Abort, Betraktelser, Bilder, Illustrationer

Angående män som vill kontrollera kvinnors kroppar

Det har kommit nya striktare abortlagar i Alabama (större delen av USA har i regel mer liberala abortlagar än Sverige, vet att en del inte vet det) och på sistone har jag sett väldigt många peppra ut ordstråket “de är män som vill kontrollera kvinnors kroppar och sexualitet!”, för ja, även fast det var en kvinna som skrev på så var resten män.

Och jag måste bara säga en sak. 

I USA blev abort legalt i bredare skala via rättegången Roe mot Wade år 1973 och de som la den domen var män, fast den gången var det bara män och inte en enda kvinna. Och om vi är lite konsekventa och utgår från att dessa maktens vita män vill kontrollera kvinnors kroppar med sina domslut, kan det inte vara så att vita, mäktiga män röstade igenom fri abort för att abort kan användas av just män (och även i större skala politiskt) som ett medel för att ha tillgång, makt och kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktiva förmåga?

vitaman.jpg

Vad är det vanligaste problemet: att enskilda män tvingar, manipulerar och pressar sin sexpartner att föda det gemensamma barnet trots att hon inte vill – eller att han tvingar, manipulerar och pressar henne att göra en abort, trots att hon inte vill?

Och om vi ser i större politisk skala – vad händer när den som legaliserar abort är exempelvis rasist, och lägger abortkliniker som erbjuder gratis abort i utsatta områden där det finns många svarta kvinnokroppar?

vitaman22.jpg

Jag är i alla fall så fruktansvärt trött på hur samtalet om abort allt som oftast kokar ned till nån slags “aborträtt vs. abortförbud”-kamp där den man talar med känner att den måste försvara aborträtten så fort minsta kritik mot abort kommer på tal. Så många nyanser går förlorade när det blir på det sättet. Abort kan väl för bövelen vara objektivt dåligt på sätt som vi alla kan komma överens om.

Ja jag hatar abort och tycker att det är fruktansvärt och ovärdigt, och ja jag anser att det ofödda människolivet är ett människoliv värt att värna. Men jag tycker ju att även kvinnans liv är värt att värna! Så vi kan ändå ha common ground! Vi kan ändå vara överens om vissa saker! Kom igen!

Om något som anses frigöra en kvinna så uppenbart även används i kontrollen och våldet mot henne, så måste man kunna kritisera det kontrollerande utan att den frigörande delen ska hotas.  Annars är det inte en frigörelse, det är en gisslansituation.

Om det upplevt belönande är beroende av att man accepterar det upplevt påtvingande, så lever man inte i ett hälsosamt förhållande, man har drabbats av Stockholmssyndrom.

Abort är i mina ögon handen som stryker men slår, belönar men straffar, ger men beslagtar, och alltid samtidigt. Den gör kvinnan mindre utsatt men den utsätter henne och hon är beroende av dess välvilja även fast den inte vill henne väl.

Jag skulle önska att fler kunde se och uppmärksamma hur abort används förtryckande och hur det skadar. Men jag tror inte att jag, en kristen pro-lifer, kan föra ett sånt samtal för någon bredare skara.  Jag anser ju att det ofödda livet har människovärde. Den övertygelsen anses som mycket provocerande och blotta närvaron av en sån värdering upplevs tyvärr som både skammande och bakåtsträvande av dagens traditionella feminister och det gör att det jag säger visas bort som ett hot.

lyssnao1hoear.jpg

Men ni som inte anser det, alltså ni som anser att det ofödda livet inte är något värt eller snarare är beroende av vad enskilda kvinnor anser om det, ni kanske kan prata om detta och lyssna till varandra. Sinsemellan borde ni väl kunna göra det utan att känna att ni hamnar i försvarsposition?

Kvinnor ska rustas, lära sig att se samt skyddas från faror och hon ska veta sitt värde. Kvinnans liv är också heligt. 

