Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Så här skrev jag i det här inlägget:

“Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer”

Och jag tänkte ge två exempel på hur jag menar att det tack vare Messias inte alls är nödvändigt att fly undan vardagen för att finna sin identitet och meningen med livet:

Exempel 1 – “säg gärna vad du vill, men i slutändan är min vilja som gäller”

Jag var ute med 2-åringen och frågade honom vad han tyckte att vi skulle göra. Jag sa “vad vill du göra? Du får berätta, men i slutändan så är det ändå min vilja som gäller“, och jag log för mig själv, för har jag inte läst något liknande nånstans?

“Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” 1 Joh 5:14

När jag sa till min son att han får komma med förslag så menade jag vad jag sa. Frågan var inte “du kan tala, men jag lyssnar inte”, jag ville ärligt höra vad han ville göra och han kan påverka hur vi gör, men hade han pekat mot något olämpligt, om han velat påbörja något som jag visste att han inte skulle orka, osv, så skulle jag ha sagt nej. Men väljer han något inom ramarna för vad jag tycker är lämpligt så säger jag ja!

I detta så kom jag lite lite närmare Gud, för denna stund med min son blev också en stund med min Gud.

Jag kan ge förslag och fråga min Gud det jag har på mitt hjärta, men det är i slutändan endast Guds vilja som gäller. Och det är inte tyranni från en arg och sur Gud som inte bryr sig om min åsikt, det är trygghet och omsorg från en himmelsk förälder som älskar och känner mig och helhetsbilden bäst.

Exempel nummer två – “Här är nycklarna så att du kan låsa upp dörren”

När vi börjar närma oss hemmet så brukar jag ge 2-åringen nycklarna och säga att han måste hjälpa mamma att låsa upp dörrarna när vi kommer fram. Han håller då för det mesta nycklarna hårt i nävarna, och när vi kommer hem klättrar han ur vagnen och låser fokuserat upp dörren.

Då kallar jag honom mammas lilla dräng, och hela han strålar eftersom han vet att han är viktig och har uppgifter att utföra, och vi delar en stund ihop som gränsar mot något övernaturligt, det liksom fyller bröstkorgen.

I detta kom jag ihåg ett annat Bibelord:

“Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:19

Vi kristna är Guds utsända på jorden. Han behöver inte vår hjälp (precis som jag egentligen inte behöver min sons hjälp att öppna dörren), men vi får hjälpa honom ändå. När vi gör hans vilja, och vi förstår och gör en uppgift tilldelad från den som skapat oss och älskar oss, då fyller närvaron och samförståndet ibland hela bröstkorgen.


Nu har jag berättat om hur Gud kan komma nära och hur han kan använda vardagen och småbarn för att undervisa mig personligen om Honom själv på ett sätt som är på min nivå och som jag kan förstå.

Barn är inte ett hinder – de är ett medel (och har man inte barn använder han andra medel)

En del säger att Bibelns Gud är “patriarkal” på ett sådant sätt att han är dålig för kvinnor, men det är ett mycket verklighetsfrånvänt påstående. 

Gud värnar kvinnor och han är intimt förtrolig med oss om andliga ting på ett sätt som män och kvinnor i andra andliga praktiker inte kan komma i närheten av.

Han talar till oss i det gömda och innesluter oss i sin person på ett sätt andra för det mesta inte kan se, och vi får vara med och göra hans vilja på ett sätt som inte alltid erkänns av omvärlden. Jag tror att många kvinnor skulle må väldigt bra av att få förstå hur jag menar.

“Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet” Ps 68:12

Tror man att pengar, status och makt är det bästa en människa kan få, så har man blivit lurad. Som kristen så vet man att det bästa en människa kan få är gemenskap med Gud.

Med Gud förlorar kvinnor inte på att vara omvårdande och att ta emot och ta hand om de i samhället som behöver omsorg. Äldre, handikappade, barn (yrken/sysselsättningar som kvinnor ofta väljer). Guds lön är dock gömd och kan till synes verka värdelös för de som inte känner Honom, då de inte har del i det himmelrike som Jesus talar om.

“Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud” 1 Kor 1:26-29

De här händelserna med 2-åringen beskrivna ovan visar naturligtvis inte hela bilden av vem Gud är eller de här Bibelorden, men de ger mig ledtrådar, som små pärlor Gud gömt för mig att hitta i livets åker. Och när jag hittar dem blir jag glad, och han blir glad, och vi delar den glädjen. Gemenskap med Livgivaren.

Förr kunde jag känna att jag “slösade” mitt liv när jag gjorde tråkiga sysslor. Så känner jag väldigt sällan nu för tiden. Jag har blivit befriad från mycket bitterhet kopplat till vardagen (inte all, jag är rätt gnällig av mig), och all den bitterhet som var kopplad till mig i rollen som kvinna är borta.

Det finns ingen som helst anledning att vara bitter för att man är kvinna.

Vad jag menar med att frälsningen är gratis

Jag skrev i ett inlägg att frälsningen är gratis, och det har skavt lite i mig för jag vet inte om jag var tydlig med hur jag menade med gratis.

Att få nå fram till källan, att få veta meningen med livet, att komma till Gud, genom Jesus, är gratis på det sätt att ingen kan sitta och ta betalt av dig för att du ska kunna nå dit. Det finns inga smycken, stenar, resmål, tekniker, böcker, gurus eller platser som i sig själva gör att du kan uppnå gemenskap med Gud. Jesus är den enda som kan och har betalat för den saken, och det gjorde han med sitt blod.

Du behöver inte rekvisita, kunskap om symboler, färger eller energier, du behöver inte kunna andas rätt, äta “ren mat”, eller vara beläst och ha stor intellektuell kapacitet.
Det du behöver är att med uppriktigt hjärta komma till Jesus med allt som du har och lägga det vid honom och helt enkelt välja honom.

Men sen kostar det att följa honom. För en muslim till exempel kan tron på Jesus kosta att man blir utstött från sin familj och släkt och på många platser kan det innebära att man blir förföljd och mördad.

För mig personligen har det till exempel kostat att jag har förlorat anseende (och vilket anseende jag hade sen, haha, men ni fattar säkert vad jag menar) eftersom många som tidigare tyckte sig förstå mig och såg mig som någotsånär smart inte kunde förstå mig längre.

Det här är en liten sak i det stora hela men inte ens jag som bor i toleransens Sverige kan säga att jag blivit kristen utan “negativa”, oönskade eller obehagliga följder. Men det är så det är! Ska man stå för nåt och dessutom kalla det för sanningen så är det klart att alla inte kommer att tycka om det.

Sammanfattningsvis: Det är en fri gåva att ta emot frälsningen även om det kostar att följa Jesus. Visst, att välja honom är som att byta in en rutten banan mot en hel trädgård med frukt, men man kan ändå ha ganska starka emotionella band till den där bananen så processen att släppa den är verkligen inte alltid smärtfri. Tur att vi har en tålmodig Gud. Sen till vrede och stor i nåd som det står. Mycket älskvärd är han.
ruttnbanan

 

“Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.” – Jesus, Matt 10:39

 

Jesus älskar barnen och familjen, hans fiende hatar den

Kom att tänka på en sak när jag gjorde mig i ordning.

Förr när jag sökte Svaret och Meningen så stötte jag, som så många andra, på meditation och yoga. Jag läste väldigt mycket om det här och kom över böcker av en författarinna som skrev att de som har bäst förutsättning att nå Svaret är övre medelklass. Hon skrev att visst kan det gå ändå (förmodligen för att inte tappa alla läsare som inte tillhör denna klass…), men det är så mycket kämpigare.

Om man bara hade en stuga i bergsbygd att resa till…

Författarinnan var själv född i en välbärgad familj och hade tjänstefolk och råd att resa omkring och meditera, göra yoga, och studera allt möjligt hokus pokus. Hon var Mycket Upplyst, och i princip nästan där, vid målet.

Jag minns hur hon skrev om en svår tid i hennes liv då hon lämnade allt och reste till familjens stuga i en vacker bergsbygd för att kunna fokusera på yoga och hälsan. Hon skrev i boken hur mycket det utvecklat och hjälpt henne på resan vidare framåt.

