Abort · Bilder

Kriget mot kvinnokroppen #abort

Ni har säkert hört uttrycket “kriget mot kvinnokroppen” och en del förknippar det säkert delvis med begränsad aborträtt.

Jag (och många med mig) ser allt det som krävs för att göra abort till en attraktiv lösning som kriget mot kvinnokroppen.

Innan du blir upprörd och slirar iväg på tangenterna att jag och mina likar är skrämmande och läskiga, snälla ge mig en chans att förklara.

Vår fertilitet och vår förmåga att bli gravida och bära barn behandlas som en olycklig biologisk avvikelse och en fara för jämställdheten och allt som är speciellt med vår biologi och fertilitet måste tämjas, utjämnas och piskas för att vi ska anses ha goda möjligheter till ett fullgott liv.

Vi måste alltså vändas mot vår egna biologiska kropp och behandla vår fertilitet som ett ständigt närvarande hot, och värst av allt, vi måste vändas mot vår egna, levande och växande avkomma så att vi med så få moraliska stridigheter som möjligt kan döda dem.

För kan vi inte döda dem, så anses vi lida nackdelar. På grund av vår fertilitet. På grund av vår kvinnliga biologi. På grund av vår förmåga att bära nästa generation i våra kroppar.

72396286_2621862741169164_7989740395879727104_n

Embodied Equality, av Erika Bachiochi

Jag har märkt att kvinnor som är för abort inte sällan upplever det som att man begränsar deras frihet bara genom att tala om de ofödda barnen som mänskliga liv med värde.
Kvinnors upplevda frihet är alltså till viss del beroende av att man förnekar och blundar för det faktum att ofödda är växande unika mänskliga individer.
Kvinnor känner sig alltså mer “fria” om man kallar de ofödda barnen för “biologisk vävnad”, “embryon/foster”, “cellklumpar”, “potentiella liv” (vilket för övrigt är lögn) med mera.

Hur kan det anses vara frihet att föra kvinnor bakom ljuset för att hon ska kunna uppleva sin “frihet”?

Något som den feministiska aktivisten Cissi Wallin återkommande säger i sin aktivism   är just att det “pågår ett krig mot kvinnor och barn”. Samtidigt är hon helt rabiat för abort. Och jag tycker att det där är så förvirrat.

Varje gång jag ser en feminist som aldrig uttrycker någon större kritik mot abort utan snarare skanderar hur nödvändigt och viktigt det är, tala om “kriget mot kvinnokroppen och barnen”, så får jag lust att ropa: MEN SER DU INTE VAD SOM ÄR PRECIS FRAMFÖR DIG.

Hur kan man inte se hur abort är del i kriget mot kvinnokroppen och bokstavligt talat våra barn? Vad måste ske för att man ska se att abort inte är ens en del i lösningen på kriget mot kvinnor och barn?

7030e4ab4e6f27a03c4aa640cc8cd03c.jpg

 

Abort · Allmänt · Bilder · Jesus · Kristna

Livets marsch i Göteborg

Idag var jag på Livets marsch i Göteborg tillsammans med ca 100 andra demonstranter.

Vi började på Gustav Adolfs torg och gick vidare till det där torget där poseidon står (helt naken) (onödig parantes men nu vill jag inte ta bort den).

Jag är egentligen inte en demonstrationsmänniska men idag gjorde jag ett undantag.

Jag tog som vanligt nästan inga kort, här har ni ett från när demonstrationen var klar och hade börjat upplösas.

IMG_4915

IMG_4919

Katolska ungdomsförbundet var där och de var glada. Ett annat gäng som inte var lika glatt var också med under hela demonstrationen, fast en bit bort:

IMG_4920

De hade nån plansch med en livmoder vars äggledare pekade finger, och så stod de själva och pekade finger och skrek “dra åt helvete”, “kvinnohatare” osv..

Jag förstår dem med tanke på att jag har hyst samma åsikter för inte allt för länge sen. Jag är så tacksam för att jag får vara på den här sidan debatten nu, även om det ständigt rör upp känslor (och jag skyr upprörda känslor), för hela omvändningen grundar sig i ett nytt synsätt på mitt och andra människors värde och hur och när man får det värdet.

Och det synsättet är grunden till så mycket mer än en ändrad syn på abort, själva kärnan till förändringen (som har ett namn: Jesus) har lett till en ändrad syn på hela livet, hela världen, vår historia och framtiden på ett sätt som jag inte skulle vilja byta mot något. Det är det finaste man kan äga.

Men sen har vi faktiskt hela den vetenskapliga och biologiska delen också, att människolivet börjar vid befruktningen och att varje abort avslutar ett människoliv. Alla människor som anser att levande växande människor är värda att skydda borde ha intresse av att försöka bekämpa förekomsten av abort.

