När jag fantiserar och sätter mig in i olika tidsepoker så tänker jag inte romantiskt utan realistiskt. Vore jag till exempel född på 1800-talet skulle jag förmodligen varit en prostituerad vars syfilis infekterat hjärnan.
Jag har väldigt svårt att se att jag skulle ha varit nån redig bondmora alternativt snofsig dam, som jag ju hellre hade velat vara.
Ett hopp som dock lyckas tränga in i fantasin är att någon kyrklig gemenskap skulle känna förbarmande och berätta om frälsningen, och att jag skulle bli renad likt Maria från Magdala. Då skulle jag i stället bli byns kristna toka som sprang omkring och var 60% galen och 40% vis för att sedan dö lycklig i hjärtat.
Så lyckligt blir det dock aldrig när jag läser Gamla testamentet, gode Gud, jag får nästan panik när jag läser gamla testamentet ibland, för jag är så säker på att jag skulle tillhöra toppskiktet av de knotande asen av Israel.
Om nån så gott som bara hade andats ett ord som påminde om “Guldkalv” så skulle jag förmodligen ha sagt att det var det mest förtjusande jag hört på nästan 40 dagar. För på gamla testamentets tid fick Guds folk klara sig utan Jesus, de tilldelades alltså ingen Hjälpare (aka Helige Ande), så de fick förlita sig på de få som fick det, det vill säga Guds profeter. Och det hade jag aldrig gjort (om jag nu ens varit judinna, antagligen inte?).
Jag hade kanske låtit mig tillfälligt övertygas av massiva mirakler (land som drabbas av plågor, hav som delas, vaktlar som faller från skyn efter repetetiva klagomål på maten) men hade glömt det efter nån vecka. Jag har extremt svårt att tro att jag skulle ansett Moses vara en man värd att lyssna på. Jag hade sannolikt anklagat honom för att tagit oss ut i öknen bara för att törsta oss alla till döds.
Jag hade garanterat haft gjutna avgudar i tältet och den där dagen då spejarna kom tillbaka och berättade att det finns jättar i löfteslandet så skulle jag jättesurt ha sagt “ta mig tillbaka till Egypten så jag slipper det här dårhuset”.
Jag är väldigt glad över att vara född i Sverige 1985. Jag vet att jag tjatar men jag känner glädje för detta på daglig basis. Jag var egentligen chanslös nu med trots all materiell trygghet och fördelar men jag slapp i alla fall få syfilis i hjärnan innan jag hörde om frälsningen.
Hur tänker ni er själva när ni tänker er in i andra tidsepoker eller platser?
Romantiserar oftast, tänker att livet hade varit sååå mycket enklare men antagligen hade jag också dött som ex 23-åring i någon otrevlig könssjukdom som prostituerad, alternativt dött av min brustna blindtarm för hallå det fanns ju ingen antibiotika???
Gnällig i öknen, check på den. Å andra sidan, hade jag fötts som kvinna i en tid då det inte fanns en massa valmöjligheter kanske jag inte heller hade gjort så många dåliga val. Hade kanske gift mig vid 16 och dött vid barnafödandet. Helt omöjligt att veta:)
För min lata personlighets skull så hade det nog varit bra om jag fötts som prinsessa eller så, (inte för att de heller hade det så himla kul på medeltiden), men om jag fötts som storbondens dotter hade jag nog fått arbeta och åter arbeta, men det verkar så sjukt gemytligt i typ Emil i Lönneberga när de sitter tillsammans allesammans och förbereder inför julen, alla efter sin förmåga.
Någon gång ska jag lajva 1800-talsjul och se vad familjen tycker ?
(Du ser ju på min jättetöntiga epostadress när jag är född, den adressen har jag haft sedan jag var typ 10 så faktiskt från förra årtusendet;))
Jag hade också dött i sprucken blindtarm! Var ju nära jag gjorde det trots all modern medicin. NÄR JAG VAR GRAVID 😮 😮
Jag har, ända sen jag var liten, varit både envis och såpass upprorisk mot auktoriteter så jag tror att jag, även om jag inte hade många valmöjligheter, hade gjort uppror på nåt destruktivt sätt och dragit olycka över mig själv. Känner mig rätt så säker.
1800-talet eller 1900-talets början verkar , rent romantiskt sett, vara en helt okej tid. Då var man rätt så civiliserade samtidigt som man inte hade grisat ner och gjort saker så fult med fula höghus. Vattnet porlade, hönorna kacklade och hästen lunkade långsamt på grusvägen medan drängarna slog med lien. Det är vad man såg. Det man inte ser är hur de badade halvårsvis, spottade inomhus, delade kök femton personer, hade ruttna tänder och barn ramlade ned i tvättkok och dog.