Allmänt · Betraktelser · Bilder · Natur och vyer · Trygghet

Jag hinner inte se djuren

Om göromålen vore djur så skulle min safari fylld med djur som jag inte riktigt hinner se. Eller, jag hinner se dem, men jag hinner inte fota dem? Jag hinner inte hoppa ur safaribilen och rida på dem?
Just nu ammar jag jätteofta. Första barnet ville ha mat var fjärde timme och åt i fem minuter innan hon somnade om. Det var det barn som inledde barnaskaran. Detta barn vill äta varje halvtimme i tjugo minuter, sen skriker han till man satt honom i selen och vaggar. Bara det viktigaste blir gjort och resten blir halvgjort eller inte gjort alls.

Märk väl att detta inte är klagan utan bara ett konstaterande att bloggen ligger långt ner bland prioriteringarna. Röran är välsignad, det blir många promenader med 4-åringen och jag tycker mer och mer om Vännäs <3 hjärtemoji.

Hur är det med er då? Jag hoppas att ni har det bra, och att ni trots all oro politiskt vet att det finns all anledning att ändå vara trygg. Jag vet inte hur jag hade känt om jag inte visste att världens skapare har omsorg om mig och familjen. Han kommer, precis som han alltid sagt, trösta, förmana stötta och förse som vanligt, så som han gör varenda dag. Så slipper jag gå på spänn. För det är lite känsligt det här med trygghet, särskilt när man har små barn, tror jag.

Jag läste i Världen idag om en kvinna som uppmuntrar till bön om skydd för våra gränser varje kväll klockan 20. Här är länken. Ett bra initiativ, jag har ställt klockan. Jag tror vi måste be om mer än beskydd också när det gäller vårt kära land. Till exempel omvändelse. Vi har tyvärr trampat väldigt snett och snedare tycks det bli. Exempel: diskussionen om att införa hemaborter, så att abort blir ännu mer “lättillgängligt” (på bekostnad av kvinnor och barns hälsa och säkerhet).

Johanneskyrkan

Betraktelser · Bilder · Husdjur · Jesus · Skärmdumpar · Tidningsutklipp

Kan ni höra klampet av mammutfötter?

NEJ TILL MAMMUTAR

Så här skrev jag i ett inlägg 1 augusti 2018 (länk till inlägget):
Ni vet vad jag har sagt: När vi ser mammutar igen så är det början på slutet.

Jag undrar hur återskapandet av mammuten kommer att motiveras. “Vi gör det för att vi kan” och “de e kul” är ännu inte acceptabla skäl för såpass allvarligt mixtrande med organismers grundkod. Men säkert kommer motiveringen ha något med miljön att göra. Och om inte miljön, så är det nåt om att bota svält. Men är det inte heller det, så kommer argumentet nog att vara att mammutar kan bota parkinson och altzeimer.”

Länk till reportaget <här>

När jag ser nyheten om att man på allvar vill klona och återskapa mammutar >för miljöns skull<, så blir jag on the edge of my seat som Freddy Mercury sa.

Jag är 100 % emot återskapande av mammutar och skulle ett gäng Vännäsbor dra igång en demonstration mot mammutar så skulle jag gladeligen förena mig med dem. Återskapande av mammutar är startskottet på gränslös ondska i hårig elefantförpackning.

Bilden är redigerad, människorna på bilden köper egentligen potatis

MEN när de liks håller på så kan jag inte låta bli att bli förväntansfull. För jag har väntat på mammutar cirka hela livet och så har jag faktiskt sedan många år tillbaka satt mammutar som en tydlig “nu kommer Jesus verkligen snart”-signal. För mig personligen blir det ett högt ljudande startskott, lite som när man är gravid och man får tre minuterlånga värkar på 10 minuter.

När vi ser mammutar, mina vänner, så kommer snart vår Herre på moln och varje knä kommer böjas och bekänna att han är KUNG.

Här har jag också skrivit, “Genmanipulering av människor” (berör även där ämnet mammutar).

Betraktelser · Bilder · Mat

Varför står det gubbar på gården med Sverker Olofsson i spetsen?

