Blev sugen på att fotografera

Min bloggkompis (så roligt att säga bloggkompis!) Natalie har beställt en ny bra kamera.

När jag läste om hennes kameraplaner så måste jag säga att jag också blev sugen på att skaffa en hyfsad kamera och börja ta fotandet och dokumenterandet till en ny nivå.

Jag började kolla kameror på omkring 5000 kronor och uppåt, drömde om min nya karriär som fotograf, och det var förstås väldigt roligt.

Men för mig innebär, som ni förstår, en ny nivå av fotograferande att jag börjar fota över huvud taget. Så för 20 spänn fick jag 12-åringen till att hitta åt kompaktkameran som jag slarvat bort i nån låda. Så nu tänker jag försöka börja ta lite fina fotografier. Kanske eventuellt även filma.

Det kanske inte låter så kul för er, för jag kan tänka mig att ni blir rädda att ni ska börja behöva se en massa amatörmässiga bilder framöver. Grådassiga och korniga. Suddiga. Fula vinklar. Och jag kan just nu inte göra något för att lindra er rädsla.

Jag har även påbörjat ett litet sparande så om jag fortfarande är sugen om nåt år så kommer jag eventuellt ha råd till en bättre kamera då.

Bild på tjej som bär en ettåring på ryggen i en bärsele

Här är en bild på största och minsta barnet från i somras när vi bodde utanför Vännäs (taget med nämnda kompaktkamera). Fina Vännäs. Ser ni vattnet? När barnen inte gnällde över att det inte fanns nåt Wifi så paddlade de kanot där.

 

De använder sig av simpelt knep för att clickbaita kristna

Ni har kanske sett alla de där reklamerna som Fredrik Hammar var med i för ett tag sen? De var clickbaits i stilen “det han sa på Skavlan efter att han trodde att kamerorna var avstängda KOMMER ATT VÄLTA VÄRLDSBANKEN!!!”.

Well, de har ju fortsatt med diverse andra kändisar och nu verkar de inte bara ha utvalt Steffo från nyhetsmorgon, utan de verkar även ha gjort rubriken oemotståndlig för en kristen publik.

viberforsteffo

“Vi ber för Steffo” och så en oroande gråskalig bild som indikerar att Steffos bästa år är förbi.

Jag blev så klart nyfiken. Jag ser aldrig på nyhetsmorgon men nog vill jag veta vad för elände det är som har drabbat Steffo, alternativt Steffos hund.

MEN när jag tryckte på länken så gick pyramidspelsbarometern upp i taket

falsk rubrik

Beware!

När jag känner mig udda eller galen

Ibland när jag ska försöka uttrycka min tro och beskriva vem Jesus är så kan jag känna mig rätt udda, ungefär som att jag tror på något som är nästan ingen förutom jag tror på. Jag vet inte riktigt vad det beror på då det är såpass långt från sant.

Kanske beror det på att jag är ganska ensam om att vara kristen i min ursprungskrets och i min familj, och att min tro fortfarande är ganska ny?

Kanske kan det bero på att de enda jag hört tala om tro på allvar tidigare, var sektledare och andra hemska religiösa i tv-serier och filmer?

osympatisk

När jag känner mig udda brukar jag i alla fall

  1. Tänka på psalmen “Måne och sol”

Det är en psalm som sjungs i alla kristna församlingar, till och med i Svenska Kyrkan som räknas som nån slags måttstock för hur “en rimlig kyrka” ska se ut enligt många som inte själva är kristna.

Helt skamlöst sjunger folk denna radikala psalm. Och det får mig att förstå att det jag säger när jag försöker berätta om Gud egentligen inte är något utstickande.

TEXT TILL MÅNE OCH SOL (EN HELT NORMAL OCH ACCEPTERAD PSALM)

Måne och sol
Vatten och vind
Och blommor och barn
Skapade Gud
Himmel och jord – allting är hans!
Herren vår Gud vill vi tacka

(Ref) Herre vi tackar dig
Herre vi prisar dig
Herre, vi sjunger ditt heliga namn

Jesus, Guds son
Levde och dog
För alla för oss
Lever idag! (!!) 
Ja han är här! Ja han är här! 
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Anden vår tröst
Levande varm
Och helig och stark
Talar om Gud!
Stöder och bär
Dag efter dag
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Då förstår jag att när jag berättar om att Jesus lever och att man genom tron på honom får Helig Ande som berättar och visar vem Gud är, då pratar jag om något som har hänt och händer många människor i många tider och som många människor tror på. Efter att ha tänkt på Måne och sol så brukar jag

2. Tänka på trosbekännelsen.

Den är lite tamare än Måne och sol förstås men innehåller ytterligare information. Trosbekännelsen uttalar man i många kyrkor, om inte varje söndag så åtminstone regelbundet.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Vi står alltså upp ganska ofta och bekänner tillsammans att vi tror på att Helige Ande kom och befruktade Maria så att hon blev gravid.

