Det har kommit nya striktare abortlagar i Alabama (större delen av USA har i regel mer liberala abortlagar än Sverige, vet att en del inte vet det) och på sistone har jag sett väldigt många peppra ut ordstråket “de är män som vill kontrollera kvinnors kroppar och sexualitet!”, för ja, även fast det var en kvinna som skrev på så var resten män.
Och jag måste bara säga en sak.
I USA blev abort legalt i bredare skala via rättegången Roe mot Wade år 1973 och de som la den domen var män, fast den gången var det bara män och inte en enda kvinna. Och om vi är lite konsekventa och utgår från att dessa maktens vita män vill kontrollera kvinnors kroppar med sina domslut, kan det inte vara så att vita, mäktiga män röstade igenom fri abort för att abort kan användas av just män (och även i större skala politiskt) som ett medel för att ha tillgång, makt och kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktiva förmåga?
Vad är det vanligaste problemet: att enskilda män tvingar, manipulerar och pressar sin sexpartner att föda det gemensamma barnet trots att hon inte vill – eller att han tvingar, manipulerar och pressar henne att göra en abort, trots att hon inte vill?
Och om vi ser i större politisk skala – vad händer när den som legaliserar abort är exempelvis rasist, och lägger abortkliniker som erbjuder gratis abort i utsatta områden där det finns många svarta kvinnokroppar?
Jag är i alla fall så fruktansvärt trött på hur samtalet om abort allt som oftast kokar ned till nån slags “aborträtt vs. abortförbud”-kamp där den man talar med känner att den måste försvara aborträtten så fort minsta kritik mot abort kommer på tal. Så många nyanser går förlorade när det blir på det sättet. Abort kan väl för bövelen vara objektivt dåligt på sätt som vi alla kan komma överens om.
Ja jag hatar abort och tycker att det är fruktansvärt och ovärdigt, och ja jag anser att det ofödda människolivet är ett människoliv värt att värna. Men jag tycker ju att även kvinnans liv är värt att värna! Så vi kan ändå ha common ground! Vi kan ändå vara överens om vissa saker! Kom igen!
Om något som anses frigöra en kvinna så uppenbart även används i kontrollen och våldet mot henne, så måste man kunna kritisera det kontrollerande utan att den frigörande delen ska hotas. Annars är det inte en frigörelse, det är en gisslansituation.
Om det upplevt belönande är beroende av att man accepterar det upplevt påtvingande, så lever man inte i ett hälsosamt förhållande, man har drabbats av Stockholmssyndrom.
Abort är i mina ögon handen som stryker men slår, belönar men straffar, ger men beslagtar, och alltid samtidigt. Den gör kvinnan mindre utsatt men den utsätter henne och hon är beroende av dess välvilja även fast den inte vill henne väl.
Jag skulle önska att fler kunde se och uppmärksamma hur abort används förtryckande och hur det skadar. Men jag tror inte att jag, en kristen pro-lifer, kan föra ett sånt samtal för någon bredare skara. Jag anser ju att det ofödda livet har människovärde. Den övertygelsen anses som mycket provocerande och blotta närvaron av en sån värdering upplevs tyvärr som både skammande och bakåtsträvande av dagens traditionella feminister och det gör att det jag säger visas bort som ett hot.
Men ni som inte anser det, alltså ni som anser att det ofödda livet inte är något värt eller snarare är beroende av vad enskilda kvinnor anser om det, ni kanske kan prata om detta och lyssna till varandra. Sinsemellan borde ni väl kunna göra det utan att känna att ni hamnar i försvarsposition?
Kvinnor ska rustas, lära sig att se samt skyddas från faror och hon ska veta sitt värde. Kvinnans liv är också heligt.
Kanske är det redan massor som är “on it” och skriver och arbetar med hur kvinnor mer eller mindre subtilt drivs till ofrivilliga aborter i ett land med fri abort. Jag kan inte påstå att jag hänger med i allt så jag har säkert missat massor – tipsa i så fall! Det skulle glädja mig och jag skulle älska att ta del av feministisk kritik av abort. Vet redan en hel del feministisk abortkritik i USA, men törstar efter svenskt material och svenska feministiska abortkritiker.
Jag kan relatera till en hel del i det feministiska samtalet, men abortfrågan är en sån fråga där jag verkligen inte kan det. Där anser jag att man är alldeles för förtrollad av vad abort kan befria oss från, medan det som abort utsätter oss för slipper förbi.
