Jag fick en kommentar på inlägget “Varför blev jag av med min depression medan andra inte blir det?” från en person som lidit av depression sen han var barn. Här är en del av hans kommentar:
(…) “Jag tänkte att det var grymt, jag var inte arg på Gud, och inte mig själv heller. Men det var förlamande. Och fruktansvärt plågsamt. Ljuset som försvann, ångesten som kom krypande. Men hade jag velat vara utan den? Jag skulle inte säga ”ja” alltför snabbt.” (…)
Jag känner samma. Jag kan ärligt säga att den nöd jag kände och som jag levde med och som växte till jag var 30, det ser jag som en av de finaste gåvor jag fått.
Var hade jag varit utan den?
Ska jag fantisera fritt så tror jag att jag hade varit komiker och gjort underhållning i någon av de stora kanalerna. Det låter pompöst men jag tror att det hade varit mycket möjligt om jag inte hade haft mina problem, för jag har det i mig (till och med fortfarande, nånstans). Det låter kanske osannolikt för er som just hittat min blogg men jag rörde mig i de kretsarna och jag har varit på intervju med tv- och mediefolk mer än en gång.
Jag tror att jag kan ha haft en ganska framgångsrik karriär om jag hade haft sinnesstyrkan för det.
Men jag hade antagligen inte haft det jag har idag. Jag hade inte sökt efter det jag har idag och jag hade inte förstått att jag behöver det.
Kanske hade jag kunnat nå tusen och åter tusen om jag hade varit stark och fortsatt spikrakt på den bana jag var på. Men vad hade jag nått människor med?
Det är bättre om jag når hundra, eller tio, eller bara en enda person på den bana som jag är på nu.
Jag tror jag gör större nytta nu om jag så bara lyckas krafsa nån förbigående på hälen som en hund.
Det jag har nu är långt mer värt än något annat.
Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt som han äger och köper den.
(Jesus) Matteusevangeliet 13:44-46
“Men allt som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.”
(Paulus) Filipperbrevet 3:7-8
Den här bloggen tycker jag är jättebra! Fortsätt det goda arbetet, Sonja! Och tack för allt!
Roligt att höra, välkommen hit!
Någon som läser att ”depressionen är det bästa som hänt mig” som du skriver så kanske någon tror att jaha då är det inte så farligt med depression. Jag vet att du inte menar så, och det gör inte jag heller. Depression är något av det mest överjävliga man kan råka ut för, jag hörde nånstans att det är värre än att bli av med både sina ben och armar.
Det är som allt liv sugs ur en och man sjunker ner i ett mörker där man inte kan se någon glädje i nånting. Har man pengar så ser man meningslösheten i pengar, har man inte pengar så ligger felet där. Allt är grått, meningslöst och glädjelöst. Man vill bara stänga in sig i ett mörkt rum, vilket får till följd av att sociala kontakter blir begränsade. Vissa slutar helt ensamma. Utan någon levande människa att prata med. Och. Ingenting. Hjälper.
Det är en dödlig sjukdom. Jag försökte räkna ut mina överlevnadschanser när det var som värst och kom fram till cirka 60 procent. Det jobbigaste i mitt fall var hopplösheten. Jag hade testat allt, och ändå var jag fast i helvetet. Jag hade inga fler idéer. Men den grekiska kvinnan blev helad först efter att hon hade gjort av med alla sina pengar på läkare. Så blev också fallet med mig, i en vidare bemärkelse.
Människor tar inte livet av sig för benbrott eller till och med cancer, men depression skördar människor i drivor. Johanna Sällström, Micke Dubois, Micke Ljungberg… för att ta några kända namn ur minnet. 2019 tog 1269 personer livet av sig. Och vad gör kyrkan? Predikar ett evangelium till befrielse och pånyttfödelse? Nej, konstigt nog gör man inte det. Kyrkan borde förklara värdet av att älska sin nästa som sig själv, i aktiv handling. Det skapar en mening i sitt annars så meningslösa liv, för ganska snart börjar man betyda något för någon annan. Det kan vara något så enkelt som att bjuda in den ensamma grannen på kaffe. Eller åka till Jula och köpa några frö-stationer åt de stackars vinterfåglarna. Detta pumpar in friskt syrerikt blod i vårt andliga blodsystem.
Förhoppningsvis kommer det projektet som Herren har kallat mig in i att hjälpa människor till befrielse och pånyttfödelse. Det är mäktigt när Herren öppnar dörrar som tidigare har varit stängda.