Jag låter bloggen vara tills vidare

Efter några uppmuntrande ord från er så låter jag bloggen vara tills vidare.

I stället för att likna bloggen med en svältfödd häst med dödsryck så kan jag likna bloggen med bland annat

  • En klok och rolig häst som ibland sticker in huvudet genom rutan
  • En häst som utan större behov lever i frihet och space i sitt stall
  • Ett gökur
  • En brevlåda som det ibland ligger ett brev i

Tack för alla förslag, även de jag inte tog med.

Jag måste säga att jag tyckte att det var lite kul att få göra lite meningsutbyte med några av er. Det är inte varje dag.

Just nu sitter jag och känner mig ganska oinspirerad. Är trött något så fruktansvärt. Jag funderar på att lägga mig direkt när min man kommer hem. Det gjorde jag igår. Det gav varken till eller från tycker jag, är lika trött idag. Men det var skönt.

Sometimes I want to give up everything

Sometimes I want to give up everything

Något jag har märkt och konstaterat mycket starkt är hur låg stresstålighet jag har.

När de byggde om i badrummet förra året så fick jag blödande tandkött, så svår magvärk varje dag så att jag knappt kunde stå upprätt, och så fick jag min första panikattack sen jag kom till tro.

Min gissning är att mina chanser att överleva i det vilda är ungefär samma som en Chihuahuas chanser.

Har jag mer än en sak att göra på en dag utöver jobb, hushåll och att ta tillvara på barnen så får jag direkt känslan av “totalt fullspäckat schema”. Jag har inte tid med vänner. Hur ska man ha tid att umgås med folk när man samtidigt ska ha koll på att styra sin kropp? Händer ska lyftas, man ska undvika att vara oförskämd av misstag, fötter ska kläs med skor vid rätt stund, och dessutom ska man hålla koll på mat och kläder och damm på möbler och golv. För att inte glömma hygienen. Hur gör folk för att hinna och orka med något utöver detta?

help

Orsakerna till att jag förmodar att jag skulle varit död om jag inte fått insikt om Gud är flera, men en av dödarna jag höll på att dö var faktiskt utmattningsdöden. Jag hade så mycket att hålla reda på och så många tankar att bära. All min kraft gick åt att hålla ihop. Men det var förstås ingenting som någon såg på utsidan. På utsidan såg det ut som att jag inte höll reda på något.

Den här bilden älskade jag för det var precis så här

give up everything

Jag brukar säga att när Jesus kom så blev han kraften som håller ihop skärvorna av mig själv. Jag har många skärvor, och jag undrar hur skör jag är egentligen? Väldigt skör uppenbarligen. Utan honom vittrar jag sönder och faller i bitar.

Förr hade jag en t-shirt som jag bar ofta, jag älskade den. Motivet såg ut exakt så här:

banksy-girl-shooting-head-butterflies-i-shot-my-head-butterflies-photo-this-photo-was-uploaded.gif

Jag tyckte om den för att den harmoniserade med mig. Jag blev glad av att se på den.

Men nu när jag såg att min dotter hittat den och hade på sig den för ett tag sen så tyckte jag att den enbart var hemsk.

Jag har fortfarande skärvor, men Gud håller ihop dem och han fyller bitarna med syre.

Jag tänker att det är lite som kroppsdelar som har drabbats av kallbrand, och så helt plötsligt får de fungerande blodcirkulation och börjar leva igen. Så gjorde han med skärvorna, när jag gav dem till honom och bad honom rädda mig. De var döda men han gav dem liv. Hela jag fick liv igen, ett nytt liv. Det är det som är pånyttfödelsen.

‘”Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”
Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”

Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt…”‘ – Joh 3:3-8

Innan jag mötte honom upphörde jag till slut att se meningen med att försöka. Om man liks är som stoft i vinden, vad är det då för idé att kämpa? Vad är det för idé att lyckas, om man nu gör det? Hur bra känns det, och hur länge känns det bra? Hur kan det vara värt kampen, om man ändå förblir tom inuti och blir till jord efteråt?

Men ni vet väl vad Jesus säger?

