Betraktelser · Jesus · Kristendom · mirakel · Psykisk ohälsa · Vittnesmål om Jesus

Säger alla Guds namn varje dag?

Jag ska berätta varför jag tycker att den här killens video låter logisk.

Sammanfattning: Killen i videon berättar att namnet som Gud berättar för Mose är YHVH. Detta tolkas som “Jag Är”, samtidigt som det kan tolkas som ljudet av in- och utandning. Det betyder att alla, även ateister, säger Guds namn hela sina liv till de dör.

Jag tar sociala medier-undervisning med en nypa salt men när det kommer till det han säger så skulle det inte förvåna mig om det stämmer.

Från att ha svårt att andas (inte fysiskt men så starkt att det var fysiskt påtagligt) så har jag, sedan jag blev frälst, haft lätt att andas. Jag har skrivit om det bland annat i inlägget “Gud eller nervsjukdom?”.

Så här skriver jag i inlägget: “När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag.”

När jag och min make blev ihop brukade jag vilja att han la sin hand på min bröstkorg för jag ville så gärna att något skulle kunna lindra knuten, smärtan och mörkret som fanns där. Det gick naturligtvis inte.

Men efter att Jesus förlät mig allt och gav mig det nya livet har jag velat lägga min mans hand på min bröstkorg för att jag vill att han ska känna värmen därifrån.

Andningen har jag med mig varje dag, och den påminner mig om honom, och därför tycker jag att det killen i videon säger låter logiskt.

Hjärta mot hjärta

Barn · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Är du med i de förstfödda barnens gemenskap?

Googlade nåt om bebisar igår och hamnade på en sida som beskrev sovmetoder.

Med vårt första barn tyckte jag att det där med att sova själv var viktigt. Hon var visserligen en naturbegåvning men ibland ville hon inte somna själv och då minns jag att vi gjorde något som på hemsidan kallades för ”stolmetoden”. Den går ut på att man sitter på en stol vid barnet och sedan diskret flyttar stolen längre och längre bort tills man sitter på stolen utanför rummet (och sitter där likt en idiot).

Och jag kom på att första barnet är det enda barn som vi hållit på så här med. Det andra barnet började somna “själv” (i samma rum som sin syster) som tvååring. Med de senaste två har jag inte så mycket som tänkt på sovmetod. Jag kan gå så långt att säga att tanken inte har snuddat utkanten av mina hjärnceller och att det här är första gången jag tänker på sömnmetoder på mycket länge. Och det är som att jag vill skratta åt hela konceptet. Spädbarn som somnar själva?? Vilken bisarr idé!?

Det måste vara lite speciellt att vara första barnet. Jag är fjärde barnet (och väldigt nöjd med att vara fjärde barnet född i Sverige -85) så jag vet ingenting om att komma först. Men jag märkte när min äldsta åt middag med min äldsta syster att de förstod varann mycket väl fastän det skiljer 29 år mellan dem. De satt och skrockade och hade någon slags gemenskap i hur det är att växa upp med stränga regler och sedan se sina bortskämda småsyskon få fria tyglar och tanklöst springa omkring obrydda om sina äldsta syskons hårdare liv.

Äldre syster som kånkar på yngre bror 2013
Äldre syster som kånkar på yngre bror 2018

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Natur och vyer · Trygghet

Jag hinner inte se djuren

Om göromålen vore djur så skulle min safari fylld med djur som jag inte riktigt hinner se. Eller, jag hinner se dem, men jag hinner inte fota dem? Jag hinner inte hoppa ur safaribilen och rida på dem?
Just nu ammar jag jätteofta. Första barnet ville ha mat var fjärde timme och åt i fem minuter innan hon somnade om. Det var det barn som inledde barnaskaran. Detta barn vill äta varje halvtimme i tjugo minuter, sen skriker han till man satt honom i selen och vaggar. Bara det viktigaste blir gjort och resten blir halvgjort eller inte gjort alls.

Märk väl att detta inte är klagan utan bara ett konstaterande att bloggen ligger långt ner bland prioriteringarna. Röran är välsignad, det blir många promenader med 4-åringen och jag tycker mer och mer om Vännäs <3 hjärtemoji.

