Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Så här skrev jag i det här inlägget:

“Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer”

Och jag tänkte ge två exempel på hur jag menar att det tack vare Messias inte alls är nödvändigt att fly undan vardagen för att finna sin identitet och meningen med livet:

Exempel 1 – “säg gärna vad du vill, men i slutändan är min vilja som gäller”

Jag var ute med 2-åringen och frågade honom vad han tyckte att vi skulle göra. Jag sa “vad vill du göra? Du får berätta, men i slutändan så är det ändå min vilja som gäller“, och jag log för mig själv, för har jag inte läst något liknande nånstans?

“Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” 1 Joh 5:14

När jag sa till min son att han får komma med förslag så menade jag vad jag sa. Frågan var inte “du kan tala, men jag lyssnar inte”, jag ville ärligt höra vad han ville göra och han kan påverka hur vi gör, men hade han pekat mot något olämpligt, om han velat påbörja något som jag visste att han inte skulle orka, osv, så skulle jag ha sagt nej. Men väljer han något inom ramarna för vad jag tycker är lämpligt så säger jag ja!

I detta så kom jag lite lite närmare Gud, för denna stund med min son blev också en stund med min Gud.

Jag kan ge förslag och fråga min Gud det jag har på mitt hjärta, men det är i slutändan endast Guds vilja som gäller. Och det är inte tyranni från en arg och sur Gud som inte bryr sig om min åsikt, det är trygghet och omsorg från en himmelsk förälder som älskar och känner mig och helhetsbilden bäst.

Exempel nummer två – “Här är nycklarna så att du kan låsa upp dörren”

När vi börjar närma oss hemmet så brukar jag ge 2-åringen nycklarna och säga att han måste hjälpa mamma att låsa upp dörrarna när vi kommer fram. Han håller då för det mesta nycklarna hårt i nävarna, och när vi kommer hem klättrar han ur vagnen och låser fokuserat upp dörren.

Då kallar jag honom mammas lilla dräng, och hela han strålar eftersom han vet att han är viktig och har uppgifter att utföra, och vi delar en stund ihop som gränsar mot något övernaturligt, det liksom fyller bröstkorgen.

I detta kom jag ihåg ett annat Bibelord:

“Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:19

Vi kristna är Guds utsända på jorden. Han behöver inte vår hjälp (precis som jag egentligen inte behöver min sons hjälp att öppna dörren), men vi får hjälpa honom ändå. När vi gör hans vilja, och vi förstår och gör en uppgift tilldelad från den som skapat oss och älskar oss, då fyller närvaron och samförståndet ibland hela bröstkorgen.


Nu har jag berättat om hur Gud kan komma nära och hur han kan använda vardagen och småbarn för att undervisa mig personligen om Honom själv på ett sätt som är på min nivå och som jag kan förstå.

Barn är inte ett hinder – de är ett medel (och har man inte barn använder han andra medel)

En del säger att Bibelns Gud är “patriarkal” på ett sådant sätt att han är dålig för kvinnor, men det är ett mycket verklighetsfrånvänt påstående. 

Gud värnar kvinnor och han är intimt förtrolig med oss om andliga ting på ett sätt som män och kvinnor i andra andliga praktiker inte kan komma i närheten av.

Han talar till oss i det gömda och innesluter oss i sin person på ett sätt andra för det mesta inte kan se, och vi får vara med och göra hans vilja på ett sätt som inte alltid erkänns av omvärlden. Jag tror att många kvinnor skulle må väldigt bra av att få förstå hur jag menar.

“Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet” Ps 68:12

Tror man att pengar, status och makt är det bästa en människa kan få, så har man blivit lurad. Som kristen så vet man att det bästa en människa kan få är gemenskap med Gud.

Med Gud förlorar kvinnor inte på att vara omvårdande och att ta emot och ta hand om de i samhället som behöver omsorg. Äldre, handikappade, barn (yrken/sysselsättningar som kvinnor ofta väljer). Guds lön är dock gömd och kan till synes verka värdelös för de som inte känner Honom, då de inte har del i det himmelrike som Jesus talar om.

“Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud” 1 Kor 1:26-29

De här händelserna med 2-åringen beskrivna ovan visar naturligtvis inte hela bilden av vem Gud är eller de här Bibelorden, men de ger mig ledtrådar, som små pärlor Gud gömt för mig att hitta i livets åker. Och när jag hittar dem blir jag glad, och han blir glad, och vi delar den glädjen. Gemenskap med Livgivaren.

Förr kunde jag känna att jag “slösade” mitt liv när jag gjorde tråkiga sysslor. Så känner jag väldigt sällan nu för tiden. Jag har blivit befriad från mycket bitterhet kopplat till vardagen (inte all, jag är rätt gnällig av mig), och all den bitterhet som var kopplad till mig i rollen som kvinna är borta.

Det finns ingen som helst anledning att vara bitter för att man är kvinna.

Vad jag menar med att frälsningen är gratis

Jag skrev i ett inlägg att frälsningen är gratis, och det har skavt lite i mig för jag vet inte om jag var tydlig med hur jag menade med gratis.

Att få nå fram till källan, att få veta meningen med livet, att komma till Gud, genom Jesus, är gratis på det sätt att ingen kan sitta och ta betalt av dig för att du ska kunna nå dit. Det finns inga smycken, stenar, resmål, tekniker, böcker, gurus eller platser som i sig själva gör att du kan uppnå gemenskap med Gud. Jesus är den enda som kan och har betalat för den saken, och det gjorde han med sitt blod.

Du behöver inte rekvisita, kunskap om symboler, färger eller energier, du behöver inte kunna andas rätt, äta “ren mat”, eller vara beläst och ha stor intellektuell kapacitet.
Det du behöver är att med uppriktigt hjärta komma till Jesus med allt som du har och lägga det vid honom och helt enkelt välja honom.

Men sen kostar det att följa honom. För en muslim till exempel kan tron på Jesus kosta att man blir utstött från sin familj och släkt och på många platser kan det innebära att man blir förföljd och mördad.

För mig personligen har det till exempel kostat att jag har förlorat anseende (och vilket anseende jag hade sen, haha, men ni fattar säkert vad jag menar) eftersom många som tidigare tyckte sig förstå mig och såg mig som någotsånär smart inte kunde förstå mig längre.

Det här är en liten sak i det stora hela men inte ens jag som bor i toleransens Sverige kan säga att jag blivit kristen utan “negativa”, oönskade eller obehagliga följder. Men det är så det är! Ska man stå för nåt och dessutom kalla det för sanningen så är det klart att alla inte kommer att tycka om det.

Sammanfattningsvis: Det är en fri gåva att ta emot frälsningen även om det kostar att följa Jesus. Visst, att välja honom är som att byta in en rutten banan mot en hel trädgård med frukt, men man kan ändå ha ganska starka emotionella band till den där bananen så processen att släppa den är verkligen inte alltid smärtfri. Tur att vi har en tålmodig Gud. Sen till vrede och stor i nåd som det står. Mycket älskvärd är han.
ruttnbanan

 

“Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.” – Jesus, Matt 10:39

 

Jesus älskar barnen och familjen, hans fiende hatar den

Kom att tänka på en sak när jag gjorde mig i ordning.

Förr när jag sökte Svaret och Meningen så stötte jag, som så många andra, på meditation och yoga. Jag läste väldigt mycket om det här och kom över böcker av en författarinna som skrev att de som har bäst förutsättning att nå Svaret är övre medelklass. Hon skrev att visst kan det gå ändå (förmodligen för att inte tappa alla läsare som inte tillhör denna klass…), men det är så mycket kämpigare.

Om man bara hade en stuga i bergsbygd att resa till…

Författarinnan var själv född i en välbärgad familj och hade tjänstefolk och råd att resa omkring och meditera, göra yoga, och studera allt möjligt hokus pokus. Hon var Mycket Upplyst, och i princip nästan där, vid målet.