Abort · Betraktelser · Bilder · TV & film

Verklighetens Handmaids tale

Något jag ser återkommande i amerikansk pro choice-rörelse är kvinnor som klär ut sig till dräkterna som kvinnorna bär i Handmaids tale. Har även sett liknelsen i Sverige i, enligt mig, malplacerade sammanhang.

Handsmaids tale är en amerikansk tv-serie som handlar om hur en totalitär religiös rörelse tar över USA och använder fertila kvinnor som barnfödarslavar åt rika infertila högstatusfamiljer. Bibeln missbrukas rejält av dessa religiösa fanatiker och även fast serien är välberättad och spännande så var den alldeles för mörk för mig. Våldtäkt, tvång, stympning och stening som straff timme ut och timme in – visst hade jag velat se hur det går men nej tack. Två-tre säsonger såg jag ändå.

Jag tycker i alla fall att serien är otroligt haltande att ta som liknelse när man vill göra en “vi vill ha abort”-poäng. I serien våldtas fertila kvinnor systematiskt med syfte att de ska föda barn. Och barnen, som kvinnorna i många fall verkligen vill ha kvar, rycks ur deras armar så fort de är födda.

Jag minns särskilt en scen som inte direkt andades “brist på abort är problemet”. Det är när huvudpersonen, som blivit gravid, kryper in under täcket och viskar åt sin ännu inte synbara mage att hon ska rädda barnet bort från “this hellhole”. Det huvudpersonen vill ha åt sitt ofödda barn i den här serien är alltså inte abort, det hon först och främst önskar barnet är människovärde och mänskliga rättigheter. Handmaids tale är alltså inte en historia om kampen att få avsluta oföddas liv. Det är en historia om rätten till sitt liv och sin kropp, barnet inräknat.

Jag förstår att amerikanska pro choicers anspelar på “my body my choice” när de väljer den här dräkten i sina protester. Men jag tycker att liknelsen är slarvig, ogenomtänkt och haltande.

Öppnar man ögonen så finns det betydligt mer klockrena exempel på där Handmaids tale redan är verklighet för många kvinnor. Jag tänker på till exempel surrogatmödraskap, där rika par (i Sverige!) vänder sig till fattiga och utsatta kvinnor i andra länder och betalar dem för att bära deras barn, utan att bry sig mer om hur det känns för barnaföderskorna när barnen sedan aborteras efter godtycke eller forslas iväg för alltid direkt efter födsel. Pengar anses vara tillräcklig lön för vad dessa kvinnor och deras familjer går igenom psykiskt och fysiskt, trots att det uppenbart är människohandel de utsätts för. Vissa saker bör räknas som övergrepp och slaveri även om det är “frivillighet” och pengar inblandade.

Sen har vi ju också vissa muslimska länder där kvinnor inte får ha körkort eller cykla, där de måste bära heltäckande slöjor och inte har rösträtt eller äganderätt och absolut inte får välja om och när de vill gifta sig, och med vem.

handmaids-tale-season-3-trailer-1549263135.jpg

En annan slarvig och ogenomtänkt parallel vi minns

Ni minns kanske den här. Massor av pro choicers delade den med orden “KLOCKRENT :D”. Förmodligen för att de kände det som nån slags hämnd mot män. För ingenting är klockrent med denna skylt. Ingenting!

17156351_1231814526886716_1241807300913425857_n

Om graviditet är Guds vilja, så vill Gud naturligtvis att män ska kunna få erektion.

En betydligt mer klockren skylttext för pro choice hade varit

nopregnancies.jpg

Varsågoda.

Här är ett blogginlägg jag skrev när delningarna av denna bild var som mest intensiva.

Abort · Betraktelser

När fri abort är en kvinnofälla

Här har vi en professor i etik som har skrivit några ord om hur abort kanske inte är lika mycket kvinnans fria val som det utger sig för att vara här i Sverige, samt hur abortdebatten är värd komplexitet.

