Idag har vi varit ute flera gånger i snön, har även varit ute själv och bara gått. Har haft en så bra ledig vecka senaste veckan, en underbar start på 2021.
Som ni ser var mängden snö patetisk men vi körde ändå om och om igen, uppför backen och nedför backen, och det var så roligt att se lillens glädje när han körde “som med en bil”.
Jag älskar mitt liv så mycket. Tänk att jag får vakna varje morgon och veta att Gud finns och att han är god. Varje andetag som jag andas så känner jag honom där. I 30 år tyckte jag att det blev allt tyngre att andas, och det blev bara värre att bära tyngden som låg osynligt över bröstet, så svårt att leva med avgrunden som växte där inne. Men nu är det skönt att få luft och att känna hjärtat slå. Där avgrunden var känner jag värme.
Jag tycker att världen är hemskt rörig och när jag försöker avläsa vad som pågår så brusar det bara. Det är sådan väldig röra, så mycket förvirring och dubbla budskap i allt. Så mycket är fel. Kommer det brisera? När? Hur? På grund av vad? Sen har vi vardagen också, och alla relationer, som alltihop bär på sitt.
Min stora tröst när jag är osäker på hur det kommer bli, är min Jesus, som jag får vakna med varje dag. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Och om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty han är med mig. Hans käpp och stav, de tröstar mig.
Ja, hans ord tröstar oss verkligen! Men faktum är att dina ord och ditt sätt att uttrycka dig tröstar mig också!🥰 De styr upp mig och leder mina tankar rätt(jag kanske bör nämna att jag just nu är på starka migräntabletter som gör mig både pladdrig och kärvänlig, men också väldigt sann tror jag).
Det här tröstar och ger mig hopp!
Kolla publikens respons på slutet och körens respons på publiken, känn körleken och den helige anden röra sig..
https://youtu.be/DfW2mkkMTAg
Så vackert skrivet om din tro. Trots kristen så har jag aldrig haft den känslan inom mig du beskriver. när jag blev frälst trodde jag att nu kommer ångesten och allt vad det är bli lättare att bära på eftersom Gud hjälper mig bära/bär åt mig men det har faktiskt inte hänt…går fortfarande runt dagligen och mår dåligt över diverse i livet. därför väldigt fascinerande att läsa om din resa och hur du kan må så bra…gör vi andra nåt fel i tron? Varför infinner sig inte friden hos alla? är inte tron för alla? Så stora frågor som jag önskade fler pratade om…
Lustigt att du säger det här för jag har skrivit det här inlägget som jag inte hunnit publicera än: https://hejsonja.files.wordpress.com/2021/01/img_0259.jpg
Åh jag hoppas att det är ett inlägg som du publicerar när du känner dig mogen du kommer att göra det så bra som allt annat du skriver!!! men även att man fick höra fler prata om det här…jag vet ju att jag inte är ensam. Jag kämpar lika mycket som frälst om inte mer med mina hjärnspöken…ex vågar ej gå ut med soporna, kan börja gråta av att gå på promenad och stöta på människor, mår dåligt i mitt boende med mycket grannljud och är bitter för att min man och jag inte kunde bo kvar i vårt egna tysta hus pga ekonomiska bekymmer…listan kan göras lång och jag känner aldrig någon tröst eller frid…men såklart kommer jag inte ge upp…inte som det känns nu i alla fall…det närmaste ett svar jag kommit är någon som berättade för mig att vissa vill Gud ska plågas genom hela livet att till och med Jesus bad om att inte få lida men Gud sa nej…att det finns fler historier i Bibeln där människor verkar finnas till endast för att leva ett enormt jobbigt liv. Sen jag fick det här berättat för mig har det gjort att jag mår sämre för tänk om Gud verkligen vill att jag är kvar i mitt elände tills jag dör…och det är så tungt för jag är så trött på att vara en så rädd människa…
Inlägget är färdigskrivet och klart att publiceras, det som jag tyckte fattades var en bild, och någon sån har jag inte ritat än.
Du ska inte gå genom livet utan frid i bottnen. Jesus lovar ju frid till de som följer honom, men inte frid på det sätt världen förstår frid. Världen förstår frid som att allt är bra och fungerar för en. Jag vet inte om jag har gett intryck av att min dagliga kamp försvunnit sen jag blev frälst, det har den inte. Men kampen är inte meningslös och jag behöver inte möta den själv och jag behöver inte resa mig själv när jag snubblar och det gör hela skillnaden.
Jag är fortfarande räddhågsen som få. Men numer när jag blir rädd kan jag säga till mig själv att jag är ett barn till Gud, så jag tänker inte gömma mig. Så töntigt nu när jag uttrycker det i text. Men för mig är det här en del av “att ta ett steg i tro”. Det är kanske lätt att tänka att “ta steg i tro” ska vara att man under dödshot bekänner Jesus, eller att man ber för sjuka och de blir friska, men steg i tro tycker jag också kan vara att proklamera vem man tillhör och i stöd av det möta det man skrämmer, även när det som skrämmer är konstiga småsaker.
Jag har inget “bot” på vad du upplever jag vet bara botgöraren. Jag är glad för varje dag jag inte är deprimerad, för jag tror inte att jag är immun mot depression för resten av livet.
Fortsätt blotta även de “fula” känslorna för Gud, be om förlåtelse för det som behövs, förlåt de som behövs, be honom att fylla dig med tacksamhet, frid och mod och tro, och allt annat du behöver. Läs Bibeln, be honom uppenbara det gömda pärlorna i texterna som han gömt till dig, fortsätt tjata. Alla har det olika med sina depressioner, och det finns inget recept, men det finns ett hopp för alla.