Abort · Bibelcitat · Bilder · Illustrationer · Psykisk ohälsa

Lycka är inte meningen med livet

När jag har skrivit om abort, så har risken för lidande alltid varit ett av de vanligaste argumenten som använts. Tilldelas barnet en prognos för ett hårt liv, eller en hård start, så anser många att det är bäst om barnets liv slutar i en abort.

Att den här synen på lidande är så vanlig och uttrycks så självklart oroar mig. För det säger inte bara nåt om hur man ser på ofödda, utan det säger nåt om hur man ser på livet för alla som har det svårt. Psykiskt och fysiskt sjuka, missbrukare, misskötta barn. Jag tror även att det säger något om hur man ser på sitt egna liv.

På tiden då jag var för abort så kunde jag säga att jag var för min mammas rätt att abortera mig innan jag föddes. Jag ville väl understryka att jag inte var en hycklare, utan tyckte det var okej att ha avslutat mitt liv med. Jag resonerade att jag inte hade lidit av att aborteras, eftersom jag *inte funnits* och därmed inte hade kunnat bry mig. Med andra ord kände jag ingen större tacksamhet för livet och jag kunde inte se storheten med det heller.

Jag har sett samma resonemang uttryckas många gånger i abortdiskussioner. Dessa människor ser uppenbarligen inte heller storheten i sin egna existens och de förstår inte hur mycket mer som det finns att utforska och upptäcka av Guds godhet.

Hopp tycks de ha dåligt av också. Hoppet att den sjuka kan må bra, den alkoholiserade bli nykter, och att det misskötta barnet kan bryta sig fri från ett destruktivt arv och finna helande och upprättelse, det hoppet verkar inte existera.

Jag tror att de som saknar hopp för ofödda även har ett skört hopp gällande sig själva. De saknar definitivt det hopp som vi kristna har, i alla fall.

De ser abort som ett sätt att minska lidandet i världen. Medan vi kristna lär oss att vi ska trösta och lindra, inte döda. Tala liv, inte död.

“Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud”

2 Korintierbrevet 1:3-4

Meningen med livet

Förr funderade jag mycket på vad meningen med livet är men det gör jag inte längre. Meningen med livet är gemenskap med Gud och den får man genom Jesus. Han som är känd för sitt lidande, och som bemötte det ämnet och de människorna mycket och återkommande, hela tiden, än idag. Han är meningen med livet för han är livet.

Meddelande till de som argumenterar för abort som ett sätt att minska lidande

Om du som läser inte kan tro på vad jag säger om Gud, och om du prompt måste argumentera för abort – var försiktig med hur och var du uttrycker abort som god metod för att minska mänskligt lidande.

Någon som är född under hårda omständigheter kan läsa det du skriver, eller höra vad du säger, och bli uppmuntrad i tanken om att han eller hon borde ha dött i ett tidigt skede. Det vill man inte ha på sitt samvete.

Om du prompt ska argumentera för abort, vilket jag avråder från, försök i så fall att göra det på ett sätt som får människor med sjukdomar, handikapp och olämpliga föräldrar att känna sig sedda och upplyfta av argumenten. Försök att uttrycka dig på ett sätt som hjälper utsatta att se att deras liv är önskade och har värde och syfte. De som har upplevt trauman och utanförskap kan vara i stort behov av hopp. Försök att argumentera på ett sätt så att föräldrar uppmuntras i kärlek och uthållighet för sina barn oavsett barnens hälsostatus.

Om du finner detta svårt, ta en god stunds reflektion på hur du själv har det i själen. Och kom ihåg att det finns hopp för dig med.

”Hur kan folk bli förvånade över att barn mår som de mår? Deprimerade, ångestfyllda, aggressiva? De får höra hela uppväxten att det inte finns nåt efter döden, att vi är en stor slumpmässig kosmisk olycka och när de hör att abort är bra, får de lära sig att livet saknar värde.”

”En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen” -ord 15:10

Abort · Bibelcitat · depression · Kristendom · Psykisk ohälsa

Synen på abort gjorde mig deprimerad

Jag led av depression från när jag var tonåring fram till att jag var trettio år gammal. Trettio år gammal bad jag till Jesus om hjälp och depressionen försvann mirakulöst från en dag till en annan. Sen dröjde det inte länge förrän jag började känna mycket stark avsmak mot abort.

