och rädas handikapp även här. Läkare och övrig personal inom vården har inte heller visat sig vara särskilt bra stöttning när det kommer till att välja livet för barn med eventuella handikapp, har det visat sig enligt en strid ström av vittnesmål.

Så ja, vi behöver bättring. Vi behöver rocka sockarna.

tillsamans.jpg

Vill även informera om att Föreningen Livsval har en konferens om just utsorteringsabort i Stockholm i helgen, lördag 23 mars. Det är inte för sent att anmäla sig, ni kan anmäla er här. Du scrollar längst ned och där finns anmälningsknappen.

tillsammansofrlive.jpg
Programmet och alla tiderna finns också med på sidan. Kan ni inte gå på allt, så kanske ni kan gå på något?

Det handlar alltså inte bara om utsortering av människor med Downs, utan det handlar även om att abortera barn med oönskat kön med mera.

Dagen efter kommer livets marsch att gå genom Stockholm. Det är, precis som det låter, en pro life-marsch. Alla som vill marschera möts upp på Sergels torg klockan 14:00. Några feminister och nån satanistgrupp (suck) har hotat att göra motdemonstrationer, men såvitt jag vet har ingen av dem sökt något demonstrationstillstånd.

Jag hoppas att ni har en bra internationell Downs Syndrom-dag!

Allmänt, Betraktelser, Familjeliv, Skärmdumpar

Tio organiserade barnfingrar

Det som är skrämmande med filmen Fåglarna av Hitchcock är hur farliga fåglarna blir när de går ihop i stor mängd. En fiskmås och några sädesärlor är inte skrämmande egentligen men skulle de organisera sig och go bat crazy så är man i fara.

På samma sätt är ett barnfinger inte alls hotfullt, men när det blir tio barnfingrar som organiserar sig och går till attack så brukar jag alltid tänka på den här rubriken.

schimpans.jpg

 

Allmänt, Bilder, Skärmdumpar, Tidningsutklipp

“Ateisten Stephen Hawking död”

Stephen Hawking har nu varit död i ett år.

Såhär rubriksatte och sammanfattade Dagen hans bortgång och livsverk. Dagen är för er som inte vet en kristen dagstidning.

dagen_se

Visst är rubriken lite “hela hans karriär och livsverk bygger på en lögn.. hur tusan ska vi uttrycka det på ett respektfullt sätt?”

Allmänt, Betraktelser, Bilder, Böcker, Familjeliv, Skärmdumpar, Vardag

Bilder från verkligheten

Idag var jag inne i stan och bläddrade lite i böcker som handlade om verkligheten.

IMG_2823

Men något som gjorde mig väldigt upprörd var så klart att barnvagnen i boken är framåtvänd. Man ska inte vända barn framlänges förrän de är 14 år. Så jag köpte inte boken. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens misär men så länge jag kan skjuta på det desto bättre.

Såg den här produkten också när jag sökte på “vest” på wish.

IMG_2826

Känns det här jättesäkert? Med massa eld och flammor och röd hetta av brinnande kol inuti sin väst? Hade väl bara fattats om mannen ifråga rullat in sitt spädbarn i västen och släpat den efter sig i ett snöre. Därför köpte jag inte västen. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens självantändande västar men så länge jag kan hindra det så gör jag det.

Och ska vi tro på att varan ifråga har sänkts från priset 2701 kr till 374 kr eller är det dags att ringa Leif GW Persson om en expertkommentar?

 

Bibelcitat, Bibeln, Bilder, depression, Jesus, Kristendom, Psykisk ohälsa, Skärmdumpar, Vardag

Titta vad jag hittade!

Jag hittade min fina tygpåse som jag lät trycka 2016, jag trodde att den kommit bort i flytten!

IMG_2799

Och det där Bibelordet från Jesaja. Det finns en särskild anledning till att jag valde just det ordet. LÅT MIG BERÄTTA.

Rätt långt innan jag kom till tro på Jesus, när jag var omkring 23-24 år kanske, fick jag se en inre syn. I den synen såg jag ett spjut som skar genom luften och jag förstod att det spjutet var jag. Nån gång, på nåt sätt, så skulle jag bli ett spjut.

För mig var betydelsen att det skulle bli bra. Att tyngden som låg över mig skulle lätta och att jag skulle susa fram utan hinder. Jag tog det som ett löfte. Löfte från vem? Ja det funderade jag konstigt nog inte så mycket på. Återkommer till det längre ned.

