Idag gläds jag över att jag är kvinna

Idag är det 8 mars vilken även är känd som internationella kvinnodagen.

Jag har hört mycket kritik mot de som grattat kvinnor på 8 mars. De har blivit strängt tillrättavisade med ord som “det är ingenting att gratulera, vi är förtryckta!” och så vidare. Jag har själv varit en av de som hånat och himlat med ögonen åt, enligt mig, opålästa män som i sin ignorans sagt grattis.

Men jag har ändrat mig. Kvinnor är utsatta för förtryck, men jag tycker ändå att det här är en bra dag för att ägna lite extra tacksamhet över gåvan att få bli född just som kvinna och skulle någon säga grattis till mig idag så skulle jag inte för en sekund vilja tillrättavisa den personen. Jag skulle bara tacka och ta emot.

Jag var, som jag berättat tidigare, könsförvirrad i ungefär 30 år av mitt liv. Innan jag började lära känna Gud, som skapat oss som just män och kvinnor, så förstod jag inte om det fanns några gränser och var dessa gränser i så fall går.

Så när jag mötte Jesus som 30-åring så började jag för första gången i mitt liv omfamna min kvinnlighet helhjärtat. När hans liv kom och tog plats i mig så var det också som att han drog ihop kropp och själ så att de blev mer ett.

Vid något skede, och på något sätt som jag inte var medveten om eller kan minnas, så hade de glidit ifrån varann.

Han gjorde att jag förenades med och accepterade min kropp på ett djupt plan.

Det betyder inte att jag helt plötsligt var 100% feminin och traditionell kvinnokvinna i hela min personlighet, jag skulle nog säga att jag fortfarande är “ungkarlsslusk”-aktig, men det spelar ingen roll. Jag är kvinna oavsett personlighet, och det går inte att omförhandla eller ändra och ingen kan ta det ifrån mig. I was born this way.

När jag accepterade att könet inte är något som är flytande, eller något som mina känslor eller inre uppfattning kan råda över, och fogade mig efter och slöt fred med det, så blev jag också mer hel och fri som människa.

Och det hade inte varit möjligt utan Jesus. Utan honom hade jag fortfarande garanterat varit förvirrad. Så det jag säger här är inte att det bara är för könsförvirrade människor att “skärpa sig”. Det är så mycket mer invecklat än så. För mig blev helande möjlig enbart genom en kraft som inte var min egen och det är jag väldigt tacksam för.
Det jag däremot säger är att Gud inte gjorde ett misstag när han skapade oss med det kön vi nu må ha. Och oavsett vilket kön vi har, så är det en god gåva, en gåva som mänskligheten har en tendens att förvrida och pervertera på olika sätt. Men gåvan i sig är god.

Vår kultur står idag inför en stor utmaning när det kommer till att respektera våra kvinnliga kroppar och vad den biologin innebär för de flesta av oss. Vi står inför många lögner, bland annat lögnen att vi måste hålla med, uppmuntra och till och med fira när en kvinna vill ändra sin friska kropp för att uppfattas som en man (eller vice versa). Eller att vi ska nicka åt, uppmuntra och till och med fira att abort finns.

Det kommer inte att bli enkelt att stå för något annorlunda, men det kommer inte att vara bortslösad möda.