Det tyckte många var fel, och de tyckte att jag genast skulle ändra tillbaka. Bli för abort igen. Prata nedlåtande och avhumaniserande om ofödda foster, för då är man En Fritänkande Kvinna. Återinföra ord som ”inte levande”, ”inte människor”, “cellklumpar” och “parasiter”, när jag talar om de minsta utav oss. “Hatar du kvinnor? Varför vill du att kvinnor ska dö?”

Många spekulerade att jag kanske gått och blivit medlem i en sekt. Hjärntvättad av en pastor! Det dessa personer inte tycks förstå är att depressionen, och synen på abort, var mycket intimt sammanlänkade.

Alla blev glada för mig när Jesus tog bort depressionen. Lite skumt det där med Jesus kanske, men okej. Färre blev glada när Jesus gjorde att jag fick ändrade tankar kring livet och människan.

Att jag blivit mot abort är inte en fristående idé som jag kan hänga av som en hatt. Tyckte jag att abort var rätt, så skulle man behöva ändra hela tankebygget. Om jag tyckte att abort var rätt, skulle jag behöva kunna säga “det spelar ingen roll om jag dött i fosterstadiet” eller “lidande skulle göra livet meningslöst”. Jag kan inte säga något av de där sakerna längre.

Jag läste nyligen att hebreiskan har samma ord för Barmhärtighet och Livmoder. Bara en sån sak. Gud är barmhärtig. Gud är livmoder (inlägg jag skrev långt innan jag hörde detta).

Min gamla tankevärld, den som gjorde mig deprimerad, byggde på relativitet och prestation. Den nya bygger på stabilitet och om styrka i det svaga. Den handlar om tro på Guds löften och det handlar om hopp på det som inte ännu syns.

“Ty Gud som sade: ‘Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.” 2 Korinterbrevet 4:6-7

Jag kan inte gå tillbaka och bli för abort utan att samtidigt mista övertygelsen om Guds omsorg om de svaga och till synes menlösa. Att var och en är formad och skapt till en dold skatt, som förvaras i lerkärl. Med andra ord: jag skulle behöva mista övertygelsen om Guds omsorg om mig. För att jag åter igen skulle kunna förakta och nedvärdera människan när hon är som svagast och mest beroende av barmhärtighet, så skulle jag behöva förakta och nedvärdera mitt egna liv.

Det kan jag inte, och även om jag skulle kunna, varför i all världen skulle jag vilja.

Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 1 Kor 1:27-29

Abort · Betraktelser · Bilder · Kristendom · Motstånd

När en SVT-journalist skrev bisarra anklagelser till mig

Igår upptäckte att jag var blockad av en före detta journalist på twitter. Jag hade ingen aning och upptäckte det av en slump. Jag kommer ihåg när hon skrev till mig, för jag minns att det kändes bisarrt och konstigt, då hon fortfarande var aktiv på Sveriges Radio på den tiden.

Det var i samma veva som jag var nyfrälst och började uttala mig kritiskt kring abort (runt 2016). Som ni vet så är det i vårt land ett tecken på att något är allvarligt fel, om man är kritisk mot abort på något sätt. Hon skrev till mig med stor oro för vad som hänt. Allt väl på så sätt, men hon uttryckte sin oro lite speciellt. Hon skrev nämligen och påstod tvärsäkert att jag hade två karismatiska pastorer i mitt liv som hjärntvättade mig och att jag absolut INTE skulle lyssna på dem.
Jag tyckte att det var bisarrt och så märkligt specifikt just det där att det skulle vara två pastorer, och jag förstod att detta inte var personligt, utan att det var något som hon själv antagligen hade upplevt och sedan tog ut på mig.

För jag hade inga pastorer, min församling i Svenska kyrkan hade en präst och han hjärntvättade mig då sannerligen inte. Faktum var att jag dittills aldrig ens hört någon prata om abort i kyrkan (och har endast hört det fläkta förbi någon enstaka gång i förbifarten, sedan dess) (tyvärr). Jag skrev försiktigt det till henne, att min förändring hade andra grunder. Då skrev hon till mig att jag minsann inte var den första som “radikaliserats på nätet”. Precis så skrev hon. Jag minns det för att jag tyckte att det var så absurt att en programledare på Sveriges Radio satt och körde över mig med massa påståenden om att jag var en radikaliserad extremist. På grund av att jag kommit fram till slutsatsen att abort är moraliskt fel.

Jag menar så konstig är faktiskt inte den slutsatsen. Inte egentligen. Inte om man tänker klart.

