I helgen var vi uppe på Starrberget strax utanför Vännäs och även fast det var en rätt gedigen klättring för en treåring så klarade han det upp till toppen. Där åt vi pepparkakor och drack varm choklad. Någon utflykt snart vill jag gå ut starkt med ved och mackajärn men det är fint med lätta fikor också.
Har man ett barn med starka ben så kan jag helt klart rekommendera Starrberget. Det är smala stigar, pölig gyttja, porlande vattenbäckar, klippor, rotvältor, branta branter och ett och annat omkullfallet träd. Vandringen var enligt skylten 1,3 kilometer enkel väg.
Jag läste på nån lapp i raststugan på toppen att Starrberget tidigare hetat Starberget. Tydligen har platsen kallats för Starberget lokalt men då har nån instans protesterat, eller, jag vet inte riktigt. Starrberget ska det tydligen vara, men jag tycker att Starberget är bättre. Starberget för tankarna till starar vilket är fina fåglar att älska och hålla kär, medan Starrberget för tankar till ögonsjukdomar och laseroperationer. Men det är bara om man sätter sig ned och begrundar saken förstås för i det hela taget så tänkte jag väldigt lite på ögonsjukdomar medan vi befann oss på platsen.