Kanske är det redan massor som är “on it” och skriver och arbetar med hur kvinnor mer eller mindre subtilt drivs till ofrivilliga aborter i ett land med fri abort. Jag kan inte påstå att jag hänger med i allt så jag har säkert missat massor – tipsa i så fall! Det skulle glädja mig och jag skulle älska att ta del av feministisk kritik av abort. Vet redan en hel del feministisk abortkritik i USA, men törstar efter svenskt material och svenska feministiska abortkritiker. 

Jag kan relatera till en hel del i det feministiska samtalet, men abortfrågan är en sån fråga där jag verkligen inte kan det. Där anser jag att man är alldeles för förtrollad av vad abort kan befria oss från, medan det som abort utsätter oss för slipper förbi.

Jag tycker i alla fall att ni som säger “de vill kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar” hädanefter ska vara konsekventa och även inkludera de män som är för fri abort och som skriver på lagar och domar som ger just detta. Varför tro att just dessa män har annat än sina egna behov och begär i åtanke?

Allmänt, Betraktelser, Familjeliv

Skillnaden mellan sig själv och ens egna barn

Ikväll har jag inte varit med barnen utan de har suttit på den enes rum och sett film. Jag har hört då och då hur de har skrattat och de verkar ha haft det gött. Men jag kan ändå känna att jag har slösat hela lördagen då vi knappt umgåtts. Det känns fel att inte umgås med dem på en lördag kväll. Jag får en känsla av misslyckande, slöseri är ett bra ord. Vad är det för poäng att vara ledig om jag inte spenderar tiden med mina barn.

Men så tänker jag på hur det var för mig själv. När jag var i deras ålder så var jag sällan med min mamma på lördagskvällen (än mindre min pappa). Jag umgicks med mina syskon. När jag var i deras ålder så lämnades vi ensamma och hade ett helt hus för oss själva, och vi var uppe halva nätterna och gjorde vad vi ville helt utan någon vuxens närvaro.

Så var har jag fått ifrån att det är livsviktigt att vara med sina barn på helgen och kvällarna? Haha, ojdå, nu när jag skriver det så verkar det som att jag tycker det för att jag inte hade det så, men det är i så fall verkligen ingenting medvetet som jag har tänkt på.

Jag såg dokumentären “Leaving Neverland” med de här två männen som vittnade om övergrepp som Michael Jackson utfört mot dem när de var små. De sa att de började inse vad som hänt dem när de själva fick barn.

Jag har aldrig varit utsatt för sexuella övergrepp men jag kan ibland tänka på hur familjesituationen såg ut när jag var liten, och se på mina egna barn och tänka att det skulle krossa dem om de fick uppleva att vi, som deras föräldrar, agerade på samma sätt som mina föräldrar gjorde. De skulle få panik, de skulle bli traumatiserade, de skulle må obeskrivligt dåligt och få djupa svårläkta sår.

Det finns en distans mellan mig och det jag själv var med om. Lite som att de skulle må mycket sämre än vad jag gjorde. Att det skulle krossa dem medan jag var mer anpassad för att klara av svårigheterna, och därför var mer tålig och osårbar.

Men så kommer jag på hur jag var deprimerad från när jag var 14 till jag var 30. Jag kommer på hur jag inte riktigt kunde känna nån glädje eller vila i tillvaron om än jag sov ofta och länge, och att jag kände en fundamental otrygghet som trängt sig in som röta långt in i märgen på mig. Hur jag hade en känsla av osäkerhet på huruvida jag ens existerade. Och då påminns jag om att inte heller jag hanterade det dysfunktionella särskilt bra. Hanterade det typ inte alls.

Hur som helst kanske det inte är så farligt att de spenderar en lördag kväll tillsammans utan att jag är med. Det kan nog rent utav vara lite kul att se en film utan att jag kommer där med mina moralkakor. Även fast moralkakan är den godaste kakan som finns, eller hur? *sveper handen mot en hylla fylld med sköna moralkakor*

Betraktelser, Youtube

Youtubeparets abort

Jag såg ungefär det mest sorgliga jag nånsin sett på youtube ikväll. Jocke, som i “Jocke och Jonna”, berättade att Jonna blivit oplanerat gravid. Det var oväntat eftersom de haft så kämpigt med att bli gravida med deras dotter.

