Jag tänker ibland på vad komikern Norm Macdonald säger ungefär 4:15 minuter in i det här klippet
“Det är ateister som lever i en sagobok. De frågar: ‘hur kan Gud vara elak?’ … Varför skulle han inte kunna vara elak? Varför skulle han inte kunna tillåta att folkslag blir brända till aska? Varför inte? Varför spelar det roll? Det är ateisten som lever i en sagobok, som säger ‘Gud borde göra si, Gud borde göra så’ … Läs Bibeln. Det står att regnet faller på både rättfärdiga och orättfärdiga. Han bryr sig inte om vilket ” (-Norm Macdonald, halvdant översatt från engelska)
Jag tror inte att Macdonalds poäng är att Gud inte bryr sig, det han säger är som ett svar på saker kristna jämt får höra. Poängen eller frågan tror jag snarare kokar ned till:
– Varför tycks många ha kravet att Gud ska göra och tycka precis som de själva gör?
Han är Gud. Han har skapat varenda atom, radiovåg och ljuspartikel. Varje cell, organ, kroppsfunktion. Han förstår hur exakt allt fungerar och balanserar för han har gjort naturens och moralens lagar. Han ser alla människors tankar och avsikter i alla tider. Han förstår orsak och verkan från dess rot och till det yttersta. Och ändå tycker man att han ska tänka precis som en som var född för knappt ett halvt sekel sen och som inte ens kan svara alla rätt på “På spåret”?
Sen fattar jag att det egentligen handlar om Bibeln som trovärdig källa. Om Bibeln inte är Guds ord, varför ska man lyssna på den.
Det är givet att man eftersöker något högre, något perfekt, när man föreställer sig Gud. Men varför tänker man att det som är högre och perfekt ska reflektera just vad man själv tycker är rimligt? Är det inte rimligare att sanningen kraftigt utmanar och förmanar?
Det är förståligt hur man kan tvivla på Bibeln. Det finns mycket som trängs för att vara sant i vår värld och man behöver övertygelse för att kunna tro på något.
Men varför är man så övertygad om att Gud bara borde presentera saker som man redan vet, håller med om och förstår?
Och där håller jag med Norm Macdonald. Att tro det är att leva i en fantasiföreställning.
“Saliga är de ödmjuka, de skall ärva landet”
– Jesus, Matt 5:5
