Tillbaka till Västerbotten

Hej,

Vi har haft fullt upp! Vi har flyttat till Västerbotten och det är ingen liten sak. 100 mil. Vi kommer båda från Västerbotten men bygden vi har flyttat till är ny och det bär sina utmaningar. Vi lämnade en plats där vi bott i 17 år och ska nu försöka slå rot på nytt. Ibland är jag jätteglad att det äntligen blev av, ibland undrar jag om vi är dumma i huvudet. Kanske är det många gånger så att är man glad så är man också dum i huvudet.

Jag tycker mycket om vårt nya ställe. Ser ut genom fönstret i skrivande stund och ser både samhälle och skog. Ett stenkast härifrån rinner vackra Umeälven. Men än känner jag inte trakten. Dagligen går jag omkring med 3-åringen och försöker lasra av nejden med min blick. Var finns det fina vägar? Var finns det extra vackra platser att vila? Var kan man ha utflykt, både enkel och lite mer avancerad med eld?

Efter 16 år i Kungälv så hade jag lärt mig var saker fanns, många av ansiktena jag såg var bekanta, jag kunde bussrutterna, promenadstråkens längd och ansträngningsgrad, jag hade minnen över hela stan. Kungälv som en gång var okänt hade vuxit sig bekant.

Här har jag inga minnen. Här måste vi göra nya. Kan den som känner sig manad hjälpa oss att be för det? För att hela familjen ska få nya, positiva minnen runt vårt nya hem. Både som familj och tillsammans med människor som vi lär känna. Be för att vi ska få djupa, meningsfulla relationer. Att odla vänskaper är för mig vad klättra i träd är för en get som inte kan klättra i träd (det finns getter som kan klättra i träd, väldigt bra dessutom, det är därför liknelsen är så klockren).

Från en liten utflykt i helgen.