Jag behövde också hjälp! Jag hade också en svår tid! Men jag hade ingen stuga i en bergsbygd, och jag kunde inte lämna allt för att gå omkring och klia mig i röven och tänka Djupa Tankar vid en sjö!

mngmedliv

Jag ångrade inte mina barn, men jag kände mig splittrad

Där var jag, för tillfället singel och med två små barn. Jag ville inget hellre än att få Svaret och Meningen med livet men enligt den här filosofin, som är oerhört vanlig i de där kretsarna (“söker efter svar-kretsarna”), så var mina tankar alldeles för fyllda av världsliga vardagsbestyr och barnsaker för att jag skulle kunna få plats med Slutdestinationens Stora tankar.

Nu är det så att jag älskade mina barn och inte ångrade dem över huvud taget för den här sakens skull. Men de här tankarna om att jag hade sämre förutsättningar att komma till Målet på grund av att jag var fattig och hade två barn, hjälpte inte för fem öre, utan det snarare splittrade mig. Den frukt som jag helst ville ha och kände att jag behövde för att inte tyna bort, hängde så högt att jag inte kunde nå den. Och tydligen var det finaste jag hade en del av anledningen till att jag inte nådde upp.

Som väl var så stannade inte mitt sökande här. En ängel (jag tror det var en ängel? under min första förlossning) visade mig en gång att sanningen är gratis, och att den är så enkel så att även barn kan förstå den.
Så även fast den här författarinnan och många andra författare verkade kloka och Mycket Upplysta, så gnagde ändå en tanke inom mig att de måste ha fel, då deras väg till Målet krävde resurser och fysisk eller mental kapacitet de flesta människor inte har, och särskilt inte barn

Med Jesus är det helt annorlunda

Han står för något helt annat. Heeelt annat. Honom finner man i vardagens stress, när man tänker på barnen, när man är med barnen, när man hänger och viker tvätt, när man lagar mat, när man går i en Otroligt Dåligt Ljussatt Matvarubutik,  när tvååringen hänger i benet och man undrar för stunden hur man ska orka dagen. Jesus är med i allt, och man hittar honom jämt, och han är nära ständigt.

Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer!
Faktum är att en gång när jag sa till Gud att “tänk att du älskar mig så mycket att du räddade mig” så sa han “jag räddade dig för att jag älskar många” och jag såg bla mina barn framför mig.

Alla idéer om att familjen eller barn skulle vara ett hinder till fullhet, en sten i skon i sökandet efter mening och lycka, kommer från ingen annan än djävulen själv (sen så är inte Meningen med livet att bilda familj, så de som inte kan/vill bilda familj behöver inte oroa sig för att gå miste).

Jag kan med full ärlighet berätta att jag hittat målet

När jag vänder mig till honom, söker honom, så använder han vardag, stress, oro, sorger och mina brister för att visa hur stor och god han är, så att jag inte behöver tro att livet går ut på att föra en i det närmsta perfekt tillvaro där jag ska axla rollen som en slags minigud  som blir uppassad av andra, så att jag kan gå omkring på en sandstrand med huvudet fyllt av Enbart Viktiga Tankar, upptagen med att Aldrig Göra Saker Jag Ångrar eftersom jag är Bäst. Hu!

Jag kan med full ärlighet säga att jag har nått målet nu, jag är hemma. Inte för att jag på något sätt nådde upp till frukten utan för Jesus gjort så att jag, bara genom att be honom om frukten, får den framräckt till mig. Gratis. Och han är en person som även barn kan känna, och ofta (kanske alltid, i någon grad?) känner, instinktivt.

Han ger mig detta för att han han vill ge mig det. Han vill ha gemenskap med mig och han vill hjälpa mig att vara en bättre mamma, bättre fru, bättre vän osv. Jag behöver mycket hjälp och mycket nåd och han ger båda.

Vem kan göra ens största sorger till ens största källor till tacksamhet? Han kan!

Kram
(jag som tänkte att det här inlägget skulle vara att jag “delade en kort tanke lite snabbt”. Kort och gott så ville jag bara säga att alla försök att nå upp till livets hemlighet utan Jesus kommer att misslyckas)

Jämförelse: Guds rike och coronahotet

CA00DEF9-E30B-44C1-8D2D-A28E0C44D437
(Stor eloge till min lillasyster som gjort den här briljanta illustrationen)

Idag tänker jag jämföra coronaläget med Guds rike.  Guds rike är det som man blir medborgare i genom Jesus och det kan vara ganska svårt att beskriva det för någon som står utanför. Längst ned kommer jag infoga några liknelser som Jesus själv drog. De är nog trots allt bäst.