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. “   Matteusevangeliet 11:28-29

‘ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. ‘ Johannesevangeliet 10:9-10

Är han ett lyckopiller?
Nej. Han är vår frälsare, och han lovar inte lycka i det här livet, tvärt om. Livet är som det är och Gud låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45).  Det betyder att både gott och ont kommer att hända alla oavsett om man tillhör Honom eller inte. Det han lovar är att gå före, bredvid och bakom, med liv, hopp, stöd, och med tröst och med helande på sätt som vi för det mesta (aldrig?) ens kan föreställa oss i förväg (han är väldigt annorlunda mot den här världen). Han visar att livet är en helig gåva och han gör det värt att kämpa. Och sedan, när tidsåldern är slut, så blir gemenskapen utan glappkontakt.

“Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen” 1 Tim 6:12

“Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” – Paulus 1 Kor 13:12

Min blogg kan inte vara en döende häst

Det verkar som att det finns några stycken som uppskattar min blogg trots glesa uppdateringar så det jag måste börja med, om jag ska fortsätta, är att likna bloggen med något annat än en svältande häst som ligger med dödsryck i stallet.

Kanske kan någon hjälpa mig med en annan liknelse? Jag blir lite stressad av hästliknelsen. 

hast.jpg

 

Planer för bloggen

När jag skriver rubriken “planer för bloggen” så ger jag intrycket av att ha faktiska planer med bloggen och det har jag inte.

Men jag funderar på att lägga ned bloggen. Skriva vill jag, särskilt om min tro, men jag är osäker på i vilken form.

Jag lider av blogg-identitetskris och det har jag gjort länge. 

Bloggen har nästan dött av vanvård redan. Den är som en häst som jag matar med en kärve havre si sådär varannan månad så den ligger mager i stallet och har dödsryck. Jag tar inte ens foton och lägger upp.
Ettåringen tar fler foton än vad jag gör. Fast enbart på sina fötter.

IMG_6016

Frågan är vad som är bäst:
1. att låta en häst ligga med dödsryck IFALL man en dag skulle komma på att man faktiskt vill ha den och ge den mat
2. att avliva hästen

Jag vet inte vad folk får för utbyte av att läsa om min, till det yttre, väldigt trista vardag  heller (jag själv tycker ju att den är spännande och fartfylld då mitt sinne är som prinsessans på ärtens stjärt, små saker känns storslagna).

Jag är i ambivalens. Kan inte riktigt bestämma mig.

14 frågor och svar

Nathalie körde lite frågor och svar för ett tag sen, och jag tänker nu svara på exakt samma frågor som hon har svarat på!

Vem är du?
Jag heter Sonja, bor i Kungälv men är egentligen en Latikbergare.

IMG_3041
Stora sonen på vägen utanför där jag är uppvuxen, förra året

Familj?
Dels har jag en mor och en far och fyra syskon som är utspridda lite här och där i landet. Jag är näst yngst om nån vill veta. Men så har jag min egna familj och den består av min man som jag blev ihop med för 17 år sen, och tre barn. Vi tänkte så här när vi var omkring 20-21: vi skaffar våra barn nu när vi är unga, så “slipper vi det sen”. Vi tänkte helt fel. Små barn är inget man vill “slippa”. Och viola – vi fick en sladdis 2018.

IMG_3045
Maken kastar sladdisen i luften i Latikberg

Vad har du gjort idag?
Vaknade darrig och mådde svinilla. Klev upp och försökte få i mig något för att se om det blev bättre. Det blev det inte. Gjorde mig och yngsta i ordning, lämnade honom på dagis, men kände där att jag inte kan gå till jobbet. Låg sedan på soffan till det var dags att hämta honom igen. Nu mår jag helt okej. Till middag värmde jag soppa som jag gjorde igår (så bra tänkt av mig), och ikväll har jag gjort grönsaksgratäng som blir ett härligt tillbehör någon annan dag.

Vilken är din favoritårstid?
Det finns bara en gång jag tycker om solsken, och det är kalla höstdagar. Då lever jag upp. Torra höstar gillar jag. Men jag gillar vinter också – obs! Norrländsk vinter.

IMG_3109
Äldsta och yngsta barnet vid en stuga i skogen där vi picknickade lite när vi var i Latikberg förra året

 

Chips eller godis?
Jag tycker bara om choklad och vissa typer av saltlakrits. Nån enstaka chipssort är okej. Men choklad är bäst. Överlägset.