Idag när jag såg ut från kontorsfönstret så fick jag se en hel armé med gubbar där utanför. Maken, som varit och tankat, ringde och beklagade sig för att han inte kom fram till parkeringsplatsen. Gubbar precis överallt.

Stämningen var spänd och förväntansfull. Jag såg det i deras kroppsspråk, på sättet de talade med varann, på skratten som hördes ända in.

Var det kungen som var på ingång? Eller kanske en racerbil från 40-talet? Snart kom svaret.

En lastbil fylld med potatissäckar. Och längst fram i kön stod faktiskt ingen mindre än Sverker Olofsson.

Maken frågade några män om potatisen är billig. Svaret? “Nä, billig är den inte”.
Så vad är hemligheten då? Till och med 16-åringen var sugen att springa ner och “vifta med en tjuga” (gubbarna betalade med kontanter). Magnetismen från händelsen påverkade kännbart våra liv i säkert 30 minuter.

Vad ska man ha fågelbord till när man kan ha en potatisbil. Bed gärna för att den kommer tillbaka.

Betraktelser · Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Kristendom · Kristna

Denne kines säger att “allt bra är svårt att nå” – men stämmer det?

Jag såg den här videon om en kärnfusions-sol i Kina. Intresset var inte på topp när jag såg videon (ändå skulle jag envisas med att se den?) men tydligen håller Kina på att utveckla en artificiell sol. Kul för dem.
Vid 5:30 säger killen i videon i alla fall: “everything good is hard to get”.

Vänta vänta.. Det luktar dåligt visdomscitat lång väg här. Vadå allt bra är svårt att nå… stämmer det?

Jag tänker genast på det överlägset bästa jag har – relationen med Gud. Var den svår att nå?
Först tänker jag så klart nej. Det var extremt lätt, för jag fick den bara. Allt jag behövde var att ha hjärtat och händerna öppna och be om specifik gåva. Då lades den ner.

Sen tänker jag vidare. Varför hade jag hjärtat och händerna öppna? Hade jag öppnat dem själv? Jag behöver inte ens tänka efter, svaret är blixtsnabbt: Nej. Enda anledningen till att de var öppna var för att Gud öppnat dem åt mig. Han öppnade, visade vad den specifika gåvan är, jag bad om den. Och jag fick den.

Och det slår mig att det inte alls var lätt att nå Gud. Det var inte heller extremt svårt.
Det var omöjligt.

‘ När lärjungarna hörde det, blev de djupt bestörta och sade: “Vem kan då bli frälst?” Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.” ‘ Matteusevangeliet 19:25-26

‘ Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Det står skrivet hos profeterna: “De skall alla ha blivit undervisade av Gud”. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. ‘ – Jesus, Johannesevangeliet 6:44-45

‘ Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far , som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. ‘ Jakobs brev 1:17-18

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Högtider · Kristendom · Kristna · Kyrkoliv · Skärmdumpar · Trygghet · Vardag

Vi är så glada i att dö, även om vi dör skrikandes

Såg den här rubriken på Dagen:

“Pingstprofilen Elon Svanell har fått hembud

Och det tog säkert 10 sekunder + att jag var tvungen att läsa underrubriken för att fatta att karln avlidit. Hembud. Det låter som att Early Bird gjort en påknackning hos honom för att lämna paket.

Det finns inga som är så tacksamma och glada för livet men samtidigt så taggade inför döden, som vi kristna.

Jag har till exempel sagt till (de stora) barnen att jag kommer att dö lycklig, även om jag dör skrikandes av smärta. Det sista säger jag mest för att tänk om jag skulle bli överkörd av exempelvis en snöplog. Jag hatar smärta och skulle skrika extremt mycket, särskilt om jag fastnade halvvägs, och inte ska barnen behöva tro att jag dör olycklig bara för att jag kanske dör under plågor och blodskvitter.

En del säger “behövde hon/han lida?” efter att någon dött för att det känns bättre om det skedde stilla, men jag tycker för egen del att det är irrelevant (när jag väl är död/hembudad alltså, jag hatar som sagt smärta), och tycker att alla kan vara lugna oavsett.

‘ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. ‘ – Filipperbrevet 1:21-23