Vuxna människor, alla samhällsklasser och intelligenser. Det här är ingen ramsa eller som en fin godnattsaga som ger oss trygghet på grund av att vi hört den så många gånger. Vi tror på det här.

Titta här bekänner kulturskribenten Joel Halldorf sin tro när han skriver på Expressens kultursida på bästa sändningstid.

3. Läsa Bibeln och läsa andra kristnas tankar, upplevelser och erfarenheter.

När jag precis kommit till tro så funderade jag mycket på om jag förlorat vettet och blivit galen, psykotisk.

Helige Ande, Jesus Kristus, Min Herre Och Min Gud – det var såna ord som jag fram till då antagit att bara galningar och kanske en och annan dumsnäll använder.

religionskunskap

Så för mig blev det ovärdeligt att kunna dubbelkolla mina upplevelser med yttre källor. Dels Bibeln, som är gammal och skrevs ner långt innan jag vände mig till honom, men dels också andra människor som mött samma Jesus som mig och som gärna läser och undersöker samma gamla bok.

Så är det fortfarande, att jag vill dubbelkolla, så att jag på så sätt kan se att jag personligen tagit emot den utlovade och väl beskrivna och dokumenterade relationen med Gud, och alltså inte bara har tagit emot en personlig, till mig isolerad, psykos.

Ja jag ville bara dela det här. Kanske är det nån fler som känner sig lite udda ibland.

religionskunskapfraga2

Jag låter bloggen vara tills vidare

Efter några uppmuntrande ord från er så låter jag bloggen vara tills vidare.

I stället för att likna bloggen med en svältfödd häst med dödsryck så kan jag likna bloggen med bland annat

  • En klok och rolig häst som ibland sticker in huvudet genom rutan
  • En häst som utan större behov lever i frihet och space i sitt stall
  • Ett gökur
  • En brevlåda som det ibland ligger ett brev i

Tack för alla förslag, även de jag inte tog med.

Jag måste säga att jag tyckte att det var lite kul att få göra lite meningsutbyte med några av er. Det är inte varje dag.

Just nu sitter jag och känner mig ganska oinspirerad. Är trött något så fruktansvärt. Jag funderar på att lägga mig direkt när min man kommer hem. Det gjorde jag igår. Det gav varken till eller från tycker jag, är lika trött idag. Men det var skönt.

Sometimes I want to give up everything

Något jag har märkt och konstaterat mycket starkt är hur låg stresstålighet jag har.

När de byggde om i badrummet förra året så fick jag blödande tandkött, så svår magvärk varje dag så att jag knappt kunde stå upprätt, och så fick jag min första panikattack sen jag kom till tro.

Min gissning är att mina chanser att överleva i det vilda är ungefär samma som en Chihuahuas chanser.

Har jag mer än en sak att göra på en dag utöver jobb, hushåll och att ta tillvara på barnen så får jag direkt känslan av “totalt fullspäckat schema”. Jag har inte tid med vänner. Hur ska man ha tid att umgås med folk när man samtidigt ska ha koll på att styra sin kropp? Händer ska lyftas, man ska undvika att vara oförskämd av misstag, fötter ska kläs med skor vid rätt stund, och dessutom ska man hålla koll på mat och kläder och damm på möbler och golv. För att inte glömma hygienen. Hur gör folk för att hinna och orka med något utöver detta?

help

Orsakerna till att jag förmodar att jag skulle varit död om jag inte fått insikt om Gud är flera, men en av dödarna jag höll på att dö var faktiskt utmattningsdöden. Jag hade så mycket att hålla reda på och så många tankar att bära. All min kraft gick åt att hålla ihop. Men det var förstås ingenting som någon såg på utsidan. På utsidan såg det ut som att jag inte höll reda på något.