Vad gör du när ingen ser?
Jag går på toa bland annat. Mer än så vill jag inte säga förrän min advokat är här.

Vad är din favoritmat?
Gräddig mat. Ostar. Föredrar i regel vegetarisk mat över kött, pga vegetariskt i regel är godare. Men malet kött är okej, malet så att man inte behöver tugga själv. Hatar kotletter, bara jag hör ordet “kotlett” får jag en rysning längs ryggraden.

Favoritbok?
Bibeln så klart, men den innehåller egentligen 66 böcker eller vad det nu är, så den är mer som ett bib(el)liotek (fniss). Utöver den så är nog min favoritbok Pappa Långben av Jean Webster. Den läste jag många många gånger när jag var yngre. Annars läser jag helst inte romaner utan hellre böcker som avhandlar vad Nephilim i Bibeln kan tänkas ha varit, vilken hårfärg Noa kanske hade, hur flat earthers tänker, och såna saker.

IMG_3556
Jag och lillen på Kungälvs bibliotek, där vi är på gränsen till stammisar

Vad vill du jobba med?
Jag trivs där jag jobbar nu.

Vem är din idol?
Jag har aldrig haft nån direkt fallenhet för idoler. Jag var kär i Orup när jag var fyra-fem år, sen lyssnade jag väldigt mycket på Svenne Rubins och Kenneth and the Knutters. Efter det har jag gjort nåt försök på Nick Cave och Britney Spears men jag skulle aldrig i livet vilja se dem live ens. Tanken får mig nästan att spy. Att se Britney skulle dessutom kännas som att gå på Seaworld och se delfiner, som tvingas uppträda i bassänger på ett sätt som ger dem självmordstankar. Så jag vet inte. Jesus är iaf inte min idol, idol pekar på något ytligt.

Vad lyssnar du på nu?
Jag har lyssnat en del på Kanye Wests nya album Jesus is King, men annars lyssnar jag på podden Relatable med Allie Stuckey. Jag värdesätter tystnad högt så oftast lyssnar jag inte på något alls.

Morgon- eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska 100%. Jag hoppades helt naivt att jag skulle bli morgonmänniska när jag blev frälst, att Helige Ande skulle lyfta mina ögonlock på morgonen och bära upp mig innan solen gått upp, för man tänker sig ju att kristna vaknar tidigt på morgonen för att hinna med sina böner och dricka varmt te till ljudet av fröjdefull nunneklostermusik. Men det visade sig att om jag vill bli morgonmänniska så måste jag slåss blodig med mig själv. För jag älskar att vara vaken på kvällar och nätter.

Vad ångrar du mest?
Att jag lämnade min man när jag var omkring 23 år för att han var “mer vän än en partner” enligt vad jag då tyckte. Om jag hade vetat att en vän som partner är något man ska hålla hårt i, och att romantiska känslor kan komma tillbaka, och att relationen kan nå nya djup för att man är kvar och kämpar, då hade jag inte lämnat honom. Om jag vetat vad jag vet nu så hade jag inte rört upp livet för mina barn och andra, bara för att jag helt själviskt ville söka en pusselbit som jag definitivt inte kunde hitta på det sättet. Vi var isär i fem år. Det ångrar jag mest.

Vad gör du för att må bra?
Gör saker jag egentligen inte känner för att göra, men som jag vet är bra för mig, tex träffar folk, städar, lagar bra mat. Men viktigast är att hålla kontakten med Gud färsk, så att jag får kraft att göra allt det där. Utan honom orkar jag inte.

IMG_4079

Korset vs. kniven

Nån gång för länge sen en sommar hörde jag en ståuppkomiker berätta en vits om hur kristna stoltserar och bär upp ett mordvapen, mordvapnet som dödade deras frälsare och hur konstigt det är att de gör så.

Han sa nåt i stil med att det vore ungefär som om ens mamma blev knivmördad och så satte upp knivar i sitt hem efteråt för att minnas sin älskade mördade mor. Och så när man samlades med släkten, så samlades man runt en kniv till hennes minne.

