Glad att jag inte längre går omkring och kallar ofödda barn för “klumpar med celler”

Förr var jag en av alla dessa människor som på ett robotlikt sätt kunde rapa fram att ofödda barn (aka cygots, embryos, foster) bara är “klumpar med celler”.

Idag vill jag bara uttrycka lättnad och tacksamhet för att jag inte längre är en person som gör så.

För det är inte bara ignorant, det är fullständigt ovärdigt.

Jag har fått mycket kritik för att jag har vänt åsikt om abort och det har bitvis varit tufft. Jag är, som jag har sagt många gånger, konflikträdd, och jag vill gärna välja medelvägar så ofta det går. Men mer och mer så blir lättnaden uppenbar för mig.

Jag bekänner mig till en Gud som värdesätter alla människoliv mycket högt, och jag tillhör ett folk som strävar efter ett liv i linje med Guds vilja. Och det här folket är bland de enda invånarna här i Sverige som ser de ofödda människoliven och värnar dem. Vi är bland de enda som ser dem som värdefulla i en kultur som utpräglat har vänt dem ryggen och stängt dörren till att ens erkänna deras mänsklighet.
I den här kulturen kallas dessa minsta och mest sårbara bland oss ofta för “klumpar med celler”. Tänk att få tillhöra denna uråldriga rörelse som vägrar att göra så.

Ja – vi är i underläge, och ja – vi får mycket skit för vårt ställningstagande. Vi blir anklagade för allt möjligt hemskt. Det är svårt och utmanande och ibland får man frågor som är omöjliga att besvara på ett enkelt sätt. Ibland gör det ont och ger ångest och man önskar att man bara kunde anpassa sina åsikter till det som ger minst motstånd. Vilket ändå skulle bli mycket svårt, för vissa saker kan inte bli osett när man väl sett dem.

Vi är på rätt väg. Jag lärde mig nyligen att de första kristna kallades för “De som tillhör Vägen”. Jag gillar det.

Och till dig som gjort abort och läser det här – jag är inte ute efter dig på något sätt. Jag vill att du ska må bra. Om du inte redan läkt från aborten eller aborterna, så önskar jag inget hellre än att du ska bli det. På efterenabort.se, som drivs av föreningen Livsval, så finns det hjälp att få om du själv skulle vilja. Om du har svårt att gå vidare så är du inte ensam och det finns hjälp att få. En del söker hjälp först tiotals år efteråt. Kan även tillägga att jag inte har något att göra med det arbetet, så känner vi varandra privat så ska du veta att jag aldrig får reda på vilka som tar kontakt med dem. Det är strikt konfidentiellt.

IMG_6403

Bilden är solblekt och otydlig. Men här såg jag min nu 12-åriga son för första gången. Min blindtarm hade spruckit, jag hade blod i buken, men mitt i all smärta och rädslan jag kände så tickade tydligt ett litet litet hjärta. Ett hjärta som fortfarande slår. Jag var i graviditetsvecka 8. En del kallar detta för en klump med celler. Det är ovärdigt.

De förlegade små barnen

Vi har börjat spela Bingolotto titt som tätt och det tycker jag är väldigt trevligt. På Bingolotto får man se gäster man inte är intresserad av, upptäcka musik som får öronen att stänga av sig själva och höra jättetorra skämt presenterade av Rickard Ohlsson.

Precis så som det var när man var liten på den gamla goda hederliga tiden när Martin Timell och Arne Hägerfors var Sveriges mäktigaste influencers.

Lillen får förstås också vara med. Man ger honom en gammal nitlott och en penna och så har han att göra han med. Överlycklig.

IMG_6195
Här har han på sig sin favorit-fleecejacka. Om man försöker ta av honom den blir han arg och skriker rätt ut, även om han svettas. Tänk att en ettåring inte är för ung för att ha en egen smak.

