Barn · Bebis<3 · Bilder

Vem är senaste barnet mest lik? (bild!)

En av de spännande grejerna med att få barn är att se barnet och att sedan, för resten av dess liv, säga om och om igen vem eller vilka man tycker att barnet är lik.

Det är lite svårt att se vem barnen liknar ibland, särskilt i början. Man tittar, jämför, tänker att tiden kommer att utvisa. Men i söndags när jag satt och fotograferade honom så såg jag det!

Per Bolund.

Barn · Bilder · Familjeliv · Mat · Vardag

Det stora mysteriet på kyrkcafét

Det kan ta två timmar att hänga upp en hel korg tvätt. Jag kan fundera på att plocka upp från golvet i köket en halv dag. Allting förhalas och går såå långsamt just nu.

Jag ska skaffa en elektrisk fotfil har jag i alla fall tänkt. Ja, det gäller att fokusera på det allra nödvändigaste nu när kapaciteten är så ansträngd.

Och så undrar jag om vi kommer ruineras av alla spontanfikor som jag och Stig gör. Jag har så dåligt samvete hela tiden och när vi går förbi cafét, och han säger “jag är sugen på chokladbull”, så… går det annat göra än att säga ja till ett barn som måste leva i slow motionverksamhet?

Igår var dock cafékyrkan öppen och där är chokladbollarna hälften så dyra men lika goda. Så det var gött. En mystisk sak hände när vi var där. Jag lämnade halva min chokladboll medan vi gick och tände böneljus. När vi kom tillbaka var chokladbollen borta, och det där gäckade mig oerhört. Vart hade den tagit vägen? Hade nån städat undan? Eller var det mannen som hette Marcus som precis flyttat hit från Skåne? Eller var det den där karln som tycktes vara konstnär utklädd till snickare?

Berättade detta otroliga mysterium för maken när han kom hem från jobbet och då sa Stig “det var jag som åt upp resten mamma, du ville väl inte ha?”, ha ha. Ja kanske är det klokt att misstänka sin klåfingriga 3-åring innan man börjar se efter pärlsockerrester i vuxna karlars skägg.

Barn · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Gravid

Jag har fött barn!

På senaste tiden har jag varit upptagen med att vara rund och tjock och helt orkeslös. Hjärnan har varit mos (och det är den än).
Men så i lördags eftermiddag började värkarna dra igång och på söndag morgon (6 mars) föddes han. Slajmig, söt, varm och underbar.

Förlossningen gick jättebra och jag är glad över hur bra det blev. Senast blev det akut snitt och även fast jag är väldigt glad över den förlossningen också (vi båda överlevde och jag läkte ihop, vad mer kan man begära) så var det traumatiskt och krävde bearbetning efteråt.

Men denna gång hängde jag med i förlossningens alla faser, krystandet gick som på räls och när tiden var mogen så fick jag själv ta tag i honom och lyfta upp honom på mig. Att se och känna och stryka på honom, höra honom skrika, det var som att få smaka på evigheten för en stund.

Nu håller jag på att läka ihop och amningen är i det där skedet när det går från att vara en smärtsam blödande varböld till att bli härligt och mysigt. Familjen håller på att anpassa sig för fullt.

Barn · Bilder · Natur och vyer · Skidor och snöåkning

Trodde jag skulle torka ihop

Jag har knappt varit ute något på över två veckor vilket har känts oerhört tortfigt. Det är nämligen så att jag varit helt utmattad, värre än nånsin i mitt liv tror jag, och jag har gått isolerad och trött i vårt hem. Jag försöker tänka att jag är en fri kvinna som inte sitter i fängelse och att mitt tillstånd just nu är tillfälligt och välsignat men det har ändå känts OERHÖRT torftligt.

Jag vill inte ens veta hur många timmar jag spenderat framför tv-spel med treåringen. Många många timmar.

Så åkte vi till backen idag och jag kände direkt hur styrkan ökade och jag tänkte yes, yes yes yes yes yes!!! Så underbart, så helt och hållet underbart. Tänk att vi har en så fin backe bara några kilometer från vårt hem, där massor av rödkindade vuxna och barn samlas, dricker kaffe från termos och låter solen lysa upp andedräkterna.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · på Sonja · TV & film

Det blev lite firande i alla fall

Man tänker iaf inte att detta är en frisk människa

Jag fyllde egentligen år i tisdags men pga covid så blev det lite firande nu i stället med gräddtårta och paket. Jag fick ett Nintendo Switch och det var bra.

Nintendo har nämligen alla söta spelen och jag älskar söta spel. Vi har ett par PlayStations men tyvärr är handlingen i de spelen ofta “heroinistapa rullar in bland nudister i skogen och skjuter dem”. Och även om det inte alltid är så allvarligt så är de i regel jättemörka med dramatiska regnskurar och gubbar med skrovliga röster som ska på “uppdrag”.

Jag är piggare från förkylningen nu men pigg är jag inte. Går omkring här som Ozzy Osbourne och andas med öppen mun och får mjölksyra av att gå från ett rum till ett annat.

Ikväll bad lillen mig att berätta en historia, för det är det bästa han vet, men jag fick tala om för honom att jag tyvärr är för trött i huvudet för att hitta på något bra.
“Men jag tycker om när du hittar på dåligt också” sa han och log så uppmuntrande att jag nu är osäker på om jag någonsin har hittat på något bra.
Jag gjorde i alla fall en nödlösning och återberättade ett avsnitt från Book of Boba Fett.