Jag tyckte att den här ståupparens poäng var bra, för jag hade inte tänkt på det förut, att kristna sätter upp ett mordvapen/tortyrredskap längst fram i kyrkbyggnaderna och sen tycks känna glädje och vördnad när de ser symbolen för det som användes för att plåga ihjäl den de säger sig älska.

När jag tänkte på det så tyckte jag att kristendomen framstod som komisk och morbid och kanske även lite absurd. Mer absurd än vanligt alltså.

Sen går tiden, man möter en livs levande Jesus, och såna saker.

Innan jag blev kristen så låg fokuset väldigt mycket på Jesu död måste jag säga. Jesus var snubben som dog. Han föddes, han var en bebis som lindades och lades i en krubba, han fick myrra, och både fåraherdrar och “vise män” kom och sa wow, vilken bebis. Vilket var vemodigt, för man visste att den där söta bebisen skulle dö. Plågas, piskas, grillas i solen. Och dö döden.
Det här att han skulle återuppstå och få nytt liv, det var ingenting som fastnade i öronen. Och att han med sin död gjorde så att alla som tror på honom kan ta emot samma uppståndelseliv som han tog emot (på tredje dagen) hörde jag då verkligen inte. Det var för konstigt. En Gudason som dör för att jag ska leva? Det är för många obegripliga lager i den saken. Det är för ovanligt. Det var därför ohörbart. Och det lilla jag hörde fick mig att tänka saker som “inte behövde han dö för mig, nog tycker jag att han hade kunnat få leva till han blev gammal MVH Storsint Kvinna”.

Så det jag hörde var döden. Döden var enklare att föreställa sig. Döden är döden. Det där andra, livet som reser upp döda (även, kanske särskilt, de som har dött på insidan) är svårbegripligt.

“Ni har ju dött, och ni le­ver ett osyn­ligt liv till­sam­mans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlig­het till­sam­mans med ho­nom.” Kol 3:4

 

vemvarjesus.jpg

Jesu död betyder jättemycket för oss kristna, det är sant, men det är enbart för att det inte slutar vid döden, det är det som är hela poängen. Det är det hela Bibeln handlar om.

“‘Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?’ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: “Döden är uppslukad och segern vunnen.” Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ‘ Första Korintierbrevet 15:54-57

Stå-upparen som jag berättade om i början av inlägget hade missat hela biten med uppståndelsen när han drog liknelsen med en mördad mamma. Liknelsen hade bara fungerat om mamman varit 1. Guds barn 2. levt ett syndfritt liv men ändå blivit anklagad, dömd och mördad 3. för att sedan återuppstå och leva än idag, på ett sätt så att alla som tror på henne kan få del i samma liv, och därmed få kontakt hjärta mot hjärta med en Gud så helig att han inte tar i synd (man har, med andra ord, blivit befriad från det som separerade en från det allra Heligaste, så att man kan vara nära igen).

“Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner…” Matteusevangeliet 27:50  (förlåten hängde för det allra Heligaste i templet)

Vem hade inte haft en kniv som berlock, och hängt knivar i sitt hem, och känt värme vid åsynen av knivar, med en mamma som dött knivdöd på ett sådant sätt. Och som dessutom fortfarande lever.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” – 1 Kor 18

Mitt 2019 i bilder

Jag är skitdålig på att ta kort och jag är mest orutinerade bloggaren i världen. Plus att jag inte trivs med att visa för mycket av mitt liv på sociala medier. De stora barnen vill helst inte synas på bild heller.
Men jag tänkte ändå att jag ska göra nåt slags 2019 sammanfattat några få, mediokra foton.

IMG_3078

Nyår firade vi uppe i min hemby Latikberg i södra Lappland. Bästa vackraste byn. Är så tacksam att jag fått växa upp på en sådan plats.

IMG_3162

Eftersom vårt badrum höll på att renoveras så bodde jag och minsta barnet hos min höggravida friluftssyster utanför Vännäs (där de har stuga) samt i Umeå. Hon hade massa bra bebisprylar till barnet hon väntade, till exempel den här skidpulkan, som min lilla fick inviga och använda (perfekt!).

