Nu har jag varit hemma i över en vecka, och mer lär det bli, för lillen är snorig och lite hostig.
Jag har utrustning så att jag ska kunna arbeta hemma men det är bara att glömma. Jag skulle inte kunna fokusera ordentligt på vare sig jobbet eller på honom, bara tanken på att försöka hantera båda samtidigt ger stressmak i munnen.
Så jag är hemma 100% och tar dagen som den kommer.
Det är inte svårt att se glaset halvfullt i det här, veckan har varit supermysig. Det är full blown vår i Kungälv och lillen är hur rolig och gullig som helst. Vi har varit ute på upptäcksfärder och han lär sig nya ord varje dag. Och så kan han så där lite udda ord som man inte fattar att han lyckats snappa upp och memorera.
Som vulkan.
“Kaan” säger han när vi läser boken med en vulkan, och “ptchhh” (ljudet av vulkanutbrott). När snappade han upp det? Vilket minne han måste ha.
14-åringen har också varit hemma på grund av torrhosta, och vi har haft tid att umgås mer än normalt, något som jag verkligen har saknat. Vi har haft massor av tid att prata och diskutera precis som vi jämt gjorde förut. På den tiden då hon var intresserad av vad jag hade att säga om saker. Jag frågade henne om hon tror att hon och jag hade varit vänner om vi var lika gamla, och utan en sekunds betänketid svarade hon “NEJ”.
Jag har målat lite mer med vattenfärg, eller ja, jag har målat en bild till. Den blev bättre än förra anser jag själv och jag blev särskilt nöjd med den lilla timrade redskapsboden där på ängen. Ni vet ett sånt där litet hus där man förr förvarade sina grejer men som nu står och multnar och förfaller överallt i de norrländska skogarna. Jag älskar dem. När man var barn var de en guldgruva till lek.
Funderar dock på att byta naturtemat och måla en helikopter nästa gång.
Vår församling har fortfarande möten på söndagarna (färre än 50 pers) men vi går inte dit. Vi har hostiga barn (varav en av dem hade feber förra helgen) så jag som dessutom är asocial ser ingen poäng i att gå omkring och träffa massa folk just nu i det här läget.
Jag hoppas att det inte är det lugn före stormen för det här landet som det verkar som att det kan vara. Kom ihåg att Gud finns.
Ha det bra!
Skönt att du kunnat uppleva det posetiva ändå med att kunna vara hemma och ta hand om/vara med dina barn?
Idag är ju läget lite sämre i Sverige på Coronafronten än när du skrev sist här. Hoppas att både du och dina kära kommer smidigt igenom det här utan nga förluster.
Det känns som att man efter det här kommer att ha en lite annan tideräkning, tiden före Cv-19 och efter Cv-19. Det känns inte som att tillvaron kommer att bli sig riktigt lik igen. Och kanske är det här bara början. Gott ändå att ha sitt hopp i Jesus Kristus och se det hoppfulla i det hemska som händer, att människor blir öppna för att söka Gud?❤️
Hoppas se(läsa) livstecken från dig snart igen.