Detta är Bibeln för mig

Är det inte konstigt att en 30-åring som aldrig har läst Bibeln börjar läsa den ungefär varje dag, och fortsätter att göra det, efter snart åtta år?

Det kanske inte är så konstigt, men jag tänkte ändå berätta varför jag började och varför jag fortsätter.

När jag kom till tro på Jesus så fick jag ett nytt liv och blev en ny skapelse. Det här är en så märklig sak att säga, att inte ens den skriftlunniga farisén Nikodemus förstod vad Jesus pratade om då han sa “den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”.

Det som hände var i alla fall att jag blev född på nytt, och jag fick vad som vanligtvis kallas Helig Ande, men som också kallas för Hjälparen. Så här säger Jesus: “När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig”.

Och det var vad som hände. Hjälparen började vittna om Jesus.

Verklighetens väv fick då en gyllene tråd som jag tidigare inte sett, fastän den funnits där hela tiden. Den gyllene tråden är nu också innanför, i mitt blod. Och när jag säger blod så menar jag också själ.

Först och främst blev jag otroligt sugen på att läsa Bibeln. Jag ville ha reda på vad som hänt mig. För även fast jag visste så förstod jag inte riktigt, om jag ska vara ärlig. Det hela var så väldigt märkligt. Jag fick ord som “född på nytt” och “källa av levande vatten” för att beskriva vad jag kände, och det var… väldigt märkligt. Jag ville få rätsida på det, och då det helt klart var Jesus Kristus jag blivit räddad av, så var det Bibeln jag ville ha.

När jag öppnade Bibeln och började läsa så var det som att det jag läste ropade på det som numer finns i mitt blod. Det var som att Bibel och blod sjöng tillsammans, med stämmor och allt. Jag fick en känsla av att Bibelns ord lever och jag förstod det där uttrycket om att “Bibeln är Guds levande ord”. Jag hade dittills trott att det bara var ett talessätt.

Så här är det fortfarande. När jag läser Bibeln, så är det som att texten sjunger av en sång som det nya i mitt blod kan. När jag skriver sång, så menar jag inte att jag hör en faktisk sång. Sång är bara det närmaste sätt som jag kan beskriva det på. Att läsa vad Gud säger, och utforska saker som är av honom, är som en tongivning för hela själen. Det är ljuvligt att höra hans röst och Bibeln är fylld av hans röst.

Jag brukar ibland likna Bibeln med boken i Den oändliga historien, eftersom det är en film som de flesta i min generation har sett. Där är pojken Bastian inte en anonym läsare, utan han blir en del av historien han läser. När han ropar så hör bokens huvudperson Bastians röst. Den oändliga historien är en oändligt blek liknelse av Bibeln. Till exempel behöver inte Bibeln läsaren och innehållet försvinner inte bara för att man inte tror på det osv osv.
Likheten ligger i att när jag läser Bibeln så är jag en (inympad) del av det som står, historian är en del av mig och jag en del av den. Den är relevant för mig och vad som händer här och nu. Dessutom inte bara hörde huvudpersonen mig, han räddade mig.