Det är roligt hur okunniga om modernitet barn är. Han förstår inte att hans söndagar är en allmän tidsresa. Först åker vi till Pingst i Bohus. Där möts vi i en byggnad med allt som tillhör en helt annan tidsepok. Söndagsskolans lokal är förstås nyrenoverad men ändå.

Där springer han fritt med sin antika Gustav Vasa-lugg, lär sig från tusentals år gamla texter (lär sig är dock kanske att överdriva i nuläget) samtidigt som han känner att allt är nyheter.

IMG_3659

Han vet inte att den som senast bar ett sånt här plagg oironiskt halshöggs för flera hundra år sen.

Han uppskattar även skuggfigurer.

Nä med så här små barn får man alltid känna sig som den nytänkande parten. Med så här små barn är man oraklet med kunskap om forntid, nutid och framtid.

Jag vet inte riktigt var detta förhållande vänder, för vänder gör det. Vår fjortonåring spenderar nämligen ca 94% av sin vakna tid åt att himla med ögonen och sucka åt hur gammelmodiga vi är, och hur lite vi förstår när det kommer till allt. ALLT.

Blev sugen på att fotografera

Min bloggkompis (så roligt att säga bloggkompis!) Natalie har beställt en ny bra kamera.

När jag läste om hennes kameraplaner så måste jag säga att jag också blev sugen på att skaffa en hyfsad kamera och börja ta fotandet och dokumenterandet till en ny nivå.

Jag började kolla kameror på omkring 5000 kronor och uppåt, drömde om min nya karriär som fotograf, och det var förstås väldigt roligt.

Men för mig innebär, som ni förstår, en ny nivå av fotograferande att jag börjar fota över huvud taget. Så för 20 spänn fick jag 12-åringen till att hitta åt kompaktkameran som jag slarvat bort i nån låda. Så nu tänker jag försöka börja ta lite fina fotografier. Kanske eventuellt även filma.

Det kanske inte låter så kul för er, för jag kan tänka mig att ni blir rädda att ni ska börja behöva se en massa amatörmässiga bilder framöver. Grådassiga och korniga. Suddiga. Fula vinklar. Och jag kan just nu inte göra något för att lindra er rädsla.

Jag har även påbörjat ett litet sparande så om jag fortfarande är sugen om nåt år så kommer jag eventuellt ha råd till en bättre kamera då.

Bild på tjej som bär en ettåring på ryggen i en bärsele

Här är en bild på största och minsta barnet från i somras när vi bodde utanför Vännäs (taget med nämnda kompaktkamera). Fina Vännäs. Ser ni vattnet? När barnen inte gnällde över att det inte fanns nåt Wifi så paddlade de kanot där.

 

Mitt 2019 i bilder

Jag är skitdålig på att ta kort och jag är mest orutinerade bloggaren i världen. Plus att jag inte trivs med att visa för mycket av mitt liv på sociala medier. De stora barnen vill helst inte synas på bild heller.
Men jag tänkte ändå att jag ska göra nåt slags 2019 sammanfattat några få, mediokra foton.

IMG_3078

Nyår firade vi uppe i min hemby Latikberg i södra Lappland. Bästa vackraste byn. Är så tacksam att jag fått växa upp på en sådan plats.

IMG_3162

Eftersom vårt badrum höll på att renoveras så bodde jag och minsta barnet hos min höggravida friluftssyster utanför Vännäs (där de har stuga) samt i Umeå. Hon hade massa bra bebisprylar till barnet hon väntade, till exempel den här skidpulkan, som min lilla fick inviga och använda (perfekt!).

IMG_3426

I början av februari tog vi flyget ned åt söder och flyttade in hos svärmor i Falkenberg medan badrumsrenoveringen fortskred. Där var det nästan som vår. Väderomslaget kändes overkligt och jag blev nedstämd och melankolisk av att lämna Norrland men samtidigt inte komma hem till resten av familjen.