Hur är det med er då? Jag hoppas att ni har det bra, och att ni trots all oro politiskt vet att det finns all anledning att ändå vara trygg. Jag vet inte hur jag hade känt om jag inte visste att världens skapare har omsorg om mig och familjen. Han kommer, precis som han alltid sagt, trösta, förmana stötta och förse som vanligt, så som han gör varenda dag. Så slipper jag gå på spänn. För det är lite känsligt det här med trygghet, särskilt när man har små barn, tror jag.

Jag läste i Världen idag om en kvinna som uppmuntrar till bön om skydd för våra gränser varje kväll klockan 20. Här är länken. Ett bra initiativ, jag har ställt klockan. Jag tror vi måste be om mer än beskydd också när det gäller vårt kära land. Till exempel omvändelse. Vi har tyvärr trampat väldigt snett och snedare tycks det bli. Exempel: diskussionen om att införa hemaborter, så att abort blir ännu mer “lättillgängligt” (på bekostnad av kvinnor och barns hälsa och säkerhet).

Johanneskyrkan

Betraktelser · Bilder · Husdjur · Jesus · Skärmdumpar · Tidningsutklipp

Kan ni höra klampet av mammutfötter?

NEJ TILL MAMMUTAR

Så här skrev jag i ett inlägg 1 augusti 2018 (länk till inlägget):
Ni vet vad jag har sagt: När vi ser mammutar igen så är det början på slutet.

Jag undrar hur återskapandet av mammuten kommer att motiveras. “Vi gör det för att vi kan” och “de e kul” är ännu inte acceptabla skäl för såpass allvarligt mixtrande med organismers grundkod. Men säkert kommer motiveringen ha något med miljön att göra. Och om inte miljön, så är det nåt om att bota svält. Men är det inte heller det, så kommer argumentet nog att vara att mammutar kan bota parkinson och altzeimer.”

Länk till reportaget <här>

När jag ser nyheten om att man på allvar vill klona och återskapa mammutar >för miljöns skull<, så blir jag on the edge of my seat som Freddy Mercury sa.

Jag är 100 % emot återskapande av mammutar och skulle ett gäng Vännäsbor dra igång en demonstration mot mammutar så skulle jag gladeligen förena mig med dem. Återskapande av mammutar är startskottet på gränslös ondska i hårig elefantförpackning.

Bilden är redigerad, människorna på bilden köper egentligen potatis

MEN när de liks håller på så kan jag inte låta bli att bli förväntansfull. För jag har väntat på mammutar cirka hela livet och så har jag faktiskt sedan många år tillbaka satt mammutar som en tydlig “nu kommer Jesus verkligen snart”-signal. För mig personligen blir det ett högt ljudande startskott, lite som när man är gravid och man får tre minuterlånga värkar på 10 minuter.

När vi ser mammutar, mina vänner, så kommer snart vår Herre på moln och varje knä kommer böjas och bekänna att han är KUNG.

Här har jag också skrivit, “Genmanipulering av människor” (berör även där ämnet mammutar).

Betraktelser · Bilder · Mat

Varför står det gubbar på gården med Sverker Olofsson i spetsen?

Idag när jag såg ut från kontorsfönstret så fick jag se en hel armé med gubbar där utanför. Maken, som varit och tankat, ringde och beklagade sig för att han inte kom fram till parkeringsplatsen. Gubbar precis överallt.

Stämningen var spänd och förväntansfull. Jag såg det i deras kroppsspråk, på sättet de talade med varann, på skratten som hördes ända in.

Var det kungen som var på ingång? Eller kanske en racerbil från 40-talet? Snart kom svaret.

En lastbil fylld med potatissäckar. Och längst fram i kön stod faktiskt ingen mindre än Sverker Olofsson.

Maken frågade några män om potatisen är billig. Svaret? “Nä, billig är den inte”.
Så vad är hemligheten då? Till och med 16-åringen var sugen att springa ner och “vifta med en tjuga” (gubbarna betalade med kontanter). Magnetismen från händelsen påverkade kännbart våra liv i säkert 30 minuter.

Vad ska man ha fågelbord till när man kan ha en potatisbil. Bed gärna för att den kommer tillbaka.