De bestämde sig för att behålla barnet och att de skulle fixa det trots att det kändes svårt (deras dotter är bara en bebis, yngre än lillstigen, så de fick först panik och funderade på abort). De firade det nya barnet och berättade för vänner och började leva i förväntan. Men sen så hände det extremt jobbiga grejer som gjorde att Jonna (som har varit öppen med psykisk ohälsa och psykoser) inte såg nån ljusning så hon gjorde abort ändå i total förvirring och uppgivenhet. I vecka 14. Och hon har helt rasat ihop efter detta. Jocke berättar i ett youtubeklipp med titeln “VI FÖRLORADE VÅRAT BARN“.

Jag klarade inte av att höra så mycket mer efter att han berättat detta. Blev så ledsen för deras men nog främst för Jonnas skull. Jag hoppas vid Gud att hon ska kunna resa sig efter det här och att hon ska överleva, få tröst och läka.

För er som inte vet så är Jocke och Jonna väldigt kända på youtube. Min dotter följer dem  av och till så jag följer dem lite löst jag med eftersom jag hör när hon tittar på deras videor och jag tycker att det är viktigt att åtminstone försöka få en överblick om vad ungdomarna ser. Deras youtubekonto är ganska extremt, och deras så kallade “prankvideos” som de gör mot varandra har ibland gått över gränsen och blivit psykologisk terror och rena övergrepp. Men allt skämtas naturligtvis bort som “bus”, och jag tror inte att de själva vet var sunda gränser går eftersom de har väldigt svåra uppväxter bakom sig. Hemskt är det och jag brukar inte se på det, och förstår inte hur man kan se på det och skratta och anse att de är “sköna” när de gör som de gör. De är så vilsna. Men de söker genuint lugn och ro i sina liv, de söker bot och bättring och försöker uppnå det tillsammans och kämpar med vad de har. Det är uppenbart tycker jag, att de strävar efter ett bra och schysst liv, och jag hoppas på dem. Men de är som sagt så så vilsna.

Jag önskar man kunde vara deras föräldrar, stänga deras sociala mediekonton, skydda dem, berätta om Jesus, ge dem chili cheese och oboy.

Barnet var ju välkommet och hon gjorde abort i panik, för att saker för stunden kändes övermäktiga. Det är en hård sak att leva med.

Jag trodde aldrig att jag skulle be för Jockiboi eller hans fru, men det har jag gjort ikväll. Känner mig som en tonåring som går och blir känslomässigt engagerad i ett bökigt och ohälsosamt offentligt youtubepar som berättar allt för kamerorna även fast det nog ofta hade varit bättre om de hållit lite på sitt privatliv. Men ja den här gången blev jag känslomässigt engagerad som ett barn och jag hoppas nog att fler ska be för dem.

Nu måste jag sova. Ha det bra allihopa, och om du som läser det här har gjort abort och känner sorg efter det så finns det hjälp att få. Skriv till mig så kan jag koppla samman dig med nån med kunskap och erfarenhet.

God natt!

Allmänt, Betraktelser, Familjeliv, Skärmdumpar

Tio organiserade barnfingrar

Det som är skrämmande med filmen Fåglarna av Hitchcock är hur farliga fåglarna blir när de går ihop i stor mängd. En fiskmås och några sädesärlor är inte skrämmande egentligen men skulle de organisera sig och go bat crazy så är man i fara.

På samma sätt är ett barnfinger inte alls hotfullt, men när det blir tio barnfingrar som organiserar sig och går till attack så brukar jag alltid tänka på den här rubriken.

schimpans.jpg

 

Allmänt, Betraktelser, Familjeliv

Men hjälp så vemodigt!

Igår kväll när jag vek tvätt och fick syn på en nytvättad amnings-bh så kom jag på att jag inte har ammat lillstickan på två dar och nätter. Det har bara inte blivit av och jag har inte tänkt på det. Han äter så bra på dagen, han vaknar inte på nätterna, och amma som tröst behöver jag liksom inte. Är amningen över nu? Redan? Står inte ut med vemodet. Så mycket vemod!