Jag minns hur hon skrev om en svår tid i hennes liv då hon lämnade allt och reste till familjens stuga i en vacker bergsbygd för att kunna fokusera på yoga och hälsan. Hon skrev i boken hur mycket det utvecklat och hjälpt henne på resan vidare framåt.

Jag behövde också hjälp! Jag hade också en svår tid! Men jag hade ingen stuga i en bergsbygd, och jag kunde inte lämna allt för att gå omkring och klia mig i röven och tänka Djupa Tankar vid en sjö!

mngmedliv

Jag ångrade inte mina barn, men jag kände mig splittrad

Där var jag, för tillfället singel och med två små barn. Jag ville inget hellre än att få Svaret och Meningen med livet men enligt den här filosofin, som är oerhört vanlig i de där kretsarna (“söker efter svar-kretsarna”), så var mina tankar alldeles för fyllda av världsliga vardagsbestyr och barnsaker för att jag skulle kunna få plats med Slutdestinationens Stora tankar.

Nu är det så att jag älskade mina barn och inte ångrade dem över huvud taget för den här sakens skull. Men de här tankarna om att jag hade sämre förutsättningar att komma till Målet på grund av att jag var fattig och hade två barn, hjälpte inte för fem öre, utan det snarare splittrade mig. Den frukt som jag helst ville ha och kände att jag behövde för att inte tyna bort, hängde så högt att jag inte kunde nå den. Och tydligen var det finaste jag hade en del av anledningen till att jag inte nådde upp.

Som väl var så stannade inte mitt sökande här. En ängel (jag tror det var en ängel? under min första förlossning) visade mig en gång att sanningen är gratis, och att den är så enkel så att även barn kan förstå den.
Så även fast den här författarinnan och många andra författare verkade kloka och Mycket Upplysta, så gnagde ändå en tanke inom mig att de måste ha fel, då deras väg till Målet krävde resurser och fysisk eller mental kapacitet de flesta människor inte har, och särskilt inte barn

Med Jesus är det helt annorlunda

Han står för något helt annat. Heeelt annat. Honom finner man i vardagens stress, när man tänker på barnen, när man är med barnen, när man hänger och viker tvätt, när man lagar mat, när man går i en Otroligt Dåligt Ljussatt Matvarubutik,  när tvååringen hänger i benet och man undrar för stunden hur man ska orka dagen. Jesus är med i allt, och man hittar honom jämt, och han är nära ständigt.

Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer!
Faktum är att en gång när jag sa till Gud att “tänk att du älskar mig så mycket att du räddade mig” så sa han “jag räddade dig för att jag älskar många” och jag såg bla mina barn framför mig.

Alla idéer om att familjen eller barn skulle vara ett hinder till fullhet, en sten i skon i sökandet efter mening och lycka, kommer från ingen annan än djävulen själv (sen så är inte Meningen med livet att bilda familj, så de som inte kan/vill bilda familj behöver inte oroa sig för att gå miste).

Jag kan med full ärlighet berätta att jag hittat målet

När jag vänder mig till honom, söker honom, så använder han vardag, stress, oro, sorger och mina brister för att visa hur stor och god han är, så att jag inte behöver tro att livet går ut på att föra en i det närmsta perfekt tillvaro där jag ska axla rollen som en slags minigud  som blir uppassad av andra, så att jag kan gå omkring på en sandstrand med huvudet fyllt av Enbart Viktiga Tankar, upptagen med att Aldrig Göra Saker Jag Ångrar eftersom jag är Bäst. Hu!

Jag kan med full ärlighet säga att jag har nått målet nu, jag är hemma. Inte för att jag på något sätt nådde upp till frukten utan för Jesus gjort så att jag, bara genom att be honom om frukten, får den framräckt till mig. Gratis. Och han är en person som även barn kan känna, och ofta (kanske alltid, i någon grad?) känner, instinktivt.

Han ger mig detta för att han han vill ge mig det. Han vill ha gemenskap med mig och han vill hjälpa mig att vara en bättre mamma, bättre fru, bättre vän osv. Jag behöver mycket hjälp och mycket nåd och han ger båda.

