Betraktelser · Bibelcitat · Bilder · Illustrationer · Psykisk ohälsa

Jag hatar “välj glädje” och här är varför

“Välj glädje” är ett fint sätt att säga “svälj sorgen”, och jag avskyr den filosofin. Det finns de som lär ut att man kan sända ut positiva energier i universum så att universum i sin tur skickar tillbaka framgång och lycka. En del tror att detta är vad kristen bön till Gud Fader ”egentligen är” (absolut inte!). Att le och skratta, för att det bildar endorfiner och “ler du tillräckligt så kommer sinnet snart att känna lyckan”.

Människor mår dåligt och psykisk ohälsa är vanligt. Att sprida idéer om att man skapar sitt egna mående och kan må bra bara man väljer att se saker på rätt sätt, är som att marknadsföra varbölder som fullvärdig måltidsmat.

Jag har sett lite av det här inom kyrkan med. Vad jag kommer ihåg på rak arm var en uppmaning på facebook om att alla skulle le mot främlingar för att på så sätt sprida glädje på stan. Jag har inget emot leenden från främlingar, och ibland… *rättar förnöjt till slipsen*…. ler jag också mot folk.

Det jag är skeptisk till är att använda glädjeyttringar mekaniskt och som metod, för att manipulera sig själv eller andra.

Det här har jag lärt mig efter många års försök att klämma och krysta fram glädje: Glädje måste ha en källa. Och har man ingen källa att ösa ur, så blir det heller ingen glädje. Jag vet att det här låter väldigt tråkigt men glädje föds inte ur att man förnekar plågoämnen (som är många, är det inte så?). Glädje springer ur det faktum att man glädjer sig av något.

Jag vet vad jag behövde för att börja känna (livs)glädje. Jag behövde

  1. uppmuntran och hopp som inte vänds upp och ned i varenda vindpust. Alltså något som alltid finns och som jag kan lita på jämt.
  2. Jag behövde tröst och läkedom åt sår och sorger, för sorger är på allvar och smärta är på riktigt.
  3. Jag behövde verkligen få höra det: att det är på riktigt. Att världen är tung och svår på riktigt. Att jag är på riktigt.

Det är min fulla övertygelse att man som människa mår sämre av att höra exempelvis ”inget är gott eller ont i sig själv, utan allt beror på hur man väljer att se på saken”. Jag tror att den som är djupt påverkad av mörker kommer ett litet steg närmare döden av sånt.

Många känner att de borde vara levnadsglada, och undrar vad felet är, varför de inte är det. Man ser att man har mycket jämfört med andra, kanske har man rent utav det mesta man nånsin drömt om. Och ändå är det något som fattas.

Man undrar: Vad är ingrediensen som fattas? Finns det något bortom askan som flyger i vinden? Går den att hitta? Kan man fatta handen om den i blindo?

Ja undra. Vem kan det vara. Vem är ingrediensen.

Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han, och vad heter hans son – du vet det ju?

Ordspråksboken 30:4

Betraktelser · Motstånd

Fillers och botox är pest

Jag gick in och läste på en blogg som jag brukade läsa förr. Hon som driver bloggen skriver att hon funderar på att “förbättra” utseendet på sina läppar med så kallade fillers.

Det är inte första gången som jag ser det här hos en person som jag tidigare har stått nära värderingsmässigt. Personer som plötsligt avdramatiserar fillers och sprutor fastän alla var överens för bara nåt år sen att det här är en form av kvinnohat.

Fler säger att det inte är något fel med ingreppen. “Ingen skam”, säger de, och låter händerna hänga dött vid sina sidor. De har gett upp. Gnistan är borta. Slaget förlorat. Det är en sorglig syn.

sorgligt

Det är visst en skam

Du som har barn, tänk dig att någon skulle övertyga henne om att hennes ansikte inte är bra nog, och sen hårt marknadsföra att spruta in substanser i det. Nervgift. Hur kan det vara annat än skam?

Att övertyga en vuxen om samma sak är förvisso inte lika ondskefullt, men det är ändå ondskefullt och skamligt.

En del påstår att ingrepp görs för deras egna skull.

Att de inte gör det för missnöje utan för att de tycker att det är lite som en vas med blommor lyfter hela köket. De säger också att de gör det för att det är spännande att testa, för att de “tar hand om sig själva”.

Att behandla sitt egna ansikte som om det vore en inredningsdetalj i hemmet är enligt mig att nedvärdera sig själv.

En del säger att det inte är värre än smink.

Men det är det klart att det är. Dessutom var det inte länge sen alls som vi var överens om att kosmetikaindustrin när sig på att sänka kvinnors självkänsla.

Nu ska plötsligt våra unga pojkar också sminka sig? Och vissa anser att vi bör fira det?