IMG_3506

I februari födde min syster äntligen sitt barn (surt dock att jag inte var där just då!), och fick då börja använda bebisprylarna till sitt egna barn. Här ser vi mitt barn respektive hennes barn i samma babyskydd, bara några veckor mellan korten!

IMG_5573

Mars månad så var vi hemflyttade igen, har tyvärr ingen bild på det nya fräscha badrummet (det blev jättebra), men den månaden spenderade vi mestadels på biblioteket i Kungälv. Samma bibliotek som åsyftas i följande inlägg:

mimersbibbla

55d7e534-00eb-4937-8ea9-f9edb0619fd0I april var det fullfjädrad vår.

IMG_4243

I maj hade min fantastiska syster möhippa i huvudstaden! Hon är en magnet för skönt folk så det var väldigt kul. Vi var även på bröllopet i juli och de hälsade på oss i Kungälv efteråt men jag har inga foton från detta.

IMG_3750

På pingstdagen döptes jag och min man, fotografen stadig på hand. Det var en stor händelse men inget datum jag kommer minnas, till skillnad från när jag mötte Jesus första gången 25 augusti 2015. Det är lite som med mig och min man. Jag minns när vi blev ihop (17 juli 2002), men jag har ingen aning om när vi gifte oss. Jag vet bara att det var nåt år sen på sensommar/höst. Vigseln var en viktig dag men mer en konsekvens av den stora dagen då vi blev tillsammans.

IMG_2242

Sen började strandsässongen och semester.

IMG_3901

På campingen sov vi svindåligt i vårt tält så ca klockan 05 på morgonen fick vi se en stuga som brann ned. Hade vi kunnat sova ordentligt så hade vi inte hört spraket och då hade vi missat alltihop (ingen skadades).

IMG_3957

Vi reste från camping till camping och träffade djur efter djur, vilket alltid är härligt! (såvida det inte är en grizzlybjörn som man trodde var ens vän men man hade fel)

IMG_4456

Till sist landade vi i Umeå/Vännäs och vi fick träffa min nya systerdotter för första gången (hon ligger bakom hästen) (eller)

IMG_4008

Så här var utsikten från deras stuga. Vi badade där nere i älven. Eller, jag doppade mig bara som hastigast. Det var jättekallt i vattnet. UME ÄLV.

IMG_4050

Jag saknar Västerbotten smärtsamt mycket. Jag älskar Norrland.  Men till slut blev vi tvungna att lämna denna plats. Innan vi kom hem mellanlandade vi på syrrans bröllop men som sagt så tog jag inga foton, bröllopet var alldeles för kul för det.

IMG_4575

Tillbaka på västkusten.

IMG_4983

I Augusti köpte vi en efterlängtad cykelvagn som har använts flitigt.

IMG_4918

I september var jag på Walk of life höll jag på att säga men jag tror det hette Livets marsch. Bilden är på katolska ungdomar som hade haft pro life-helg. Det gick bra men blev lite bökigt ett tag med några motdemonstranter som skrek sig röda på okvädesord, räckte ut tungan, dreglade och pekade finger.

IMG_5403

I Oktober så var jag på utbildning för oplaneratgravid.se, så att vi på ett så bra sätt som möjligt ska kunna möta kvinnor som behöver bollplank och stöttning i en stressig situation.

IMG_5526

I november skolades lillen in på dagis. Första dagen jag lämnade honom på dagis för att jobba grät jag. Nu känns det bättre, han trivs bra med att gå halvdag (är så glad att vi kan lösa det så) och jag trivs med att jobba.

IMG_5798

Och är man mogen för dagis är man mogen för att börja spela från Segertoner.

Sen var det jul men då var jag dålig på att fotografera, men här är en bild från tidigare idag.

IMG_5871

Äkta nyårsväder alá Falkenberg.