IMG_3426

I början av februari tog vi flyget ned åt söder och flyttade in hos svärmor i Falkenberg medan badrumsrenoveringen fortskred. Där var det nästan som vår. Väderomslaget kändes overkligt och jag blev nedstämd och melankolisk av att lämna Norrland men samtidigt inte komma hem till resten av familjen.

IMG_3506

I februari födde min syster äntligen sitt barn (surt dock att jag inte var där just då!), och fick då börja använda bebisprylarna till sitt egna barn. Här ser vi mitt barn respektive hennes barn i samma babyskydd, bara några veckor mellan korten!

IMG_5573

Mars månad så var vi hemflyttade igen, har tyvärr ingen bild på det nya fräscha badrummet (det blev jättebra), men den månaden spenderade vi mestadels på biblioteket i Kungälv. Samma bibliotek som åsyftas i följande inlägg:

mimersbibbla

55d7e534-00eb-4937-8ea9-f9edb0619fd0I april var det fullfjädrad vår.

IMG_4243

I maj hade min fantastiska syster möhippa i huvudstaden! Hon är en magnet för skönt folk så det var väldigt kul. Vi var även på bröllopet i juli och de hälsade på oss i Kungälv efteråt men jag har inga foton från detta.

IMG_3750

På pingstdagen döptes jag och min man, fotografen stadig på hand. Det var en stor händelse men inget datum jag kommer minnas, till skillnad från när jag mötte Jesus första gången 25 augusti 2015. Det är lite som med mig och min man. Jag minns när vi blev ihop (17 juli 2002), men jag har ingen aning om när vi gifte oss. Jag vet bara att det var nåt år sen på sensommar/höst. Vigseln var en viktig dag men mer en konsekvens av den stora dagen då vi blev tillsammans.

IMG_2242

Sen började strandsässongen och semester.

IMG_3901

På campingen sov vi svindåligt i vårt tält så ca klockan 05 på morgonen fick vi se en stuga som brann ned. Hade vi kunnat sova ordentligt så hade vi inte hört spraket och då hade vi missat alltihop (ingen skadades).

IMG_3957

Vi reste från camping till camping och träffade djur efter djur, vilket alltid är härligt! (såvida det inte är en grizzlybjörn som man trodde var ens vän men man hade fel)

IMG_4456

Till sist landade vi i Umeå/Vännäs och vi fick träffa min nya systerdotter för första gången (hon ligger bakom hästen) (eller)

IMG_4008

Så här var utsikten från deras stuga. Vi badade där nere i älven. Eller, jag doppade mig bara som hastigast. Det var jättekallt i vattnet. UME ÄLV.

IMG_4050

Jag saknar Västerbotten smärtsamt mycket. Jag älskar Norrland.  Men till slut blev vi tvungna att lämna denna plats. Innan vi kom hem mellanlandade vi på syrrans bröllop men som sagt så tog jag inga foton, bröllopet var alldeles för kul för det.

IMG_4575

Tillbaka på västkusten.

IMG_4983

I Augusti köpte vi en efterlängtad cykelvagn som har använts flitigt.

IMG_4918

I september var jag på Walk of life höll jag på att säga men jag tror det hette Livets marsch. Bilden är på katolska ungdomar som hade haft pro life-helg. Det gick bra men blev lite bökigt ett tag med några motdemonstranter som skrek sig röda på okvädesord, räckte ut tungan, dreglade och pekade finger.

IMG_5403

I Oktober så var jag på utbildning för oplaneratgravid.se, så att vi på ett så bra sätt som möjligt ska kunna möta kvinnor som behöver bollplank och stöttning i en stressig situation.

IMG_5526

I november skolades lillen in på dagis. Första dagen jag lämnade honom på dagis för att jobba grät jag. Nu känns det bättre, han trivs bra med att gå halvdag (är så glad att vi kan lösa det så) och jag trivs med att jobba.

IMG_5798

Och är man mogen för dagis är man mogen för att börja spela från Segertoner.

Sen var det jul men då var jag dålig på att fotografera, men här är en bild från tidigare idag.

IMG_5871

Äkta nyårsväder alá Falkenberg.

