Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Så här skrev jag i det här inlägget:

“Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer”

Och jag tänkte ge två exempel på hur jag menar att det tack vare Messias inte alls är nödvändigt att fly undan vardagen för att finna sin identitet och meningen med livet:

Exempel 1 – “säg gärna vad du vill, men i slutändan är min vilja som gäller”

Jag var ute med 2-åringen och frågade honom vad han tyckte att vi skulle göra. Jag sa “vad vill du göra? Du får berätta, men i slutändan så är det ändå min vilja som gäller“, och jag log för mig själv, för har jag inte läst något liknande nånstans?

“Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” 1 Joh 5:14

När jag sa till min son att han får komma med förslag så menade jag vad jag sa. Frågan var inte “du kan tala, men jag lyssnar inte”, jag ville ärligt höra vad han ville göra och han kan påverka hur vi gör, men hade han pekat mot något olämpligt, om han velat påbörja något som jag visste att han inte skulle orka, osv, så skulle jag ha sagt nej. Men väljer han något inom ramarna för vad jag tycker är lämpligt så säger jag ja!

I detta så kom jag lite lite närmare Gud, för denna stund med min son blev också en stund med min Gud.

Jag kan ge förslag och fråga min Gud det jag har på mitt hjärta, men det är i slutändan endast Guds vilja som gäller. Och det är inte tyranni från en arg och sur Gud som inte bryr sig om min åsikt, det är trygghet och omsorg från en himmelsk förälder som älskar och känner mig och helhetsbilden bäst.

Exempel nummer två – “Här är nycklarna så att du kan låsa upp dörren”

När vi börjar närma oss hemmet så brukar jag ge 2-åringen nycklarna och säga att han måste hjälpa mamma att låsa upp dörrarna när vi kommer fram. Han håller då för det mesta nycklarna hårt i nävarna, och när vi kommer hem klättrar han ur vagnen och låser fokuserat upp dörren.

Då kallar jag honom mammas lilla dräng, och hela han strålar eftersom han vet att han är viktig och har uppgifter att utföra, och vi delar en stund ihop som gränsar mot något övernaturligt, det liksom fyller bröstkorgen.

I detta kom jag ihåg ett annat Bibelord:

“Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:19

Vi kristna är Guds utsända på jorden. Han behöver inte vår hjälp (precis som jag egentligen inte behöver min sons hjälp att öppna dörren), men vi får hjälpa honom ändå. När vi gör hans vilja, och vi förstår och gör en uppgift tilldelad från den som skapat oss och älskar oss, då fyller närvaron och samförståndet ibland hela bröstkorgen.


Nu har jag berättat om hur Gud kan komma nära och hur han kan använda vardagen och småbarn för att undervisa mig personligen om Honom själv på ett sätt som är på min nivå och som jag kan förstå.

Barn är inte ett hinder – de är ett medel (och har man inte barn använder han andra medel)

En del säger att Bibelns Gud är “patriarkal” på ett sådant sätt att han är dålig för kvinnor, men det är ett mycket verklighetsfrånvänt påstående. 

Gud värnar kvinnor och han är intimt förtrolig med oss om andliga ting på ett sätt som män och kvinnor i andra andliga praktiker inte kan komma i närheten av.

Han talar till oss i det gömda och innesluter oss i sin person på ett sätt andra för det mesta inte kan se, och vi får vara med och göra hans vilja på ett sätt som inte alltid erkänns av omvärlden. Jag tror att många kvinnor skulle må väldigt bra av att få förstå hur jag menar.

“Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet” Ps 68:12

Tror man att pengar, status och makt är det bästa en människa kan få, så har man blivit lurad. Som kristen så vet man att det bästa en människa kan få är gemenskap med Gud.

Med Gud förlorar kvinnor inte på att vara omvårdande och att ta emot och ta hand om de i samhället som behöver omsorg. Äldre, handikappade, barn (yrken/sysselsättningar som kvinnor ofta väljer). Guds lön är dock gömd och kan till synes verka värdelös för de som inte känner Honom, då de inte har del i det himmelrike som Jesus talar om.

“Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud” 1 Kor 1:26-29

De här händelserna med 2-åringen beskrivna ovan visar naturligtvis inte hela bilden av vem Gud är eller de här Bibelorden, men de ger mig ledtrådar, som små pärlor Gud gömt för mig att hitta i livets åker. Och när jag hittar dem blir jag glad, och han blir glad, och vi delar den glädjen. Gemenskap med Livgivaren.

Förr kunde jag känna att jag “slösade” mitt liv när jag gjorde tråkiga sysslor. Så känner jag väldigt sällan nu för tiden. Jag har blivit befriad från mycket bitterhet kopplat till vardagen (inte all, jag är rätt gnällig av mig), och all den bitterhet som var kopplad till mig i rollen som kvinna är borta.

Det finns ingen som helst anledning att vara bitter för att man är kvinna.

4 åsikt på “Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

  • 13 september, 2020 kl 08:15
    Permalink

    Oh, ja! Ibland känner jag bara att dagens samhälle gör en sån enorm tankevurpa när det kommer till kvinnor… tex att man tog bort vårdnadsbidraget för att kvinnor ska ut i arbetslivet istället för att vara hemma med barnen. Konsekvens? Kvinnor är ändå hemma med barnen, men utan skyddad SGI. Varför skulle det vara fel att vara hemma med barnen? Är det inte bättre att höja statusen på även detta, och istället säkerställa att (framförallt) kvinnors ekonomi skyddas ändå med SGI och pension? Nej nej…

    Och ingen behöver oroa sig, jag jobbar mellan 40-70 h i veckan på advokatbyrå, så jag kan helt klart se båda sidor. Bara deppigt att det är mannen som ska vara normen i vårt samhälle, och att om du inte passar in där så är du inte vatten värd. Men det är fult också att som mamma jobba så mycket som jag gör. Ja, man kan inte vinna. Ok sidospår, förlåt! Så bra inlägg!

  • 13 september, 2020 kl 09:38
    Permalink

    Ibland Sonja, så skriver du så djupt med enkla ord.
    Tack för detta inlägg❤️

  • 13 september, 2020 kl 13:05
    Permalink

    Så fint skrivet! Älskar! 🙂 Jag tycker att världen/feminismen ofta värderar karriär, pengar, status och makt mera än nånting annat och verkar tro att har man allt det så är man så lycklig så lycklig! Men det är ju för det mesta inte sant, tror man blir bara olycklig av att jaga efter sånt! För mig är det Gud, familj, relationer, Guds skapelse, natur, kreativitet, stillsamhet, eftertänksamhet, förnöjsamhet och tacksamhet som är det viktigaste i livet! Att känna glädje och tacksamhet över det lilla och enkla i livet och att se skönheten i det vardagliga! Att vara kvinna är underbart och framförallt att vara kristen kvinna, skapad av Gud och älskad av honom!

  • 13 september, 2020 kl 21:36
    Permalink

    Åh jag kan riktigt se din lilla kille framför mig när han stolt går och låser upp dörren. 💖😊
    Ja barn kan verkligen öppna ögonen för hur människan fungerar ihop med Gud. Ibland tänker jag att människor som tycker att Gud är hemsk är som en treåring som skriker ”Du är dum” till sin mamma i affären när hon har sagt att de inte ska köpa något godis idag.

Kommentarer är stängd.