Betraktelser · Jesus · Kristendom · mirakel · Psykisk ohälsa · Vittnesmål om Jesus

Säger alla Guds namn varje dag?

Jag ska berätta varför jag tycker att den här killens video låter logisk.

Sammanfattning: Killen i videon berättar att namnet som Gud berättar för Mose är YHVH. Detta tolkas som “Jag Är”, samtidigt som det kan tolkas som ljudet av in- och utandning. Det betyder att alla, även ateister, säger Guds namn hela sina liv till de dör.

Jag tar sociala medier-undervisning med en nypa salt men när det kommer till det han säger så skulle det inte förvåna mig om det stämmer.

Från att ha svårt att andas (inte fysiskt men så starkt att det var fysiskt påtagligt) så har jag, sedan jag blev frälst, haft lätt att andas. Jag har skrivit om det bland annat i inlägget “Gud eller nervsjukdom?”.

Så här skriver jag i inlägget: “När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag.”

När jag och min make blev ihop brukade jag vilja att han la sin hand på min bröstkorg för jag ville så gärna att något skulle kunna lindra knuten, smärtan och mörkret som fanns där. Det gick naturligtvis inte.

Men efter att Jesus förlät mig allt och gav mig det nya livet har jag velat lägga min mans hand på min bröstkorg för att jag vill att han ska känna värmen därifrån.

Andningen har jag med mig varje dag, och den påminner mig om honom, och därför tycker jag att det killen i videon säger låter logiskt.

Hjärta mot hjärta

Barn · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Är du med i de förstfödda barnens gemenskap?

Googlade nåt om bebisar igår och hamnade på en sida som beskrev sovmetoder.

Med vårt första barn tyckte jag att det där med att sova själv var viktigt. Hon var visserligen en naturbegåvning men ibland ville hon inte somna själv och då minns jag att vi gjorde något som på hemsidan kallades för ”stolmetoden”. Den går ut på att man sitter på en stol vid barnet och sedan diskret flyttar stolen längre och längre bort tills man sitter på stolen utanför rummet (och sitter där likt en idiot).

Och jag kom på att första barnet är det enda barn som vi hållit på så här med. Det andra barnet började somna “själv” (i samma rum som sin syster) som tvååring. Med de senaste två har jag inte så mycket som tänkt på sovmetod. Jag kan gå så långt att säga att tanken inte har snuddat utkanten av mina hjärnceller och att det här är första gången jag tänker på sömnmetoder på mycket länge. Och det är som att jag vill skratta åt hela konceptet. Spädbarn som somnar själva?? Vilken bisarr idé!?

Det måste vara lite speciellt att vara första barnet. Jag är fjärde barnet (och väldigt nöjd med att vara fjärde barnet född i Sverige -85) så jag vet ingenting om att komma först. Men jag märkte när min äldsta åt middag med min äldsta syster att de förstod varann mycket väl fastän det skiljer 29 år mellan dem. De satt och skrockade och hade någon slags gemenskap i hur det är att växa upp med stränga regler och sedan se sina bortskämda småsyskon få fria tyglar och tanklöst springa omkring obrydda om sina äldsta syskons hårdare liv.

Äldre syster som kånkar på yngre bror 2013
Äldre syster som kånkar på yngre bror 2018

Barn · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Trygghet

Vi ”firar” 20 år tillsammans

Från samma dag vi gifte oss

Denna helg för 20 år sen blev jag och barnens pappa, och min numera make, ihop. Det tycker jag är lite speciellt!

Det här är ett större datum i mitt huvud än vårt bröllopsdatum, då jag inte på rak arm kan säga vilket år eller ens månad som vi gifte oss (men det var antagligen 2016).

Så här i efterhand önskar jag att vi hade gift oss på en gång eller så fort jag blev myndig, men jag förstod inte något av det här med äktenskapet då, jag såg det som en massa papper som man var tvungen att signera och ändå riva sönder sen om man inte ville ha dem mer. Dessutom finns det en förväntan att man ska ha en fest och det orkar jag inte tyvärr. Jag tycker det är nog med arrangemang att klara dagen. Jag vet inte hur man firar 20 år heller? Jag tycker det känns som att det räcker att konstatera faktum och sen firar man kanske nån annan gång.