En annan stor årshändelse var att Kongahälla Center öppnade i Kungälv.
Det är ett stort köpcenter fem minuters gångväg från vår port. Det har ändrat den dagliga vardagen på ett mycket kännbart sätt och vi bor numer i Kungälvs centrum. Och det är ju lyxigt, men när vi flyttade till Kungälv så gjorde vi så för att vi ville bo på ett litet ställe. Kungälv är inte längre nåt litet ställe.

IMG_5006

Nu ser jag att eftersom det blir 2020 den här gången så går människor loss på sina senaste 10 år i sina tillbakablickar. Det orkar verkligen inte jag göra.

Ha ett gott nytt välsignat år! Och känner du dragning till kristendomen på ett nytt sätt, pass på, låt detta bli året du vänder dig till Jesus i tro på att han kan existera på riktigt, och därför också kan ta emot dig på riktigt när du ger ditt liv till honom.

Tips: Låt 2020 bli ett år då du går en alphakurs, själv eller med en vän. Det är en grundkurs i kristen tro kan man säga. Där kan man vädra sina funderingar med människor i alla möjliga åldrar och kategorier. Här kan du hitta kurser.

happy-new-year-sparkler-gold-640-gif

En utpressare hotar mig regelbundet

Jag hoppas att ni har fin ledighet, ni som har ledighet. Jag har det, men har varit sjuk i över en vecka nu. Det är ganska drygt, har konstant huvudvärk, men det hade kunnat vara värre helt klart.

Ibland njuter jag lite av att vara sjuk. Jag är frisk för det mesta så när jag väl blir sjuk vill jag få ut det mesta av det. När jag får feberfrossa så vill jag nästan inte ta alvedon för det är lite mysigt att ligga under ett täcke och må dåligt. Det passar dock bara när man har hjälp med småbarnet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Just nu kan jag inte komma på något intressant. Är för närvarande så sjukt ointresserad av min omvärld. Är så inkrökt. Familjen är vad som gäller. Tunnelseende.

Ibland får jag mail från en utpressare som säger att om jag inte sätter över massa Bitcoin så kommer personen att lägga ut bilder där jag gör “genenta saker” och “tittar på vuxensidor”. Varje gång hotet kommer så känner jag att mitt goda renommé är i fara. “Åh nej, vad ska jag ta mig till”, “vad ska min mor säga”. Det är bara jag som använder min dator och jag vet att jag inte varit inne på något sånt. Men det vet inte utpressarna.

Känner du att du vill titta på en karl som står framför en furuvägg och pratar om Bibeln? Då kan du titta på den här

Jag har inte sett hela, vet inte vem han är, men jag önskar att jag också hade ett hus med en vägg i furu. Jag älskar furu. Kung David hade ett hus i cederträ, men jag, jag hade inte nöjt mig med nåt annat än furu (funderar dock på om jag kanske ändå hade velat klä delar av furun i bladguld).

Och om jag varit Herodias dotter som dansat för Herodes, och han sagt att jag får önska mig vad jag vill för att jag var så fantastisk bra dansare, så hade jag sagt “ett hus i furu tack, med öppen planlösning helst”.

Erkänn att furu är bäst. Min man gillar mexitegel men jag brukar alltid säga att trä är bäst. Jag måste erkänna att jag inte har gett det jättemycket tanke men trä är fint, stabilt, lätt att måla. Ja jag gillar trä. Det växer ur jorden, det har spännande fibrer, luktar gott, går att elda upp och grilla korv över. Uppfanns trä idag skulle alla häpna men nu är vi så avtrubbade att vi inte lägger märke till undren längre, lite som när Israels folk var i öknen och molnstoden/eldpelaren ledde dem dag som natt och de bara ryckte på axlarna och sa “den där eldstoden? Skulle det vara nåt otroligt med den? Den är ju där jämt, suck, och vi är jättetrötta på maten som ramlar från himlen, alltid samma bröd som ramlar från himlen dag efter dag”.

Nej nu måste jag gå och lägga mig. Jag undrar om jag ska posta det här. Det här inlägget är som ett hjärnans rap.

IMG_5849

Till jul fick lillen ett Noaks ark. Den är dock Bibliskt inkorrekt. Djuren är bara en och en, och var är Noaks familj?
Men ni vet vad man brukar säga, “man måste inte vara fullständigt rigid hela tiden”, ett talesätt jag tagit till mitt hjärta, så man får se lite åt ett annat håll med den här detaljen, och berätta för honom när tiden är mogen.

