Jag läste det här inlägget om sex, och att avstå från dito, på bloggen “Tycker och tänker”, och det tycker jag var intressant.
Jag har nog inte skrivit om det här tidigare men en av de första grejerna som fick mig att se annorlunda på Bibelns Gud var faktiskt det här med sex. Jag hade blivit intutad från diverse håll i min vandring till att bli kvinna att kvinnor minsann ska ta för sig av sex på samma sätt som män. Och inte vilka män som helst (då det finns en rätt bred variation av män) – utan de lösaktiga känslo- och relationsmässigt distanserade männen. Det har utmålats som roligt, oskyldigt, hälsosamt och bra att åtminstone ha testat att ha one night stands och sexkompisar, och kvinnor som inte “får känslor” för de hon ligger med har framställts som särskilt starka, självsäkra och frigjorda. Överallt finns uppmuntran till att prova, uppleva och testa gränser. Och visst kan sex leda till könssjukdomar och graviditeter men för det finns kondomer och mediciner och abort så sådana konsekvenser har aldrig framstått som något allvarligt.
Men så kom jag till en punkt när jag upptäckte att det här inte kan stämma. Sex med olika partners kan inte vara bra. Jag började observera hur kvinnor omkring mig som bytte partners ofta mådde, trots att de njöt av själva sexet, och i allra högsta grad observerade jag hur jag själv mådde. Ja nu bytte jag inte partner särskilt ofta men ändå tillräckligt. Jag la märke till att något händer med ens själ när man ligger med nån, det var som att en del av mig själv gick över till den andra, och att jag i min tur fick en del av den andra personen, och det innebar bland annat att jag började se världen lite grann som genom den andra personens ögon, och det var inte alltid behagligt.
Och män som ligger runt. Jag har aldrig haft nåt för dessa män. Jag tycker att det är smutsigt och fult när män gör så. Jag vill inte ha nån man som ser kvinnor som hjortar som han är på ständig jakt efter att få ta som troféer. Usch! Så varför skulle jag då vilja vara ens bråkdelen likadan? Varför skulle jag då tycka det vore bra för kvinnor om vi tog oss an och normaliserade samma osmakliga beteende?
Och när jag gick och reflekterade över det här, för det gjorde jag länge, under några år låg den här idén och pyrde, så ekade ett litet citat från Bibeln i mig, vem vet var jag hade snappat upp det: “så är de inte längre två, utan ett kött“.
Till slut gav jag Bibelordet absolut rätt. Att det stämmer. Något händer när man har sex som inte händer när man exempelvis kliar en annan person på ryggen. Sex är mycket djupare och enormt mer allvarligt. Man sammansmälter och man blir ett kött. Och det fick mig att tänka tanken att kanske vill inte Bibelns Gud stjäla ens glädje när han säger att man ska hålla sig till en person. Kanske säger han så för att skydda oss. Kanske är sex tänkt enbart för att ha med en enda person, till döden skiljer dem åt, för att han vill att vi ska bevaras från något som är ont för oss? Och att det inte är för att kontrollera kvinnors sexualitet utan för att värna både mäns och kvinnors själsliga hälsa?
Så gick mina tankar. Bibeln hade jag dock ännu inget intresse att fördjupa mig i. Förlegad tråkig bok med några goda poänger, det var vad jag tänkte. Men ett frö till en tanke hade ändå börjat gro nånstans: en liten liten tanke om att den Gud som beskrivs i Bibeln kanske inte är det kontrollerande fantasifoster, skapad av galna gubbar, som jag trodde.
Nej jag läste inte Bibeln, men jag letade i andra filosofier, andligheter och religioner om det här, och det finns även inom annan tro en uppfattning om att man sammansmälter och får del av varandra andligt vid sex . Det är bland annat därför som så många andliga inriktningar förespråkar celibat för de som strävar att uppnå “upplysning” och “renhet” (vilket inte är nån sann upplysning eller renhet om ni undrar). Så jag upptäckte att jag var långt ifrån ensam om att ha noterat att sexuell relation har konsekvenser för det själsliga.
Hur ändrades då min syn på sex efter att jag, av helt andra skäl, bjudit in och tagit emot Jesus?
2016 gifte jag och barnens pappa oss för det är inte rätt att som kristen ha sex med en person som man inte är gift med. Det spelar ingen roll om Gud har valt ut mannen och vidrört relationen, man har barn tillsammans och har bestämt sig för att leva i trohet till varandra. Är man inte gifta så är det fel. Så för första gången i mitt liv blev giftermål viktigt, och ett sådant blev det också tack och lov (tänk om min man sagt nej).
Biblisk sexualmoral är på papperet väldigt enkel, men i praktiken är det väl snudd på omöjligt emellanåt, även för de som verkligen vill göra det rätta. Men även fast det kan vara svårt och även fast många misslyckas så är den bibliska sexualmoralen god och jag anser att den är mycket väl värd att sträva efter och återvända till om man har lämnat den.
Så jag har helt och hållet lämnat den där “fri sex hit och dit tjoho”-sexsynen bakom mig, fast det gjorde jag redan innan jag blev frälst. Skillnaden efter att jag tog emot Jesus, utöver den befriande delen då jag blev renad från mitt livs alla sexuella snedsteg, var att äktenskapet blev ett heligt förbund i mina ögon.
Amen to that!
Word!
Så bra!!
Hej!