Jag tolkade i alla fall synen som att jag skulle slå igenom och göra karriär inom nöjesbranschen. Det var min dröm, och jag kände att jag ständigt var på gränsen till någon form av genomslag.

Jag minns att jag berättade för min vän Lotta Losten att jag skulle bli ett spjut. Hon skrattade till och undrade vad tusan jag menade. Tror till och med hon nämnde det här med spjutet på sin blogg en gång.

Jo, kolla i det här inlägget på hennes blogg. Inlägget är från februari 2011.

spjutspets.jpg

(Oj vad jag börjar sakna henne när jag läser det här!)

Det här löftet om att bli ett spjut muntrade upp mig i mörka stunder och fick mig att fortsätta kämpa.

En dag så blev det så att jag blev inbjuden till Schulman show. Ni vet Alex Schulman. Jag tänkte att yes nu händer det. Jag åkte till Stockholm och var med men det gick inte bra alls. Jag har väl sällan känt mig så obekväm i mitt liv och jag förstod inte vad Alex Schulman och Fredrik Wikingsson pratade om. Efteråt kunde jag läsa kommentarer som sa att jag var ett helt menlöst mähä och så tråkig som en människa kan bli.

Egentligen tror jag att jag var ovanligt skonad från otrevligheter men jag tog det väldigt hårt ändå. Jag gjorde så gott jag kunde med att packa in känslan av att vara misslyckad i barriärer men det gick inte så bra. Jag hade ingenting i nöjesbranschen att göra, det stod klart, och jag visste inte om jag hade något att göra som levandes människa över huvud taget.

Schulman show var inte mitt enda misslyckandet heller förstås. Ett tv-produktionsbolag bjöd till exempel in mig en gång för att jag eventuellt skulle bli en del av ett nytt humorprogram i en av de etablerade tv-kanalerna och jag åkte på mötet, såg vad de hade att presentera, och så sa jag att det där är inte humor, det där är obehagligt, och att jag aldrig skulle kunna göra sån tv.

Jag menade visserligen det jag sa,  men jag hade kunnat lägga fram det på ett annat sätt. Min sociala förmåga har aldrig varit på topp och kommer nog aldrig att bli på topp heller (och Gud vet att jag gör så gott jag kan). Ni anar inte hur många gånger jag sett den här intervjun med Pelle “Nordpolen” Hellström och relaterat till exakt 100%.

Det finns flera som har trott och hoppats på mig inom nöjesbranschen men jag har inte mäktat med. Både framgång och motgång har stressat mig.

Och jag kände bara efter de här erfarenheterna att jag aldrig någonsin skulle kunna jobba med nöje. Jag är inte av det rätta virket.

Man brukar säga att det som kännetecknar de som når yrkesmässig framgång är deras förmåga att ställa sig upp efter motgångar och kämpa i alla lägen. Och sån är inte jag. När jag misslyckas så lägger jag mig ned och dör.

Och det var väl vad jag gjorde nånstans där efter Alex Schulman show, då jag förstod att jag aldrig kommer att bli något nöjesspjut. Och för första gången så började jag ifrågasätta vad det var för inre syn jag haft egentligen.

Var kom den ifrån? Och varför la jag sån tyngd vid den? Efter att i flera år hållit fast vid det här spjutet som ett löfte om en meningsfull tillvaro så släppte jag det och tänkte inte på det mer. Nu visste jag inte längre vart jag var på väg över huvud taget. Förr hade jag haft nån form av riktning. Men vad var målet nu? Varför kämpa för att klara dagen när man vaknar upp nästa dag och eländet bara börjar om på nytt igen? Frågorna värkte samtidigt som jag försökte hålla samman ett liv jag inte förstod mig på och inte såg någon mening med.

Så kom till slut den där välsignade dagen den 25 augusti 2015 då Jesus plockade upp mig och visade mig meningen med allt.

Och en dag, nån månad efter det, när jag var ute med hunden och lyssnade på Bibel 2000 på Spotify, så kom jag till Jesaja 49:

“Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. HERREN kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte. Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger”

Det var som tiden stannade. Jag minns vädret. Jag minns hunden. Jag minns precis var jag stod när synen på nytt spelades upp i mitt inre och jag kom ihåg. Och jag insåg att jag hade missförstått: det var inte ett vasst spjut. Det var en vass pil!

