Barn · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Gravid

Jag har fött barn!

På senaste tiden har jag varit upptagen med att vara rund och tjock och helt orkeslös. Hjärnan har varit mos (och det är den än).
Men så i lördags eftermiddag började värkarna dra igång och på söndag morgon (6 mars) föddes han. Slajmig, söt, varm och underbar.

Förlossningen gick jättebra och jag är glad över hur bra det blev. Senast blev det akut snitt och även fast jag är väldigt glad över den förlossningen också (vi båda överlevde och jag läkte ihop, vad mer kan man begära) så var det traumatiskt och krävde bearbetning efteråt.

Men denna gång hängde jag med i förlossningens alla faser, krystandet gick som på räls och när tiden var mogen så fick jag själv ta tag i honom och lyfta upp honom på mig. Att se och känna och stryka på honom, höra honom skrika, det var som att få smaka på evigheten för en stund.

Nu håller jag på att läka ihop och amningen är i det där skedet när det går från att vara en smärtsam blödande varböld till att bli härligt och mysigt. Familjen håller på att anpassa sig för fullt.

Barn · Bilder · Natur och vyer · Skidor och snöåkning

Trodde jag skulle torka ihop

Jag har knappt varit ute något på över två veckor vilket har känts oerhört tortfigt. Det är nämligen så att jag varit helt utmattad, värre än nånsin i mitt liv tror jag, och jag har gått isolerad och trött i vårt hem. Jag försöker tänka att jag är en fri kvinna som inte sitter i fängelse och att mitt tillstånd just nu är tillfälligt och välsignat men det har ändå känts OERHÖRT torftligt.

Jag vill inte ens veta hur många timmar jag spenderat framför tv-spel med treåringen. Många många timmar.

Så åkte vi till backen idag och jag kände direkt hur styrkan ökade och jag tänkte yes, yes yes yes yes yes!!! Så underbart, så helt och hållet underbart. Tänk att vi har en så fin backe bara några kilometer från vårt hem, där massor av rödkindade vuxna och barn samlas, dricker kaffe från termos och låter solen lysa upp andedräkterna.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · på Sonja · TV & film

Det blev lite firande i alla fall

Man tänker iaf inte att detta är en frisk människa

Jag fyllde egentligen år i tisdags men pga covid så blev det lite firande nu i stället med gräddtårta och paket. Jag fick ett Nintendo Switch och det var bra.

Nintendo har nämligen alla söta spelen och jag älskar söta spel. Vi har ett par PlayStations men tyvärr är handlingen i de spelen ofta “heroinistapa rullar in bland nudister i skogen och skjuter dem”. Och även om det inte alltid är så allvarligt så är de i regel jättemörka med dramatiska regnskurar och gubbar med skrovliga röster som ska på “uppdrag”.

Jag är piggare från förkylningen nu men pigg är jag inte. Går omkring här som Ozzy Osbourne och andas med öppen mun och får mjölksyra av att gå från ett rum till ett annat.

Ikväll bad lillen mig att berätta en historia, för det är det bästa han vet, men jag fick tala om för honom att jag tyvärr är för trött i huvudet för att hitta på något bra.
“Men jag tycker om när du hittar på dåligt också” sa han och log så uppmuntrande att jag nu är osäker på om jag någonsin har hittat på något bra.
Jag gjorde i alla fall en nödlösning och återberättade ett avsnitt från Book of Boba Fett.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Skidor och snöåkning

Hejdå och kör som ett tok!

Jag sa just hejdå till 3-åringen. Han ska med sin pappa till skidbacken en stund och åka lite slalom medan jag förbereder en pajbotten. Det är så roligt att vi bor nära en skidbacke nu och att jag har ett barn som får lära sig att åka tidigt. Jag själv minns inte ens när skidor blev en del av mitt liv utan de fanns alltid där (fast i mitt fall rörde det sig enbart om längdskidor, vilket är den bästa form av skidor).

Tonåringarna håller också på att lära sig, de följde dock inte med idag.

Allmänt · Barn · Bilder

Ingen starr på Starrberget

I helgen var vi uppe på Starrberget strax utanför Vännäs och även fast det var en rätt gedigen klättring för en treåring så klarade han det upp till toppen. Där åt vi pepparkakor och drack varm choklad. Någon utflykt snart vill jag gå ut starkt med ved och mackajärn men det är fint med lätta fikor också.

Har man ett barn med starka ben så kan jag helt klart rekommendera Starrberget. Det är smala stigar, pölig gyttja, porlande vattenbäckar, klippor, rotvältor, branta branter och ett och annat omkullfallet träd. Vandringen var enligt skylten 1,3 kilometer enkel väg.

Jag läste på nån lapp i raststugan på toppen att Starrberget tidigare hetat Starberget. Tydligen har platsen kallats för Starberget lokalt men då har nån instans protesterat, eller, jag vet inte riktigt. Starrberget ska det tydligen vara, men jag tycker att Starberget är bättre. Starberget för tankarna till starar vilket är fina fåglar att älska och hålla kär, medan Starrberget för tankar till ögonsjukdomar och laseroperationer. Men det är bara om man sätter sig ned och begrundar saken förstås för i det hela taget så tänkte jag väldigt lite på ögonsjukdomar medan vi befann oss på platsen.