Vem kan göra ens största sorger till ens största källor till tacksamhet? Han kan!

Kram
(jag som tänkte att det här inlägget skulle vara att jag “delade en kort tanke lite snabbt”. Kort och gott så ville jag bara säga att alla försök att nå upp till livets hemlighet utan Jesus kommer att misslyckas)

Drömmen om ett potatisland

Jag dagdrömmer om att ha ett potatisland. Tyvärr fastnar mina drömmar i att jag inte vet hur jag ska sköta jorden. Bör man ha en traktor? Eller en oxe? Var ska jag förvara oxen? Eller går det bra att driva ett mindre potatisland för egen hand? Eller borde jag kanske ha ett stort potatisland ändå? Är treskifte något man borde lära sig mer om? Var får man tag på sättpotatis när man inte har sparat några egna från förra skörden? Hur väl måste man känna en granne för att få låna dennes traktor? Bör man baka en tigerkaka till grannen som tack, om man får låna traktorn?

Jag gillar inte hur min potatislandsdröm ständigt gör mig slutkörd utan att jag ens hunnit sätta en enda potatis ens i mitt egna huvud. Det gör att jag tappar lite hopp om drömmen, som ändå ligger kvar.

DSC03556Mellan pojken och kojan på bilden hade vi ett av våra potatisland då jag växte upp, men numer växer det bara gräs där som ni kan se.

 

Just nu avskyr jag att vara hemma

Howdy hej alla cowboys där ute

Nu är familjen hemma i Kungälv igen. Det var inte roligt att åka från Norrland, men vad ska man göra, jag var inte ledig v30.

Sen vi kom hem har maken renoverat halva köket, och igår plockade vi hallon i skogen. Jag tog inte med mig kameran men tänk er vackra naturbilder med ett litet barn som står hukad i en buske, röd och blå om läpparna. Elsa Beskow 2020.

DSC03917

Här är bild från ett annat tillfälle. När vi var i utanför Vännäs. 

Skillnaden mellan där uppe och här nere är att vi här nere kan finna även björnbär. Vilket vi gjorde. De flesta omogna. Vilket får mig att gnövla händerna och tänka på morgondagens skörd.

Jag måste säga att vår tur med plockhinken muntrade upp mig ganska mycket. Just nu avskyr jag att vara hemma. En del av det beror på att minsta lillen är så aktiv nu, och när vi är hemma blir det lätt lite mycket, lite intensivt.

Jag skulle inte ge honom bedömningen vild, men det är nånting med aktiva tvååringar som kan göra att vilket hem som helst känns som en mycket liten och trång låda.

DSC03792

Från Latikberg, min fina vackra by som jag älskar

Vi MÅSTE köpa ett uppläggningsfat!

Idag gjorde jag favoritbakverket cheesecake som jag strödde plockade hallon på. Vilket är ert favoritbakverk? Vilket väljer ni helst när ni är på kafé? Jag väljer helst cheesecake alla dagar i veckan. Det är det bästa som finns i hela världen.

Jag tog inga foton på min cheesecake för den blev väldigt ful. Det blir nästan allt som jag bakar tyvärr. Jag minns en gång när jag la ut en bild på en tårta jag bakat till maken och nån sa “vad är det där för syltpöl”. SYLTPÖL!!
Jag har sagt till maken att vi måste köpa ett fint uppläggningsfat nu. Jag är trött på att servera fika uppläggsmässigt som om vi vore barackrastande vägarbetare på NCC.

Vi är 35+ år vi måste level up.

Men god blev den. Svärmor, som är på besök, tog till och med en bit till, och det ser jag som ett bra betyg. Hon brukar annars bara sitta och äta smulor enligt min mening.

Vad händer i världen?

Världen är sjuk.

När min son nästan blev uppäten

96D53FD5-2D1C-46E6-B878-8FC541B96388

Jag och familjen befinner oss just nu i min lappländska hembygd och det är väldigt efterlängtat och trevligt, i love it. Vi har exakt 0 mottagning men vi får låna wifi av en granne, därmed är det möjligt att skriva detta blogginlägg.