Den här bilden älskade jag för det var precis så här

give up everything

Jag brukar säga att när Jesus kom så blev han kraften som håller ihop skärvorna av mig själv. Jag har många skärvor, och jag undrar hur skör jag är egentligen? Väldigt skör uppenbarligen. Utan honom vittrar jag sönder och faller i bitar.

Förr hade jag en t-shirt som jag bar ofta, jag älskade den. Motivet såg ut exakt så här:

banksy-girl-shooting-head-butterflies-i-shot-my-head-butterflies-photo-this-photo-was-uploaded.gif

Jag tyckte om den för att den harmoniserade med mig. Jag blev glad av att se på den.

Men nu när jag såg att min dotter hittat den och hade på sig den för ett tag sen så tyckte jag att den enbart var hemsk.

Jag har fortfarande skärvor, men Gud håller ihop dem och han fyller bitarna med syre.

Jag tänker att det är lite som kroppsdelar som har drabbats av kallbrand, och så helt plötsligt får de fungerande blodcirkulation och börjar leva igen. Så gjorde han med skärvorna, när jag gav dem till honom och bad honom rädda mig. De var döda men han gav dem liv. Hela jag fick liv igen, ett nytt liv. Det är det som är pånyttfödelsen.

‘”Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”
Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”

Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt…”‘ – Joh 3:3-8

Innan jag mötte honom upphörde jag till slut att se meningen med att försöka. Om man liks är som stoft i vinden, vad är det då för idé att kämpa? Vad är det för idé att lyckas, om man nu gör det? Hur bra känns det, och hur länge känns det bra? Hur kan det vara värt kampen, om man ändå förblir tom inuti och blir till jord efteråt?

Men ni vet väl vad Jesus säger?

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. “   Matteusevangeliet 11:28-29

‘ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. ‘ Johannesevangeliet 10:9-10

Är han ett lyckopiller?
Nej. Han är vår frälsare, och han lovar inte lycka i det här livet, tvärt om. Livet är som det är och Gud låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45).  Det betyder att både gott och ont kommer att hända alla oavsett om man tillhör Honom eller inte. Det han lovar är att gå före, bredvid och bakom, med liv, hopp, stöd, och med tröst och med helande på sätt som vi för det mesta (aldrig?) ens kan föreställa oss i förväg (han är väldigt annorlunda mot den här världen). Han visar att livet är en helig gåva och han gör det värt att kämpa. Och sedan, när tidsåldern är slut, så blir gemenskapen utan glappkontakt.

“Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen” 1 Tim 6:12

“Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” – Paulus 1 Kor 13:12

Min blogg kan inte vara en döende häst

Det verkar som att det finns några stycken som uppskattar min blogg trots glesa uppdateringar så det jag måste börja med, om jag ska fortsätta, är att likna bloggen med något annat än en svältande häst som ligger med dödsryck i stallet.

Kanske kan någon hjälpa mig med en annan liknelse? Jag blir lite stressad av hästliknelsen. 

hast.jpg

 

Planer för bloggen

När jag skriver rubriken “planer för bloggen” så ger jag intrycket av att ha faktiska planer med bloggen och det har jag inte.

Men jag funderar på att lägga ned bloggen. Skriva vill jag, särskilt om min tro, men jag är osäker på i vilken form.

Jag lider av blogg-identitetskris och det har jag gjort länge. 

Bloggen har nästan dött av vanvård redan. Den är som en häst som jag matar med en kärve havre si sådär varannan månad så den ligger mager i stallet och har dödsryck. Jag tar inte ens foton och lägger upp.
Ettåringen tar fler foton än vad jag gör. Fast enbart på sina fötter.

IMG_6016

Frågan är vad som är bäst:
1. att låta en häst ligga med dödsryck IFALL man en dag skulle komma på att man faktiskt vill ha den och ge den mat
2. att avliva hästen

Jag vet inte vad folk får för utbyte av att läsa om min, till det yttre, väldigt trista vardag  heller (jag själv tycker ju att den är spännande och fartfylld då mitt sinne är som prinsessans på ärtens stjärt, små saker känns storslagna).

Jag är i ambivalens. Kan inte riktigt bestämma mig.

14 frågor och svar

Nathalie körde lite frågor och svar för ett tag sen, och jag tänker nu svara på exakt samma frågor som hon har svarat på!

Vem är du?
Jag heter Sonja, bor i Kungälv men är egentligen en Latikbergare.

