Nathalie körde lite frågor och svar för ett tag sen, och jag tänker nu svara på exakt samma frågor som hon har svarat på!
Vem är du?
Jag heter Sonja, bor i Kungälv men är egentligen en Latikbergare.
Stora sonen på vägen utanför där jag är uppvuxen, förra året
Familj?
Dels har jag en mor och en far och fyra syskon som är utspridda lite här och där i landet. Jag är näst yngst om nån vill veta. Men så har jag min egna familj och den består av min man som jag blev ihop med för 17 år sen, och tre barn. Vi tänkte så här när vi var omkring 20-21: vi skaffar våra barn nu när vi är unga, så “slipper vi det sen”. Vi tänkte helt fel. Små barn är inget man vill “slippa”. Och viola – vi fick en sladdis 2018.
Maken kastar sladdisen i luften i Latikberg
Vad har du gjort idag?
Vaknade darrig och mådde svinilla. Klev upp och försökte få i mig något för att se om det blev bättre. Det blev det inte. Gjorde mig och yngsta i ordning, lämnade honom på dagis, men kände där att jag inte kan gå till jobbet. Låg sedan på soffan till det var dags att hämta honom igen. Nu mår jag helt okej. Till middag värmde jag soppa som jag gjorde igår (så bra tänkt av mig), och ikväll har jag gjort grönsaksgratäng som blir ett härligt tillbehör någon annan dag.
Vilken är din favoritårstid?
Det finns bara en gång jag tycker om solsken, och det är kalla höstdagar. Då lever jag upp. Torra höstar gillar jag. Men jag gillar vinter också – obs! Norrländsk vinter.
Äldsta och yngsta barnet vid en stuga i skogen där vi picknickade lite när vi var i Latikberg förra året
Chips eller godis?
Jag tycker bara om choklad och vissa typer av saltlakrits. Nån enstaka chipssort är okej. Men choklad är bäst. Överlägset.
Vad gör du när ingen ser?
Jag går på toa bland annat. Mer än så vill jag inte säga förrän min advokat är här.
Vad är din favoritmat?
Gräddig mat. Ostar. Föredrar i regel vegetarisk mat över kött, pga vegetariskt i regel är godare. Men malet kött är okej, malet så att man inte behöver tugga själv. Hatar kotletter, bara jag hör ordet “kotlett” får jag en rysning längs ryggraden.
Favoritbok?
Bibeln så klart, men den innehåller egentligen 66 böcker eller vad det nu är, så den är mer som ett bib(el)liotek (fniss). Utöver den så är nog min favoritbok Pappa Långben av Jean Webster. Den läste jag många många gånger när jag var yngre. Annars läser jag helst inte romaner utan hellre böcker som avhandlar vad Nephilim i Bibeln kan tänkas ha varit, vilken hårfärg Noa kanske hade, hur flat earthers tänker, och såna saker.
Jag och lillen på Kungälvs bibliotek, där vi är på gränsen till stammisar
Vad vill du jobba med?
Jag trivs där jag jobbar nu.
Vem är din idol?
Jag har aldrig haft nån direkt fallenhet för idoler. Jag var kär i Orup när jag var fyra-fem år, sen lyssnade jag väldigt mycket på Svenne Rubins och Kenneth and the Knutters. Efter det har jag gjort nåt försök på Nick Cave och Britney Spears men jag skulle aldrig i livet vilja se dem live ens. Tanken får mig nästan att spy. Att se Britney skulle dessutom kännas som att gå på Seaworld och se delfiner, som tvingas uppträda i bassänger på ett sätt som ger dem självmordstankar. Så jag vet inte. Jesus är iaf inte min idol, idol pekar på något ytligt.
Vad lyssnar du på nu?
Jag har lyssnat en del på Kanye Wests nya album Jesus is King, men annars lyssnar jag på podden Relatable med Allie Stuckey. Jag värdesätter tystnad högt så oftast lyssnar jag inte på något alls.
Morgon- eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska 100%. Jag hoppades helt naivt att jag skulle bli morgonmänniska när jag blev frälst, att Helige Ande skulle lyfta mina ögonlock på morgonen och bära upp mig innan solen gått upp, för man tänker sig ju att kristna vaknar tidigt på morgonen för att hinna med sina böner och dricka varmt te till ljudet av fröjdefull nunneklostermusik. Men det visade sig att om jag vill bli morgonmänniska så måste jag slåss blodig med mig själv. För jag älskar att vara vaken på kvällar och nätter.
Vad ångrar du mest?
Att jag lämnade min man när jag var omkring 23 år för att han var “mer vän än en partner” enligt vad jag då tyckte. Om jag hade vetat att en vän som partner är något man ska hålla hårt i, och att romantiska känslor kan komma tillbaka, och att relationen kan nå nya djup för att man är kvar och kämpar, då hade jag inte lämnat honom. Om jag vetat vad jag vet nu så hade jag inte rört upp livet för mina barn och andra, bara för att jag helt själviskt ville söka en pusselbit som jag definitivt inte kunde hitta på det sättet. Vi var isär i fem år. Det ångrar jag mest.
Vad gör du för att må bra?
Gör saker jag egentligen inte känner för att göra, men som jag vet är bra för mig, tex träffar folk, städar, lagar bra mat. Men viktigast är att hålla kontakten med Gud färsk, så att jag får kraft att göra allt det där. Utan honom orkar jag inte.