Vi har badat och fiskat och kurat ihop oss inomhus från regn. Just nu är maken och minsta barnet ute i en lada här utanför och tittar på snöskotrar. Det är mycket att utforska här för en motorintresserad (helt motorbesatt) liten pojke. Många gamla bilar att sitta i och låtsas köra.

DSC03794

Igår var vi och fiskade och jag fick en aborre. Jag tyckte aldrig om att fiska när jag växte upp så det här var nog första fisken jag dragit upp på 25 år. Det var urspännande. Och inte visste jag att aborre är så stark, och att det kan bli en sådan kamp för handleder och fingrar att få upp dem!? Stora sonen fick även han fisk – en gädda. Det var så roligt för när vi tog den i håven och la upp den i båten så skreks det rätt ut, för vi är ovana fjollor. Men med en kniv i huvudet var gäddan snart död och uppäten.

FCBFF8D6-7234-4430-90FA-BC81A7AF644A

Det har dock tagit ett tag för barnen att acklimatiseras. Första dagarna avled de nästan på grund av myggen och den yngsta sonen blev värst utsatt. Jag själv har inte besvärats särskilt mycket, kanske för att övrig familj tycks fungera som attraktivt insektsbete, så barnen kröp näst intill ihop i depression först. Så köpte vi insektsskydd för över 1000 spänn och då blev det bättre.

B8FD3534-1FEA-4194-9022-7FFAB59F40E7

Så här såg lillen ut en morgon när han vaknade. Ögat igensvällt. Men han har varit vid gott mod hela tiden, vi har faktiskt inte märkt av att han blivit biten (utöver röda prickar och svullnader och blod). Han har varit som vanligt.

Snart kommer vi att dra vidare ut mot kusten och till min syster i Umeå-trakten. Det ser jag också fram emot. Det finns ingen plats som Norrland!

Det här är superlöjligt

I morgon fyller minstingen två år och jag känner mig nervös. Har känt mig nervös i flera dagar. Är orolig att hans födelsedag inte kommer att bli bra nog.

Vilket är löjligt. Det är ju knappast för att han bryr sig, han skulle vara lika glad om vi inte firade alls. Det är först när de blir lite större som de får men för livet av att inte fira födelsedagar. Så ska man passa på att inte fira/fira jättedåligt så är det nu.

Nej det här är känslor som passar mer för en förstagångsmamma än för en  trebarnsmor.

Jag tror att det mycket beror på att jag saknar familjen. Jag skulle önska att vi kunde bjuda fler. Jag tycker nog att det känns lite vemodigt och ensamt. Svärmor, som är släktingen som bor närmast, kan inte komma pga corona.

Så går jag omkring och har ont i magen och tänker på att den här födelsedagen hade kunnat vara mycket mer. Jag vill visa upp honom och jag vill att fler som bryr sig ska se hur fin han är och hur stor han blivit.

DSC02884

Igår ramlade han och slog sig i ansiktet så vi fick gå till vårdcentralen och tejpa och plåstra. Han var väldigt tapper och repeterade sista ordet i sköterskans varje mening, vilket hon tolkade som att han gav sitt medgivande samt höll med i allt hon sa.

DSC02893

Han var hemma “sjuk” måndag och tisdag. Med “sjuk” menar jag lite snorig. De måste ju vara hemma för ingenting nu för tiden. Ser ni konstverket i bakgrunden? Den köpte Kungälvs Kommun för 1292 1823819 123 kronor och den kallas i folkmun för “blobben”.

Det är sånt här som gör att människor blir föraktfulla när de hör kulturmänniskor säga att de vill ha ekonomisk ersättning under corona. Det är den dyra och fula offentliga konsten som etsar sig fast, det är den som pöbeln minns. Så varje gång en kulturperson säger att den vill ha bidrag eller pengar, så kommer man ihåg blobben utanför Kungälvs kommun och tänker “du har fått tillräckligt din slusk”.

