Idag var jag på Livets marsch i Göteborg tillsammans med ca 100 andra demonstranter.
Vi började på Gustav Adolfs torg och gick vidare till det där torget där poseidon står (helt naken) (onödig parantes men nu vill jag inte ta bort den).
Jag är egentligen inte en demonstrationsmänniska men idag gjorde jag ett undantag.
Jag tog som vanligt nästan inga kort, här har ni ett från när demonstrationen var klar och hade börjat upplösas.
Katolska ungdomsförbundet var där och de var glada. Ett annat gäng som inte var lika glatt var också med under hela demonstrationen, fast en bit bort:
De hade nån plansch med en livmoder vars äggledare pekade finger, och så stod de själva och pekade finger och skrek “dra åt helvete”, “kvinnohatare” osv..
Jag förstår dem med tanke på att jag har hyst samma åsikter för inte allt för länge sen. Jag är så tacksam för att jag får vara på den här sidan debatten nu, även om det ständigt rör upp känslor (och jag skyr upprörda känslor), för hela omvändningen grundar sig i ett nytt synsätt på mitt och andra människors värde och hur och när man får det värdet.
Och det synsättet är grunden till så mycket mer än en ändrad syn på abort, själva kärnan till förändringen (som har ett namn: Jesus) har lett till en ändrad syn på hela livet, hela världen, vår historia och framtiden på ett sätt som jag inte skulle vilja byta mot något. Det är det finaste man kan äga.
Men sen har vi faktiskt hela den vetenskapliga och biologiska delen också, att människolivet börjar vid befruktningen och att varje abort avslutar ett människoliv. Alla människor som anser att levande växande människor är värda att skydda borde ha intresse av att försöka bekämpa förekomsten av abort.
Bra gjort! ??
Jag känner mig nog lite kluven till sådana demonstrationer. Vad får de för frukt i människors liv? Omprövar de sitt synsätt eller blir de bara ännu mer upprörda? Kopplar ihop kristendom med vad vi är emot snarare än vad vi är för? osv. Skyltarna på bilden såg ju snälla och uppmuntrande ut i och för sig, en del skyltar man har sett är ju väldigt aggressiva och brutala. Det optimala är ju att kvinnor känner sig älskade in i beslutet att behålla barnet snarare än skambelagda och skrämda in i det beslutet (som jag kan tänka mig att många kvinnor i kristna sammanhang upplevt att de blivit).
Lite flummiga funderingar, är ju i alla fall helt med på att vi ska bekämpa förekomsten av abort! Frågan är väl bara hur vi gör det bäst, svår fråga tycker jag.
March for life (https://marchforlife.org/) är en demonstration som hålls varje år på många platser och det är för att visa att man är prolife och det var en väldigt snäll och fin demonstration med människor i alla åldrar. Det var föreningen livsval som styrde upp denna marsch, och vi sysslar inte med aggressiva skyltar utan inriktar oss på att informera och hjälpa kvinnor före och efter abort. Det var många där bland annat ungdomar från katolska ungdomsförbundet och de hade gjort jättefina skyltar!
Aggressionerna stod motdemonstranterna för, vilka betedde sig rätt bisarrt. Skrek så spotten flög, skakade, pekade finger och grimaserade så att man blev orolig för barnen som var där, på båda sidor :/
Problemet är väl snarare att kristna kvinnor tvärt om har gjort abort, pga att de vill leva upp till något renhetsideal, och sen inte har kunnat prata om aborten pga samma ideal? Att kvinnor låtit barn leva för att folk i deras omgivning skulle bli förfärade om de tog livet av det, låter ju faktiskt.. eh, inte så farligt i jämförelse :/
Sen kan man fundera mycket på det perfekta sättet att bekämpa abort, men blir det i stället så att man inte gör eller säger något alls så funderar man nog för mycket på vad som är perfekt.
Det låter ju väldigt bra! Kan tänka mig att det var aggressiva motdemonstrationer, usch. Men kan också förstå deras känsla. Det är ju en himla känslig fråga. Men det blir ju fel om man är tyst för det! Du har rätt i det du säger såklart!