“Jag misstänker att även vi i Sverige ensidigt betraktar abort som den enskilda kvinnans fria val, men skälen till kvinnans val är kanske inte så fritt som det förutsätts. Orsakerna till ofrihet och påtryckningar kan vara sociala eller kulturella, såsom att kvinnan är väldigt ung, att barnet har Downs syndrom eller att familjen hellre vill ha en pojke än en flicka eller tvärtom. Debatter om abort är värd den komplexitet som frågan innebär, bortom skyttegravarnas för eller emot.”
– Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm
Länk till citerad krönika här (Timbro)

Jag vet inte hur många kvinnor jag har sett på internetforum som pressats hårt till abort av familj men framförallt av pappan till barnet. Jag vet inte hur många trådar jag läst där kvinnan säger att hon egentligen inte vill göra abort, men funderar på att göra det för någon annan vuxen persons skull, och på grund av de saker som den/de övertygar henne kommer hända om hon inte gör abort. Vanligt är att hon får höra att de/hon inte har tillräckligt att erbjuda barnet hon bär. Detta är inte girlpower. Detta är övergrepp. Och de som tror att det är ovanligt tror fel (tror dock att få är såpass verklighetsfrånvända).

EDIT: Här är ett inlägg som jag skrev angående just en sådan situation. Jag undrar hur det gick. Jag hoppas att de mår bra. Gud vet.

Abort · Betraktelser · Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom

Tips på två feministiska poddar om abort, del 2, samt sammanfattning

Nästa tips jag kommer med är en sekulär podd som är very much för abort och där abort beskrivs som något som borde vara lika enkelt som att gå till tandläkaren. Jag talar om…

900x900bb-75.jpg

Postpatriarkatet med Natashja “Lady Dahmer” Blomberg, och denna gång gästas av person som jag frenetiskt försökt hitta namnet på, men inte lyckats. Säg till om ni vet!

Klicka här för att komma till avsnittet “Byahoror & barnamördare”.

Även fast jag har följt med Natashja Blomberg i hundratals år, eller åtminstone av och till i ca 10 år, så har jag aldrig lyssnat på någon av hennes poddar. Läser henne gör jag dock väldigt ofta, hon är en av mina favoritbloggare. Och jag håller med i en hel del av det hon skriver, håller absolut inte med i en hel del som hon skriver, och en hel del av det hon skriver har jag ingen erfarenhet av, så där lär jag mig nya perspektiv. Och ack vad jag tycker om henne alltid. Hon är helt underbar.

Den här gången tänkte jag i alla fall att jag skulle smärta mig igenom hennes poddavsnitt om abort, trots att jag vet var hon står i abortfrågan och jag tycker att sånt kan göra ont att lyssna på. Ni som är övertygade om det ofödda barnets mänsklighet och värde vet nog vad jag menar – det kan vara riktigt tungdraget att lyssna på människor som behandlar dem som ingenting och som några som det ska vara enkelt att göra sig av med både tekniskt och emotionellt. Men man får komma ihåg att lyssna till varför de anser att det ska vara på det sättet, vad det är som möjliggör den åsikten liksom.

Och så helt plötsligt, mitt i podden (28:30 minuter in), tar hon upp en kommentar jag skrivit till henne och svarar på den så himla fint och mjukt och ärligt (upplever jag det som) att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till där jag satt och försökte uppehålla min yngsta med diverse böcker om bondgårdsdjur.  Kommentaren gällde ungefär det jag tar upp i inlägget “angående män som vill kontrollera kvinnors kroppar“. Fast jag hade formulerat det så mycket mer kortfattat och tydligt på hennes instagram!? Lyssna gärna på det hon svarar.

Något som jag tycker hedrar Natashja är att hon har inlevelseförmåga och faktiskt någorlunda lyckas tänka sig in i hur en abortkritiker kan tänka, även om hon uppenbart inte tänker på samma sätt. Sen demoniserar och förenklar hon inte meningsmotståndarna fullständigt, och det gör att hon är betydligt mer sympatisk att diskutera med än de flesta.
Något jag uppskattar stort hos henne som bloggare är hennes eftertänksamhet och hur hon tycks försöka se vad som gömmer sig under ytan på saker och ting. Jag tror att det är det som gör att hon inte lika lätt dras med i förrädiska yttre sken och drev som jag tycker att en del andra kan göra ibland. Skulle hon vara kristen är jag helt övertygad om att hon skulle få en helt grym andlig urskiljning, och jag är i typ chock över att en människa som jag uppfattar som så andligt känslig är ateist/agnostiker.
Men det bästa av allt är att jag upplever henne som väldigt genuin och ärlig.