En annan stor årshändelse var att Kongahälla Center öppnade i Kungälv.
Det är ett stort köpcenter fem minuters gångväg från vår port. Det har ändrat den dagliga vardagen på ett mycket kännbart sätt och vi bor numer i Kungälvs centrum. Och det är ju lyxigt, men när vi flyttade till Kungälv så gjorde vi så för att vi ville bo på ett litet ställe. Kungälv är inte längre nåt litet ställe.

IMG_5006

Nu ser jag att eftersom det blir 2020 den här gången så går människor loss på sina senaste 10 år i sina tillbakablickar. Det orkar verkligen inte jag göra.

Ha ett gott nytt välsignat år! Och känner du dragning till kristendomen på ett nytt sätt, pass på, låt detta bli året du vänder dig till Jesus i tro på att han kan existera på riktigt, och därför också kan ta emot dig på riktigt när du ger ditt liv till honom.

Tips: Låt 2020 bli ett år då du går en alphakurs, själv eller med en vän. Det är en grundkurs i kristen tro kan man säga. Där kan man vädra sina funderingar med människor i alla möjliga åldrar och kategorier. Här kan du hitta kurser.

happy-new-year-sparkler-gold-640-gif

Har jag blivit en som stirrar och pekar på myrstackar?

Nu är det höst så vi är ute mer än vad vi brukar vara, och det är så mysigt.

Kolla den här lilla koft-försedda unge mannen från tidigare idag:

IMG_4930

Jag har börjat ta med honom ut i skogen men väl där så vet jag inte exakt vad vi ska hitta på. Så vi går omkring och plockar lite kottar, slänger pinnar och tittar på olika grejer (svamp, mossa). Jag är ingen friluftsmänniska. Jag är uppvuxen i skogen så att vara i skogen var mitt naturliga tillstånd när jag växte upp, men nu när jag ska försöka få mitt barn att känna sig hemma i skogen så känner jag mig som en amatör.

Jag tror att jag, och det här känns så konstigt, numer är den typen av person som tar mitt barn till en myrstack och fascinerad står där och stirrar och säger “wow, en myrstack!!!” eller nåt i den stilen. Det har inte hänt än men jag har det 100% på känn.

Sen är en norrländsk skog och en sån här Bohusländsk skog inte samma sak.

IMG_4837

Numera har vi även en cykelvagn som jag är väldigt fäst vid.

Minns ni förr i tin när folk vandrade vart än de skulle, alternativt red på en åsna? Tänk. Ibland när jag cyklar omkring så fantiserar jag att jag är på en gammal vandringsled (väl tilltrampad och stabil måste tilläggas) (annars håller den inte för cykeln) där massor av människor i särkar och sandaler går långsamt fram, och så när de ser mig susa förbi med cykelvagnen så blir de helt förskräckta, pekar och frågar om jag är en gud. Och så får jag säga “nej nej, jag är bara modern” eller något i den stilen.

Jag älskar att vara född på 1980-talet. Ja jag vet att jag sagt det förr och jag kommer antagligen att säga det igen, men jag är så nöjd över tid och plats för min tillkommelse. What can I say.

Alldeles för fint väder för att sitta och blogga

Jag har aldrig gjort mig särskilt bra som personlig bloggare för jag har

  1. Glömt att fota om dagarna, särskilt på mig själv (hur fotar man ens sig själv? Man måste fråga nån om den kan fota en, så jobbigt)
  2. Inte ens velat posta bra personliga bilder från mitt liv. Hallå! Det är privat!
  3. Glömt att blogga

Idag har det i alla fall varit bra väder och vi har varit vid en utomhusbassäng där alla i Kungälv som saknar körkort flockas i drivor om somrarna (resten åker till vettigare platser, till exempel havet). Skulle jag gissa består poolvattnet av 15% kiss. Körkortet, aka min man, är på möhippa i Stockholm i helgen så vi får förlita oss på [knackar på smalbenet] dessa godbitar som transportmedel. Men också så klart på [spelar xylofon på barnens smalben] dessa.

