Tekniken utvecklas och det gör även finliret bakom kreationerna som gör oss människor beroende av dem. Skaparna bakom våra största sociala medier och mobilspel säger alla samma sak: vi har format dessa ting för att ni ska få dopaminpåslag och inte kunna sluta använda tjänsterna.
En del av skaparna går så långt att de varnar för sina egna produkter. De lider helt enkelt av skuldkänslor för de monster som de har skapat.
Jag har själv oerhört lätt för att fastna. För kanske 25e gången har jag tagit bort både twitter- och instagramappen. Mobilspel har jag inte, jag skyr det som pesten. Roliga mobilspel försätter mig i något som man kan likna med en supermysig trans och meningsfulla sysslor blir garanterat lidande.
Jag är vuxen. Något som oroar mig är barnen och deras små huvuden. Allt för tidigt kastas de in i dopaminpåslagens land. Barnprogrammen som genereras är färgglada animerade, högljudda, snabba och hysteriska. Det är nästan så att jag själv får mindre hjärnblödningar av att titta på en del av dem. Ska barn verkligen se masstillverkade skräpprogram, skapade på recept för att hålla deras uppmärksamhet så länge som möjligt?
Så jag har byggt upp en strategi där jag låter mitt barn se på långsamma och (halv)tråkiga saker. Han önskar Ricky Zoom (massgenererat skräp) men får Lillstrumpa och Systeryster. Han önskar spela mobilspel och får spela Bibelspelet och Alfons ABC, och andra (ganska) platta och tråkiga utbildande spel som han tröttnar på.
För det ser jag som ett bra tecken. Att han efter ett tag tröttnar, lägger ifrån sig spelet, och vill byta syssla. Så gör barn med alla typer av aktiviteter som inte är beroendeframkallande. Det är normalt att gå vidare.
Så det är mitt tips till föräldrar. När barnen använder teknik, håll dem till att spela (ganska) tråkiga och långsamma saker, som de inte nödvändigtvis tycker är jätteroligt. Helst läromässiga som de tröttnar på efter en stund.
Jag vet inte om det är av intresse för någon som läser min blogg nu men jag skulle annars kunna göra en liten lista på halvtrista spel och barnprogram som jag anser är acceptabla för åtminstone min 3-åring.