Men nu kör jag.

Likheter mellan Guds rike och coronasmittan: 

  • Allt är ungefär som vanligt men ingenting är längre som förr även fast det allra mesta till det yttre ser likadant ut. Så är det även med coronaläget. Som de sa på jobbet, “business as unusual”.
  • Förändringen går inte att se och ta på på något enskilt sätt, ändå är den där nästan som i luften man andas, som en färgförändring i atmosfären som är omöjlig att inte lägga märke till eller som en ande.
  • Detta osynliga men fullt verkliga manar till förändring i ens liv och saker man förr inte tänkte så mycket på och kunde göra obehindrat kan nu ge dåligt samvete om man slarvar, för man har fått en ny ansvarskänsla.

Olikheter: 

  • Coronahotet kommer utifrån och tränger sig in / Guds rike kommer uppifrån och tar sin boning inuti, för att sedan genomsyra större delar)
  • Coronahotet väcker fruktan, osäkerhet och panik / Guds rike ger visshet, hopp och frid.
  • Corona slår ut de svagaste / Guds rike reser upp de svagaste.
  • Coronaviruset gör att framtiden kan kännas mörk och osäker / Guds rike bär ett löfte om att allt kommer ställas till rätta, även om mörker förekommer efter vägen.

Fyll gärna på med likheter och skillnader bland kommentarerna om ni kommer på några!

När fruktan, förvirring och osäkerhet tränger in utifrån så är det ovärdeligt att ha en sann, trygg och oföränderlig källa som man kan ösa från. En god källa som inte är beroende av omvärldens eller ens egna tankar, känslor och idéer.

Med Jesus blir hotet från utsidan inte overkligt eller något som man kan ignorera eller hantera nonchalant, men hotet förlorar sin udd.

Guds rike, eller himmelriket, är inte något som vi väntar längre fram eller efter vår död. Det är ett vanligt, missvisande missförstånd. “Enda skillnaden” som blir efter tidens slut är såvitt jag förstår att Guds närvaro då kommer breda ut sig ostört och genomsyra allt.

‘Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: “Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.”Lukasevangeliet 17:20-21 

Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ‘ Matteusevangeliet 10:7 

Här får ni ett par Jesu liknelser angående himmelriket (finns fler i Bibeln, längre versioner)

‘Han framställde också en annan liknelse för dem: “Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.” Matteusevangeliet 13:31-33 

‘Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ‘ Matteusevangeliet 13:44

 

Jesus halvhjärtade (?) vatten till vin-mirakel

Ni som inte läser Bibeln så mycket, visste ni att Jesus gör vatten till vin-miraklet ganska besvärat? Jag blev ganska förvånad när jag läste det för första gången.

Det är hans mamma som är på honom om att vinet är slut och han säger då till henne “Kvinna, vad har vi med det att göra?”. Han verkar alltså inte ha så stor lust att fixa vin till festen. Men säkert sitter Jesu mor och stöter honom med armbågen i smyg och ger vassa blickar och så gör han sitt berömda vinmirakel med en kanske inte helt hundraprocentig iver.

Så här står det

‘På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.

När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: “De har inget vin.”
Jesus svarade: “Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.”

jesusfixarvinnu

Hans mor sade till tjänarna: “Gör vad han än säger till er.”
Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten!”
Och de fyllde dem ända till brädden.
Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.”
Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det.

Värden kallade därför på brudgummen och sade: “Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ‘ Johannesevangeliet 2:1-11 


Varför skulle Jesus vara motsträvig?

Han säger att han inte gör nånting som hans Fader inte sagt åt honom att göra.
“Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ” (Joh 5:30)

Vad tror ni? Gjorde han ivrigt vatten till vin, eller höll han kanske handen för tinningen och suckade åt sin mor till han hörde Faderns röst säga något i stil med “gör som din mor säger”?
Varför säger han att hans stund ännu inte kommit? Är det för att det tar emot? Kan det vara så att han visste att han skulle träda fram en dag, och att han visste vad som skulle krävas av honom för seger?
Vi vet att han svettades blod av ångest kvällen innan kränkningarna, tortyren och korsfästelsen, och att han bad om möjligheten att slippa (“Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”  Matt 26:39).