Nu måste jag sova. Mitt mål är att lägga mig före klockan två och det ser ut som att det kan gå vägen. Här får ni en bild på mig som bebis och en bild på baby Stig. Som ni kan se med era egna ögon så är vi inte ett dugg lika.IMG_4282

Han är väldigt lik sin far. Han har ungefär samma utstrålning som sin far också. Lite naiv så där, men utan att vara korkad.

Kul med bloggvecka

Det var kul att blogga varje dag i en vecka, det gör jag gärna om nån gång. Jag måste bestämma mig i förväg för annars blir bloggandet inte av.

Just nu har vi semester och vi har bland annat varit i Falkenberg. Vi har varit på stranden och de stora barnen har badat medan Stig har gjort upptäcksfärd bland sanddynerna.

Finns det nåt härligare än att se en ettåring hitta och undersöka snäckskal, pinnar och torkat sjögräs i sanden? Knappt. Det är nåt alldeles särskilt med barn och deras förmåga att förundras och uppskatta det YHVH har skapat.

Och det där får man ta del av när man är med små barn. Man får låna lite av deras ögon så att man får se världen lite grann på deras sätt, och då dras man med i deras hänförelse. Det kan i det närmsta beskrivas som magiskt. En torr pinne som rör om lös sand blir ett glädjefyllt mirakel. 

Ni vet i bergspredikan när Jesus säger “saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud”? Jag kopplar på nåt sätt samman det här med vad barn utstrålar när de ser på världen.

IMG_2242

Förresten, om nån undrar varför jag ibland använder YHVH, vilket är Guds namn, så vill jag bara säga att jag vill göra så då det känns bara bra att skriva YHVH emellanåt så att alla är med på exakt vilken Gud jag tror på och talar om. För “gud” är ju egentligen inget namn utan bara en titel (oavsett stor bokstav i början eller ej). Medan YHVH inte är en titel utan ett namn på den mycket specifike personliga Guden vars röst löper genom hela Bibeln.

Jag ska nog ta och skriva ett inlägg om det.

För i dessa tider är människors tankesätt så infekterade med new age och annan andlighet och när man talar om Gud så tror många att man talar om deras personliga inre känsla om vem gud “måste vara” enligt dem (exempel: “jag tror minsann inte att Gud har nåt emot om man försöker kontakta de döda!). Och det kan bli väldigt svårt att kommunicera när man kallar två HELT olika andligheter samma titel.
(Visst din “gud” kanske inte har nåt emot att du försöker kontakta de döda, men YHVH hatar det och vill skydda dig från att göra såna olyckliga misstag)

Men det får jag göra senare. Kanske att posta i morgon, beroende på väder?

Nu ska jag göra något annat, luften är fri!

Äta sova, äta sova, äta sova

Hej hej!

Jag tänkte att jag skulle ge ett litet livsryck i bloggen så att ni ser att jag lever. Jag passar på när lillen sover. Jo det är så här att jag har en alldeles i särklass låg stresstålighet och just nu fokuserar jag väldigt mycket på min vardagliga vardagsvardag, och då faller allt jag inte prioriterar bort.

Jag förstår inte hur andra människor får plats med så mycket i sitt schema. Som de som lagar mat, skjutsar till aktiviteter, är med i styrelser på skolor och allt möjligt. Jag skulle ha dött stressdöden direkt! Ja om inget mirakel hade skett, vilket det förmodligen hade gjort. Men utan mirakel = stressdöden!

Här får ni en vardaglig bild från igår.

0CF79F17-6208-4922-8D6B-A6442E333808

Just ja, de har öppnat biblioteket igen! Hurra! Jag tycker det är bättre än öppen förskola. För där måste man passa tider. Jag vill gå när jag känner för det och det passar. Öppna förskolan passar inte lillens sovtider. De har öppet precis när han ska sova förmiddagslur.