Det påminner om när barnen har slutat med blöjor, eller börjat skola, eller gå på toa själva. Det är slutet på en era. Det är slutet på något som har varit en ganska stor del av livet, och sen är det bara över. För alltid. FÖR ALLTID *får hjärtsnörp*.

(Eller ja de kan ju börja med blöja igen tex men ni fattar vad jag menar)

Blir nedstämd bara jag tänker på de billiga och sladdriga amnings-bharna som jag köpte billigt från Kina via wish månader innan jag skulle föda. Ska de bara slängas nu? För säljas vidare kan de inte göra. För sladdriga. För använda. För fula.
Jag vet inte om jag kommer ha hjärta att göra mig av med dem.

Flera gånger har tanken att skaffa ett till barn studsat som en pingpong-boll i mitt huvud.  Lite så här: “Hey! Jag har en idé! Skaffa ett till barn! Då får du amma! JÄTTEBRA IDÉ!”. Hjärnan föder tankar som är allt bra dumma i huvudet ibland, och snabbt går det. Så varje gång tanken kommer så plockar jag ned den och stampar på den likadant som Olivia Newton John stampar på cigaretten i slutet av Grease (vilket hon gör vagt och osäkert, men ändå målmedvetet)(Grease är ingen favorit förresten, avskyr musikaler, så sjuka).

Nej det är bra som det är. Men vemodigt.

Allmänt, Betraktelser, Musik, Youtube

Näsblodsmusik

Det finns en ganska smal genre musik som jag vill kalla för näsblodsmusik.

Bakgrunden till att jag vill kalla det för det är för att låtarna ger mig vibbar av  blodförtunnande mediciner och/eller enorma mängder stark astmamedicin.

Mitt tydligaste exempel på det är låten “räck mig min hand” med Arthur Erikson som jag la på lillens spellista utan att ha lyssnat på den ordentligt först.

Varje gång jag hör den så blir det som att blodet blir tunt och hjärtat börjar slå stressat – som av astmamedicin. Och det har alltså inte med eventuell ålder på sångaren att göra. Det har att göra med att låten osar astmamedicin.

Här är ett annat exempel på näsblodsmusik, Guld och gröna skogar av Hasse Andersson.

Anledningen till att jag kallar det för näsblodsmusik är för att det känns som att jag ska börja blöda näsblod när jag hör låtarna, och på grund av det tunna blodet, den höga pulsen och den eventuella bristen på vita blodkroppar som låtarna förmedlar så känns det som att näsblodet i så fall skulle komma i en ödesdiger mängd.

Så ja, jag har tagit bort Räck ut din hand från sonens spellista. Jag vill inte att han ska få hjärnskador.

Betraktelser, Bilder, Vardag

Katastrof på tryggt avstånd

Visste ni att ordet “apokalyps” betyder “avslöjande”/”avtäckande”, och att det innebär att något uppenbaras?

Det är åtminstone inte vad jag tänker på när jag hör ordet apokalyps. Jag tänker på en katastrof som utplånar jorden. Så det kan ju vara tryggt att komma ihåg när folk börjar skrika att apokalypsen är nära. “Vad skönt, en uppenbarelse är nära”, kan man då säga och fortsätta vika tvätt.

Det var i alla fall lite katastrofvibbar i Falkenberg i veckan eftersom det var översvämning. Vattnet stod högt i Ätran, så högt att det översvämmat delar av gångvägen, och vattnet dundrade och brusade våldsamt.

IMG_3426

Vilket vi inte lyckades fånga i den här bilden.

IMG_3413

Och inte i den här bilden heller. Såg förresten en så himla sann text på Varbergs Museum om bland annat Ätran som jag måste dela med er.

IMG_3445

Exakt!! Känner precis samma inför “Hisingen är Sveriges femte största ö”, har bloggat om det här. Södra Sverige är fint men kan vara så patetiskt ibland med sina försök att framstå som imponerande.