 

 

Det här med julen är inte helt lätt för mig

Jag har skrivit om julen tidigare och det kan låta lite väl hårt att säga att julen inte har med Jesus att göra. Men i grund och botten så har den ju inte det. Hade den i grund och botten handlat om honom så hade nästan allt i julens tradition pekat på honom, och julen hade förmodligen inte varit så stressig, girig, ytlig och en sådan svår och ibland traumatisk prövning för de svagaste och mest utsatta.

Kristna har snarare gjort anspråk på julen och har fått arbeta sig runt de saker som redan låg där. Saker som är helt obegripliga om man för in det i biblisk kontext. Saker man frågar sig varför man gör det och enda svaret är “ingen är säker” eller “förr trodde man på hustomtar”.

Det är inte som med Herrens högtider som judarna firar, där allting i festerna och måltiderna pekar på Gud och vad han gjort, gör, och tänker göra i framtiden. De har inte behövt jobba med saker som andra folk redan sysslade med när de kom. Därför är det lätt att se hur dessa högtider också handlar om Gud.

För mig duger det inte att någon säger att en sak är kristet, jag måste själv se och förstå det också, så långt som det är möjligt. Och julen får jag brottas med, för vad man gör, firar och upphöjer på julen är många gånger inte över huvud taget logiskt om man håller upp den mot Bibeln.

Man kan kanske inte alltid tro det men jag behöver logik.

När jag växte upp så handlade julen inte om Jesus. Det handlade om gran, förväntan på gåvor, tomten, mat, mys, glädje och släktgemenskap. Men det handlade inte om Jesus, inte ett dugg. Vi gick inte till kyrkan. Läste inte julevangeliet. Ingenting.

Nu är jag kristen och nu söker jag förstå vad ett kristet alternativ till att fira jul är. Men vad är det kristna alternativet? Att jag gör exakt samma sak som tidigare, men lägger till ett kyrkobesök, kanske läser nåt ur Bibeln med familjen, ber bordsbön runt julskinkan, skriver nåt om Jesus på julklappsettiketerna?

För mig känns dessa ting mer som plåster på såret, och inte som att julen är kristen, så jag får fortsätta brottas med det här. Och räkna med att få kommer att förstå mig och varför jag måste göra saker så besvärligt.

I övrigt så vill jag tillägga (så ingen tror något annat) att all evangelisation är till godo, och jag är väldigt glad över att kyrkorna är öppna och pekar på det sanna ljuset i vintermörkret. Den bit av julen som kristna har lyckats göra anspråk på underlättar och förenklar för mig att berätta för andra om Jesus. På så sätt kan jag i sanning säga: Vad vore julen utan det?

I år kommer vi att fira julen hos svärmor. Det kommer vara traditionellt (alltså inte vad jag skulle kalla för kristet), men utan tomte, honom slängde jag ut långt innan jag kom till tro, för jag hatar tomten. Tomten är ett creep och hör inte hemma bland barn.

Jag önskar er så klart en god välsignad julhelg och ett gott nytt år!
Trots att det är lite komplicerat för undertecknad 🙂

IMG_5816

Det har inte fungerat med kristen film

Jag skrev för ett tag sen att jag skulle skriva recensioner på innehållet på newfaithnetwork som startat i Sverige men jag har inte kunnat se ett enda innehåll på deras sida för det har inte fungerat att streama.

Jag har försökt med regelbundna mellanrum, men det har inte gått, och deras support var tyvärr inte mycket till hjälp.

Ett exempel är att supporten trodde att jag försökt titta från Nederländernas hemsida, när det som hänt var att jag hamnat på nederländsk support när jag tryckte på “support” på den Svenska hemsidan.

Jag sa upp det. Vem vet, det kanske fungerar nu, men jag har inte lust att skaffa det bara för att se efter.
Jag mailade dem och frågade om deras streamingtjänst fungerar nu. Det var tre dagar sen, men har ännu inte fått något svar. Kanske var jag för passivt aggressiv, jag vet inte?

Men så att ni vet varför jag inte lägger upp några recensioner på kristna filmer.