Men hjälp vilken konstig period det där var. Det var så många som blev arga, besvikna och rent vansinniga på mig, och som därefter helt avfärdade mig som en fullfjädrad, hjärntvättad dåre. Min tro kunde tolereras i rätt stor utsträckning men inte detta. Det var nästan som att jag dödat deras mormor genom att ändra åsikt kring abort. Ett tag kunde jag vakna svettig mitt i natten på grund av saker som människor skrev. Om jag ändå hade haft två pastorer att finna stöd hos, haha.

Nu har det runnit väldigt mycket vatten under broarna sen dess men jag kom att tänka på det.

Jag minns att jag gjorde följande illustration men jag tror aldrig att jag postade den i nåt inlägg.

Abort · Allmänt · Barn · Bebis<3 · Bilder · Jesus · Kristendom

Glad att jag inte längre går omkring och kallar ofödda barn för “klumpar med celler”

Förr var jag en av alla dessa människor som på ett robotlikt sätt kunde rapa fram att ofödda barn (aka cygots, embryos, foster) bara är “klumpar med celler”.

Idag vill jag bara uttrycka lättnad och tacksamhet för att jag inte längre är en person som gör så.

För det är inte bara ignorant, det är fullständigt ovärdigt.

Jag har fått mycket kritik för att jag har vänt åsikt om abort och det har bitvis varit tufft. Jag är, som jag har sagt många gånger, konflikträdd, och jag vill gärna välja medelvägar så ofta det går. Men mer och mer så blir lättnaden uppenbar för mig.

Jag bekänner mig till en Gud som värdesätter alla människoliv mycket högt, och jag tillhör ett folk som strävar efter ett liv i linje med Guds vilja. Och det här folket är bland de enda invånarna här i Sverige som ser de ofödda människoliven och värnar dem. Vi är bland de enda som ser dem som värdefulla i en kultur som utpräglat har vänt dem ryggen och stängt dörren till att ens erkänna deras mänsklighet.
I den här kulturen kallas dessa minsta och mest sårbara bland oss ofta för “klumpar med celler”. Tänk att få tillhöra denna uråldriga rörelse som vägrar att göra så.

Ja – vi är i underläge, och ja – vi får mycket skit för vårt ställningstagande. Vi blir anklagade för allt möjligt hemskt. Det är svårt och utmanande och ibland får man frågor som är omöjliga att besvara på ett enkelt sätt. Ibland gör det ont och ger ångest och man önskar att man bara kunde anpassa sina åsikter till det som ger minst motstånd. Vilket ändå skulle bli mycket svårt, för vissa saker kan inte bli osett när man väl sett dem.

Vi är på rätt väg. Jag lärde mig nyligen att de första kristna kallades för “De som tillhör Vägen”. Jag gillar det.

Och till dig som gjort abort och läser det här – jag är inte ute efter dig på något sätt. Jag vill att du ska må bra. Om du inte redan läkt från aborten eller aborterna, så önskar jag inget hellre än att du ska bli det. På efterenabort.se, som drivs av föreningen Livsval, så finns det hjälp att få om du själv skulle vilja. Om du har svårt att gå vidare så är du inte ensam och det finns hjälp att få. En del söker hjälp först tiotals år efteråt. Kan även tillägga att jag inte har något att göra med det arbetet, så känner vi varandra privat så ska du veta att jag aldrig får reda på vilka som tar kontakt med dem. Det är strikt konfidentiellt.

IMG_6403

Bilden är solblekt och otydlig. Men här såg jag min nu 12-åriga son för första gången. Min blindtarm hade spruckit, jag hade blod i buken, men mitt i all smärta och rädslan jag kände så tickade tydligt ett litet litet hjärta. Ett hjärta som fortfarande slår. Jag var i graviditetsvecka 8. En del kallar detta för en klump med celler. Det är ovärdigt.

Abort · Betraktelser · Bilder · Jesus · Kristendom · Skärmdumpar

Tolkning av drömmen i föregående inlägg

Jag skrev om en dröm i föregående inlägg och jag fick ett mail med frågan om det kommer någon fortsättning på det, för det var så mörkt och slutade så abrupt.

Jag trodde att det var tydligt vad drömmen handlar om, eftersom det är så tydligt för mig. Men jag vet med mig att jag kan vara lite obegriplig ibland.