Det är i all fall en särskild känsla att se naturen vara våldsam och respektlös och lämna gränsdragningarna som vi har satt upp för den. Man fylls liksom med både beundran och fruktan.

IMG_3428

 

Allmänt, Barn, Bebis<3, Betraktelser, Bilder, Familjeliv, Vardag

Bockstensmannens frisyr

Igår var jag och familjen och såg på lik på Varbergs museum i Varbergs fästning, och det var inte mindre än Bockstensmannens lik.

IMG_3448

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det är makabert, men samtidigt – hade det varit lika intressant att stå och titta på Bockstensmannens otroligt välbevarade klädsel (såg ut att vara från igår!) om inte hans kropp låg i en glasmonter precis intill?

Det är himla spännande att försöka föreställa sig vardan var på 1300-talet. Hur man steg upp och tog på sig sina filtkläder innan man gick till jobbet (en video gick på repeat där en Bockstensmannen-imitatör gjorde just detta) (och hälften av videon stod denna karl och drog i nån höftTRASA som fungerade som kalsong, jag blev generad!), och så gjorde man så varje dag till en dag då nån pålade ner en i en mosse hux flux utan nån förklaring till eftervärlden, så att allt arkeologerna kan göra är att förlita sig på gissningar.

stenbocksten.jpg

Det äckligaste* var kanske att de lagt bockstensmannens naglar i en hög bredvid själva kroppen. Och att de lagt hans hjärna i en plastbytta där det tidigare legat kanske potatissallad.

Jag undrar hur länge man måste ha varit död för att det ska vara politiskt korrekt att göra så med ett lik. Bockstensmannen har varit död i typ 700 år. Var går gränsen? Skulle man kunna göra så med ett 300 år gammalt lik? Ett 150 år gammalt lik? Ett 70 år gammalt lik?

Hur gammal tycker du att ett lik måste vara innan man kan ställa ut det?

View Results

Loading ... Loading ...

Eller kan det vara så att det aldrig är riktigt okej att göra på det viset med en människokropp?

Jag har inte jättesvårt för Bockstensmannen, men vet att jag hade svårt för människofostren som fanns på Naturhistoriska och det hade jag svårt för långt innan jag insåg vad abort är. Jag tyckte att det var så makabert att ställa ut små döda människor på det sättet. Jag tyckte att de borde få nån form av begravning, inte ligga i formalin till allas beskådan. Ändå kände jag ingen avsmak inför abort? Ibland är man allt bra slö.

Riktigt lika starkt känner jag inte för Bockstensmannen, men ändå är det något som känns fel med att hans kropp med tillhörande mjukdelar ligger där som dragplåsterobjekt. För ja, de är verkligen stolta över hans välbevarade “mjukdelar” som helt krasst ser ut som en hög med dynga för det otränade ögat. Förutom håret som ser ut som att vara från vilken schamporeklam som helst.

*Nej det äckligaste var helt klart den uppstoppade grisen som fanns i ett annat rum på museet. Den såg väl okej ut vid första anblick men ställde man sig närmre kunde man se igensydda hål på kroppen och läget kring grisens mun var allt annat än acceptabel, vi snackar Frankensteins gris, jag fick kväljningar. Får mig att tänka på min stora sons reaktion en gång när vi var på naturhistoriska. Han sprang mellan montrarna med gråten i halsen och skrek “MEN DE ÄR JU DÖDA”.

IMG_3450

BETYG VARBERGS MUSEUM: 

Det var en bra dag, för man fick en hel del att tänka på. Inte bara det här med när det är okej att ställa ut döda människokroppar, utan också att man hittat isbjörnskranier och valskelett i Varberg och att folk höll på med massa grejer, jag orkar inte skriva ut allt här.

VILKET LIK VAR BÄST? BOCKSTEN VS. RUNGIUS

Jag har sett två stycken gamla kvarlämningar av människor. Rungius som ligger i en kyrka på gränsen mellan Sverige och Finland (ett 300 år gammalt lik), och så Bockstensmannen. Av de två så vinner helt klart Rungius. Han har mer kött på benen och förlorade en arm efter att tyska nazister dansat med kroppen.