Är jag en vass pil nu då? Nej och inte är min mun likt ett skarpt svärd heller, tvärt om, hindrat tal är ett av mina största problem här i livet (skriva kan jag, tala kan jag inte). Fast. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus. Livet med Jesus är inte som livet var innan. Löftet lever än.

IMG_2797

 

Allmänt, Betraktelser, Bilder, Illustrationer, Jesus, Kristna, Musik, Skärmdumpar, Youtube

Säljande albumomslag #kristenmusik #pellekarlsson

Jag har lyssnat väldigt mycket på kristen musik på sistone (trots detta). Kristen musik och barnmusik i härlig blandning. Jag har hittat många guldkorn.

Till exempel har jag hittat den här!

IMG_2745

Fast det blev ingen favorit tyvärr, jag lyssnade på nån halv låt så där och lämnade lokalen. Men visst vill man lyssna på skivan bara för omslagets skull?

Jag har förresten hittat till Pelle Karlssons musik. Jag fann honom genom hans version av “det lilla ljus jag har” som så klart var ett måste på Stigs spellista. Jag tänkte att det här var högkvalitativt, och så började jag lyssna på hans övriga låtar. Och det är den bästa musik jag nånsin har lyssnat på – ever.

Skulle jag välja att lyssna på bara en artist resten av livet så skulle jag välja Pelle Karlsson.

Här är en av mina absoluta favoriter:

Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och ingen tipsade om honom när jag bad om tips på bra kristen musik i början av min vandring. Och det – gott folk – är inget annat än ren och skär skandal. Men jag förlåter er.

Kram!

nufortiden.jpg

Allmänt, Bilder, Jesus, Kristendom, Skärmdumpar, Vardag

Kommer vi ha fri vilja i himlen, med tanke på att ingen kommer ta droger och slåss där?

Jag tycker att nog det bästa med internet är kommentarsfält. Inte alltid så klart, jag är inte dum i huvudet (inte helt i alla fall? *osäker*) , men rätt så ofta så sker det mest intressanta bland kommentarerna.

Idag la en kvinna upp en bild om helvetet och hon skrev bland kommentarerna att hon tror att man inte har fri vilja i himlen så därför väljer hon nog hellre helvetet. Hon förstår inte hur man kan ha fri vilja om man väljer bort droger, hat, bråk och sex till exempel, eftersom det är sånt vi människor dras till och gör ideligen och inte sällan med passion.

Men så skrev nån ett så himla bra svar som jag tänkte att jag ska lägga upp här:

IMG_2554

Concupiscense? Jag kollade upp ordet åt er (fast egentligen kollade jag upp det åt mig själv för det var det konstigaste ord jag sett på hela veckan)

med versaler

Finns mycket att säga om himmelriket, tex att det inte bara är nåt för “senare” utan för redan nu. Redan nu lär vi oss att se saker för vad det är. Men det orkar jag inte skriva nåt mer om nu för nu ska jag sova.

I morgon tänkte jag försöka mig på att blogga om en bok som jag hatar. Det är den ondaste bok jag vet, så inlägget kommer att bli en varning. Särskilt till sökare. Men vi får se hur det blir, huruvida jag hinner eller inte beror på lilla Stickan. Han är en riktig liten buse han [hytter med knytnäven i luften och ler träskodansleendet].

Ha det bäst!

Abort, Betraktelser, Skärmdumpar, TV & film

Jag såg UGs avsnitt om surrogatmödraskap

Och det var så jobbigt att kolla för att det är så hemskt. I American Beauty säger Kevin Spaceys karaktär Lester Burnham “never underestimate the power of denial” och det är vad det handlar om här om svenska par på allvar tror att kvinnorna i Georgien eller Ukraina inte blir exploaterade i den här branschen.

Hur tusan kan de för en enda sekund inbilla sig att kvinnor i fattiga länder ställer upp som surrogater för att det är deras hjärtas längtan att hjälpa barnlösa och totalt främmande par i rika länder?

Jag hatar det. Jag hatar hur kvinnor och barn ses som varor. Jag hatar vårt sjuka konsumtionssamhälle där vi tror oss ha rätten till allt även om det försvårar och förstör andra människors liv.

Slutet av dokumentären var kanske värst.

abrt.jpg

En surrogat väntade tvillingar. “Beställarna” ville inte ha två barn.

Hur de “hanterade” det visar så tydligt att vi har människor här som inte ses som fullvärdiga människor utan som varor som finns där för att tillfredsställa en efterfrågan. Och om efterfrågan inte finns? Då tar man bort överflödet.

Only Jesus can save us.