Var han helt enkelt vemodig? Jag vet inte. Jag bara tänker.

Men en sak vet jag: det är ingen dum Frälsare vi har. Han är mänsklig, varm och nära. Men ändå så stor. Och han hör dig om du talar med honom nu. Just saying.

Bibelläsning: Superentusiastiske Natanael som kommer till tro bara av att se Jesus frisyr (inte riktigt kanske men nästan?)

Jag såg att Underbara Clara fastar nu och läser Bibeln extra. Det är många kristna som fastar just nu, jag gör det inte, för jag måste vara traditions-analfabet (det är alltså den årliga påskfastan som pågår). Men läst Bibeln lite extra har jag gjort, mest för att det har fallit sig så. Fjärde Moseboken är jag inte så eldhågad över att läsa allvarligt talat, men jag läser Johannesevangeliet nu också.

Det här hände nån dag eller så före det berömda bröllopet när Jesus förvandlar vatten till vin. Det händer i samband med när han gick omkring och sa till lite olika män “följ mig”, ty han hade börjat samla samman lärjungarna : 

När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek”.
Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?”
Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig under fikonträdet.”
Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.”

israelkonijng
Jesus svarade honom: “Därför att jag sa att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” (Joh 1:47-50)

Vad tror ni att de som var där tänkte när de såg det här utspela sig? Jag tror att de kanske blev förvånade över Natanaels rätt explosiva entusiasm. Jag personligen hade nog tyckt att han överdrev. Det verkar nästan som att till och med Jesus blev lite tagen över hur lite det krävdes för att Natanael skulle ropa halleluja.

Medan de andra stod där och kanske undrade om det var här ribban skulle sitta hädanefter sa Jesus så här:
“Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen”. (Joh 1:51)

undertradet

Nästa gång kommer det att handla om vatten blev till vin-miraklet.

När man tolkar instruktioner som skoj-FÖRBUD

Idag ville barnen åka skateboard men eftersom det regnade så sa jag nej. När de diskuterade att i stället åka nere i källaren så sa jag också nej.

Då tyckte de att jag FÖRBJÖD dem att åka skateboard.

Det får mig att tänka på Gud. Hur ofta har inte han blivit anklagad för att förbjuda oss från saker likt en tråkig gubbe, när det han gör är att säga nej eftersom det vi vill göra är dåligt och farligt för oss och/eller för andra?

Skateboarden går sönder om man kör den i vatten och källarkorridoren är inte gjord för vilda västern-äventyr. Någon kan bli skadad.

Har du nånsin känt att Gud är en partypooper som förbjuder dig från att göra det som är roligt? Har du fått något tillfredsställande svar på varför han sagt nej?

“Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp” 1 Kor 6:12 (rekommenderar hela kapitlet)

donttellme

Idag gläds jag över att jag är kvinna

Idag är det 8 mars vilken även är känd som internationella kvinnodagen.

Jag har hört mycket kritik mot de som grattat kvinnor på 8 mars. De har blivit strängt tillrättavisade med ord som “det är ingenting att gratulera, vi är förtryckta!” och så vidare. Jag har själv varit en av de som hånat och himlat med ögonen åt, enligt mig, opålästa män som i sin ignorans sagt grattis.

Men jag har ändrat mig. Kvinnor är utsatta för förtryck, men jag tycker ändå att det här är en bra dag för att ägna lite extra tacksamhet över gåvan att få bli född just som kvinna och skulle någon säga grattis till mig idag så skulle jag inte för en sekund vilja tillrättavisa den personen. Jag skulle bara tacka och ta emot.

Jag var, som jag berättat tidigare, könsförvirrad i ungefär 30 år av mitt liv. Innan jag började lära känna Gud, som skapat oss som just män och kvinnor, så förstod jag inte om det fanns några gränser och var dessa gränser i så fall går.

Så när jag mötte Jesus som 30-åring så började jag för första gången i mitt liv omfamna min kvinnlighet helhjärtat. När hans liv kom och tog plats i mig så var det också som att han drog ihop kropp och själ så att de blev mer ett.