Men jag måste säga – stort minus åt forna dar då man begravde folk under kyrkgolvet. Förstår verkligen att folk samlades i hemmen i stället vilket i och för sig kanske var upptrappningen till genuin väckelse i landet, vem vet, skulle inte förvåna mig. Gud har en förmåga att vända misstag till välsignelser.

Och på tal om väckelse: Känner du som läser detta inte Jesus på ett personligt plan utan har bara hört om honom från andra? Skulle du vilja lära känna honom? Känner du en tomhet och ett mörker inombords som du gärna skulle vilja att Gud fyllde ut med liv och ljus? Bjud in Jesus i ditt liv, be honom att tvätta dig ren från all synd, och bli en ny skapelse, ett nyfött barn till Gud. Vet det låter konstigt men, ja, det här tror jag på pga egen erfarenhet.

Ha det bra!

Betraktelser, Familjeliv

Oroande trender på sociala medier

Igår drog jag i de stora vokabulären eftersom det är lite spännande att dra i dem ibland [skakar en plåt fast inte lika våldsamt som igår] och idag tänkte jag att jag ska skriva om en sak som oroar mig. Det är en ganska vanlig sak, nämligen ungdomars beteende på sociala medier.

Jag har sett så mycket skit där på sistone att jag inte vet var jag ska börja. Så jag skriver en lista rätt upp och ner på vad jag kommer på just nu.

  1. Ungdomar kör nåt som heter “a-f” och det innebär att folk ska skicka en bild på sig själva som sedan ska betygsättas av mottagaren från A till F, där A betyder att personen är snygg och F att personen är ful.
  2. Det finns en app där man kan skicka frågor anonymt och där skriver folk inte sällan hur ful, töntig och vidrig personen är, samt att sexuella, intimkroppsliga frågor ställs till till exempel flickor i 12-årsåldern. Och det är inte helt ovanligt att de här flickorna svarar. 
  3. Barn och ungdomar lägger upp bilder på sina ansikten när de gråter. Tårarna rinner och man ser att den här personen inte mår bra. Ofta med någon kryptisk text till.
  4. Folk får skicka in bilder på två personer, och sen ska mottagaren bestämma vem av personerna som får en sopkorg under sin bild, och vem som får ett hjärta. Man måste alltså välja vem av två personer som man tycker bäst om.
  5. Barn och ungdomar lägger upp traumatiserande bilder på djurplågeri. Typ sälar som får tarmarna utdragna, hundar som blir flådda levande och för ett tag sen såg jag till och med en som lagt ut en bild på ett litet barn som blev slaget. Det finns ingen specifik avsändare av filmerna, ingen organisation som söker gåvor eller liknande, det är bara “kolla vad hemskt”. Och det är såna bilder som kanske aldrig riktigt kommer försvinna från näthinnorna.

Det finns egentligen ingenting som inte redan har sagts angående det här som behöver sägas igen. Vi försöker alla redan att hålla reda på allt som våra barn gör på nätet, grejen är bara att det är näst intill omöjligt att hänga med i svängarna. Det bara väller in ny dynga varje dag från den fronten.

Det bästa jag kan tänka mig att göra är att försöka ge barnen ett sunt sociala medie-förnuft så att de själva kan göra en bra bedömning, och det gör man enklast (tycker jag) genom att ha lite koll på vad för trender de håller på med så att man kan diskutera problemen och hur man eventuellt kan delta på ett schysst sätt. Ofta kan ju den kunskapen användas senare när nya trender bubblar fram.

Men det är att hänga med i allt som händer som är det svåra, , ofta blockar de här smarta ungdomarna alla torftliga vuxna som visar tendenser till goda råd.

Jag önskar att det fanns en sida där man kunde få uppdateringar och tips på vad som är “inne” på sociala medier just nu. Till exempel “aktuellasnaptrender.se” eller liknande. Och där skulle man kunna se exempel, få en beskrivning, och så ett förslag på hur man kan prata om just den trenden på ett bra sätt med sitt barn.  Det tror jag skulle kunna hjälpa oss vuxna att navigera lite i det här träsket som barnen lever stora delar av sina liv i.