Det är bara den omedelbara djuriska instinkten som talar när nån råkar kalla en konstnär för parasit, så är du kulturmänniska, ta det inte personligt och gå inte in i depression. Kultur är viktig. Det måste man ju anta att den är. Jag skojar bara, det är klart den är viktig. En del av den.

DSC02895

DSC02896

Ha det bra, nu ska jag sova. Ni får gärna be för oss 🙂

 

Allmän liten uppdatering om hemlängtan och youtubetips

Hej hej!

Jag tänkte att jag ska göra en liten uppdatering ifall nån skulle undra var jag håller hus!

Livet är ungefär som vanligt för oss nu under corona, men som för de flesta andra så är ändå de små förändringarna kännbara, och som för alla andra så kan det kännas jobbigt att inte veta hur länge det ska vara så här.

Det är en tuff period just nu, mycket för att jag har så mycket hemlängtan upp till Norrland. Jag är trött på att vara inträngd i en lägenhet som en sardin i en sardinburk. Jag vill ha klar ren luft. Jag vill slippa höra E6an var jag än går. Jag är trött i kropp och själ just nu.

På tal om E6. Titta vilken fin lagun jag fann under E6 när jag var ute och gick häromdan.

IMG_6614

När man ser så här vackra scener så lindras ändå längtan efter Norrland något.

Minns ni de här telefonerna.

IMG_6688

Helt underbara. Jag önskade en till vår familj men vi fick aldrig någon. Min granne tillika kusin hade en i sin lekstuga. Jag tyckte att det var så konstigt att de ägde en sån dyrgrip och så använde de den inte på riktigt. Men så var han också sladdis/uppvuxen i princip som ett ensambarn, och de är ju lite som de är.

Men visst känner man att telefonutvecklingen valde fel riktning när man ser denna telefon, visst önskar man att mobilerna tagit mer formen av olika maträtter, i stället för den tråkiga stil som de har idag.

Iphone släpper sin nya mobil – förra året var det Rumpstegsmobilen men nu blir det Pasta Bolognese-telefonen. Hade vi valt den vägen hade vi alla mått lite bättre just nu.

Little_Light_Studios_-_YouTube

Innan jag avslutar vill jag tipsa om Little light studios på youtube.

De har små dokumentärer, samtal, popkultursanalyser och lite allt möjligt. Tycker det har en fin och bra nivå där, rätt lättsam. Den riktar sig främst till de yngre men jag tycker att det kan vara trevligt att titta ibland också.

Nu har ni ju mycket annat för er, och många kyrkbyggnader är stängda och möten inställda, men ni får alltså gärna be för mig och för familjen. Jag är verkligen så trött.

Ha det fint!

När man liks inte kan jobba

Nu har jag varit hemma i över en vecka, och mer lär det bli, för lillen är snorig och lite hostig.

Jag har utrustning så att jag ska kunna arbeta hemma men det är bara att glömma. Jag skulle inte kunna fokusera ordentligt på vare sig jobbet eller på honom, bara tanken på att försöka hantera båda samtidigt ger stressmak i munnen.

Så jag är hemma 100% och tar dagen som den kommer.

DSC02853

Det är inte svårt att se glaset halvfullt i det här, veckan har varit supermysig. Det är full blown vår i Kungälv och lillen är hur rolig och gullig som helst. Vi har varit ute på upptäcksfärder och han lär sig nya ord varje dag. Och så kan han så där lite udda ord som man inte fattar att han lyckats snappa upp och memorera.

Som vulkan.

“Kaan” säger han när vi läser boken med en vulkan, och “ptchhh” (ljudet av vulkanutbrott). När snappade han upp det? Vilket minne han måste ha.

DSC02856

14-åringen har också varit hemma på grund av torrhosta, och vi har haft tid att umgås mer än normalt, något som jag verkligen har saknat. Vi har haft massor av tid att prata och diskutera precis som vi jämt gjorde förut. På den tiden då hon var intresserad av vad jag hade att säga om saker. Jag frågade henne om hon tror att hon och jag hade varit vänner om vi var lika gamla, och utan en sekunds betänketid svarade hon “NEJ”.