Vid något skede, och på något sätt som jag inte var medveten om eller kan minnas, så hade de glidit ifrån varann.

Han gjorde att jag förenades med och accepterade min kropp på ett djupt plan.

illustrationandekroppsjal2

Det betyder inte att jag helt plötsligt var 100% feminin och traditionell kvinnokvinna i hela min personlighet, jag skulle nog säga att jag fortfarande är “ungkarlsslusk”-aktig, men det spelar ingen roll. Jag är kvinna oavsett personlighet, och det går inte att omförhandla eller ändra och ingen kan ta det ifrån mig. I was born this way.

När jag accepterade att könet inte är något som är flytande, eller något som mina känslor eller inre uppfattning kan råda över, och fogade mig efter och slöt fred med det, så blev jag också mer hel och fri som människa.

Och det hade inte varit möjligt utan Jesus. Utan honom hade jag fortfarande garanterat varit förvirrad. Så det jag säger här är inte att det bara är för könsförvirrade människor att “skärpa sig”. Det är så mycket mer invecklat än så. För mig blev helande möjlig enbart genom en kraft som inte var min egen och det är jag väldigt tacksam för.
Det jag däremot säger är att Gud inte gjorde ett misstag när han skapade oss med det kön vi nu må ha. Och oavsett vilket kön vi har, så är det en god gåva, en gåva som mänskligheten har en tendens att förvrida och pervertera på olika sätt. Men gåvan i sig är god.

Vår kultur står idag inför en stor utmaning när det kommer till att respektera våra kvinnliga kroppar och vad den biologin innebär för de flesta av oss. Vi står inför många lögner, bland annat lögnen att vi måste hålla med, uppmuntra och till och med fira när en kvinna vill ändra sin friska kropp för att uppfattas som en man (eller vice versa). Eller att vi ska nicka åt, uppmuntra och till och med fira att abort finns.

Det kommer inte att bli enkelt att stå för något annorlunda, men det kommer inte att vara bortslösad möda.

Jag hade varit ett knotande as

jag1800tal

När jag fantiserar och sätter mig in i olika tidsepoker så tänker jag inte romantiskt utan realistiskt. Vore jag till exempel född på 1800-talet skulle jag förmodligen varit en prostituerad vars syfilis infekterat hjärnan.

Jag har väldigt svårt att se att jag skulle ha varit nån redig bondmora alternativt snofsig dam, som jag ju hellre hade velat vara.

Ett hopp som dock lyckas tränga in i fantasin är att någon kyrklig gemenskap skulle känna förbarmande och berätta om frälsningen, och att jag skulle bli renad likt Maria från Magdala. Då skulle jag i stället bli byns kristna toka som sprang omkring och var 60% galen och 40% vis för att sedan dö lycklig i hjärtat.

Så lyckligt blir det dock aldrig när jag läser Gamla testamentet, gode Gud, jag får nästan panik när jag läser gamla testamentet ibland, för jag är så säker på att jag skulle tillhöra toppskiktet av de knotande asen av Israel.

oken oken

Om nån så gott som bara hade andats ett ord som påminde om “Guldkalv” så skulle jag förmodligen ha sagt att det var det mest förtjusande jag hört på nästan 40 dagar. För på gamla testamentets tid fick Guds folk klara sig utan Jesus, de tilldelades alltså ingen Hjälpare (aka Helige Ande), så de fick förlita sig på de få som fick det, det vill säga Guds profeter. Och det hade jag aldrig gjort (om jag nu ens varit judinna, antagligen inte?).

Jag hade kanske låtit mig tillfälligt övertygas av massiva mirakler (land som drabbas av plågor, hav som delas, vaktlar som faller från skyn efter repetetiva klagomål på maten) men hade glömt det efter nån vecka. Jag har extremt svårt att tro att jag skulle ansett Moses vara en man värd att lyssna på. Jag hade sannolikt anklagat honom för att tagit oss ut i öknen bara för att törsta oss alla till döds.