Det här är ett jätteintressant ämne som jag ofta återkommer till eftersom jag levt ett liv helt i linje med den “frigörande” filosofin avseende sex. Jag har tagit otroligt mycket skada av detta och jag önskar verkligen att jag tidigare förstått vad sex är. Det jag däremot inte riktigt blir klok på är just ordet “äktenskap”. Jag lever nu, förlovad, men en man som jag också har ett barn tillsammans med. Vi kommer att gifta oss inom kort men vi har (och uppenbart har haft) sex. Jag kan tänka att “äktenskapet” ju redan är fullbordat i och med att vi har haft sex med varandra och att en ceremoni i kyrkan egentligen är en kutlurell och religiös akt utan stöd i Bibeln? Eller har jag fel här? Har sökt svar på frågan men kommer inte riktigt fram.
Hej! Det här har jag också tänkt jättemycket på, och jag kan dela lite hur tankarna har gått på mig och hur jag landade där jag landade. I början när Gud visade mig att min man är min man (bloggade om det här: http://www.hejsonja.se/2016/09/23/lite-om-hur-gud-varit-med-forhallandet/) så tog jag det som att han och jag var hustru och man inför Gud och att det var tillräckligt. Vår relation har (enligt den bild jag fick) Guds fingeravtryck. Det betyder att vi redan var sammanlänkade. Så vad gör en ceremoni för skillnad? Jag läste i första mosebok 2:24 “Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött”, och tolkade det som att det kanske räcker att man lämnar sin far och sin mor och flyttar ihop.
Men läser man Bibeln så är den fylld av bröllop, och även om det inte står (såvitt jag hittat) specifikt att man bör ha en ceremoni, så är bröllop långt ifrån obibliskt. Frågan är om det är “ett måste”. Och “ordet blev till kött” blev centralt för mig här, och jag ska förklara varför. Jesus kallas ju för ordet som blev till kött, och det var för att han tog lagen och gjorde den till kött på jorden, iom att han uppfyllde den. Vi kristna ska inte uppfylla lagen, men vi är kallade till att göra det andliga som vi fått synligt för människorna genom att agera efter det. Och det är vad en bröllopsceremoni är, då tar man ner det till jorden och visar tydligt att “inför Gud och inför er tar vi nu detta steg in i detta heliga förbund”. Och att göra det fysiskt och synligt är enligt vad jag kommit fram till ett väldigt viktigt steg in i äktenskapet.
Har du några frågor eller om nåt är oklart får du gärna fråga mer. Det här är bara vad jag själv kommit fram till i in vandring och mina tankar.
Hur tycker du själv att det verkar inför ditt egna bröllop? Känns det rätt? Varför/varför inte?
Ha det bäst!
Tack för ditt fina och intressanta svar!
Jag tänkte också på det i andra mosebok och att det kan vara tillräckligt manifesterat eftersom att vi bor tillsammans, som om vi vore gifta, om man kan säga så. Men sedan märkte jag att jag funderade över vad folk i kyrkan ska tänka om min växande mage och frånvaro av ring på fingret. Det är ju jättepinsamt att erkänna men så gick tankarna. Helt fel ute. Genom att be lyckades jag släppa dom tankarna men jag har ändå inte blivit helt klok på det ändå. Min sambo/trolovade är inte kristen och jag “tjatade” ganska mycket på honom om att jag ville gifta mig hehe. Jag fick väl vid någon tidpunkt vad jag tror var bönesvaret “släpp det en stund” och några månader senare friade han. Det känns väldigt fint, men någonstans känns det som att vi redan har manifesterat vår kärlek inför varandra och Gud och att i alla fall jag har en ständig dialog med Gud om min relation, som om jag redan lovat Gud att göra mitt yttersta. Men när vi står där och jag får lova inför Gud i en ceremoni kanske något ännu större kommer hända inom oss och det skulle ju vara väldigt fint. Hoppas på det 🙂
Ha det bäst!
Men har du kunnat kalla din fästman för din man/make? Eller har du kallat honom för sambo? Talar han om dig som sin hustru? Hur titulerar ni varandra?
Jag är som sagt övertygad om att vi bör gifta oss genom att “slå fast” beslutet här på jorden, lite liknande dopet som ju är viktigt att utföra även fast man redan mött Jesus och fått helige Ande. Men jag tycker att “släpp det en stund” låter exakt som nåt Gud skulle kunna säga i den här sitsen, haha! Minst sagt! Han har ju evighetssynen och han ser vad vi har bakom krönen. Du är trygg.
Jag och min man gifte oss förresten inte i en kyrka utan på en trapp intill kommunhuset. Min man var inte kristen och jag ville inte ha något spektakel över huvud taget *ryser av tanken*. Efteråt var jag jättestressad för jag tänkte att det kanske inte var rätt gjort, utan att jag kanske borde tvinga med mig min då ickekristna man till nån bönekväll och be dem be välsignelse över vårt äktenskap, så att giftermålet blev “inför Gud”. Medan tankarna att göra det “inför Gud” snurrade hit och dit likt en ekorre på extacy så hörde jag ett strängt “tror du inte att jag var där??” och efter det kunde jag inte göra nåt annat än att släppa det!
Det är rätt komiskt hur vi kan stressa upp oss ibland, på nåt som Gud ser helt lugnt på. Samtidigt som vi säkert inte stressar alls över saker som vi verkligen borde se och rätta oss efter…. skönt att vi har nåden.
Grattis i alla fall till det stundande bröllopet! Håll hårt i varandra! 🙂