Jag tycker i alla fall att ni som säger “de vill kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar” hädanefter ska vara konsekventa och även inkludera de män som är för fri abort och som skriver på lagar och domar som ger just detta. Varför tro att just dessa män har annat än sina egna behov och begär i åtanke?
Så klokt. Sarah & Katarina pratade mycket om just de här sakerna i de två senaste avsnitten av Jesusfeministpodden. Typ att hellre än att debattera abort genom skyttegravskrig ha en respektfull dialog där man lyssnar på varandra.
Jag anser att abort ska vara tillåtet ungefär som i Sverige. Jag ser inte ett foster i tidigt stadium är ett LIV. Problemet är väl att man kommunicerar utifrån olika ståndpunkter. Dvs; De flesta abortmotståndare talar ur religiös el filosofisk synpunkt medan de som är pro choice anser att det är en politisk och medicinsk fråga. Och jag tycker att det är viktigare än människors tro. Att pro choice-are hamnar i ‘försvarsposition’ kan ju även bero på att abortkliniker på riktigt hotas och bombas av pro life-are. (Nej, jag tror inte att större delen av pro life-are är mördare.)
Men det är farligt att vara pro choice. Pro choice-are mördar inte pro life-are till exempel, att en rasist skulle starta abortklinik i fattiga områden, vad är det som gör att kvinnor skulle göra abort för den sakens skull? Man kan ju inte göra reklam och uppmuntra offentligt till abort. Jag vill inte ha fler aborter, jag vill ha säkra aborter. Jag vill inte heller att desperata kvinnor mördar sina nyfödda barn för att de inte vill ha dem, något som var relativt vanligt om man endast går tillbaka 150 år.
Det här att du skriver att du inte vill att kvinnor tar livet av födda spädbarn eller att vi går tillbaka till 1800-talet tyder på att vi står i abortförbud vs. aborträtt-träsket och stampar igen. Och “informerande reklam” för abortkliniker existerar verkligen – i USA. . I Sverige har vi inte det problemet, för här är abort ingen affärsverksamhet på samma sätt som det är på andra sidan Atlanten. Och nej jag tror inte att pro choicers försvarsposition beror på att de är rädda att sprängas, jag tror att det beror på en kombination av andra saker.
Rent biologiskt så börjar i alla fall människolivet vid befruktningen och kring det råder konsensus, frågan är när det här människolivet får människovärde. Svaret på det är vare sig mediciniskt eller politiskt. Nånstans måste vi bara komma överens och hur vi kommer fram till det är olika. I Sverige är tanken att barnet får sitt värde när det kan räddas utanför kvinnorkroppen.
Bra skrivet, jag tänker att den feministiska vinklingen också innehåller, eller till stor del innheåller säkerhetsaspekten av vad en säkert utförd abort innebär. Alltså, galge eller inte galge… att bli utsatt av strukturellt våld till exempel sexuellt våld och sen tvingas utföra en olaglig handling osv osv. Du förstår vad jag menar. Det saknar jag i din artikel.
Tänk så fint att ett barn blir fött.
Men människan vill hellre ha det dött.
Det var inte så Gud hade tänkt.
Men till den nivån har vi oss sänkt.
Människan ser livet som en börda.
De ofödda får konsekvenserna skörda.
De upp till Gud far.
Ingen deras glädje i evighet tar.
De kanske undrar vad det var mamma gjorde.
Gud säger människan gör det dem inte borde.
Ett litet ögonblick till.
Sedan aldrig mera något blodspill.
Vi får hoppas människan sig omvända.
Så att hon också en gång till Far kan återvända.
Ibland är frigörelsen bara en förklädnad för något sämre.
Först legaliserar något, sedan normaliseras det och tillslut blir det tvång.
Vilken man önskar fri abort för kvinnans skull? Det handlar om egen vinning! Tänk så många som kommer bli utnyttjade genom detta.
När jag såg ett foster, ultraljud i tidigt stadie som rörde sig i ett specifikt mönster och hade speciella ställningar i magen. Sedan såg jag detta barn utföra samma rörelser och sova i samma positioner som “levande”.
Då insåg jag till fullo: du var den du är redan från dag 1.
Han visste vem vi var redan i livmodern.
Är inte största problemet med denna debatt att det genast börjar handla om människors åsikter och övertygelser? Det finns liksom inget enkelt svar som känns rätt i magen för alla. Det är en otroligt komplex fråga, inte som med andra grejer som ”krig är fel”. Där finns det ju nyanser och man kan argumentera för att krig behövs ibland, men de allra flesta är överens om att krig i grund och botten är fel.