Det finns mängder som jag skulle vilja säga om övrigt innehåll i Postpatriarkatets avsnitt om abort, men tänker att jag nöjer mig med att bemöta ett par av dem lite kort:

  • Våra grannländer Norge och Danmark har samvetsfrihet, så att de tar Italien, som dessutom är ett katolskt land, som exempel på ett land med samvetsfrihet, tycker jag är konstigt. Varför inte ta exempel som ligger lite närmare hemma.
  • De ojar sig över hur man kan vara prolife men samtidigt vara för dödsstraff (mest aktuellt i USA). Jag anser att dödsstraff är fel men tycker inte att det är särskilt svårt att tänka sig hur en prolifer som är för dödsstraff resonerar – döda ett oskyldigt barn vs. döda en dömd för ett hemskt brott liksom. Visst det är knäppt att kalla sig “för livet” medan man är för dödsstraff men det är inte svårt att föreställa sig resonemanget.
  • De anser att man “straffar barnen” genom att föda dem, och att det är ansvarsfullt att ta bort dem så att de inte hamnar i fostervårdssystemet som “oönskade”. Utsatta människor som har det svårt är inte mindre värda, de ska inte kallas för oönskade bara för att deras föräldrar inte klarade av att ta hand om dem, och man ska inte säga att människor i fostervårdssystemet skulle ha haft det bättre om de hade frikkin aborterats. Vilket man gör när man riktar spotlighten åt dessa grupper och pratar om hur bra och viktigt abort är på grund av just deras existens. Att ens insinuera att utsatta människors liv borde ha avbrutits medan de var i fosterstadiet för båda sin egna och deras föräldrars skull tycker jag är bortom ord fruktansvärt, och pro choice gör så ofta, hur sympatiska de än är i vanliga fall. Tänk efter vad det är ni säger när ni pekar på utsatta människor och ropar abort!!
  • De anser att det är fel att uppmuntra tankar kring “när börjar livet?” (antar de menar när man får människovärdet, för livet börjar ju vid befruktningen), eftersom det anses skada kvinnor. Märkligt att kalla en så naturlig och självklar fråga för skadlig! Är det nåt som skadar så är det de omständigheter runt kvinnan som gör att hon, som är mänsklighetens livbärare, inte bör uppmuntras att fråga sig vad det är som som hon bär på egentligen. Vi förtjänar bättre än att behandlas som tanklösa imbeciller, för sköra för att klara av basala frågor kring liv och död.
  • De säger att kvinnor beskrivs som “kärl” i Bibeln och måste syfta på Petrus 1 brev 7:7 där Petrus kallar kvinnan för “det svagare kärlet”. Men tycker att man verkligen inte har förstått Guds tankesätt om man tror att det handlar om att kvinnan är ett barnbärarkärl och sämre än mannen. Dels så sägs detta i sammanhanget att en man ska visa sin kvinna aktning som den medarvinge hon är, för annars hindras hans böner (mycket allvarligt i en kristens liv!). Sen så har Gud en alldeles speciell syn på enkla kärl (2 Kor 4:7) (även män beskrivs som kärl!), och det här med svaghet är inte alls vad man kan tro att det är (2 Kor 11:30). Hallå, Jesus tvättade folks fötter, misshandlades och mördades, och han upprättade svaga, syndiga kvinnor som nedvärderades av män runtomkring som trodde sig vara bättre.  Att vara ett “svagare kärl” är inte dåligt. Man måste läsa det genom Jesus-glasögon och komma ihåg att Guds rike är ett annorlunda rike.
    Sen att kristna män missförstått det där x antal gånger i historien är ingenting konstigt, då de är ofullkomliga även med Frälsaren vid sin sida. Det är därför det är så bra att Gud gett även kvinnor Frälsaren, intellekt och ett hjärta till att läsa och förstå saker (och göra sina egna misstag förstås). Vi är fullvärdiga medarvingar. Det är en stor sak även nu, men på Petrus tid var det till och med ännu mer radikalt.

Det finns mycket mer värt att kommentera egentligen men jag slutar här. Det kommer fler chanser.

När det kommer till Natashja så får ni gärna be för beskydd över henne och hennes barn och äktenskap. Hon tar ofta rejäla kamper på nätet och jag förstår inte hur hon kan hantera allt sånt där själv, jag hade typ dött efter en dag (jag är ett rejält bräckligt kärl = inte ett dugg sämre kärl i Biblisk mening).

Sammanfattning

Jag har nu postat två exempel på feministiska poddar som behandlar ämnet abort, men som gör det på ganska olika sätt. Jesusfeministpoddens avsnitt är förvisso lite otydligt  för mig som lyssnare emellanåt (mellan Grenholm och Hedman, som har pratat om det här sinsemellan i åratal, kan jag tänka mig att det är hur tydligt som helst), men jag hoppas att de kommer ge mer tid att förklara och utveckla sina ståndpunkter och fortsätta prata om det, för de är något bra och viktigt på spåren som jag tror skulle kunna berika det feministiska abortsamtalet enormt. Som det är nu låter det mest “enkel och snabb abort åt alla så länge under graviditeten som möjligt, och ställ inga frågor!!”, och det är så rasande illa att jag spyr.