Nej jag är verkligen inte avundsjuk på människor som växer upp idag. Tack gode Gud för att jag får vara 33 år 2018.

 

Betraktelser, Bilder, Illustrationer, Youtube

Tecken på vår kulturs undergång

Jag vill helst inte dra i de stora spakarna och använda ord som “nu är undergången nära” samtidigt som nån skakar en stor plåt i närheten så att det låter som åska, men just när det kommer till ASMR på youtube så vill jag verkligen göra det.

Vår kulturs undergång är nära [ljud av någon som skakar en plåt] och ASMR är ett av tecknen. Och för en gångs skull så har nåt jag skriver inte direkt koppling till min tro eller till någon text i Bibeln (såvitt jag vet) utan det är bara en logisk konsekvens av en befolkning som har tid och utrymme att fylla sitt huvud med saker av denna karaktär.

pexels-photo-321552.jpeg

Vad är ASMR?

ASMR är videor där människor viskar och gör ljud in i micken samtidigt som de filmar. Ljuden kan bestå i att kvinnor med långa naglar pickar och river på ett bokomslag och gurkor, eller så kan det vara nån som äter låt säga honung. De smaskar och slickar sig om läppar och fingrar så att det blir tydliga och distinkta men ändå lösa ljud. Många av ASMR-videorna är pornografiska även fast ingen är naken och jag blir förfärad när jag ser att även barn spelar in, för de vet ju inte vad de håller på med. Hos barn kan man se kommentarer från män som till exempel: “Viska mer”.

Människor beter sig helt svagbegåvat framför kameran och det här sitter alltså tusentals människor och tittar på och njuter av, av någon anledning.

Ja för jag blir bara irriterad. Nej irriterad är fel ord. Jag blir arg och illa till mods varje gång jag råkar se eländet. Vad i hela friden. Är det det här som händer när man bor i fred och trygghet länge? Är det det här man gör av sin tid när man inte har ett potatisland att skörda, en matta att tvätta och piska i timtal eller en ko att vakta och mjölka?

Idag kom barnen och sprang med datorn och skrattade och visade mig mig en ASMR på en ung kvinna som satt fast ett plastöra på micken som hon stod och slickade och sög på så att kletiga saliv-ljud bubblade fram i högtalaren. Barnen tyckte att det var det dummaste de sett då kvinnan var vuxen och uppsminkad och borde veta bättre (det var lite som att se en vuxen person söla vid matbordet som en bebis, vilket säkert också kommer bli video-trend snart, kom ihåg var ni hörde det först) och barnen såg inte det jag såg, nämligen att det den sliskande kvinnan gjorde var sexuellt.

Man kan se en kulturs undergång på många sätt. Det finns många intellektuella teoretiker som har skrivit böcker om det här på ett bildat och begåvat högskolebaserat sätt. Till exempel “man kunde se att Romarriket var på väg att lösas upp när…” och “Mongolernas kejsardöme började verkligen falla sönder när… ” . Jag säger att ett säkert symtom får vår västerländska kulturs sista refräng är ASMR.

Finns annat också som får mig att tänka “vår kulturs kollaps är nära” så klart men ASMR är det här lilla lilla exemplet på en mycket utbredd tendens som visar att vi är ett förvirrat, gränslöst och vilset omkringflackande folk.

En annan av sakerna är att det finns en rätt långt gången diskussion om att införa könsidentiteter som fungerar som nån slags volymknapp där man själv får välja var man befinner sig på en ickedefinierbar “könsskala” där “man” och “kvinna” finns med nånstans på skalan, men man kan inte säga exakt var. En sådan fundamental gränslöshet kan kanske kännas bra för några enskilda individer men det kan aldrig vara bra när man bygger ett samhälle.

(Vill säga att jag själv var anhängare av “könsskalan” tidigare och jag vill be om ursäkt för att jag har varit med att sprida dessa förvirrande idéer)

Vad ser ni för tecken på vår kulturs upplösning eller tror ni att den kommer att hålla ihop länge än? I så fall varför?