Igår morse la 2-åringen upp tre av mina böcker på soffan och räknade “one, two, three”. Sen pekade han på bokhögen och sa “three moms books”.
Det är första gången som jag hör honom formulera en mening på engelska. Han kan många ord (siffror, bokstäver, djur, färger, fordon osv) men tidigare har han inte satt ihop något till en mening.
Hur bra kommer den här yngsta generationen att vara på engelska?
Jag tänker på det ibland och jag gissar att engelska kommer falla sig naturligt för dem. Jag tror inte att min pojke är en unik snöflinga på området utan jag tror att det här är en allmän tendens.
Vad säger ni. Håller språkförbistringen vid Babel på att jämna ut sig?