IMG_3041
Stora sonen på vägen utanför där jag är uppvuxen, förra året

Familj?
Dels har jag en mor och en far och fyra syskon som är utspridda lite här och där i landet. Jag är näst yngst om nån vill veta. Men så har jag min egna familj och den består av min man som jag blev ihop med för 17 år sen, och tre barn. Vi tänkte så här när vi var omkring 20-21: vi skaffar våra barn nu när vi är unga, så “slipper vi det sen”. Vi tänkte helt fel. Små barn är inget man vill “slippa”. Och viola – vi fick en sladdis 2018.

IMG_3045
Maken kastar sladdisen i luften i Latikberg

Vad har du gjort idag?
Vaknade darrig och mådde svinilla. Klev upp och försökte få i mig något för att se om det blev bättre. Det blev det inte. Gjorde mig och yngsta i ordning, lämnade honom på dagis, men kände där att jag inte kan gå till jobbet. Låg sedan på soffan till det var dags att hämta honom igen. Nu mår jag helt okej. Till middag värmde jag soppa som jag gjorde igår (så bra tänkt av mig), och ikväll har jag gjort grönsaksgratäng som blir ett härligt tillbehör någon annan dag.

Vilken är din favoritårstid?
Det finns bara en gång jag tycker om solsken, och det är kalla höstdagar. Då lever jag upp. Torra höstar gillar jag. Men jag gillar vinter också – obs! Norrländsk vinter.

IMG_3109
Äldsta och yngsta barnet vid en stuga i skogen där vi picknickade lite när vi var i Latikberg förra året

 

Chips eller godis?
Jag tycker bara om choklad och vissa typer av saltlakrits. Nån enstaka chipssort är okej. Men choklad är bäst. Överlägset.

Vad gör du när ingen ser?
Jag går på toa bland annat. Mer än så vill jag inte säga förrän min advokat är här.

Vad är din favoritmat?
Gräddig mat. Ostar. Föredrar i regel vegetarisk mat över kött, pga vegetariskt i regel är godare. Men malet kött är okej, malet så att man inte behöver tugga själv. Hatar kotletter, bara jag hör ordet “kotlett” får jag en rysning längs ryggraden.

Favoritbok?
Bibeln så klart, men den innehåller egentligen 66 böcker eller vad det nu är, så den är mer som ett bib(el)liotek (fniss). Utöver den så är nog min favoritbok Pappa Långben av Jean Webster. Den läste jag många många gånger när jag var yngre. Annars läser jag helst inte romaner utan hellre böcker som avhandlar vad Nephilim i Bibeln kan tänkas ha varit, vilken hårfärg Noa kanske hade, hur flat earthers tänker, och såna saker.

IMG_3556
Jag och lillen på Kungälvs bibliotek, där vi är på gränsen till stammisar

Vad vill du jobba med?
Jag trivs där jag jobbar nu.

Vem är din idol?
Jag har aldrig haft nån direkt fallenhet för idoler. Jag var kär i Orup när jag var fyra-fem år, sen lyssnade jag väldigt mycket på Svenne Rubins och Kenneth and the Knutters. Efter det har jag gjort nåt försök på Nick Cave och Britney Spears men jag skulle aldrig i livet vilja se dem live ens. Tanken får mig nästan att spy. Att se Britney skulle dessutom kännas som att gå på Seaworld och se delfiner, som tvingas uppträda i bassänger på ett sätt som ger dem självmordstankar. Så jag vet inte. Jesus är iaf inte min idol, idol pekar på något ytligt.

Vad lyssnar du på nu?
Jag har lyssnat en del på Kanye Wests nya album Jesus is King, men annars lyssnar jag på podden Relatable med Allie Stuckey. Jag värdesätter tystnad högt så oftast lyssnar jag inte på något alls.

Morgon- eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska 100%. Jag hoppades helt naivt att jag skulle bli morgonmänniska när jag blev frälst, att Helige Ande skulle lyfta mina ögonlock på morgonen och bära upp mig innan solen gått upp, för man tänker sig ju att kristna vaknar tidigt på morgonen för att hinna med sina böner och dricka varmt te till ljudet av fröjdefull nunneklostermusik. Men det visade sig att om jag vill bli morgonmänniska så måste jag slåss blodig med mig själv. För jag älskar att vara vaken på kvällar och nätter.