DSC02695

Jag har målat lite mer med vattenfärg, eller ja, jag har målat en bild till. Den blev bättre än förra anser jag själv och jag blev särskilt nöjd med den lilla timrade redskapsboden där på ängen. Ni vet ett sånt där litet hus där man förr förvarade sina grejer men som nu står och multnar och förfaller överallt i de norrländska skogarna. Jag älskar dem. När man var barn var de en guldgruva till lek.

Funderar dock på att byta naturtemat och måla en helikopter nästa gång.

DSC02852

Vår församling har fortfarande möten på söndagarna (färre än 50 pers) men vi går inte dit. Vi har hostiga barn (varav en av dem hade feber förra helgen) så jag som dessutom är asocial ser ingen poäng i att gå omkring och träffa massa folk just nu i det här läget.

Jag hoppas att det inte är det lugn före stormen för det här landet som det verkar som att det kan vara. Kom ihåg att Gud finns.

Ha det bra!

 

Jämförelse: Guds rike och coronahotet

CA00DEF9-E30B-44C1-8D2D-A28E0C44D437
(Stor eloge till min lillasyster som gjort den här briljanta illustrationen)

Idag tänker jag jämföra coronaläget med Guds rike.  Guds rike är det som man blir medborgare i genom Jesus och det kan vara ganska svårt att beskriva det för någon som står utanför. Längst ned kommer jag infoga några liknelser som Jesus själv drog. De är nog trots allt bäst.

Men nu kör jag.

Likheter mellan Guds rike och coronasmittan: 

  • Allt är ungefär som vanligt men ingenting är längre som förr även fast det allra mesta till det yttre ser likadant ut. Så är det även med coronaläget. Som de sa på jobbet, “business as unusual”.
  • Förändringen går inte att se och ta på på något enskilt sätt, ändå är den där nästan som i luften man andas, som en färgförändring i atmosfären som är omöjlig att inte lägga märke till eller som en ande.
  • Detta osynliga men fullt verkliga manar till förändring i ens liv och saker man förr inte tänkte så mycket på och kunde göra obehindrat kan nu ge dåligt samvete om man slarvar, för man har fått en ny ansvarskänsla.

Olikheter: 

  • Coronahotet kommer utifrån och tränger sig in / Guds rike kommer uppifrån och tar sin boning inuti, för att sedan genomsyra större delar)
  • Coronahotet väcker fruktan, osäkerhet och panik / Guds rike ger visshet, hopp och frid.
  • Corona slår ut de svagaste / Guds rike reser upp de svagaste.
  • Coronaviruset gör att framtiden kan kännas mörk och osäker / Guds rike bär ett löfte om att allt kommer ställas till rätta, även om mörker förekommer efter vägen.

Fyll gärna på med likheter och skillnader bland kommentarerna om ni kommer på några!

När fruktan, förvirring och osäkerhet tränger in utifrån så är det ovärdeligt att ha en sann, trygg och oföränderlig källa som man kan ösa från. En god källa som inte är beroende av omvärldens eller ens egna tankar, känslor och idéer.

Med Jesus blir hotet från utsidan inte overkligt eller något som man kan ignorera eller hantera nonchalant, men hotet förlorar sin udd.

Guds rike, eller himmelriket, är inte något som vi väntar längre fram eller efter vår död. Det är ett vanligt, missvisande missförstånd. “Enda skillnaden” som blir efter tidens slut är såvitt jag förstår att Guds närvaro då kommer breda ut sig ostört och genomsyra allt.

‘Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: “Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.”Lukasevangeliet 17:20-21 

Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ‘ Matteusevangeliet 10:7 

Här får ni ett par Jesu liknelser angående himmelriket (finns fler i Bibeln, längre versioner)

‘Han framställde också en annan liknelse för dem: “Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.” Matteusevangeliet 13:31-33 

‘Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ‘ Matteusevangeliet 13:44