Jag har knappt varit ute något på över två veckor vilket har känts oerhört tortfigt. Det är nämligen så att jag varit helt utmattad, värre än nånsin i mitt liv tror jag, och jag har gått isolerad och trött i vårt hem. Jag försöker tänka att jag är en fri kvinna som inte sitter i fängelse och att mitt tillstånd just nu är tillfälligt och välsignat men det har ändå känts OERHÖRT torftligt.
Jag vill inte ens veta hur många timmar jag spenderat framför tv-spel med treåringen. Många många timmar.
Så åkte vi till backen idag och jag kände direkt hur styrkan ökade och jag tänkte yes, yes yes yes yes yes!!! Så underbart, så helt och hållet underbart. Tänk att vi har en så fin backe bara några kilometer från vårt hem, där massor av rödkindade vuxna och barn samlas, dricker kaffe från termos och låter solen lysa upp andedräkterna.