Jag hade garanterat haft gjutna avgudar i tältet och den där dagen då spejarna kom tillbaka och berättade att det finns jättar i löfteslandet så skulle jag jättesurt ha sagt “ta mig tillbaka till Egypten så jag slipper det här dårhuset”.

kul5minuter

Jag är väldigt glad över att vara född i Sverige 1985. Jag vet att jag tjatar men jag känner glädje för detta på daglig basis. Jag var egentligen chanslös nu med trots all materiell trygghet och fördelar men jag slapp i alla fall få syfilis i hjärnan innan jag hörde om frälsningen.

Hur tänker ni er själva när ni tänker er in i andra tidsepoker eller platser? 

När jag känner mig udda eller galen

Ibland när jag ska försöka uttrycka min tro och beskriva vem Jesus är så kan jag känna mig rätt udda, ungefär som att jag tror på något som är nästan ingen förutom jag tror på. Jag vet inte riktigt vad det beror på då det är såpass långt från sant.

Kanske beror det på att jag är ganska ensam om att vara kristen i min ursprungskrets och i min familj, och att min tro fortfarande är ganska ny?

Kanske kan det bero på att de enda jag hört tala om tro på allvar tidigare, var sektledare och andra hemska religiösa i tv-serier och filmer?

osympatisk

När jag känner mig udda brukar jag i alla fall

  1. Tänka på psalmen “Måne och sol”

Det är en psalm som sjungs i alla kristna församlingar, till och med i Svenska Kyrkan som räknas som nån slags måttstock för hur “en rimlig kyrka” ska se ut enligt många som inte själva är kristna.

Helt skamlöst sjunger folk denna radikala psalm. Och det får mig att förstå att det jag säger när jag försöker berätta om Gud egentligen inte är något utstickande.

TEXT TILL MÅNE OCH SOL (EN HELT NORMAL OCH ACCEPTERAD PSALM)

Måne och sol
Vatten och vind
Och blommor och barn
Skapade Gud
Himmel och jord – allting är hans!
Herren vår Gud vill vi tacka

(Ref) Herre vi tackar dig
Herre vi prisar dig
Herre, vi sjunger ditt heliga namn

Jesus, Guds son
Levde och dog
För alla för oss
Lever idag! (!!) 
Ja han är här! Ja han är här! 
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Anden vår tröst
Levande varm
Och helig och stark
Talar om Gud!
Stöder och bär
Dag efter dag
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Då förstår jag att när jag berättar om att Jesus lever och att man genom tron på honom får Helig Ande som berättar och visar vem Gud är, då pratar jag om något som har hänt och händer många människor i många tider och som många människor tror på. Efter att ha tänkt på Måne och sol så brukar jag

2. Tänka på trosbekännelsen.

Den är lite tamare än Måne och sol förstås men innehåller ytterligare information. Trosbekännelsen uttalar man i många kyrkor, om inte varje söndag så åtminstone regelbundet.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Vi står alltså upp ganska ofta och bekänner tillsammans att vi tror på att Helige Ande kom och befruktade Maria så att hon blev gravid.

Vuxna människor, alla samhällsklasser och intelligenser. Det här är ingen ramsa eller som en fin godnattsaga som ger oss trygghet på grund av att vi hört den så många gånger. Vi tror på det här.

Titta här bekänner kulturskribenten Joel Halldorf sin tro när han skriver på Expressens kultursida på bästa sändningstid.

3. Läsa Bibeln och läsa andra kristnas tankar, upplevelser och erfarenheter.

När jag precis kommit till tro så funderade jag mycket på om jag förlorat vettet och blivit galen, psykotisk.

Helige Ande, Jesus Kristus, Min Herre Och Min Gud – det var såna ord som jag fram till då antagit att bara galningar och kanske en och annan dumsnäll använder.

religionskunskap

Så för mig blev det ovärdeligt att kunna dubbelkolla mina upplevelser med yttre källor. Dels Bibeln, som är gammal och skrevs ner långt innan jag vände mig till honom, men dels också andra människor som mött samma Jesus som mig och som gärna läser och undersöker samma gamla bok.

Så är det fortfarande, att jag vill dubbelkolla, så att jag på så sätt kan se att jag personligen tagit emot den utlovade och väl beskrivna och dokumenterade relationen med Gud, och alltså inte bara har tagit emot en personlig, till mig isolerad, psykos.

Ja jag ville bara dela det här. Kanske är det nån fler som känner sig lite udda ibland.

religionskunskapfraga2