Något sådant finns inte direkt för abort. Och jag tror att anledningen till att pro-choice snabbt blir defensiva kan vara att de helt enkelt har en stark personlig övertygelse. Och abort har inte varit lagligt så himla länge. Många kvinnor (min mormor tex) hade inte möjligheten att göra abort. Det är min personliga åsikt att min mormor skulle ha fått göra abort 1930 när hon blev gravid som 16-åring med en kille hon träffat en gång. Hade hon gjort det hade jag inte funnits. Men hennes liv hade blivit så annorlunda. Hon hade inte behövt gifta sig med den här killen på en gång (och söka tillstånd hos kungen). Hon hade kunnat vänta några år och träffa någon hon verkligen älskade. Och framförallt hade hon inte gjort min underbara morfars liv helt fruktansvärt. Hon förlät honom aldrig, och han led i 60 år, tills han dog. Då sa hon ”äntligen”.
Med detta vill jag inte säga att det är rätt eller fel med abort (eller tvångsgifte för den delen). Jag vill bara dela med mig av min historia för att visa på komplexiteten. Så ja, jag tror helt enkelt att denna fråga är väldigt personlig för folk. Och därför är det svårt att diskutera.
Tack för tankar, nu svarar jag lite kort här eftersom jag sitter med mobilen. Men varför anser du att bästa lösningen hade varit att din mammas liv avslutats i ett tidigt utvecklingsskede, än en rad andra saker som hade underlättat och hjälpt din mormor och morfar?
Innan jag blev mot abort resonerade jag som så att jag minsann inte sörjt om jag inte funnits och att mamma därför gott hade kunnat abortera mig innan jag föddes. Men för min del grundade det sig i att jag inte kunde känna nån direkt tacksamhet för livet. Jag förstod liksom inte meningen. Man plågas, försöker hitta mat, sen dör man. Det hade man väl kunnat slippa. Nu har jag funnit meningen med livet och tackar Gud varje dag för att jag lever och jag inser att hade jag blivit aborterad i ett tidigt skede hade jag blivit berövad på något verkligt meningsfullt, en gåva från Gud. Därför undrar jag… av allt som hade kunnat göras annorlunda i din mormors situation, varför ser du aborterandet av din mamma som lösningen? Och det där att du tycks välja det här även fast det skulle innebära att du inte skulle finnas… vad har du för inställning till livet?
Tack för ditt svar, och jag förstår dina frågor. Men så är det inte för mig. Jag älskar livet faktiskt, är otroligt tacksam över att finnas till. Är lycklig (även om jag gärna hade jobbat mindre). Men hade jag aldrig fötts hade det ju inte varit en sorg? Det blir liksom för abstrakt för mig.
Jag har en harmonisk inställning till livet skulle jag säga. Whatever will be, will be. Men jag är ju ateist och tror inte på att det finns någon större mening med våra liv alls, förutom att må bra och göra andra människor lyckliga. Eftersom jag inte tror på den odödliga själen gör kanske att vi har för olika utgångspunkter för att kunna diskutera. Men jag tycker att det är otroligt intressant att läsa din blogg, jag känner inga kristna. Så det är väldigt upplysande att få ditt perspektiv, jag blir ödmjukare och snällare av det. Det är så lätt att döma det man inte förstår. Så tack <3
Aifos
Finns det alltså ateister? Upplever att i stort sett alla verkar tro på något. Du skriver att du tror det finns en mening med att göra andra människor lyckliga, det är fint. Men om det inte finns någon mening med något i grunden, i fall allt bara är en olycklig/lycklig slump, varför gör man då andra lyckliga. Är det för man kan vinna något på det själv?
Jag är själv kristen som du kanske anar. Tycker att du har en väldigt fin ton i det du skriver och det där med att göra gott mot andra om det inte finns någon tanke eller mening med något, det har jag funderat på… Med Gud och Kristus blir allt plötsligt så meningsfullt men utan, usch hemska tanke så nattsvart.
Nåja, du kanske är den ultimata modellen. Den de gjorde formen av. Formen där alla bekymmerslösa och grisharmoniska människor stöptes 😉
(Nej, visst ja. Vi är ju inte skapta och därmed inte stöpta, he, he)
Äsch, nu skojade jag till det lite men bara så du vet; jag har respekt för din ståndpunkt och din fina ton att framföra den.
LD Instagram från 17 maj var bra tycker jag. Spot on.