IMG_3716

Det här upptäckte jag igår, att halva min stackars torra hand har blivit brun i solen. Våren är tydligen här och med plågsam intensitet dessutom. Ja jag tänker inte gå in mer detaljerat på hur mycket jag hatar solen men den har plågat oss två dagar i streck nu.

Nu vaknar lillisen! Nu går jag!

 

Vardagliga vardagsvardagsbilder

Idag är ingen vanlig dag för idag är det min födelsedag. Nej jag skojar bara (kul skämt).

Det är verkligen bara en vanlig dag och jag tänker posta ett par vanliga bilder.

DSC_0041

Här har vi en grabb som gräver djupt in i köksskåpen, så man får vara på sin vakt, inte lägga köttknivarna längst ned, eller lämna mixern med kontakten i på golvet etc.

IMG_3640

Här är från bibblan igår när vi rockade sockorna, vi var inte de enda. På sonens skola rockade alla utom nån enstaka, på dotterns skola var det få, och de som hade olika strumpor halvhånades. Men hennes skola är lite konstig.

IMG_3618

Stig är outtröttlig när det kommer till att läsa samma bok om och om igen (särskilt den om bondgårdsdjuren) och här har den stora sonen somnat under kanske trehundrade läsningen.

DSC_0033

Till och med de som fotar bigfoot tar bättre bilder men det jag vill visa här är att han har börjat spela piano. Än så länge vill han mest trycka på knappen som ger rytm med trummor så att han kan sittdansa men snart kanske han kan spela Gubben Noa.

IMG_3569.jpg

En pekbok på bokrean med massa monster. Pekbok, alltså en bok för barn upp till två år typ? Vet inte om jag tycker att det är så lämpligt.

Nu orkar jag inte lägga upp mer vardagliga, gryniga och dåligt tagna bilder. Men bara så ni vet så har jag lagat mat och allt möjligt som jag också hade kunnat fota, men det gjorde jag inte, till ert stora förtret (förstår hur mycket ni hungrar efter gryniga, suddiga matbilder)

Hoppas ni har det bra!

De började riva hos grannen i stället

Vårt badrum är jättefint, trist att väggen är sned. De skulle sätta igång med att bryta ned och bygga upp igen idag, men ett missförstånd ledde till att de började hos grannen under i stället. Obs ej skämt. Tur att hans vägg också var sned.

Det är skönt att vara hemma, och skönast, utöver att vara under samma tak som barnen, är att vara i mitt egna kök. Matlagning i eget kök är som att gå på en väl upptrampad stig medan matlagning i nån annans kök är som att balansera på plankor som nån la ut över en mosse för 50 år sen så att plankorna delvis är borta eller murkna. Och detta oavsett hur modernt det okända köket är. Det handlar inte om det.

Stig ser på sina gamla leksaker helt annorlunda mot när vi for, han undersöker och manövrerar allt så mycket proffsigare. När vi for kunde han inte röra sig åt nåt håll utan satt still och vi var tvungna att bädda med kuddar runt honom för han föll jämt. Nu både kryper och studsar han fram i en väldig fart. Förr slog han på sina leksaker som en barbar. Nu vrider och vänder han och räknar ut samband och mönster. Sover i sin egna säng gör han också. Så jag sov ifred i natt (med honom tätt inpå i spjälsängen, nåt annat hade jag inte velat gå med på, han är ju så söt!!!) och det var rätt skönt att inte behöva ligga helt snett.

57279024436__4757262A-6478-44BA-9919-43A3B67EE0C7

Här ser ni hur han har plockat ut ett par påsar ur påslådan, stängt lådan efter sig (utan att klämma sig fördärvad), för att sedan stoppa mobilladdaren i luckan under ugnen. Definitionen på geni.

Vi trivs. I morgon börjar dock omrenoveringen strax innan sju, “men det kan också bli vid åtta-nio-tiden” för att citera byggkarln som var här förut idag. Jag bryr mig inte, bara det blir gjort och det blir gjort godkänt.