På 20 år hinner man med ganska mycket även om man, som oss, lever ett rätt intetsägande liv. Eller intetsägande och intetsägande… jo, intetsägande. Det är det bästa av liv. Det är inte som att vi står utan spänning och dramatik och behöver hungra efter större utmaningar.

Det är nog så spännande exempelvis varje gång bebisen tar i och blir röd om kinderna för man vet aldrig om blöjan hållit tätt. Och dramatik fick vi förra veckan när fyraåringen bröt armen på två ställen. Utmaningar finns alltid.

Det är härligt att hänga ihop med min make och han är familj för mig. När jag tänker efter vore det konstigt om inte ens make vore familj, men han hade ju också kunnat kännas som en främling och då hade jag fått skriva så här:

”Det är härligt att hänga ihop med min make, han är som en främling för mig, jag känner honom inte, vem är han?”

På ena bilden hade vi varit ihop i ungefär fyra år, jag var 21 och han 22. Andra bilden tog vi nyss.

Allmänt · Bebis<3 · Bilder · på Sonja

Trött och frustrerad men är veteran

Jag tänkte att jag ska uppdatera hur det går. Bebisen är nu fyra månader gammal och jag ammar som bara den och är trött jämt. Inget annat av de andra barnen har ätit så här ofta och långa stunder.

Barnet ifråga sover bara när han får ligga sida vid sida eller när han blir buren.

Jag tycker att det är tungt just nu eftersom jag bara kan göra halva handlingar hela tiden men då jag varit med förr och har haft barn som fungerat liknande så vet jag att det är övergående och rätt som det är är de tonåringar som stänger in sig på rummet.

Det är också många tillfällen varje dag för att njuta och bara tacka för allt. Har jag sagt att jag är oerhört nöjd åt att vara född -85 i Sverige? Jag borde nog säga det några fler gånger. Enda nackdelen är väl att man blivit bortskämd.

Jag älskar Norrland dessutom. det finns inget län som Västerbottens län.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Natur och vyer · Trygghet

Jag hinner inte se djuren

Om göromålen vore djur så skulle min safari fylld med djur som jag inte riktigt hinner se. Eller, jag hinner se dem, men jag hinner inte fota dem? Jag hinner inte hoppa ur safaribilen och rida på dem?
Just nu ammar jag jätteofta. Första barnet ville ha mat var fjärde timme och åt i fem minuter innan hon somnade om. Det var det barn som inledde barnaskaran. Detta barn vill äta varje halvtimme i tjugo minuter, sen skriker han till man satt honom i selen och vaggar. Bara det viktigaste blir gjort och resten blir halvgjort eller inte gjort alls.

Märk väl att detta inte är klagan utan bara ett konstaterande att bloggen ligger långt ner bland prioriteringarna. Röran är välsignad, det blir många promenader med 4-åringen och jag tycker mer och mer om Vännäs <3 hjärtemoji.

Hur är det med er då? Jag hoppas att ni har det bra, och att ni trots all oro politiskt vet att det finns all anledning att ändå vara trygg. Jag vet inte hur jag hade känt om jag inte visste att världens skapare har omsorg om mig och familjen. Han kommer, precis som han alltid sagt, trösta, förmana stötta och förse som vanligt, så som han gör varenda dag. Så slipper jag gå på spänn. För det är lite känsligt det här med trygghet, särskilt när man har små barn, tror jag.

Jag läste i Världen idag om en kvinna som uppmuntrar till bön om skydd för våra gränser varje kväll klockan 20. Här är länken. Ett bra initiativ, jag har ställt klockan. Jag tror vi måste be om mer än beskydd också när det gäller vårt kära land. Till exempel omvändelse. Vi har tyvärr trampat väldigt snett och snedare tycks det bli. Exempel: diskussionen om att införa hemaborter, så att abort blir ännu mer “lättillgängligt” (på bekostnad av kvinnor och barns hälsa och säkerhet).

Johanneskyrkan