Var och en har ansvar över sina egna handlingar, naturligtvis, men jag anser att vi har visst förebild-ansvar mot människor runtomkring. Avstår jag ingrepp så bidrar jag, om än så lite, till människor i min närhet. På samma sätt bidrar jag till samhället på ett negativt sätt om jag börjar prata om destruktiva handlingar som något positivt eller skönt eller nödvändigt eller förbättrande (eller nåt man gör för att man är offer för patriarkatet). Makten var och en har fått må vara liten, men vi har ändå viss makt.

Vad är lösningen

Det är som jag skrev i inlägget om kroppsaktivismen. Det finns ingen enkel och snabb lösning. Det finns kristna kvinnor med både botox och ätstörningar, som kämpar med självbilden. Men det finns en väg att gå som kan lära en att se på utseendet mildare, och det finns en källa som ger kraft att med sanning slåss mot lögner. På den vägen lär man sig att lyssna mer på den milda rösten, och mindre på röster som säljer skönhet i förrädiska former.

De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. 

2 Kor 10:4
Betraktelser · Bilder · Kristna · Kyrkoliv · Stor Konst

Kom allvaret från att hon var kristen?

Jag kom att tänka på konstverket “Ecco Homo” nu till morgonen. För er som inte minns så är det den här målningen:

Det var en 80-årig tant som ville “hjälpa till” och restaurera målningen som, såvitt jag förstår, var placerad direkt på väggen i kyrkbyggnaden. Tänk att det gått över 10 år sen detta hände!

När det hände var jag inte kristen ännu, men jag hade en kompis som var. Jag delade nyheten om Ecco Homo med henne men hon tyckte inte att det var lika roligt som jag. Jag tänkte att det kanske hade att göra med att hon var kristen, och att tavlan därför hade en djupare känslomässig innebörd för henne.

Men idag när jag visade den för 4-åringen så skrattade både han och jag gott. Jag kom då fram till att hennes allvar antagligen inte berodde på att hon var kristen, utan för att hon tänkte på alla som sörjde ett oersättligt konstverk.

Betraktelser · Bilder · på Sonja

Håret påminner om mördarlampa

Jag har nämnt hur mitt hår fallit av (efter graviditet och amning), och vill visa er en bild så att ni kan få ett hum om hur dåliga dagar mitt hår haft senaste året.

Huvudet är täckt av nya hårstrån som är 3-4 cm långa, och dessa står åt alla håll. Jag har normalt inte ett dugg risigt hår, utan håret är traditionellt spikrakt och liknar glasfiber. Jag säger traditionellt eftersom traditioner kan förändras. Jag har alltid tyckt att dessa lampor har påmint om min hårkvalitet (om än mina hårstrån är betydligt tunnare).

Min mamma sa till mig att om ett strå går av på en sån här lampa, och man får det i fingret, så kan det vandra i blodströmmen till hjärtat så att man dör knall och fall. Visst, mamma överdramatiserade kanske risken lite, men jag ser än idag dessa lampor som mördarlampor.

Hade kontakt med mina kringflyende hårstrån lett till döden så hade antagligen hela Vännäs legat i graven idag.

Betraktelser · Högtider · Kristendom

En polett trillade ner :) God jul!

I förra inlägget lät det kanske som att jag endast firar jul plikttroget då jag sa “tradition är tradition”, men jag tycker mycket om julen. Jag har brottats lite med det här hur man som kristen ska fira jul, då julen uppenbart inte är kristen i bottnen. Och ni ska få höra: en polett har trillat ner. Jag har under åren läst då och då om missionärer. Missionärer som åker till Afrika och Amazonas, och alla andra möjliga platser jorden runt. Och vet ni vad de säger? De säger att de inte vill utplåna kulturerna som de kommer till. Det missionärerna vill göra är att berätta om Jesus och vad han har gjort för mänskligheten. De vill se människor befriade från den här världens synd och bojor.

Det är naturligtvis därför som julen är som den är. En gång i tiden kom missionärer till Sverige, mötte en hednisk svensk kultur, och eftersom missionärerna var ödmjuka och inte ville utplåna kulturen som de kom till, så berättade de om Jesus och så tog man det därifrån. De kulturuttryck som folk ville behålla behöll man, och det som var mörkt och otäckt försvann eller gjordes till barnvänliga versioner.

Jag tycker fortfarande inte att man ska säga att “Jesus föddes på julen”, man kan säga att man “högtidlighåller Jesu födelse”. Jag tycker också att man kan säga att julen är kristnad, inte att den är kristen. Och jag förkastar fortfarande tomten (det har jag gjort ungefär alltid, på grund av.. nej tack till tomten).

Sverige håller just nu på att avkristna ihjäl sig själv, vilket stör mig, men jag stör mig i alla fall inte längre på att julen inte är kristen i grunden.

Julevangeliet är centralt för livet, och vi är miljoners miljoner människor som mött den där lilla pojken som ligger i strået, fast som vuxen. Nu ser vi fram emot hans återkomst. Men nästa gång han kommer så kommer han inte som ett litet barn, utan då kommer han i hela sin härlighet och makt.

God jul! 🙂

Maria och Elisabeth med Johannes och Jesus