Vad ångrar du mest?
Att jag lämnade min man när jag var omkring 23 år för att han var “mer vän än en partner” enligt vad jag då tyckte. Om jag hade vetat att en vän som partner är något man ska hålla hårt i, och att romantiska känslor kan komma tillbaka, och att relationen kan nå nya djup för att man är kvar och kämpar, då hade jag inte lämnat honom. Om jag vetat vad jag vet nu så hade jag inte rört upp livet för mina barn och andra, bara för att jag helt själviskt ville söka en pusselbit som jag definitivt inte kunde hitta på det sättet. Vi var isär i fem år. Det ångrar jag mest.

Vad gör du för att må bra?
Gör saker jag egentligen inte känner för att göra, men som jag vet är bra för mig, tex träffar folk, städar, lagar bra mat. Men viktigast är att hålla kontakten med Gud färsk, så att jag får kraft att göra allt det där. Utan honom orkar jag inte.

IMG_4079

Korset vs. kniven

Nån gång för länge sen en sommar hörde jag en ståuppkomiker berätta en vits om hur kristna stoltserar och bär upp ett mordvapen, mordvapnet som dödade deras frälsare och hur konstigt det är att de gör så.

Han sa nåt i stil med att det vore ungefär som om ens mamma blev knivmördad och så satte upp knivar i sitt hem efteråt för att minnas sin älskade mördade mor. Och så när man samlades med släkten, så samlades man runt en kniv till hennes minne.

Jag tyckte att den här ståupparens poäng var bra, för jag hade inte tänkt på det förut, att kristna sätter upp ett mordvapen/tortyrredskap längst fram i kyrkbyggnaderna och sen tycks känna glädje och vördnad när de ser symbolen för det som användes för att plåga ihjäl den de säger sig älska.

När jag tänkte på det så tyckte jag att kristendomen framstod som komisk och morbid och kanske även lite absurd. Mer absurd än vanligt alltså.

Sen går tiden, man möter en livs levande Jesus, och såna saker.

Innan jag blev kristen så låg fokuset väldigt mycket på Jesu död måste jag säga. Jesus var snubben som dog. Han föddes, han var en bebis som lindades och lades i en krubba, han fick myrra, och både fåraherdrar och “vise män” kom och sa wow, vilken bebis. Vilket var vemodigt, för man visste att den där söta bebisen skulle dö. Plågas, piskas, grillas i solen. Och dö döden.
Det här att han skulle återuppstå och få nytt liv, det var ingenting som fastnade i öronen. Och att han med sin död gjorde så att alla som tror på honom kan ta emot samma uppståndelseliv som han tog emot (på tredje dagen) hörde jag då verkligen inte. Det var för konstigt. En Gudason som dör för att jag ska leva? Det är för många obegripliga lager i den saken. Det är för ovanligt. Det var därför ohörbart. Och det lilla jag hörde fick mig att tänka saker som “inte behövde han dö för mig, nog tycker jag att han hade kunnat få leva till han blev gammal MVH Storsint Kvinna”.

Så det jag hörde var döden. Döden var enklare att föreställa sig. Döden är döden. Det där andra, livet som reser upp döda (även, kanske särskilt, de som har dött på insidan) är svårbegripligt.

“Ni har ju dött, och ni le­ver ett osyn­ligt liv till­sam­mans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlig­het till­sam­mans med ho­nom.” Kol 3:4

 

vemvarjesus.jpg

Jesu död betyder jättemycket för oss kristna, det är sant, men det är enbart för att det inte slutar vid döden, det är det som är hela poängen. Det är det hela Bibeln handlar om.

“‘Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?’ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: “Döden är uppslukad och segern vunnen.” Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ‘ Första Korintierbrevet 15:54-57

Stå-upparen som jag berättade om i början av inlägget hade missat hela biten med uppståndelsen när han drog liknelsen med en mördad mamma. Liknelsen hade bara fungerat om mamman varit 1. Guds barn 2. levt ett syndfritt liv men ändå blivit anklagad, dömd och mördad 3. för att sedan återuppstå och leva än idag, på ett sätt så att alla som tror på henne kan få del i samma liv, och därmed få kontakt hjärta mot hjärta med en Gud så helig att han inte tar i synd (man har, med andra ord, blivit befriad från det som separerade en från det allra Heligaste, så att man kan vara nära igen).

“Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner…” Matteusevangeliet 27:50  (förlåten hängde för det allra Heligaste i templet)

Vem hade inte haft en kniv som berlock, och hängt knivar i sitt hem, och känt värme vid åsynen av knivar, med en mamma som dött knivdöd på ett sådant sätt. Och som dessutom fortfarande lever.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” – 1 Kor 18