Jag har blivit intervjuad av Hanna Fryxelius i podden Fatta Tro.
Jag sökte efter Sanningen, men det var ett helt annat sökande som ledde mig ända hem. Vad det var kan ni höra om i avsnittet “Jesus, New Age och Könsidentitet”:
Har varit i Latikberg och vill dela ett par bilder bara för att
Latikberg är vackert
Latikberg är snyggt
Jag tog dock knappt några bilder.
Här är i alla fall några som jag skrapat ihop. Jag har inte varit på skotersafari på väldigt många år. 25 år kanske? Tragiskt men sant, eftersom det är bland det roligaste som man kan göra.
Latikbergs skoterklubb hade arrangerat tipsrunda, lotteri och trekamp. Barn och vuxna, kvinnor och män, drog björkar och kastade vedstumpar. Mycket spännande!
Eftersom han precis har lärt sig gå så hade han inga skor (men han har fått det nu). Och eftersom han inte hade några skor fick vi bära honom. Det enda halare än den där overallen, är inoljad vattenballong. Jag misstänker också att han fick feber. Han bara gnydde och skrek. Tur då att någon klok med livserfarenhet hade satt ut pyttesmå stolar i snön.
Visste ni (*amazing fact*) att skotern är en motordriven schäslong. Man kan undra om det är optimalt att sätta motor på en möbel? Här får ni ett smart förslag på hur man skulle kunna designa dem i stället:
Det här är den mest optimala formgivningen som jag kan föreställa mig. Därför kan vi konstatera att skotrar är bra formgivna.
Är det inte konstigt att en 30-åring som aldrig har läst Bibeln börjar läsa den ungefär varje dag, och fortsätter att göra det, efter snart åtta år?
Det kanske inte är så konstigt, men jag tänkte ändå berätta varför jag började och varför jag fortsätter.
När jag kom till tro på Jesus så fick jag ett nytt liv och blev en ny skapelse. Det här är en så märklig sak att säga, att inte ens den skriftlunniga farisén Nikodemus förstod vad Jesus pratade om då han sa “den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”.
Det som hände var i alla fall att jag blev född på nytt, och jag fick vad som vanligtvis kallas Helig Ande, men som också kallas för Hjälparen. Så här säger Jesus: “När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig”.
Och det var vad som hände. Hjälparen började vittna om Jesus.
Verklighetens väv fick då en gyllene tråd som jag tidigare inte sett, fastän den funnits där hela tiden. Den gyllene tråden är nu också innanför, i mitt blod. Och när jag säger blod så menar jag också själ.
Först och främst blev jag otroligt sugen på att läsa Bibeln. Jag ville ha reda på vad som hänt mig. För även fast jag visste så förstod jag inte riktigt, om jag ska vara ärlig. Det hela var så väldigt märkligt. Jag fick ord som “född på nytt” och “källa av levande vatten” för att beskriva vad jag kände, och det var… väldigt märkligt. Jag ville få rätsida på det, och då det helt klart var Jesus Kristus jag blivit räddad av, så var det Bibeln jag ville ha.
När jag öppnade Bibeln och började läsa så var det som att det jag läste ropade på det som numer finns i mitt blod. Det var som att Bibel och blod sjöng tillsammans, med stämmor och allt. Jag fick en känsla av att Bibelns ord lever och jag förstod det där uttrycket om att “Bibeln är Guds levande ord”. Jag hade dittills trott att det bara var ett talessätt.
Så här är det fortfarande. När jag läser Bibeln, så är det som att texten sjunger av en sång som det nya i mitt blod kan. När jag skriver sång, så menar jag inte att jag hör en faktisk sång. Sång är bara det närmaste sätt som jag kan beskriva det på. Att läsa vad Gud säger, och utforska saker som är av honom, är som en tongivning för hela själen. Det är ljuvligt att höra hans röst och Bibeln är fylld av hans röst.
Jag brukar ibland likna Bibeln med boken i Den oändliga historien, eftersom det är en film som de flesta i min generation har sett. Där är pojken Bastian inte en anonym läsare, utan han blir en del av historien han läser. När han ropar så hör bokens huvudperson Bastians röst. Den oändliga historien är en oändligt blek liknelse av Bibeln. Till exempel behöver inte Bibeln läsaren och innehållet försvinner inte bara för att man inte tror på det osv osv. Likheten ligger i att när jag läser Bibeln så är jag en (inympad) del av det som står, historian är en del av mig och jag en del av den. Den är relevant för mig och vad som händer här och nu. Dessutom inte bara hörde huvudpersonen mig, han räddade mig.
På onsdag börjar en bloggvecka med ett blogginlägg varje dag klockan 10:00.
Jag tycker att onsdag är en bra dag för att börja. På söndagen vill jag uppmuntra den som inte brukar besöka kyrkan, att göra det. Ett mycket sämre men inte helt sämst alternativ är att streama live från till exempel Lysekils kyrka.
Här är inläggsrubrikerna:
Onsdag: Därför är jag kritisk till kroppsaktivism Torsdag: “Jag tror inte på Gud men jag tror på nånting” Fredag: Fillers och botox är pest Lördag: Synen på abort gjorde mig deprimerad Söndag: Bibeln handlar inte om att vi ska vara vänliga Måndag: Jag hatar “Välj Glädje” och här är varför Tisdag: Lycka är inte meningen med livet Onsdag: Detta är Bibeln för mig
Det här är ämnen jag någon gång skrivit upp och velat skriva något om men jag har inte funnit ron till att göra det. Jag tycker att det här var ett ganska skönt upplägg.
Tack till alla som stöttat och stöttar bloggen på olika sätt!
Idag fyller jag 38 år, och jag tänkte att jag ska fira det med att posta ett inlägg varje dag i en vecka. Men inte om vad som helst, utan tankar kring tron på min kära Frälsare, vilket är ett ämne jag håller varmt om hjärtat. Det är också ett ämne som jag vet att många uppskattar.
För visst är det andliga spännande? Jag tycker att det är oerhört spännande. Och det finns inget som får mitt hjärta att banka som när det kommer till Gud.
Men ni får vänta lite, jag måste få ihop sju inlägg först. Egentligen går det ganska snabbt att skriva, men jag är lite väl förtjust att dra saker i långbänk. Jag är trög helt enkelt.
Jag tänker att jag satsar på att köra igång bloggveckan någon gång i början av februari. Jag säger till i förväg.
Jag dedikerar bloggveckan till de människor som bett för mig, som donerat, eller som på annat sätt varit till uppmuntran och hjälp. Och så dedikerar jag den till de människor som kan må bra av att läsa lite tankar från en tafatt kristens perspektiv.
Här bjuder jag på några bilder från mitt arkiv så länge.
Jag bytte gardiner och tyckte att det såg så fint ut med istapparna. Postade bilden till en vän som tyckte att det såg ut som att gardinerna fransat sig.
Vid Umeälven
Jag tycker att vagnens reflexöverdrag ser ut som att man flått en vägarbetare och hängt honom över vagnen. Därför gillar jag den inte. Min dotter säger att jag är den enda som tänker så.
Förra året var jag för tjock och sårbar för att våga mig ut i backarna, men nu i år åker vi tillsammans. Jag har inte åkt annat än barnbacken ännu men det är skoj att åka med den här killen.
Den här bloggen använder cookies. Genom att fortsätta att använda den här sidan så godkänner du användande av dito.