Drömmen handlar om vår kultur och vårt samhälle idag. Den handlar om hur offerträsk inte alls är något som tillhör en mörk historia, utan att offerträsk i allra högsta grad är aktiva än idag, mitt i våra städer, mitt i vår civilisation. Men i stället för eld och rök och sträva pålar så sker det i polerade miljöer med mjuka lakan och steriliserade instrument.

Genom abort offrar vi våra barn för lycka, välgång och hälsa. Det är ingenting som man riktigt ifrågasätter, utan man bara “vet” att tillgång till abort är något positivt, som öppnar dörren till ett fullare och rikare liv.

Detta tankesätt och denna livsstil blir även ett sätt att offra kvinnor på, för vi pressas in i en livsstil som inte är anpassad efter eller har respekt för vår biologi, våra kroppar, psyken och behov, utan det är vi som ska anpassa oss, vi som ska offra, vilket dödar oss, om än inte på ett lika direkt sätt.

När jag var liten och hörde om ättestupor där man gjorde sig av med äldre och sjuka så häpnade jag över barbariet.
Idag pratas det en hel del om aktiv dödshjälp eller assisterat självmord. Där är det främst äldre och sjuka som är i farozonen, men även andra, som handikappade. Hela tiden under parollen “i omsorg för livet”.

I stället för att offra för att få en god skörd, som man gjorde förr, så vill man idag offra för att “skörden ska räcka till”. Man har börjat prata om abort som ett effektivt sätt att stävja “klimatkrisen” men också som ett sätt att hjälpa folk från fattigdom och svält. Man har börjat se människor som “sopberg” och “co2-utsläpp”. Några människor mindre, innebär ett längre liv för resterande, så tänker i alla fall de som är riktigt illa tilltyglade av klimatpaniken (ni behöver hjälp). >Här< kan ni läsa ett tydligt exempel på när det har gått riktigt snett när det kommer till abort och miljöfrågan.

Allt det ovan nämnda sker under mantrat att man “bryr sig om livet”, att man “bryr sig om barnen”, “bryr sig om kvinnorna, “bryr sig om de sjuka och fattiga” och så vidare. De liv som tas, ses oftast inte som riktiga liv, utan man ser det som att om man offrar dem så får “riktiga liv” en chans att växa och nå sin potential, vad nu det är.

Offerträsken finns alltså kvar, men eftersom de har fått en fin och modern konstruktion utåt, så ser man det inte som offerträsk utan man ser det som ett städat och civiliserat medel till omsorg, framgång och hälsa, och ju snabbare och lättare tillgången är, desto bättre.

Var finns hoppet och vägen ut från det här?
Jag måste tyvärr säga att det här våldet och föraktet för svaghet, litenhet, lidande och beroende förmodligen kommer att fortsätta ända till tidens slut. Det enda man kan göra är att vända om och sluta delta i och bidra till det. Och vill man det så finns hjälp att få av ingen mindre än Gud själv. Och ja jag talar även, kanske till och med särskilt, till de som gjort en eller flera aborter själva. Ni är mer än välkomna till Honom, ni är eftersökta och efterlängtade. Gud sände inte den här kunskapen om livet till kristna för att ni som trampat snett ska bli hatade utan för att ni ska få veta att Gud sände sin son till död och uppståndelse för att han vill ha en relation med just såna som oss (såna som trampat snett). Abort är inte oförlåtligt.

Vill man lämna dödskulturen som ser döden som ett medel till frihet, lycka och hälsa, så finns det bara en sak att göra och det är att vända sig till givaren av sant liv, sann lycka och sann frihet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jesus är svaret. Att vända bort från döden och i stället följa livet.

Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: “Mästaren är här och kallar på dig.”
– Joh 11:25-28

Men jag måste varna er: många, majoriteten rent utav, kommer tycka att du är helt dum i huvudet. De kommer att anse att du är en samhällsfara och ett vandrande hot mot andras lycka och välgång, när du plötsligt känner och uttrycker avsky mot abort. Abort är lite av en helig guldkalv bland de som (ovetandes) dyrkar den här världens gud. Så vill du följa Jesus, och vill du att han ska förvandla ditt hjärta och dina tankar, så får du buckle up och förbereda dig på att du kommer att bli avskydd av många, och inte bara av den här orsaken. Men jag måste säga att det är värt det. Det kan ta lite tid att vänja sig, men det är värt det. Sen kanske din uppgift blir en annan än just att prata om just det här.

“Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ” – Jesus Joh 15:18

nyhedendom.jpg